Rullar på

Livet rullar på i sakta mak med ett och annat ryck. Men totalt sett gör jag nog inte så många knop.

Igår, tisdag, tog jag det lite lugn eftersom jag planerade för en lång natt utomhus. Nu visade det sig bli en betydligt snabbare vända än jag ens kunnat drömma om. Men när jag var tillbaka i stugan kände jag hur hela situationen påverkat mig. Jag var trött, men kunde inte sova. Kände mig uppskakad av vad som kunde hänt, men som tack och lov inte hände. Allt slutade lyckligt. Jag har kollat med min son, både i morse och nu ikväll, hur Kirk mår. Han mår bra, sover i min sons säng. Så fort han kom hem la han sig tillrätta. Han känner sig trygg.
Jag tyckte ju att han såg rätt välnärd ut. Men min son säger att han gått ner rätt ordentligt i vikt. Men han äter med god aptit där hemma. Det är inte lätt att hitta mat för katter som är ute på drift. Nu vet jag ju att L satt fram en del mat, men annars finns det inte så mycket matnyttigt ute. Det är tveksamt hur duktig en 10-årig innekatt är på att fånga något ätbart. Visserligen är det en instinkt, men det krävs ändå snabbhet och list. Han var ju rejält hungrig när jag satte fram en skål Mjau mjukmat. Det var tack vare det som han lät sig fångas. Han tog en risk för att få mat. Han kunde inte veta att den som fångade honom ville honom väl. Han greps av panik och jag har inte svårt att föreställa mig den dödsångest han måste känt. Han slogs för sitt liv.

Igår gjorde jag rent min parkeringsplats. Det är tusen och en regler när man har koloni. En av dem är att det inte får finnas ogräs på parkeringsplatsen.

Trekvarts korg med ogräs fick jag ihop och då var det ändå inte så mycket ogräs i år som förra året.

Idag har jag kört bort en del kvistar och klippt taggbuskar. Att det ens kan finnas så mycket taggbuskar är märkligt. Men de växer kämpahöga, precis som i visan om Törnrosa.

Skottkärran blev full med kvistar. Jag körde flera gånger och mer finns det.

I morse när jag skulle kasta soppor var han som tömmer där. Det var lite spännande att se hur det går till.

En riktigt stor påse lyfts upp med kranbil. Inne i påsen finns en plastpåse som sedan släpps av på flaket.

Därefter sätts påsen tillbaka och en ny plastpåse sätts på plats. Locket på sopmoloken stängs och vi kan fylla på med nya sopor.

Jag hann lite annat än att rensa taggar. Åt lunch, stekt korv med gurka och vita bönor. Tog en runda på tomten efter maten och fick mig två stora smultron till efterrätt.


På kvällen åkte jag till min bror och svägerska. Hade lovat att hjälpa dem med en sak. Fick lite mat och sedan kaffe.

Åkte hem till stugan och kattpojkarna fick komma ut en stund. Satte mig ute med ett glas vin medan de tumlade runt lite i gräset. Men när jag frågade om de ville gå in rusade de mot dörren. ”Vill ni komma in?” är en fråga de känner igen.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

6 svar på Rullar på

  1. Ingrid skriver:

    Jag har alltid tyckt att det varit lite synd om katter som inte får leva fritt utomhus, men jag förstår dina gossar att de vill gå in i tryggheten.
    Om man ser till kor, så är det ju lagstadgat att de ska vara ute vissa tider på somrarna, men de vill ju bara vara inne. Första gången på våren är de väldigt uppspelta över att få komma ut, men efter några timmar vill de in igen. Är det ute på bete långt hemifrån hade de ju inget val, men när de gick hemma, så att vi tog in dem för mjölkning fick man banka och slå på dem för att få ut dem igen.
    Nej fy för sol och flugor, knott och brimsar när man kan få ligga inne i den sköna ladugården.
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Pojkarna vill gärna gå ut när det är rätt väder. De går ingenstans, ställer sig på kö för att bli kopplade. Uppfödaren har skrivit i avtalet när man köper att de antingen ska vara i sele eller i kattgård och inte springa löst.
      Mina pojkar är så vana vid det så för dem är det naturligt. De njuter av en kort utevistelse, ibland någon timme ibland bara en kort stund. Sedan vill de gå in. De sätter sig ofta vid dörren då de tycker det är dags att bli insläppta. Men ibland, som ikväll när jag tyckte det började bli kyligt, frågade jag dem och då rusade de alla tre till dörren.
      Att vara ute kräver vaksamhet och uppmärksamhet. Det är fåglar, ibland inga snälla fåglar, som flyger över dem. Det är hundar som går förbi och främmande ljud. När de sedan kommer in sover de så gott.
      När det var regnigt var de inne mestadels och det märktes. De hade massor av energi och lekte våldsamma lekar så både det ena och det andra flög omkring. De behöver aktiveras om livet är alltför stillsamt.

      Kram

  2. Znogge skriver:

    Jag förstår att det var en omtumlande händelse att fånga in Kirk. Skönt att det gick vägen och att han pustar ut i sin hemmiljö. Med rätt mat kommer han säkert att lägga på sig och återgå till sin normala vikt igen.

    Kram och sov gott!

    • Kraka skriver:

      Tack!
      Han kommer att återhämta sig. Nu får han ju mat och behöver inte gå hungrig alls. Han och min son, hans husse, är väldigt tajta och Kirk är tryggast när han är hos F.

      Sov gott!
      Kram

  3. Susjos skriver:

    Vilken pärs att fånga in Kirk! Så skönt att han är hemma nu! JAg måste besluta mej för att snart avliva vår Maja, hon har njursvikt och är snart 18 år gammal…såå jobbigt det är att besluta sig!

    • Kraka skriver:

      Det är så fruktansvärt jobbigt när man måste ta det beslutet. Alla minapojkar jag har nu är ganska unga, 4, 3 och ½ år. Men när Kingston var sjuk, riktigt sjuk, för snart 2 år sedan hade jag en hemsk ångest. Men just nu är han frisk och pigg. Försöker få honom att äta tarmsnäll kost, går så där. Han vill gärna äta lite annat också. Men huvuddelen av hans kosthållning är specialkost. Varje gång han blir lite trött, blir jag orolig att han ska bli sjuk igen. Men han har gått upp i vikt och lagt på sig bra nu. Leker och far runt som de andra två.

Lämna ett svar till Kraka Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 − 18 =