Inte färglöst, grå är också en färg

I morse när jag kom ut var allting grått. Luften var grå, barrträden grågröna och lövträden stod nakna med sina grå grenar spretande. När jag åkte in mot stan kunde jag konstatera att husen var, om inte grå, så i alla fall överdragna med en grå hinna.
På bangården vid Gamlestadstorget stod trasiga, grå godsvagnar och det var lite öststatsstämning över det hela. Eller som i en deckare där det hittats en död kropp i någon godsvagn. Det var verkligen inte särskilt upplyftande.
Jag funderade lite över depressioner, bipolaritet och hur många beskrivit att det är så det känns att ta mediciner som kapar både dalarna och topparna. Allt blir grått, om inte till färgen, så i alla fall till känslan. Det var verkligen en speciell känsla och en speciell morgon när jag tog spårvagnen in till Centralen.