När kväll blir morgon och morgon blir kväll – Bloggutmaning i juli 9

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i juli med en fråga att besvara varje dag.

 

Sommarmorgon eller sommarkväll, vad föredrar du?

Det är inte en fråga om vilket jag föredrar, för det är helt beroende på var jag är och hur livet ser ut just då.

Som de flesta vet lever jag ett spegelvänt liv, mina dagar är nätter och mina nätter är dagar. I alla fall de perioder då jag jobbar.
Jag har jobbat de flesta somrar sedan jag började jobba i vården 1974. Inte alltid natt, men alltid något slags skift.

Just den här sommaren är jag mestadels ledig, jobbar endast några få pass under sommaren. I augusti blir det nästan full tid igen. Men inte riktigt.

Jag är ingen morgonmänniska, det vill säga att jag har svårt att komma upp på morgonen och sover gärna länge. Då missar man sommarmorgnarna.

Men jag har hur många fantastiska sommarmorgnar som helst bland mina minnen. Som morgonfikat vi halv fyra, fyra-tiden på Långbro innan man satte igång morgonarbetet. Vi brukade fika ute på den stora balkongen och se solen gå upp. Eller i vart fall se den, för ibland gick den upp tidigare än så.

Jag minns också sommarmorgnar då jag, visserligen inomhus, såg solen över taket på Huddingesjukhus då jag satt med kaffekoppen i personalrummet på transplantationsavdelningen i början av det här seklet. Såg hur solljuset spelade i ventilationstrummorna. Jobbade där åren 2000 till 2002, eller 2003.

Mina morgnar när jag åkte hem till Marstrand efter nätterna på intensiven på Kungälvs sjukhus. Precis då jag såg Carlstens fästning i fjärran upplyst av solen. När jag kom hem gjorde jag kaffe och satte mig ute en stund innan det vara dags att sova.

Eller morgnarna vid min stuga, efter jobbet. Kom hem, tog ut katterna och slog mig ner med en kopp kaffe. Trött, men ändå en stund av ren lycka innan sovdags.

Det finns kvällar också. Lediga kvällar i kvällssol, ofta med ett glas vin. Självsam eller med någon vän. En god bok, något gott att äta. Invänta solnedgången. Bara det inte är för kallt. För det är sällan, alltför sällan, som vi har långa, sköna, varma sommarkvällar.

Kanske väger mina goda minnen av sommarmorgnar tyngre vid en jämförelse. Men jag vill inte jämföra. Jag älskar båda. Men på olika sätt.

Det här inlägget postades i Bloggutmaning i juli 2019, Livet. Bokmärk permalänken.

3 svar på När kväll blir morgon och morgon blir kväll – Bloggutmaning i juli 9

  1. Finns många fina stunder du minns och visst är det något visst med både sommarmorgnar och sommarkvällar.
    Ha det fint !

  2. Micke skriver:

    Sommarmorgnar är ju fina…fast mest minns jag min barndoms morgnar på sommarlovet, kusinerna var hos oss och alla vi ungar borstade tänderna på utsidan med varsitt glas vatten.
    Underligt vad man minns egentligen…sommarmorgonprogrammen på tv, Trazan och Banarne.
    Ja jösses vilken tid det var.

    Skönt att du är ledig för det mesta…superbt.
    Ha det fint.

  3. Znogge skriver:

    Vilka fina minnen och vilket bra svar på dagens fråga! Många gånger är det svårt att välja det ena eller det andra men det behöver vi inte göra. Själv tycker jag det är mysigt med sköna sommarkvällar men när Husse jobbar lägger jag mig rätt tidigt. Jag är ingen sjusovare men det är skönt att klockan inte ringer utan man får vakna i egen takt.

    Kram

Lämna ett svar till Micke Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 5 =