Det finns många slags resor man kan göra. Både yttre och inre resor pratar man om. Klassresor är lite av det nya svarta och något jag tycker riktigt illa om. Klassresor i egentlig bemärkelse kräver att man förnekar sitt ursprung, något som kanske fler fått upp ögonen för när de sett Netflixserien Störst av allt. Samir är ett lysande exempel på det. Han ljuger om sina föräldrars arbeten och hur han bor. Inte kan man komma från förorten och ta plats bland Djursholms överklassungdomar. Inte utan att det kostar förnekelse och lögner.
Hur som helst gjorde jag en lite kortare klassutflykt idag. Inte alls planerat, det råkade bara bli så. Hamnade vid Östermalmstorg när jag åkte från Åkersberga där jag lämnat in min bil för en reparation.
Hade tänkt dricka en kopp kaffe och äta en smörgås på Sturekatten. Men det visade sig att de inte längre har öppet på morgonen.
Istället promenerade jag en stund för att hitta något bra ställe. Ville inte gå på MacD eller någon av kaffekedjorna.
Hamnade på ett ställe med bordsservering. Man blev först visad till ett bord av en hovmästare och fick en meny.
Jag platsade väl inte där egentligen, var inte klädd för stället och ska jag vara ärlig så har jag väl inte råd med en sådan lyx. Men nu var jag ju ändå där.
Efter en kort titt i matsedeln bestämde jag mig för en kanna kaffe, ägg benedict och ett glas juice.
Jag roade mig med att titta på folk och det syntes väl på klädstilen att ingen mer än jag hörde hemma i förorten. Men vad gjorde väl det. Maten smakade bra och kaffet var gott.
Jag bestämde mig för att be om ännu en kanna kaffe och ett wienerbröd. Det var lika bra att slå på stort om jag nu ändå skulle ruinera mig. Nåja, så farligt var det inte… Jag hade stenkoll på vad det kostade. Men, som min son brukar säga: Måste du fråga vad det kostar har du inte råd.
När jag var mätt och belåten betalade jag för min lilla frukost. En bit över 300 kronor kostade det. Inget jag kommer att göra varje dag precis. Men ibland är det härligt med lite lyx i livet. Guldkant brukar det visst kallas.
Guldkant ska man unna sig så du gjorde ett bra val! Förvisso inte helt billigt men samtidigt så äter man inte frukost ute varje dag.
Kram och trevlig tisdag!
Klassresa definierar jag inte som att man förnekar sitt ursprung. Jag definierar det som att man har skaffat sig ett jobb och en ekonomi som inte fanns i ens bardom. Och i och med det har man arbetskamrater som inte kommer från samma bakgrund och även vänner och man kanske bor i ett område där man inte hade råd att bo tidigare och kanske även har fritidsintressen som inte fanns i ens barndomshem. Man känner sig mer eller mindre främmande i den nya miljön men känner sig inte heller länge riktigt hemma i den gamla. Det behöver inte betyda att man låtsas som om ens bakgrund inte fanns.
Det var verkligen en lyxig frukost och påminner mig om när mamma och jag en gång hamnade på en tjusig restaurang och sedan bara hade råd med en lite förrätt. Det var ett klokt uttryck av din son – Att om man måste fråga efter vad det kostar, har man egentligen inte råd.
”Störst av allt” har jag inte sett, men det ska bli när jag bokar på Netflix igen. Jag har haft en längre paus och betat av en del på SvtPlay i stället.
Ha en fin dag!
Kram, Ingrid