Wenn einer eine Reise tut, so kann er was erzählen

Alla som någon gång läst tyska har troligen stött på uttrycket ”Wenn einer eine Reise tut, so kann er was erzählen” i någon grammatikbok. Det är inte bara en spännande språklig konstruktion, det är också sant. För har man gjort en resa har man något att berätta, oavsett om det varit en lång eller kort resa. Jag har gjort en kort.

I tisdags morse tog jag bussen till Sollentuna.  På stationen hann jag både ta en turfzon och köpa kaffe och en macka innan jag satte mig på tåget till Uppsala.  När jag kom fram hade jag precis lagom tid för att hinna ta de två turfzoner som ligger nära stationen och ändå vara i god tid för att hinna med Upptåget till Gävle.

Det blev en avslappnad tågresa och jag, som varit så trött, hann piggna till ordentligt. H mötte mig på stationen och vi gick sedan och åt lunch. Jag valde lunchbuffén.

Vi satt och pratade en god stund och hann med två glas vin var innan vi gick ut för att shoppa lite. Jag hade fått mail från Body shop om att de skulle lansera en ny doft just den här dagen och väl där köpte jag både body butter, tvål och doftspray. British rose heter deras nya serie.
Jag köpte en uppsättning nya örhängen inne på Glitter. På H&M såg jag en klänning som verkade intressant, men jag orkade inte prova den utan lät det vara.

Vi tog bussen ut till det område där H bor och där blev det kaffe och princessbakelse. Vi pratade om kommande resor, både sådana vi ska göra var för sig och ett par vi ska göra tillsammans.  På Hemnet kollade vi på lägenheter som folk vi känner ska sälja och sedan på riktigt lyxiga, dyra hus. Vi skallrade om än det ena än det andra medan tiden rullade på.

Sedan blev det dags för lite vin och så småningom för middag som H lagade till. Potatisgratäng med vegetarisk biff.

Jag hade väl egentligen tänkt ta sista tåget hem, men så blev det inte. Tiden lyckades försvinna och när klockan närmade sig midnatt gick vi och la oss.

På morgonen drack vi kaffe och åt mackor, det blev dags att plocka ihop och säga hejdå. Jag tog busen ner till stan. Jag är säker på att Nelson, H:s hund, tittade efter mig genom fönstret när jag gick och kanske, kanske vinkade han med tassen.

När jag satt på bussen åkte vi förbi en kinarestaurang och jag blev väldigt sugen på friterade räkor. Det var redan lunchdags och väl det så att äta innan jag åkte hem var inte alls någon dum idé. Men att hitta en restaurang visade sig inte vara det lättaste, den jag sett låg en bra bit från centrum.

Jag började med att gå och prova klänningen på H&M och den kändes perfekt. Med mitt nyförvärv i en kasse gav jag mig ut på jakt efter en restaurang där jag kunde äta de hett efterlängtade räkorna. Det tog en stund innan jag hittade en.

På Lilla Saigon, en malaysisk restaurang, hade man en lunchbuffé med både sushi och olika friterade saker som kycklig, fläskkött och räkor. Man hade förstås också andra klassiska rätter som alltid finns på asiatiska bufféer, som strimlad biff och liknande. Men jag riktade in mig på sushi och friterat. Naturligtvis åt jag också drivor av räkchips, jag har en alldeles speciell relation till dessa.

När jag ätit gick jag en sväng, tog några turfzoner och köpte en annorlunda vas som jag såg i en blomsteraffärs fönster. Sedan gick jag till tåget.

Jag hade gjort upp med Petter att vi skulle ses på Jensen´s i Kista. Nej, jag skulle inte äta en gång till men han skulle och jag skulle ta ett glas vin. Vi skulle bara ses för att prata en stund.

Jag visade mina shoppingfynd och vi pratade om några evenemang vi ska gå på tillsammans, bland annat en konsert med Mattias Enn. Vi var båda trötta och tog sedan T-banan hem till Husby. Efter en kram på perrongen gick vi åt varsitt håll och jag skyndade på stegen hem till katterna. Pojkarna tog emot mig med glada jamanden och snart hade vi alla tre installerat oss i sängen. Jag lyssnade lite på Storytel, men somnade ganska snart.