Visst minns ni väl Stina på Saltkråkan, den där tjejen som alltid sa ”Hemma på våran gata i stan…” så fort någon annan hade något att berätta och hon kände sig lite åsidosatt och i underläge?
Ungefär så har jag känt när alla, eller nästan alla, levererat det ena vårtecknet efter det andra och här har bara varit kallt och snö. Men nu har våren kommit hem till mig också och på gården där jag bor har krokusen kommit upp i rabatterna och blommar för fullt.
