Det måste man finna sig i

Återigen har en högt uppsatt man uttalat sig om sjuksköterskors arbetsvillkor. Den här gången är det Mats Uddin, personaldirektör i landstinget.
Han säger i ett intervjuavsnitt att som sjuksköterska måste man finna sig i att inte få sommarsemester och att man måste gå in och arbeta extra för kollegorna under ledigheterna. Om jag jobbar när du är ledig så jobbar du när jag är ledig är det sätt vi måste tänka.
Men är det verkligen rimligt att man som sjuksköterska måste jobba dubbla pass för att kollegorna ska få ledigt? Räcker det inte med att man jobbar sin heltid?
Nej, uppenbarligen gör det inte det och speciellt inte under sommaren. Numera är det valigt med dubbelpass, 7-22.30 alternativt 14-07.30. Själv har jag lyckats hålla mig undan det senaste året från dessa dubbelpass och när man ringde mig efter fem nätter med endast en ledig innan det var dags för fem igen och frågade om jag kunde ta ett pass 7-14.30 också den dagen jag skulle gå på igen låtsades jag som att jag aldrig hört det intalade meddelandet. För samvetet gnager hela tiden om man säger nej, man känner sig pressad och sedan möter man de utarbetade kollegorna och känner sig som en skit som inte jobbar lika mycket extra som alla andra.
På min nuvarande arbetsplats är man redan orolig för sommaren, vissa är gråtfärdiga när de tänker på förra sommaren och alla vet att den här blir värre.
Inget landsting är egentligen bättre än något annat och jag ska jobba hela sommaren i Västra Götaland, men jag vet att vissa ser mig som en smitare som flyr undan det väntande kaoset.
Som sjuksköterska får man hela tiden höra från dem som bestämmer att man måste acceptera låga löner, förlängda arbetspass och minskad rätt till ledighet. Tycker man inte att det känns bra skulle man inte blivit sjuksköterska sa en sjukhuschef i höstas. (Här blir det ingen länk, men leta själva vem det var som sa det. Jag måste tänka på vad jag säger och inte peka ut någon person om jag inte vill bli arbetslös. Som sjuksköterska förväntas man också vara lojal mot arbetgivare och aldrig uttala sig negativt i media.)
Att Sverige har brist på sjuksköterskor i allmänhet och specialistsjuksköterskor i synnerhet är inte alls så märkligt om man ser till hur vi behandlas och hur man ser på oss…

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *