Fyra avslutande arbetspass

Onsdag

Jag skulle inte börja förrän 13:30. Ändå gick jag upp tidigt för att plugga. Regnet vräkte ner och jag funderade på om det skulle fungera att gå till kyrkan och den morgonmässa de har på onsdagsmorgnarna.

Jag drack kaffe och läste en stund, sedan tömde jag min väska på de kvitton som samlats där sedan fredagskvällen. En rejäl samling. Sjukt egentligen att jag gör så många inköp. Men det var uteslutande livsmedel, mat min son och jag ätit under helgen, bensin och en påse frön ( vallmo till min röda rabatt) och servetter (en förpackning åt mig och en att ge bort).

Jag betalade för rummet när städerskan kom. Det är hon som tar emot pengarna och skriver kvittot. Hon kommer ett par dagar i veckan, ganska tidigt på morgonen.

Precis när det var dags att gå till kyrkan hade det slutat regna en stund och jag kunde gå dit utan att bli blöt.
Nästan meddetsamma jag kom in hälsade några på mig, folk jag träffat på kvällsmässorna, och jag blev inbjuden till kaffe efteråt. Det var säkert så att alla var välkomna att fika, men det verkade bara vara personalen där. Övriga gudstjänstbesökare gick efter mässan. Utom jag då, som passade på att vara lite social med församlingspersonalen. Jag kände mig välkommen och inkluderad.

Efter kaffet gick jag hemåt. Stannade vid bokbordet och hittade en bok jag tror jag kan använda i våra helgmålsböner. Jag är bokad att hålla i tre stycken i maj och juni.

Boken var lite dyr, men jag tror den kommer att ge mig mycket glädje framöver. Att jag tyckte 270 kronor var mycket ska nog ses i ljuset av att jag under morgonen beställt tre kursböcker för bara några kronor under tusenlappen. Engelskspråkig, teologisk-filosofisk litteratur som inte fanns på biblioteket.

När jag kom hem läste jag en stund till och laggade sedan lunch. Åt och började inse att det började bli dags att förbereda mig för att gå till jobbet. Skönt att inte ha mer än kanske 5 minuters gångväg. Jag skulle visserligen byta om och behövde lite mer än så, men jag gick från vandrarhemmet bara 20 minuter innan jag skulle börja. Lyx!

En annan lyx är arbetsklimatet på IVA i Västervik. Jag trivs så bra! Förutom att jobba hann jag visa bilder på mina katter, även den som fortfarande bor hos uppfödaren och vårdas av sin ömma moder.

Precis när jag skulle gå till jobbet hade det blivit sol. Typisk va?! Men det blev regn igen och en stor, vacker regnbåge visade sig. Jag rusade fram till fönstret med mobilen i högsta hugg, ivrigt försäkrande att den var i flygplansläge. De fina Hill Room-sängarna flippar ut helt om man har en mobiltelefon i deras närhet. En felkonstruktion säger mina teknikkunniga vänner, men dock ett faktum. Eftersom jag använder min mobil som stegräknare (den funktionen fungerar även i flygplansläge) vill jag ha den i fickan även när jag jobbar.


Kvällen gick, klockan 21:00 kom nattpersonalen och jag rapporterade till dem. Sedan gick jag hem.

Hade nog tänkt läsa en stund, men jag orkade faktiskt inte. Behövde en break från plikter. Sömn är helt klart en bristvara i mitt liv.


Torsdag

När alarmet väckte mig insåg jag att jag behövde satsa på vila, eller VILA, eftersom jag kände mig så trött. Mars är tyvärr överbokad. Det finns en orsak till det, men inte desto mindre är en arbetsbokning på 122% i mesta laget. (Siffran är uträknad från jämförelsetal avseende heltid nattjänst i Stockholms läns landsting). Ovanpå det pluggar jag 50%. Så ja, jag har rätt att vara trött och ”skolka” från livet ibland.

Sov en stund till, gick upp gjorde kaffe och värmde risgröt. Drack mer kaffe och åt mazariner. Obs, i plural. Men bara två. 🙂 Fackböcker inom ett område som intresserar mig. Inte studielitteratur. Där rök en femhundring igen. Nästan. Suck! Dubbelsuck!

Innan jag skulle gå tog jag mig an kvittohögen för att skriva in dem i ”kassaboken”. Hann ungefär halva högen innan det var dags att skynda iväg.

Jag hade en lugn och trevlig eftermiddag och kväll med min patient som blir allt bättre. Det känns bra.

Efter jobbet bestämde jag mig för att gå ner till Hemköp och köpa mig en semla, eller två eftersom de bara säljs i 2-pack. Men det fanns inga kvar när jag kom dit. Annars brukar det alltid ligga där i kyldisken.

Köpte bröd, pålägg och ett par bananer. Köpte lite salt & vinegar chips också. Äter sällan chips, men blev sågen på just blandningen av salt och vinäger.

Hemma lyssnade jag en stund på ljudbok och knapprade på några chips. Men jag somnade rätt snabbt.


Fredag

Vaknade och somnade om ett flertal gånger. Men vid 9-tiden gick jag upp och gjorde kaffe. Använde sedan tid till att läsa bloggar jag följer, skriva 5 en fredag, lägga in resten av kvittohögen i kassaboken, se halva första delen av dokumentärfilmen om Michael Jackson, Leaving Neverland. En skakande, fascinerande, verklighetsberättelse där de två pojkar, och deras familjer, som varit utsatta för övergrepp berättar. Att jag bara såg ett halvt avsnitt var dels för att jag behövde tid att plugga, avsnitten är långa, dels för att det är något jag behöver ”smälta” i lugnare takt.

Förmiddagen innehöll givetvis en del ”vardag”, som matlagning, disk, ätande och liknande. Försökte också få tag på mitt boende i Alingsås för att få veta hur jag skulle ta mig in. Jag vet sedan tidigare att det är i det närmaste omöjligt att nå dem på telefon. Därför ringde jag upprepade gånger, lämnade meddelande om att bli uppringd. Tänk vad mycket onödig energi sådant här strul tar!
Till sist fick jag svar när jag ringde. Bemötandet är inte direkt trevligt, snäsigt och fräsigt. Någon kod kunde jag inte få förrän jag stod utanför dörren så jag får vara så god och ringa när jag kommit på söndag eftermiddag. Suck!

Jag pluggade en stund, tittade klart på första avsnittet av dokumentären, ringde min son och pluggade igen. Ingen upphetsande tillvaro precis. Utanför var det mulet.

Lördag

Kom till jobbet, på fredagskvällen, med lite marginal så jag hann ta en kopp kaffe och sitta ner innan det var dags att ta rapport och börja jobba.

Natten gick ganska fort, en typisk intensivvårdsnatt när den är lugn. Pratade en del med mina arbetskamrater, om katter, böcker och hästar. Det är många som har egen, eller egna, hästar. Det märks överhuvudtaget att jag lämnat Stockholm. På ett positivt sätt.
Jag fick till och med en bok av en av undersköterskorna. Ska läsa den i sommar, när jag har mer tid för nöjesläsning.

På morgonen funderade jag på om jag skulle ta vägen förbi Hemköp och fortsätta min helgtradition med en semla till kaffet. Men de öppnar inte förrän 08:00 så det fick vara. Vid den tiden satt jag redan i min säng med en kopp kaffe och betydligt nyttigare tilltugg.

Sov till 14:30-tiden, men låg kvar till alarmet ljöd 15:00. Gjorde kaffe, smörgåsar och började titta på andra delen av Leaving Neverland.

Fixade lite mat, åt och såg klart på programmet. Gjorde några pauser för att ringa telefonsamtal, svara på sms och andra mess. En helt vanlig dag med andra ord.
Sedan var det dags att gå till jobbet. Det sista arbetspasset i Västervik för den här gången. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Det står ännu skrivet i stjärnorna.


Söndag

Natten rasslade iväg snabbt. Jag fick lägga in en patient där det blev mycket ”pyssel ”.

På morgonen sa jag hej då. Det kändes trist att lämna Västervik.

Gick hem och sov, gick upp, packade, bar ut till bilen och städade.

Innan jag åkte köpte jag en hamburgare på Åhmans. Sedan började resan mot nästa mål.

This entry was posted in Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Västervik. Bookmark the permalink.

2 Responses to Fyra avslutande arbetspass

  1. Znogge says:

    Bra men intensiva dagar för din del. Förr sparade jag alla kvitton men numera tar jag inte kvitto när jag betalar i butikerna. Undantaget är om det är något som kan behöva bytas eller har garanti. Jag tröttnade helt enkelt på att rensa plånboken 😉

    Kram och ha en bra söndag!

  2. Ingrid says:

    Jag tar alltid vara på kvittona, ifall det skulle dyka upp ett fel på någon vara. För det händer att jag fått gå tillbaka med både det ena och det andra till Konsum, t ex. Jag är lite nördig, så förr bokförde jag absolut allting tillsammans med gården bokföring, så då hade jag totalkoll. Nu är det mera hovum brovum.
    Som jag upplever det på Kupan, så är det ett ytterst litet fåtal som vill ha sina kvitton. De flesta vill att man kastar dem.
    Ha en skön söndagskväll!
    Kram, Ingrid

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × två =