Precis som att det inte räckte som det var

Den här våren har varit hemskt jobbig på många olika sätt. Några har jag redan nämnt i olika blogginlägg, till exempel den helt sjuka schemaläggningsprocessen. Har aldrig varit med om att man inte har något att säga till om i en schemamodell som kallas ”önskeschema”. Mitt privatliv har varit en enda röra hela våren som en följd av osäkerheten hur jag ska jobba.

Den eskalerande krisen i vården är en annan energislukande faktor. Vi som jobbar förväntas lösa krisen och gå in och jobba extra när det saknas personal. Vården har dessutom en tvångsåtgärd som kallas beordring som innebär att man tvingas jobba övertid. Man kan slippa undan om man har ”synnerliga skäl”, men det är arbetsgivaren som har tolkningsföreträde om vad som är synnerliga skäl så i praktiken har man inget att sätta emot. Vägrar man är det arbetsvägran och man kan bli utsatt för rättsliga åtgärder.
Jag har jobbat i nästan 42 år och i tisdags var det första gången jag blev beordrad. Jag har ett papper på beordringen och  en kopia har också skickats till Vårdförbundet. Vi kan räkna med många beordringar i sommar om vi inte frivilligt erbjuder oss att ta den enorma mängd extrapass som hela tiden finns. Det är luckor för att vi är för få, det är många långtidssjukskrivna, nya korttidssjukdomar som hela tiden kommer och behov av att bemanna med fler då det kommer vårdkrävande patienter. Vi har ju både intensivvårdspatienter och intermediärpatienter och intensivvårdspatienter kräver mer personal per se.

Under våren har våra katter varit sjuka. Min fina Xanthos blev hastigt sjuk och avled på Universitetsdjursjukhuset Ultuna. Strax därefter blev min sons katt Kirk sjuk och låg inlagd på Albanos intensivvårdsavdelning under drygt envecka. Han tillfrisknade men behövde matas och skötas extra väl. Även om det inte var jag som skötte honom så kände jag mig bekymrad och det tog en hel del energi.
Natten mellan måndag och tisdag, det var på tisdagen jag skulle göra det där beordrade passet, insjuknade Kirk återigen och jag blev tvungen att skjutsa dem till Ulltuna. Han kryade dock på sig och kunde hämtas hem senare under dagen. Den transporten blev jag inte inblandad i eftersom jag var på jobbet då. I måndags fick jag veta vad som orsakade Xanthos död. Veterinären gick igenom obduktionsresultaten på telefon och nu har jag också fått dem skriftligt.

Jag var helt utmattad efter extrapasset, hade yrsel och kände mig som om jag befann mig i en glasburk. Typiska stressymptom.

Inatt hade Kirk magsjuka och jag fick i stort sett inte en blund i ögonen. Han klafsade runt med bajs överallt och det blev till att städa extra. Vi blev också tvungna att tvångsbada honom för att få bort stora mängder intorkad bajs i hela bakpälsen. Han var måttligt road kan jag säga och det var ett tvåpersonsjobb.

Jag hade tvättstugan idag och till en början verkade det fungera bra. Men sedan gav torkskåpet upp och jag blev tvungen att bära in mängder av blöt tvätt som nu hänger överallt. Det är precis därför jag inte vill ha någon egen tvättmaskin, min lägenhet är för liten atthänga tvätt i.

Utöver ovanstående blev jag överfallen i måndags och hotad, min sons moped blev stulen utanför min port inatt. Trots att den var försedd med giganstiska lås. Det finns inte ett spår av att någon brutit sönder något så man har troligen kört in med en lastbil och lyft upp den.

Jag försökte få tag på den i förvaltningen som är ansvarig för radonsaneringen. Man skulle ringa upp mig, men det gjorde man inte. Trots att jag påpekat att jag mailat och att man inte svarat på mitt mail.
Jag lackade faktiskt ur på den här lekstugan som deras radonsanering verkar vara och har nu kontaktat Statens strålskyddsmynidghet. Det finns en juridik kring radon och nu får SSM ta tag i det. Jag har trttnat på att ha nära fem gånger över högsta tillåtna gränsvärden.

Jag har handmatat Kingston med vatten, spruta för spruta och nu har han kissat två rejäla skvättar. Uttorning är en allvarlig risk för katter när de är magsjuka. Han har också ätit lite och det verkar ha gett med sig.

På eftermiddagen promenerade jag till Kista centrum för att inhandla några hygienprodukter. Jag köpte också en flaska Retsina. Just because I´m worth it.
Jag drack kaffe åt ett wienerbröd på Gateau. Sedan tog jag T-banan hem.

Nu sitter jag på min balkong. Solen har försvunnit bakom berget och det är precis lagom temperatur. Har tagit ett glas Retsina och lite jordnötter. Ska ta en ostmacka och sitta här en stund till. Jag hoppas vi får sova gott inatt, jag har hela helgen plus lite till framför mig på jobbet. Jag är helt utschasad!

This entry was posted in Livet. Bookmark the permalink.

3 Responses to Precis som att det inte räckte som det var

  1. Kim says:

    Ibland hopar sig bekymren, låter som du fått mer än din andel. För oss med trädgård är det annars en fin tid….

  2. Maria says:

    OJ!! Jag blev matt bara av att läsa!!
    Jag jobbade i vården många år när jag var yngre men jag har aldrig blivit beordrad att jobba extra. En kollega råkade dock ut för det en gång. Vår chef gillade inte henne något vidare och beordrade in henne att jobba en natt trots att min kollegas gäster varpå väg! (Hon blev inbeordrad samma kväll) Det borde ju ha varit tillräcklig anledning att slippa tycker jag. Det fanns ju många andra att ringa in i stället…..

  3. Pingback: Idag blev jag hotfull, eller i alla fall lite passivt aggressiv | Kraka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × fyra =