Så var det slut

Sista natten var riktigt bra. Jag hade tagit med mig två tårtor jag inhandlat på ICA City. Det var uppskattat.
Jag hade två patienter, båda i respirator och den ena med dialys också. Det fanns att pyssla med hela tiden. Dialys är dessutom tungt, många vätskepåsar som ska lyfts. 2 x 10 liter urin, eller filtrat som det väl egentligen heter, är inte helt trivialt att lyfta en eller flera gånger under ett arbetspass.

Efter jobbet gick jag hem så raskt jag kunde, det var trots allt lite isigt på trottoarerna. Väl hemma la jag mig en halvtimme, somnade direkt. Var så trött efter jobb och pågående förkylning.

Packade ihop det sista, dammsög och torkade golvet. Same procedure as every time. Hann sitta ner några få minuter innan det var dags att ta bussen till resecentrum och stationen.

När jag klev av bussen passade jag på att ta en bild på den fina vargen som finns på gaveln till huset där turistbyrån ligger.

Hann äta en grillad med bröd medan jag väntade. Var så trött och gungade så där betänkligt som man gör när man är på väg att somna. Stationsvärdarna, vad till nytta nu dessa är, tittade misstänksamt på mig. Jag är rätt övertygad om att de trodde jag var full. Men varje gång de var på väg fram till mig, för att eventuellt avhysa mig, skärpte jag till mig.

Till sist kunde jag i alla fall kliva på tåget till Kalmar. Jag satte mitt alarm på lämplig tid för att inte missa mitt tågbyte i Alvesta. Det skulle ta ungefär 1½ timme dit. Den tiden använde jag till att sova.

I Alvesta hade jag ungefär en timme att vänta. Jag köpte kaffe med ett wienerbröd på Pressbyrån och satte mig vid ett litet bord.

Så fort mitt tåg kom klev jag på, letade mig fram till min plats och sov tills vi var framme i Stockholm.

Tog T-banan hem, drack kaffe, åt köttbullar och lingonsylt, utan potatis eftersom jag inte hade lust att vänta på att den skulle koka,  och sedan ett varmt skumbad. Iklädd pyjamas var jag sedan och hämtade mina pojkar. Hämtade dem en och en eftersom jag inte tror att buren håller för dem båda, Lucas är verkligen tung. Måste köpa en ny bur,  hade två men den ena verkar ha förkommit vid utlåning.

Nu ska jag vara hemma ett tag. Först resen av den här veckan och troligen nästa vecka också. Det är så jag vill ha det. Sedan hoppas jag att jag kan göra 4 arbetspass veckan efter. Men framtiden ligger ännu i en bunt tarotkort. 🙂

Posted in Borås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 10 Comments

I morse var jag på en dejt

Egentligen borde vi setts för länge sedan, jag har ju trots allt varit i Borås sedan november. Men det har helt enkelt inte blivit av.

Efter jobbet tog jag vägen till vår mötesplats. Det var inte långt, bara en annan väg än den jag brukar ta.

Direkt kunde jag konstatera att det här inte var någon man i min smak. Visserligen var han lång och reslig, hela 9 meter. Men han saknade mycket av det jag anser attraktivt.

Dels verkade han sakna all ambition och framåtanda. Har stått där i korsningen, vid rondellen, sedan 16 maj 2008. Han borde för länge sedan bestämt sig vart han ska.
Dels hur han var klädd. Kortbyxor med hängslen och barhuvad. Trots att det var minusgrader och snö. Men, jag ska väl inte vara alltför kritisk. Han hade rejäla skor på sig.
Men framför allt så var det näsan. Det syntes på längden att han var en man som ljuger mycket. Jag avskyr lögner, speciellt i relationer, och har fått nog av män som ljuger och trixar med sanningen.

Det blev en rätt kort dejt. Jag hade lovat Rabarberpolisen att hälsa när jag träffade honom. Tror de känner varann sedan tidigare. Det var mycket snö och livlig trafik så jag vinkade bara lite snabbt från Eive och sedan gick jag.

Det behövs lite andra kvalitéer hos en man för att jag ska vara intresserad. Egentligen är väl inte heller den här mannen min drömprins. Men vi hade i alla fall kunnat diskutera samhälle, ekonomi och politik. Filosofi också för den delen, han räknas som ekonomisk filosof i viss sammanhang. Platons Staten kanske kunde varit ämnet för en diskussion på en av Londons pubar. Hade förresten inte kunnat låta bli att fråga honom om han verkligen är nöjd med sin alltför pråliga gravsten. (Det finns många bilder i inlägget, men det är mannen på bilden där även jag är med som avses här).

För att återgå till dagens dejt: Walking to Borås är gjord av Jim Dine och är konstnärens personliga tolkning av Pinocchio. Den gjordes 2008 och avtäcktes den 16 maj 2008 då konstnären och 1500 besökare var närvarande.

Posted in Borås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 5 Comments

Hej mitt vinterland

Efter måndagens regnade, en rotblöta som skulle kunna gjort vilken syndaflod som helst avundsjuk, kom det snö igår.

När jag gick till jobbet på kvällen hade det bara kommit ett tunt lager puder, men under natten snöade det rejält och när jag gick hem på morgonen hade Borås förvandlats till ett vinterlandskap.

Hej mitt vinterland!
(länk till musik på spotify)

 

*Bild från pixabay

Posted in Borås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 6 Comments

När borta är hemma

Jag klev av tåget, regnet hängde i luften. Gick genom stationen, över busstorget, tog hissen upp till platsen där stadsbussarna går. Skulle med buss 6, som skulle gå om 12 minuter.

Bussen kom. Åkte den relativt korta vägen upp till den hållplats som kallas Regementet. Det är många år sedan det verkligen var ett regemente där. Älvsborgs regemente, I 15, lades ner 30 juni 1998. En era som tagit start 1624 gick i graven.

Vandrarhemmet där jag bor ligger i en av de gamla regementsbyggnaderna. Troligen har man, i alla fall på slutet, haft just den byggnaden till något administrativt. Det finns ett kassarum, ett Frans Jäger*, där man numera har rengöringsmedel och annat förbrukningsmaterial.

Jag går från bussen till vandrarhemmet, trycker in koden och är inne. Går till mitt rum, har fått samma rum de senaste gångerna, och loggar in mig i nyckelskåpet. Sedan går jag in.

Bär ut min mat till köket och ställer i kylen, går till rummet, packar upp och bäddar. Jag är hemma.

Jag är bara bokad den här veckan, sedan är det oklart vart jag ska. Det är med blandade känslor, för nu känner jag mig hemma här. Jag hittar i centrum, vet var de flesta affärerna ligger och har lärt känna arbetskamrater och rutiner. Jag hade sett fram mot att börja röra mig utåt från centrum, stanna kvar några lediga dagar och besöka textilmuseet och omgivningarna. Vi får se hur de blir med det. Kanske blir jag trots allt kvar. Kanske kommer jag tillbaka senare. Just nu är fokus på här och nu och den kommande veckans arbetspass.

 

 

*På Wikipedia kan man läsa att Franz Jäger är ett fiktivt företag. Men sedan står det att bland annat försvarsmakten använder sig av kassaskåp och utrustning tillverkad av dem. Man nämner också andra företag som använder deras säkerhetsutrustning, till exempel IKEA. Fiktiv betyder påhittad så  ni kan ju förstå att jag blir lite brydd.

Posted in Borås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 12 Comments

Fem en fredag v. 1: Nystart

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag

  1. Nytt år, nya möjligheter sägs det – vad tar du dig an härnäst?
  2. Vad är något som är återkommande för dig varje januari?
  3. Vad är ett nyårslöfte du lyckats hålla under ett helt år?
  4. När välkomnade du senast något nytt i ditt liv? (förutom 2019!)
  5. När känns ett år inte längre nytt för dig?

 

  1. Det jag absolut kommer att ta tag i är den nya terminsstarten med nya kurser.
  2. Inte alltid, men de flesta år, går jag på Pepparkaksutställningen på Arkitektmuseum.
    Den börjar redan runt 1:a december, men jag brukar sällan hinna dit innan det är på sluttampen, Trettondagshelgen.
  3. Kommer inte ihåg vilket år det var, jag var nog tonåring. Bestämde mig för att inte äta en endaste godisbit på ett helt år. Det gick bra.
  4. Mitt nya arbete 1:a november. Ska förresten snart sluta där och börja på ett nytt ställe. Det är så det är i bemanningsbranschen.
  5. Ett nytt år blir väldigt fort ”gammalt”. I februari är det ju redan en bra bit på väg.
Posted in Fem en fredag, Livet | 8 Comments

Hundar, katter och hus

I lördags var jag och tittade på årets pepparkaksutställning. Jag kan inte hitta någon uppgift om när de hade tävlingen och utställningen första gången. Men jag minns att jag var där på 2006-2007-års utställning. Efter det har jag varit där alla år.

Man har olika tema varje år. Årets tema var Lyxigt.


Det här var mitt favorithus. Hemtrevligt och enkelt.

 

Den här söta, i alla bemärkelser, hunden var verkligen välgjord.

Torn är alltid lyxigt. Vem har inte läst sagor om prinsessor i torn som räddats av en riddare, en man av folket eller något annat romantiskt.



Att ha en katt att dela livet med är en lyx. Har man en katt är man aldrig ensam.

Pengar tillhör nog det de flesta räknar som lyx.

Bara ett fint hus. Lyx eller inte är upp till var och en att ta ställning till.


En märklig hög med hus. Men jag ser det ensamma huset och tänker på att självsamhet och egentid är en lyx jag uppskattar.


Helikopter kan ses som lyx på flera sätt. Många drömmer om att flyga i en helikopter. Helikoptertransporter kan vara skillnaden mellan liv och död vid svår sjukdom eller olyckor. Inte minst för dem som bor långt från allfartsvägarna.

Tid är lyx! Att ha tid att göra vad man vill. Som den som gjort klockan så riktigt påpekar är det alltid ett val. Väljer vi att använda tid till något måste vi välja bort något annat.

