Go with the flow

Skulle bara se klart ett avsnitt av Broadchurch som jag började på i fredags kväll. Sedan blev jag sittande med avsnitt efter avsnitt. Till slutet av säsongen. Då var det redan sen eftermiddag.

Läser sedan en artikel där Torbjörn Åkerstedt, den kände stressforskaren, tar upp hur mycket energi man bränner i yrken där man arbetar med sig själv som instrument. Empati kostar på heter artikeln och även om den inte innehåller något nytt är det bra att påminna sig om hur otroligt jobbigt det är att jobba i vårt och omsorg. Ja, över huvud taget jobba med människor som kräver att man lyssnar och interagerar. Det är inte bara rätt att ta sig en dag med total vila, det är nödvändigt för att orka.

Trots allt fick jag lite fart på slutet av lördagen, blev sittandes med kurslitteratur i flera timmar. Åt middag, fiskpinnar, kokt potatis och remouladsås. Till det ett glas vin. Katterna fick kycklinglever i gelé.

När jag la mig lyssnade jag på ett avsnitt av Sommar, en vana jag fick på resan eftersom min rumskamrat hade ett antal nedladdade avsnitt från sommaren.

Söndagen blev en aktiv dag. Upp tidigt, pluggade medan jag drack kaffe. Kopp efter kopp. Sedan ett bad och klädde mig. Bar iväg till återvinningen och sedan åkte jag till stugan för att kolla läget och hämta en del saker som var kvar där.

När jag kom hem pluggade jag en timme medan jag väntade på att jag och min son skulle gå ut och äta. Vi skulle gå på Pizzeria Torget i Akalla. Jag riktigt längtade efter deras pizza Bob Marley.

När vi kom till pizzerian var det helt fullsatt. En söndagkväll! Istället åkte vi till Kista och hamnade slutligen på Subway. Inte vad vi planerat, men vi hade varsin doggybag med oss hem. Det är en av fördelarna, man kan köpa den stora  och ta med hälften hem. Hade förresten tänkt ta med mig halva pizzan hem om det nu varit så att vi ätit där.

När jag kom hem satte jag mig med böckerna en stund och drack en kopp kaffe. Men nu är det väl snart sovdags. Jag har en tuff vecka framför mig. Både jobbmässigt och privat.

 

*Bild från Charynravinen i Kazakstan.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *