2:13 – Förvirrande galenskap

Har sett 2:13 på Netflix. Filmen var varken speciellt spännande eller hade något djupare budskap. Möjligen skulle budskapet kunna vara att vi aldrig kommer ifrån våra tidiga trauman. Att filmen hade Shakespeares Som ni behagar som ett underliggande tema, gjorde inte saken bättre. Jag använde helt nyss ett citat från den pjäsen, innan jag ens visste att den här filmen existerade. Att mördaren spred citat ur samma pjäs gjorde mig mest irriterad.

En alkoholiserad kriminalare jagar en seriemördare. Han kämpar samtidigt med sina egna barndomsupplevelser och ett trassligt förhållande.

Handlingen vävs samman både med nu och då och mellan seriemördarens och kriminalarens liv. Filmen lämnar fler frågor än svar och är full av riktigt otäcka mordscener. Den enda riktigt sympatiska rollen är schäfern Elvis, tillhörande kriminalaren.

Kriminalaren Russell Spivey spelas av Mark Thompson, vem som spelar den trevliga schäferhunden framgår inte av rollistan.

Det här inlägget postades i Film, Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *