Facebook, AFK och IRL

I onsdags, den 4:e februari, fyllde Facebook 11 år. Mark Zuckerberg skapade Facebook tillsammans med sina studiekamrater Eduardo Saverin, Andrew McCollum, Dustin Moskovits och Chris Hughes. För att vara medlem var man tvungen att studera vid universitetet Harvard.
I september 2005 fick gymnasieelever i USA bli medlemmar och ytterligare ett år senare öppnades Facebook för alla.

På 11 år hinner en hel del hända och sajten har förändrats, både på gott och ont. En del funktioner är fullkomligt hopplösa och hur irriterande som helst. Som till exempel den nya chatdesignen där man ser bilder istället för namn på sina facebookvänner. Det gäller alltså att veta precis vilken bild folk har som profilbild. Lätt som en plätt, eller hur? Speciellt som många byter bild ofta och har hundar, katter eller olika föremål istället för en porträttbild på sig själv. Man kan titta på namnen om man lägger muspekaren rätt, men då riskerar man att skicka ”anrop” av misstag till flera personer. Skitstörigt om man frågar mig!

Facebook kritiseras ofta för att ge en förljugen bild av verkligheten, för att göra människor deprimerade och känna sig mer ensamma än nödvändigt.
Det finns säkert människor som ljuger om hur de har det. Jag känner några som alltid hittar på saker om vad de gör och hur bra de är. Märkligt nog är de personerna inte på Facebook utan ägnar sig istället åt sitt lögnaktiga skrytande öga mot öga.
Visst finns risken att man kan känna sig ensam när man ser att ”alla andra” har en käresta, går på fester eller reser utomlands medan man själv sitter hemma i sin egen trista vardag. Men i ännu högre grad blir man glad och inspirerad av fina bilder och av att få veta att vännerna har det bra.

Jag har en stor mängd facebookvänner. Men naturligtvis är inte alla dessa vänner i sin djupaste mening. De flesta är bekanta och/eller kompisar. Många är arbetskamrater eller före detta arbetskamrater, som jag annars skulle tappat kontakten med. Det är folk jag sitter, eller har suttit, i olika styrelser med och en och annan som jag ändå vill ha kontakt med utan speciell anledning. Det finns ett fåtal, bara en handfull människor, som jag inte känner AFK.

Begreppen IRL och AFK är väl de flesta som använder internet bekanta med. Men jag ska ändå reflektera lite runt dem:

AFK betyder Away From Keyboard. Det är när man träffar människor eller gör aktiviteter någon annanstans än via nätet. Man är helt enkelt ”BFT”, Borta Från Tangentbordet.
IRL betyder In Real Life. Det användes länge som ett uttryck för att man var någon annanstans än vid datorn, man var I Det Riktiga Livet.
Allt mer har man gått ifrån uttrycket i den betydelsen eftersom också livet via nätet och vid tangentbordet är på riktigt.

Jag har blandade känslor för Facebook. Av och till känns det ttråkigt och meningslöst att ”hänga” där. Jag kan till och med glömma bort att gå in på sidan i flera dagar. Men ibland känns det skönt att veta att vänner och bekanta finns där någonstans vid sina tangentbord och läser hur jag har det och bryr sig.

Jag fick 73 kommentarer på bilden med mitt gipsade ben och innan dess 53 på mitt inlägg om att jag var på akuten och troligen brutit foten. Det var arbetskamrater och vänner som skickade hälsningar. En och annan kändis också faktiskt. Kommentarerna kom blixtsnabbt och visade att oavsett var man var och vad man höll på med så tog man sig tid att skcika några uppmuntrande ord till mig.
Jag skulle känt mig betydligt mer ensam om jag inte haft Facebook. Folk skulle ju inte ens vetat om vad som hänt, ingen skulle skickat krya på dig-hälsningar. (Jodå, den närmaste kretsen av vänner som jag har daglig kontakt med skulle förstås vetat).

Internet är det största som hänt under min livstid. Få sajter överlever så länge som 10 år. Piratebay är en av överlevarna, vilket de firade med en stor fest i augusti 2013. Nu har även Facebook hunnit fylla 10 år. Men oavsett vilka sajter som finns från tid till annan hoppas jag på ett fritt och tillgängligt internet för alla. Det riktiga livet, IRL, finns både vid tangentbordet och AFK. Jag lever mitt liv lika mycket AFK som Vid Tangetbordet. Just nu känns det extra skönt då jag inte kan ta mig någonstans.

crt-35565_640

 

*Bilden är lånad på en sajt med gratis bilder fria för alla att använda.

 

Det här inlägget postades i Internet, Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på Facebook, AFK och IRL

  1. Ingrid skriver:

    Visst är internet något helt fantastiskt. När jag började en anställning 1993 hade man på företaget precis fått tillgång till internet, men ingen visste riktigt vad det innebar. Jag fick gå på kurs på Humanus för att lära mig hur vi på bästa sätt skulle kunna utnyttja det här nya sättet att söka information. Ja, du milde tid så mycket som har hänt sedan dess!
    Facebook är jag inte så mycket för egentligen, men visst tittar jag in där flera gånger om dagen, men jag gör sällan några statusuppdateringar, annat än när jag uppdaterat bloggen. För mig är det bloggen och de kontakter jag får den vägen som är det viktigaste.
    Hoppas att du lyckas ta dig fram med dina kryckor!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Kryckorna klarar jag inte av med min onda hand. Men jag har precis kommit tillbaka till sängen efter en utflykt till toaletten. Jag har tillräckligt trångt för att kunna hålla mig i möbler och väggar. Men jag hängde telefonen om halsen ifall jag skulle ramlat. Jag är ensam till ikväll då min son ska titta in en stund igen. Eller ensam är jag ju inte, jag har kattpojkarna som sällskap. Men de kan ju varken hjälpa mig upp eller ringa efter hjälp. 🙂

      Kram

Lämna ett svar till Kraka Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *