En sån vecka

Veckan började i Oxford och med en utflykt in till London på måndagen. På tisdagen reste jag hem och så värst mycket mer än så hann jag inte den dagen. Men på onsdagen satte veckans aktiviteter igång.

Onsdag
Jag gick upp vid 7-tiden och gjorde mig i ordning. Det skulle bli en mycket lång dag. Åkte till K och fick min bilnyckel och tog bilen till Årsta kyrka.

Det var SKUT-dag, en årlig aktivitet i den kyrkan. För mig var det första gången. SKUT står för Svenska Kyrkan i Utlandet, det som en gång var Sjömanskyrkan och nu också de svenskkyrkliga församlingar som finns utomlands där många svenskar finns.

Dagen började med kaffe och sedan hölls tre mycket bra föreläsningar. En om det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel. Det var Hans Jonsson från Sveriges kristna råd som visade bilder och berättade om sina upplevelser där 2015 och 2018.

Efter Hans föredrag bjöds vi på lunch, en god soppa och och smörgås. Jag satt bredvid en kvinna som inte kunde förstå varför hon som satt mitt emot oss hade ett slags ”klocka” med en lampa som vart efter visade hur tiden gick under en timme. Jag är väl förtrogen med detta slags hjälpmedel eftersom jag jobbat med personer med neuropsykiatriska handikapp. Hon kunde inte förstå varför det var viktigt att hålla reda på tiden alls. Både jag och kvinnan med ”klockan”s mamma försökte förklara att vårt samhälle är uppbyggt på att man kan passa tider. Det verkade inte alls hon bredvid mig förstå. Hur vi än förklarade. Jag försökte förklara att om man hade en tid hos tandläkaren klockan 15 så var det viktigt att vara där 15 eftersom det kanske var någon annan som fått tiden tjugo över. Men det gick inte hem alls. Varför var det viktigt, man kunde väl komma när man ville tyckte hon. Precis där gav jag upp och hämtade kaffe och såg till att prata med någon annan. Det var nog så att även hon hade något slags ”problem”. Det verkade vara en lite blandad skara som var där. Inte så många för SKUT-dagen, de flesta verkade vara där för sopplunchen.

Efter lunch berättade Rokibath Alssane om Duo Stockholm, ett projekt som IM, Individuell Människohjälp, har för att skapa möten mellan svenskar och nyanlända. Hon hade kommit som 11-åring från något land i Afrika, jag minns inte vilket, och var en sådan där härligt inspirerande person.

Till sist berättade Håkan Zetterqvist om sin tid till sjöss och senare som präst. Han gick till sjöss som 17-åring och började som mässuppassare, hade hand om servering, disk och städning. Med tiden bestämde han sig för att bli präst och jobbade i sjömanskyrkan bland annat i San Pedro.

Direkt efteråt skyndade jag ut till bilen. Jag skulle på årsmöte i studentkåren på Newmaninstitutet. Eftersom jag är revisor i den föreningen behövde jag närvara.

Jag hann precis skynda bort till T-shirtshoppen och hämta de två T-shirts jag beställt. Dessutom fick jag syn på en annan som jag bara var tvungen att ha. ”Allt kommer till den som kan vänta” står det i Predikaren i Bibeln. Det har jag skrivit om vid två olika tillfällen . Här och här.
Jag sa till hon i affären att texten på tröjan nästan var som den i Bibeln. ”Är det sant?” sa hon på det där sättet som unga människor ofta gör idag. Ett fånigt, men lite charmigt, sätt att uttrycka sin egen okunskap. Jodå, sa jag och förtydligade att det står i den bibelbok som heter Predikaren.

Mötet gick bra, men allt tar sin tid och när det var slut hade jag bråttom igen. Hann in på MAXI och köpte lite färdigmat att ha på jobbet. Sedan raka vägen till sjukhuset söder om Stockholm och dess postoperativa avdelning.Jag var där mer eller mindre exakt klockan 21 då jag skulle börja.

Man kan ju tro att jag skulle vara trött, men jag var uppe i varv och jobbade utan problem hela natten.

Torsdag
På morgonen lämnade jag kvar bilen, trots att man egentligen inte får, och åkte hem och sov hela torsdagen.
Sedan var det dags för ännu en arbetsnatt.

Jag behövde hämta läkemedel inne på vår grannavdelning IMA och där träffade jag en katt. (Jodå, du läste rätt).

Katten, som egentligen är en dörrstopp, stod mitt ute i korridoren med risk att någon skulle snubbla på den. Men den verkade lika glad för det. 😀

Fredag
Det var kaos på morgonen och istället för att kunna gå hem 07:30 blev jag tillfrågad om jag kunde ”stanna en stund”. Den stunden visade sig bli nästan 2 timmar. Stämplade ut 09:26.

Var hemma ungefär halv tolv och efter lite kaffe la jag mig för att sova till klockan fem. Vaknade halv fem och kunde konstatera att det inte blev mer än 4½ timme sömn den dagen.

Åkte till jobbet där det varit kaos hela dagen men lugnat ner sig framåt kvällen. Trots att det hann passera ett antal patienter fick jag en bra natt.

Lördag
När jag skickat min patient, som skulle ligga 6-12 timmar på postop, erbjöds jag att flexa ut och åk hem. Jag tackade ja.

Tog vägen förbi stugan och hämtade lite saker jag glömt och skulle behöva. Åkte sedan till Hemköp och köpte bröd och ost för det pantkvitto jag hade i väskan. Ville bli av med det så jag inte skulle glömma bort det, det är giltigt i 6 månader. Jag fick faktiskt 1 krona tillbaka.

Åkte hem och parkerade vid MacD där man får stå 2 timmar. Gick hem och sov 1½ timme. Sedan ner och flyttade bilen och gjorde om proceduren. Men nästa gång åkte jag iväg till Sollentuna där jag åt en räksallad som lunch.

Sedan hem igen och lastade in mina vinterdäck. Åkte till Rotebro där jag brukar byta. Det var lång kö och jag fick vänta några timmar.
Sedan hem igen och bar ner sommardäcken i källaren. Äntligen var det dags att åka och parkera bilen hos R i Jakobsberg.

Jag frös och bad min son hämta mig så jag skulle slippa åka buss hem. Den går inte så ofta på lördagseftermiddagen. Han kom med bil och när vi åkte sa han att jag nog måste vara väldigt trött eftersom jag vågade åka med honom. Han tog körkort i tisdags.

Han skulle hem en stund till sin lägenhet och parkerade vid MacD. Vi drack kaffe där och åt lite. Jag åt en fiskburgare. Sedan gick vi hemåt och jag gick in och tog ett varmt bad. Äntligen skulle jag bli varm.

F kom ner med mina pojkar och nu har de ätit och druckit vatten i sin vattenfontän. De verkar gilla den vi har hemma bättre än den i stugan. Principen är samma men de ser lite olika ut.

Nu är det lördagskväll och mina planer är att plugga lite och sedan vila. Jag har sovit alldeles för lite den här veckan och idag har det hittills bara varit 2 x 1½ timme. Nästa vecka blir förhoppningsvis bättre på sömnfronten.

This entry was posted in Livet. Bookmark the permalink.

8 Responses to En sån vecka

  1. znogge says:

    Hur mycket kan man hinna med på en vecka? Fullmatat som vanligt 😀

    God söndag!

  2. Ingrid says:

    Du har verkligen fullt upp! Hoppas du får vila upp dig lite nu och att nästa vecka blir lite lugnare.
    Varm kram, Ingrid

  3. Frudin says:

    Ja jäklar vilken intensiv vecka du haft! Allting kommer till den som väntar. Nu kommer sömn o värme till dig. Grattis till sonens körkort också!

  4. Mösstanten says:

    Det där skulle jag aldrig orka. Hoppas att du får sova mer nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × fem =