En förlorad dag

När jag vaknade var min första tanke att jag var bättre, att jag kunde andas utan problem. Jag låg på höger sida och drog ett par andetag utan att röra på mig i övrigt.
Sedan skulle jag sträcka mig efter mobilen för att se vad klockan var och då började det direkt. Jag hostade och rosslade tills jag tappade andan. Det gjorde fruktansvärt ont över lungtrakten och jag insåg att jag inte alls var bättre.

Till sist lyckades jag släpa mig upp och, via toaletten, ut i köket. Jag satte mig ner på en stol och efter en stund orkade jag plocka fram kattmat. Sedan tog de tog ytterligare en kvart innan jag orkade göra kaffe.

Efter kaffet släpade jag mig tillbaka till sängen och letade upp en film på Netflix. Tittade på halva och var sedan så matt att jag behövde sova. Skickade ett sms till min son att jag önskade mig en semla. La mig ner och efter en stund fyllde jag på med att lite mjukbröd vore trevligt. Sedan sov jag. Djupt och länge.

Jag vaknade inte när han kom med semlor och bröd. Jag sov alltför djupt och tungt. Han skickade ett sms, och när jag inte svarat på det på någon timme ringde han. Det hade inte gått att väcka mig.

Jag tog mig upp och ut i köket och drack kaffe och åt en av de två semlorna. Jag var uppe riktigt länge, 1½ timme, men sedan tog all ork slut. Jag lyckades i alla fall borsta mina tänder och ta med en andra kopp kaffe till sängen. Här befinner jag mig nu.

Ska se klart filmen, den är ganska okej, och sedan kommer jag säkert att sova igen. Båda katterna ligger här hos mig och vi har det väl ganska bra. Men det är rossligt och tungt att andas. Nysattackerna är hemska och det värker i ryggen av varje andetag. Men jag vet ju att det går över…

 

*Bild från pixabay

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på En förlorad dag

  1. Ingrid skriver:

    Hoppas att du snart mår bättre. Jag är nybörjare på Netflix, jag har ett gratisabonnemang som jag använder de här veckorna jag är på Teneriffa och ännu har jag bara sett på The Crown. Få se hur jag gör när jag kommer hem, om jag ska ha det kvar eller inte.
    Ha en fin helg och krya på dig!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Tack Ingrid!
      Jag hoppas också att jag ska bli bättre snart och kunna jobba igen. Det är bekymmersamt för jobbet när någon är borta eftersom vi alla är varandras vikarier. Vi är dessutom för få i grunden. Men annons finns ute för att ersätta dem som slutat.
      Jag har haft Netflix ganska länge. Ibland tittar jag mycket, ibland kan det gå länga tider utan att jag tittar alls. Jag delar mitt abonnemang med min son och vi har den där större varianten då man kan vara inloggad på 5 datorer samtidigt. Så vi delar också med två ytterligare personer. Men Fredrik och jag delar på kostnaden, halva var. De andra får ”hänga på” av lite olika anledningar.
      Kram

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *