Långfredag – profant och kyrkligt

Påsken, en kyrklig helg och högtid, men i vårt moderna, sekulära, samhälle en helg bland alla andra. För mig är det både ock, både en religiös helg och en, förhoppningsvis, tid för ledighet. Min Skärtorsdag kan du läsa om här.

Min profana Långfredag

Jag tog det lugnt under dagen. Drack kaffe och lyssnade på ljudbok. Vilade i sängen med Kingston bredvid mig. Han har blivit så kelig sedan han blev kastrerad, eller så beror det på att Lucas inte är hemma.

Jag tog ett bad och klädde mig för att åka till Spånga. Promenerade upp till kyrkan från närmaste busshållplats. Efteråt promenerade jag till Spånga centrum, gick till Spånga mackan och köpte en Spånga macka med tonfisk som jag tog med hem. Medan jag väntade på att den skulle bli klar drack jag en kopp kaffe. Jag blev bjuden på kaffet.

Tog bussen hem, pratade i telefon med min son på vägen från busshållplatsen och en stund efter att jag kommit hem.

Åt min macka, först halva och lite senare andra halvan. Till det ett glas vitt vin, 57 on Main.

Tittade på The Sinner på tvplay, en TV-serie i åtta avsnitt. Nu är vi mitt i och det ska bli spännande att se hur det hela hänger ihop.

Ägnade resten av kvällen åt att lyssna på ljudbok.

 

Min kyrkliga Långfredag

Jag kollade runt lite på nätet och i kyrkappen för att se var man hade någon långfredagskonsert. Som jag skrev förra året så har jag kommit fram till att långfredagen är en bra dag att lyssna på de musikverk som bygger på Jesus sista dag och korsfästelsen.
Jag hittade inget bättre alternativ än Spånga kyrka.

I år framförde man Matteuspassionen, ett verk av Johann Sebastian Bach. Förra året var det Johannespassionen som framfördes i Spånga.
J S Bach skrev 4 passioner, men Lukaspassionen och Markuspassionen försvann strax efter kompositörens död då det blev vissa oroligheter i landet. Men det fanns en kopia av Markuspassionen, den försvann dessvärre vid bombningen av Dresden 1945.
Det finns en svensk Markuspassion skriven av Fredrik Sixten och Bengt Pohjanen. Jag har för mig att jag hört den vid något tillfälle, verket är framfört ett 50-tal gånger, men jag kan inte påminna mig var jag hörde det. Fredrik Sixten är förresten bror till en tidigare klasskamrat till mig.

Jag kom inte ihåg att verket är så långt som det är. Efter en och en halv timme, då man framfört hälften, var det 30 minuter paus. Jag kände att klockan var mycket och att jag faktiskt inte orkade sitta där ytterligare en och en halv timme. Kanske lite oförskämt att gå efter halva, men kyrkan var fullsatt så förhoppningsvis var det ingen som märkte att jag gick i pausen. Det är ett fantastiskt verk, men träbänkar i kyrkan är inte som att sitta i en konsertsal. Jag har ont i ryggen och benen och behövde röra på mig. Stillasittande är ryggens värsta fiende.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *