Fem en fredag v. 38: Uppkoppling

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. När var första gången du kopplade upp dig mot Internet?
  2. Var ”hängde” du i början av din internettid?
  3. Vilken var din första e-postadress?
  4. Vem skulle du vilja träffa på riktigt som du endast känner online?
  5. Vem i din närhet är minst uppkopplad?

 

  1. Min första kontakt med internet tror jag var på gyn-uro-sektionen på anestesin på Huddinge sjukhus. Vi hade datorer på St Göran barn när jag jobbade på LIVA, men var inte uppkopplade, det var mer som att använda en ordbehandlare istället för en vanlig skrivmaskin. Men på Huddinge sjukhus kunde man komma ut på nätet, vilket var väldigt spännande. Men inte mer spännande än att vi kollade på Alta Vista, en sökmotor som med tiden konkurrerades ut av Google.
  2. Tror vi skaffade internet 1996. Kan fortfarande höra modemljudet inom mig. Datorn öppnade på msdos och man fick sedan slå ett w för att komma ut på windows.
    Min son lärde sig allt jättesnabbt och blev snabbt familjens expert. Själv hängde jag en del på Aftonbladets chatt, men var nog måttligt intresserad.
    När jag separerade 2001 började jag hänga mer på Aftonbladschatten, sedan på Vilda webben. Har också hängt en del på Sockerdricka.nu. Jag skrev dagbok där, öppen för dem som var inloggade, från juli 2005 och det var en föregångare till min första blogg. Bloggade några inlägg på en privat server som för det mesta kraschade och låg nere hösten 2005. Men kanske fyra eller fem inlägg. I mars 2006 började jag blogga på Aftonbladet. Eftersom min son umgicks i kretsar där internet var en livsstil hängde jag tidigt på med icq, msn, kazaa, piratebay och en del annat. När en, eller om de var fler, av hans gymnasieklasskamrater sände olaglig radio fick jag en personlig hälsning i sändningen. Jag ansågs som en lite cool förälder eftersom jag hängde på nätet i ungefär samma utsträckning som tonåringarna. Jag känner mig lite stolt över att jag tidigt hade kontakt med grundare av både piratebay och Piratpartiet.
  3. Tror det var en adress med förnamn-punkt-efternamn@hotmail.com, men så fort jag hade eget internet hade jag samma adress med @telia.com. Numera har jag @gmail.com. Jag har numera några andra adresser för speciella ändamål. Det är inte i alla sammanhang jag vill outa mitt hela namn. Men när det gäller bloggen är den skriven på ett sådant sätt att varje normalbegåvad person lätt kan kolla vem jag är. Själva idén med bloggen är att dagboksblogga och berätta om min vardag. Det skulle aldrig fungera i en helt anonymiserad blogg.
  4. Det finns nog flera personer, men jag ska inte nämna någon speciell. Några av mina nära vänner har jag lärt känna just via nätet. Men jag kan väl säga som så att du ska inte bli förvånad om jag plötsligt dyker upp på en plats nära dig. Jag har mer koll än man kan tro på vem som är vem och var ni bor och gör AFK (Away From Keaboard). När jag var barn ville jag bli privatdetektiv. Internet ger väldigt stora möjligheter att kolla upp människor, mer än många ens anar. Men, för det mesta håller jag mig numera borta från ”nätet” på det sättet. Jag klappar mina katter, lyssnar på ljudböcker, ser playTV och film, läser pappersböcker om filosofi och teologi, dricker kaffe och ett eller annat glas vin. Den fysiska verkligheten, speciellt den på jobbet, ger mig oftast långt mer än tillräckligt av ”verklighet”.
  5. Egentligen vet jag inte det. Träffar ständigt på folk som, fortfarande år 2019, anser att internet är något skit för lata ungdomar. Som aldrig skulle läsa en tidning på nätet, maila, göra bankaffärer eller gå in på en hemsida. De är nog en ”utdöende” sorts människor. I alla fall hoppas jag det. Folk får göra som de vill. Men jag blir hemskt irriterad på dem som sitter med förtroendeuppdrag, kanske i en styrelse, och vägrar att ens skaffa sig en epostadress. Som är stolta över att de aldrig använder en dator och aldrig skulle skaffa en. De kan väl för sjutton gå till bibblan och logga in sig så de får lite koll på beslut, kallelser och protokoll!

 

*Bild från pixabay

Det här inlägget postades i Fem en fredag, Livet. Bokmärk permalänken.

7 svar på Fem en fredag v. 38: Uppkoppling

  1. Ingrid skriver:

    Jag som är engagerad i en pensionärsförening känner många av den senare sorten. Av våra 120 medlemmar har 43 st angett en epostadress, det säger ju en hel del. Föreningsarbetet blir onekligen lite tungrott, när man inte bara kan ”slänga iväg ett mejl” när man vill någonting. Vår kommunikation med medlemmarna blir därför mycket via annonsering under rubriken ”Pensionärsnytt” i gotlandspressen. Varje torsdag kan vi lägga in annonser där och det är räddningen.
    Ha en bra helg!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Ja, att medlemmar inte har, eller vill lämna ut, epostadress är fortfarande vanligt. Men om man sitter i en styrelse blir det än mer besvärligt. De där som inte dyker upp på mötet eftersom de inte anser sig fått kallelsen, inte läst protokollet osv.
      I Stockholm tror jag inte det finns någonstans man kan annnonsera gratis, eller ens billigt, som förening. Förutom vissa annonstavlor ute ”på byn”.

      Ha en fin lördag!
      Kram

  2. Znogge skriver:

    Ha ha, ja nr 4 har jag onekligen bevis på! Du dök ju upp hos mig och trots att du fanns i trakterna anade jag ingenting utan såg bara en spontan och glad kvinna som hälsade på våra hundar 😀

    Kram och ha en härlig lördag!

    • Kraka skriver:

      Haha… Jag trodde ju att du visste att det var jag.
      Förra fredagen då ElisaMatilda var sen med sina frågor blev jag orolig och skickade sms och frågade om allt var väl med henne och hennes familj. Så ja, jag har koll på er där ute. 🙂

      Ha en fin lördag!
      Kram

  3. Paula skriver:

    Där slog du huvudet på spiken! Jag blir också vansinnig på att man är stolt över att inte behöva vara uppkopplad, det gäller både mina PRO-vänner samt betydligt yngre! Vad är det att vara stolt över? Att man inte håller reda på nånting, att man fullkomligt ger f.n i sånt man borde ta del av. Suck och dubbelsuck

  4. Micke skriver:

    Ja man måste ju hänga med i tiden…utan en mejladress så är man som jag skulle uttrycka det: Körd…eller åtminstone missar man så otroligt mycket att man inte är med på banan.
    Har man dessutom ett förtroendeuppdrag…ja…”i rest my case” som de säger därborta på andra sidan pölen 😉

    Ha det fint.

  5. Pingback: Fem en fredag v.39: Sagostund - elisamatilda.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *