Ingen kan väl missat att det varit stora bränder på flera ställen den senaste veckan. I Gävle var det brand i ett kök i helgen, men alla hann ut och möjligen blev någon lite rökskadad. Det brann i någon tom lägenhet, eller om det var i ett hus, i helgen. Igår brann det i två lägenheter på söder i Stockholm. I den ena blev en person förd till sjukhus, men inte med brännskador. I den andra trodde man först att ingen blivit skadad, men man hittade senare en person död i lägenheten. (Jag avstår från att länka till de här händelserna, den som absolut vill kolla att det stämmer får själv googla).
Nu är det inte så att jag har något slags issues för bränder, men ett rent yrkesmässigt intresse. Eller arbetsbelastningsmässigt kanske jag ska säga. Det verkar som om jag dessutom inte är den enda på jobbet som vet precis var det brunnit och vilka eventuella skador folk fått. Brännskador kommer antingen till oss i Uppsala eller till Linköping eftersom vi är de två brännskadecentrum som finns i vårt land.
Just nu har vi lugnt. Det var inte många veckor sedan avdelningen svämmade över av skållade barn som fått tekoppar, vatten grytor och annat över sig. Just nu har vi bara en brännskad patient, visserligen rätt stor skada, men trots allt bara en patient.
I helgen hade vi, som oftast då vi inte fyller upp med egna patienter, vanliga intensivvårdspatienter för att avlasta CIVA (=Central Intensivvårdsavdelning). Ibland avlastar vi även avdelningar på plastiken, som vi dessutom är en del av eftersom det är plastikkirurgerna som har hand om våra patienter då de ska opereras. Intensivvårdens läkare sköter, som alltid, de vitala parametrarna som andning, cirkulation och vätskebalans.
I helgen som var jobbade jag tre nätter, jag jobbar numera treskift och därmed både dagar, kvällar och nätter. Jag hade hand om en vanlig IVA-patient, en som var stabil, sederad och i respirator. Med andra ord en tämligen lättskött patient.
Nu var det meningen att jag skulle jobba natten mellan torsdag och fredag. Sedan skulle jag vara ledig över helgen. Men strax efter lunchtid idag ringde vår bemanningsassistent och frågade om jag var intresserad av att vara ledig inatt. Eftersom det är lugnt på avdelnigen kan man sänka bemanningen lite.
Jag tackade genast ja till erbjudanet. Trots att det både kommer att synas på lönekontot och bli payback time när det åter bli fullt och överfullt på avdelningen. Jag är fortfarande ny, har varit där två månader, och att vara ny på en arbetsplats är en de saker i livet som tar stora mängder energi. Jag är trött, mycket trött. Dessutom har jag varit förkyld en gång under en ledig helg, sjuk med något influensaaktigt ett par dagar plus den efterföljande lediga helgen och därmed missat återhämtningsperioder. Nu nyligen fick jag en ordentlig inflammation i munnen, som spred sig ner till körtlarna i halsen, efter att tandläkaren lagat en sönderbiten tand. Jag är superkänslig för ”pillande” i munnen och bör egentligen ha förebyggande antibiotika eftersom jag till och med blivit septisk vid flera tillfällen när man tagit tandsten. (För den som inte är bevandrad i det medicinska språket betyder septisk i det här samman hanget hög feber, mer än 39 grader, och frossa).
Med andra ord: Nu får jag chans att vila upp mig. Jag kan gå på träningen ikväll som jag annars skulle missat. Jag kan städa lite och pyssla. Kanske åka ut till stugan och kolla läget, idag eller imorgon. Jag får tid att vila och att ladda ny energi. Det är precis vad jag behöver.
Pingback: Fredag, lördag, söndag | Kraka
Pingback: Kontrasternas helg | Kraka