Några dagar ur livets betaversion

Veckan som gått har verkligen varit hektisk och intensiv. Jag började tidigt i måndags och tidigt innebär att klockan ringer 03 och att jag går upp tio minuter senare för att göra mig iordning och äta frukost.

Måndagen blev bra. Jag börjar våga delta i sårvården av stora brännskador och var där med både tvättlappar och pincett. Ett hantverk jag vill lära mig att bli bra på och som känns allt mer spännande.

Jag har haft en tand som spökat ett tag och efter den provisoriska lagningen för en och en halv vecka sedan har det eskalerat. Nu blev det helt ohållbart.
Jag hade tur och fick komma på en återbudstid. Tog ut ett par timmar flexledigt och var på plats lagom tills tiden jag fått.

Tandläkaren tog bort fyllningen och rensade rotkanaler där det välde upp var. Det kändes bättre redan då fyllningen var borta och varet kunde komma ut. Men det var ordentligt ömt efteråt och jag åkte raka vägen hem och la mig sedan.

Tisdagen var också den en tidig dag med allt vad det innebär. På eftermiddagen hade vi dialysutbildning. Det har kommit en ny, uppgraderad, version av Fresenius Multifiltrat som är den dialysapparat som vi använder.

Efteråt hade jag jättebråttom för att hinna iväg till min träning inne på söder i Stockholm. Jag hann till och med äta en liten cheesburgare vid Medborgarplatsen och ändå komma i tid.

Jag hade bestämt att träffa F och S på Jensen´s i Kista för att äta. Det var internationella kvinnodagen och F bjöd både mig och S på vår mat.

20160308_210558

Efter maten hann F och jag precis med T-banan hem och S åkte hem till sig. Jag gick hem och la mig, klockan var mycket och även om jag skulle jobba kväll nästa dag så behövde jag sova.

På onsdagen jobbade jag kväll och det var riktigt trevligt på jobbet. Jag känner allt mer att jag kommit rätt och att jag trivs. Det är många goa skratt i den allvarliga vardagen.

Torsdagen var en dagtur och blev riktigt intensiv. Vi jobbade hårt och jag var helt utmattad när dagen närmade sig sitt slut.
Andra halvan av personalen var på dialysutbildning och den var klar precis när jag skulle slutat. Men jag var tvungen att rapportera innan jag kunde gå och missade därför träningen. Det tar trots allt en stund att ta sig mellan Uppsala och Stockholm.

Istället för att hänga upp mig på att jag missat min träning bestämde jag mig för att ta några turfzoner, helst minst ett par unika (sådana man inte tagit tidigare). Jag fick två unika och ett par som jag haft flera gånger, men blivit av med. Men jag hade lite otur och hade en turfare, som troligen cyklade, framför mig och efter fem zoner gav jag upp och bestämde mig för att gå till Forum Romanum i Svava och äta innan jag åkte hem.

På vägen dit gick jag till T-shirt shop för att köpa en ny T-shirt som just kommit, We come in peace, som jag fått ett mail om på eftermiddagen. Jag passade också på att fråga om de hade någon med Yoda kvar. Det hade de inte, men kunde beställa en till mig.

Jag kom ut därifrån med fyra T-shirts och ett par Star Wars-strumpor. Dessutom också en beställning på en T-shirt. Snacka om att storhandla…

Sedan gick jag raka vägen till restaurangen. Jag visste vad jag ville ha och beställde en Cesarsallad och ett glas rött, satte lurarna i öronen och försjönk i boklyssnande.

20160310_173449-1

Efter en stund kom en kvinna som också var där utan sällskap. Hon ville sitta i hörnet, där jag hade brett ut alla mina saker. Jag hade ett helt gäng väskor och kassar. Hon sa att hon kunde sitta vid bordet brecdvid, men jag envisades med att plocka ihop mina saker och lägga dem på andra sidan mig. Det visade sig vara en lyckad manöver.

Vi började prata lite löst och sedan allt mer intensivt. Vi hade liknande intressen för psykiatri och religion (inte i kombination alltså utan var för sig). Vi hade också en del gemensamma bekanta och hade båda gått på syster Madeleines föreläsningar hos Dominikanersystrarna. Innan vi skiljdes åt bytte vi kontaktuppgifter och bestämde att ses på restaurangen igen.

När jag kom hem var klockan sent och jag stupade nästan i säng, i vart fall mer eller mindre. Jag skulle upp tidigt nästa morgon och behövde sova.

Veckan var inte slut, men min arbetsvecka var slut och jag kunde se fram mot en ledig helg.

 

*En betaversion är inom programvaruutveckling ett datorprogram eller ett datorsystem som fortfarande är under utveckling, men har nått en så pass stabil status att man anser att den uppfyller merparten av kraven.
Jag är just nu inne i en betaversion i mitt yrkesliv. Jag är långtifrån en brännskadesjuksköterska, men jag är så pass långt i min utveckling att jag kan göra ett fullgott arbete.  I alla fall så länge jag har någon att fråga om jag känner mig osäker.

This entry was posted in Livet. Bookmark the permalink.

One Response to Några dagar ur livets betaversion

  1. Pingback: En växande längtan | Kraka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × fem =