Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

”Det totala nederlaget är oförmågan att hantera livet. Oförmågan att vara lycklig. Oförmågan att ta emot kärlek. Oförmågan att ge kärlek. Oförmågan att leva. Den där koden alla förväntas knäcka. Livet.”

Melinda Kinnaman gör en fantastisk rollprestation i sin tolkning av Ann i Ann Heberleines Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
Pjäsen bygger på boken med samma namn, en bok som kom 2009 och är Ann Heberleines självbiografi.
Att stå på scen i en timme och en kvart och hålla en monolog är en prestation i sig, att på ett så tydligt sätt gestalta ångestens alla ansikten är en mer en skickligt. Det kommer att ta ett tag innan jag smält intrycken från pjäsen och då hade jag ändå läst boken tidigare.

Det här inlägget postades i Livet, Mammason, Teater, museum, kultur, musik. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

  1. Pingback: Idag är ingen vanlig dag… | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *