Måste man vara modig – Bloggutmaning i maj 4

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.

 

Då var jag riktigt modig.

Jag vet inte om jag är modig, eller om jag ens vill vara modig. Jag vill vara rådig, veta vad som ska göras när något händer.

Jag har gjort en massa spännande saker, sådant som många säger ”det skulle jag aldrig våga” om. Jag har hoppat fallskärm, bungy jump och klättrat i höga master. Själv har jag helt enkelt litat på både min egen kompetens och de säkerhetsanordningar som funnits.

Istället ska jag berätta om en händelse för länge, länge sedan. Ja, så länge sedan att det fanns postkontor. Ja, då förstår ni att det nästan var i forntiden…

På den tiden bodde jag i Mariefred. Posten och Konsum låg bredvid varann och framför dem fanns en stor parkering. Jag kom åkande, skulle göra något ärende, och svängde in på parkeringen.

Precis när jag svängt in och parkerat såg jag hur en bil kom körande alldeles för fort. Den höll på att ramma en äldre tant och jag blev fly förbaskad.
Jag kastade mig ur bilen och rusade fram till den andra bilen som parkerat lite slarvigt. Min avsikt var att skälla ut grabbarna i bilen.

Jag var bara någon meter från bilen där killarna just klivit ur när jag insåg vad det var jag såg.

Jag tvärstannade. Backade sakta tillbaka mot min egen bil, slet upp dörren, slängde mig in i bilen och gömde mig på golvet. Sedan ringde jag polisen.

Inte särskilt modigt. Men det kan ha räddat mitt liv. Eller inte. Det får vi aldrig veta.

This entry was posted in Bloggutmaning i maj 2019, Livet. Bookmark the permalink.

6 Responses to Måste man vara modig – Bloggutmaning i maj 4

  1. Ingrid says:

    Så spännande!
    Du tog säkert ett riktigt beslut. Man måste inse när det är dags att backa. Det tycker jag är rätt modigt.
    Ha en fin lördag!
    Kram, Ingrid

    • Kraka says:

      Jag vet inte om postrånarna skulle skjutit mig eller bara ignorerat mig. Men män med laddade vapen bråkar man inte med. De sköt i taket inne på posten. Ingen blev fysiskt skadad, men det är lätt att tänka sig att den som utsats för väpnat rån inte mår så bra.

      Ha en fin lördag!
      Kram

  2. Znogge says:

    Ditt första agerande visade på mod men sedan tog förnuftet över. Klokt var det.

    Kram

  3. Fy vilken händelse du var med om :(. Får ont i magen och känner samtidigt mig så otroligt berörd av att du ens skulle behöva uppleva en sådan sak. Upplever dock att du gjorde ett helt rätt val att springa och slänga dig ner och skydda dig. Sedan ringa polisen, bra och starkt gjort av dig! Du måste trots chocken haft väldigt bra koll på vad du gjorde.

    • Kraka says:

      Vet inte ens om man kan påstå att jag blev chockad. Mest förvånad tror jag. Det är alltid oväntat att stöta på rånare in action.
      Jag är tränad för akutsituationer och blir väldigt fokuserad på vad jag ska göra då. Efteråt blir jag trött. Det sitter också i ryggmärgen att ge upp om någon har ett vapen, till exempel om någon vill in i narkotikaförrådet på sjukhuset.
      Igår svarade jag en unge här i området, som hotade med att döda mig, att han var så liten att jag skulle vända upp och ner på honom och lägga honom över knät och ge honom stryk om han försökte. Troligen skulle jag fällt honom med en rak höger om han givit sig på mig. Jag är rätt argsint om man retar upp mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 − 14 =