Från aggressioner till träning

Lördagen blev en blandad dag. Jag var lite sen och skulle just iväg till bussen då min hyresvärd slänger upp ytterdörren och vill att jag ska vänta på honom för han ska med bussen och vill ha sällskap.
Snabbt gör jag en överslagsräkning och kommer fram till att jag kommer att hinna i tid även om jag går ner till Angered. Kan verkligen inte tänka mig något värre än att ha sällskap med den mannen in till stan. Han gör mig galen!

Trots den oplanerade promenaden kommer jag i god tid till Bio Roy där föreläsningen Aggression och våldsbrott ska hållas. Jag hinner till och med köpa en kopp kaffe och dricka den innan det är insläpp.
Jodå, föreläsningen är bra, men innehåller inte något jag inte redan vet. Eller föreläsning förresten, det är ett panelsamtal med väl kvalificerade experter. Men allt hålls på en nivå anpassad för folk i allmänhet, intresserade utan förkunskaper.

Jag har egentligen inte planerat så mycket vad jag ska välja under dagen, men stannar kvar på nästa föreläsning, Mannen som slutade ljuga. Dan Josefsson är en medryckande föreläsare, jag har hört honom tidigare, och tiden flyger iväg. Han har så mycket kunskap och så mycket att berätta.

Sen tar jag en paus, behöver lite egentid och går och fikar. Men jag är tillbaka lagom för att höra Pontus Wasling, läkare och hjärnforskare, prata om Så fungerar magkänsla.
Han har med största sannolikhet djup kunskap i ämnet, men han höll verkligen ingen bra föreläsning. Han blandade ihop en del saker och drog urdåliga exempel.

På eftermiddagen passade jag sedan på att sitta i solen på en uteservering och lyssna på en bok, dricka ett glas rött och äta. Det var verkligen en fin dag, i alla fall om man satt i lä.

På kvällen var jag och lyssnade på Brain Athletics – ett samtal i gränslandet mellan fysisk träning och hjärnforskning. Det var bra föreläsare, men alldeles för mycket reklam för Göteborgs jubileumslopp och IFK Göteborg. I var och varannan mening passade man på att lyfta fram deras förträfflighet. Det var säkert för att de var med och sponsrade aktiviteten, men det blev så mycket att det blev löjeväckande. Trist!

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *