Många i salen- oavsett vilken sal vi pratar om

Ofta tas problemet med för många elever upp i media. Varje lärare har för många barn i klassen och kvaliten på undervisningen äventyras. Det är inte lätt att hinna hjälpa alla, lugna dem som är oroliga och inte klarar av att sitta sill och samtidigt göra ett kvalificerat pedagogiskt arbete.
Däremot är det sällan, om än någonsin, samma problematik blir belyst när det gäller sjuksköterskeyrket. Problemet med för många patienter, förvirrade patienter som försöker ta sig ur sängen, drar ut infarter (det som i folkmun kallas ”nål” och är en plastslang för dropp), river av sig övervakningsutrustningen gång på gång och måste passas hela tiden för att inte skada sig.
Det är inte ovanligt att en patient kräver hela personalstyrkan på salen i det närmaste hela tiden och den patient som inte är stökig får då inte alls den uppmärksamhet och vård som han/hon ju egentligen behöver.
Människor blir som bekant tyngre och tyngre och huvuddelen av våra patiener idag vägen över 100 kg och jag kan försäkra er om att byta blöjor på en vuxen i den viktklassen är en helt annan sak än att byta på lilla barnbarnet där hemma.
Som sjuksköterska ska man hålla koll på läkemedel som ska blandas och ges, ofta potenta preparat som inte får feldoseras. Man ska hinna läsa igenom aktuell journal, prata med anhöriga som ringer eller kommer på besök och svara på allehanda frågor. På dagtid ska man också rapportera till sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Under arbetspasset ska det rondas med läkaren något som tvärt emot vad många tror inte alls betyder att man bär på några pärmar då doktorn går från säng till säng. En modern rond innebär att man sitter ner och går igenom patienternas aktuella hälsostatus, vilka läkemedel som ska ges, man förväntas ha koll på vad sjukgymnasten, arbetsterapeuten och, i förekommande fall, logopeden sagt.
Man ska hinna ta prover, men också kolla upp resultaten för att sedan prata med läkaren.
Dagens patienter är ofta multisjuka och bara för att man brutit ett ben så betyder det inte att det räcker att se till förbandet och att ge eventuell antibiotika. Troligen är patienten också hjärt-kärlsjuk och har en diabetes.

Jag har sagt det förut och jag säger de igen: Jag älskar mitt yrke. Men att inte hinna med sina arbetsuppgifter, att inte ha kontroll på ens det nödvändiga är  stressande. Att lyfta och rulla på motsträviga kroppar tar på rygg och axlar. Att ha ständiga smärtor i den kroppsregionen är mer regel än undantag när man passerat 40. Självklart kräver jobbet att man tränar minst ett par gånger i veckan – både för att klara stressen och för att orka de fysiskt tunga momenten.

Det behövs mer personal i vården, fler personer som kan passa oroliga patienter och hjälpa till med lyft och vändningar. Våra beslutsfattare behöver komma ut i vårdverkligheten och praktisera – inte bara komma på studiebesök då man bullat upp med kaffebröd. Det är bara den som själv bäddat med en 150 kg tung person i sängen där man samtidigt måste se till att diverse infarter – både i blodkärl och luftvägar – inte åker ut som vet hur det är. Kanske har patienten också en fraktur som gör att man måste hålla en viss kroppsdel i ett speciellt läge hela tiden, något som kan vara en riktig utmaning om patienen samtidigt föröker slåss eller nypas.
Det här är inget som man lär sig i böcker, det är inget som man kan diskutera sig fram till i en plenisal. Det måste upplevas live.
Ändå ifrågasätts de nyutexaminerade sjuksköterskorna för sitt krav på en ingångslön på 24000 kronor – en lön som aldrig kommer att bli så mycket högre under ett helt yrkesliv*. Som specialistsjuksköterska ligger man ett par tusenlappar högre, men då har man ju också ytterligare ett års högskoleutbildning, ett år med både teori och praktik.

*En lön måste sättas i relation till vad andra med samma utbildningsnivå tjänar i samhället samt det aktuella löne-/kostnadsläget i samhället. Naturligtvis har jag högre lön, i siffror, än när jag var nyuteximinerad. Jag startade på en lön runt 8000 före skatt. När jag började i vården som sjukvårdsbiträde hade 2020 kronor före skatt, minns att de som var sjuksköterskor hade 2114 kronor vid samma tid.
Däremot ligger jag långt under vad andra akademiska yrken har i lön och för att par dagar sedan pratade jag med en administratör inom landstinget som skrattade när jag berättade vad jag tjänar och som sa att min lön låg strax under vad dennes sekreterare har. That´s life folks!

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *