Helgen som var

Helgen som gick var lugn. Lugnet före stormen? Kronoberg har (än så länge) få smittade och ännu ingen som behövt intensivvård. Men man räknar med att det ska komma. Sommaren kommer troligen att bli rena helvetet och sedan får man se. Det kommer hur mycket information som helst och nästa dag ska den makuleras för då är det något nytt som gäller. En utbildningsdag för personalen ska man ha i veckan. Men den är förstås inte för mig, bara den ordinarie personalen räknas. Man kan bli trött för mindre.

Vi hann i alla fall få ut balkongmöblerna. Om nu någon till äventyrs skulle hinna sitta ner en stund.

Utsikt över Växjösjön från IVA:s balkong

På söndagsförmiddagen var jag inbjuden till Fia för att se gudstjänsten från en av  frikyrkorna i Växjö i en utsändning på deras hemsida.

Det var trevligt att äta frukost tillsammans, men jag kände direkt att den kyrkan inte är något för mig. Möjligen kan det bero på att man blandat in en massa amatörsvammel om corona i predikan. Jag är verkligen trött på alla dessa självutnämnda experter som tror att de har något att säga. Om alla lyssnar på de riktiga experterna, de som är epidemiologer, och låter bli att hitta på egna saker så är jag övertygad om att utfallet blir bästa möjliga.
Dessutom vill jag ha struktur i gudstjänsten och det var bara som ett enda långt samtal. Först en monolog och sedan en dialog, typ intervju. Lite musik var det också och den var det inget fel på. Men det är inte det sätt som jag vill fira gudstjänst. Jag tycker om de olika inslagen av ritualer som många kyrkoinriktningar har. Men visst, jag ska ge den kyrkan en chans när man åter kan gå på gudstjänster på plats.

God söndagsfrukostbricka före jobbet

På jobbet var det okej. Lite rörigt emellanåt, men lugnt med intensivvårdsmått mätt. Trots det var det skönt att åka hem. Jag var märkligt trött efter helgen.

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *