På uppdrag – exkursion i vardagen

Idag har jag gjort en utflykt till en stad några mil bort. Det blev en lång och besvärlig resa på grund av vägarbete som orsakade hemska köer. Att ta sig mellan Stockholm och Nyköping ska inte ta mer än någon timme. Det tog fyra.

Jag hade fått ett uppdrag från ett av de marknadsföringsföretag som finns. Vilket, och vad uppdraget handlade om, kan och får jag inte berätta. Men som man fick lära sig i den tyska grammatiken så har den som gjort en resa alltid något att berätta, Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen enligt den tyska folkskalden Matthias Claudius.

Jag gjorde ett stopp på vägen, Sillekrog är ju nästan obligatoriskt att stanna vid. Köpte en korv med bröd, som var kall, och en kopp kaffe som var desto varmare.

Sedan körde jag vidare och var rätt utmattad när jag kom fram. Att jag sedan inte alls fick ut det jag önskat av mitt uppdrag gjorde inte saken bättre.

På vägen tillbaka stannade jag ännu en gång i Sillekrog, men nu på den norrgående sidan. Eftersom jag hade andra planer vad gällde lunch så nöjde jag mig med en glass och en dricka.

Sörmlandsleden går förbi där och jag tittade in i det fina motorvägskapellet som ligger vid rastplatsen. Det var enkelt men fint och väl värt ett besök.

Textstrofen, av Harry Martinson, är tänkvärd, även om jag inte håller med honom om att det räcker med att resa med blicken. Jag vill göra mina resor lite med handfast. (Om du klickar på bilden blir den större och du kan läsa texten).

Jag hade Trosa som mål för den privata delen av dagens exkursion. Det är åratal sedan jag var där och mycket har förändrats. Som det alltid gör. Man vill ju helst att allt ska vara som man minns det. Tror jag var i Trosa senast 2001 eller möjligen 2002.

Klockan var mycket och det var dags för lunch, eller kanske lupper, eftersom klockan var mycket. Tror dock att det var i tidigaste laget att anse måltiden som en kombination av lunch och supé. Klockan var bara strax efter 15.

Det var gott med en öl i värmen, en alkoholfri Mariestad, jag körde ju som sagt bil. Alkoholfri öl har verkligen blivit av god kvalitet. Smakar som vilken öl som helst och är betydligt mindre blaskig än lättöl.

Efter maten tog jag en promenad. Bytte några ord med en okänd utefter min väg. Vi tittade lite på varann på avstånd och eftersom jag inte ville skrämmas avstod jag från närgånget tafsande.

När jag tröttnat på att gå runt i den kvava värmen fortsatte jag min färd hemåt. Stannade till ett par gånger av olika anledningar och slutligen kom jag hem till stugan. Där väntade mina trogna pojkar på mig och nu har vi en lugn hemmakväll. Jag hör hur de knaprar på sitt torrfoder i köket. Själv knaprar jag på knäckebröd och dricker ur det sista i vinflaskan från i söndags.

This entry was posted in Livet, Resor, Stugan, vår egen korkek. Bookmark the permalink.

2 Responses to På uppdrag – exkursion i vardagen

  1. Petter says:

    Vilket fantastiskt fint kapell, även om anglikanen i mig tycker att ett bibelcitat kanske hade varit mer passande 🙂 Ses på torsdag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 + 18 =