Posted in Livet, Teater, museum, kultur | 3 Comments

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Mitt i en dröm, jag minns inte vad jag drömde men det var något i drömmen som gav ljud ifrån sig. Jag tyckte att det var ett konstigt ljud för just den saken, som jag inte längre minns.

Hur som helst så var det alarmet som spelade Main title and The Attack on the Jakku Village. Det är filmmusik från en av Star Wars filmerna, men omgjord på det där sättet som ringsignaler brukar var.

Jag hade sovit hyggligt länge så jag gick upp och gjorde kaffe. Sedan pluggade jag en timme innan jag gav mig iväg till Kista för att träna på S.A.T.S.

Jag kände mig märkligt matt och orkade bara 25 minuter. Men det fick vara så. Jag åkte hem, lagade lunch och åt. Sedan ett varmt bad och därefter på med kläder, klänning eftersom det ju trots allt var helg.

Jag tog T-banan in till Kungsträdgården och traskade ut till Skeppsholmen. Jag skulle titta på årets pepparkakshusutställning på Arkitektmuseum. Det har jag gjort minst de senaste 15 åren. Trettonhelgen är alltid de sista dagarna.  Det är rätt vanligt att jag inte hunnit innan.

Jag blev tröttare och tröttare, men jag tittade på alla kreationerna. Jag kommer att lägga upp ett nytt inlägg som bara handlar om utställningen så snart jag orkar. Det fanns en hel del spännande att titta på.

Jag tittade in i cafeterian, men jag kände inte för varken kaffe eller vin. Det är ett dåligt tecken. Jag känner i stort sett alltid för någon av dessa drycker, eller båda.
Istället gick jag och satte mig på en bänk inne i museet. Jag var helt matt och skickade ett sms till min svägerska att jag inte mådde bra och skulle komma nästa helg istället.
Sedan gick jag.

Precis när jag kom ut kom bussen. Men jag insåg att hållplatsen låg för långt bort för att jag skulle hinna. Springa var uteslutet.
Istället traskade jag framåt, ena foten framför den andra medan jag rabblade, i huvudet, Lunka på. När jag gick förbi Grand Hotell slog tanken mig att om jag skulle lägga mig vid entrén där skulle nog polisen komma och köra mig till någon cell där jag skulle kunna vila på en brits.
Men det var bara en hastig tanke och dessutom är det ganska nära från Grand Hotell till min T-banelinje.

Jag hade tur och behövde inte vänta mer än cirka 4 minuter. Sedan for jag hemåt. Jag frös så jag skakade, riktig frossa.

När jag kom innanför dörren kom pojkarna och mötte mig. Jag gick ut i köket och drack en kopp kaffe. För jag ville ha kaffe i mitt eget hem, bara inte sitta upprätt på en stol bland andra människor.

När jag druckit ur min kopp gick jag och la mig. Katterna kurade ihop sig och höll mig sällskap. Vaknade vid det matematiskt spectakulära talet 21:22.

Jag gick upp, frös så jag skakade. Tog ett par acetylsalicylsyratabletter och drack kaffe. Sedan ett varmt bad som gjorde mig varm.

Det kommer att bli en dag hemma imorgon. Jag måste bli frisk så jag orkar jobba nästa vecka.

*Bild från pixabay

Posted in Livet, Teater, museum, kultur | 12 Comments

Hemlikt

Så var det dags att åka hem över helgen. Som vanligt promenerade jag från sjukhuset till vandrarhemmet. På vägen köpte jag vallmogifflar och skivad julskinka.
När jag kom hem till mitt rum gjorde jag kaffe och åt en giffel med skinka. Sedan sov jag lite drygt en timme.

Jag var vansinnigt trött när alarmet väckte mig, men det var bara att släpa sig upp. Packade ihop det sista och hämtade dammsugaren och sedan den fuktiga svabben. Tänkte på hur lite smutsigt det blir. Jag tillbringar den mesta tiden i sängen och drar inte in någon smuts. Det är mest lite brödsmulor på golvet. Och i sängen förstås…

När jag var klar sa jag hejdå till de två som var i köket. Sedan gick jag till busshållplatsen. Det var en stund innan bussen skulle komma, men jag fick sällskap av en trevlig man som stannade och pratade. Han var ute och motionspromenerade, bodde nere i centrum och berättade att han var journalist. Han var dessutom god vän med paret som har vandrarhemmet.

Bussen går väldigt snabbt ner till stationen, tar cirka 6 minuter tror jag. Det är nära, men inte särskilt lockande att gå med tung ryggsäck, resväska och en större kasse. Jag gjorde ju det första gången och insåg att det var en dålig idé.

Idag hade jag färdväg via Göteborg, där  bytte jag till X2000 som gick till Stockholm med bara uppehåll i Skövde och Katrineholm. Tycker väl inte att det är någon fördel med de där snabba tågen som gungar så man mår illa. Men jag sov större delen av resan så det gick bra.

När jag kom hem skickade jag ett meddelande på  whatsup och frågade om katterna ville komma hem. Det trodde hon att de ville och vi kom överens om att jag skulle hämta dem någon timme senare. Behövde ner till Godisbutiken i Akalla först.

Nej då, jag skulle inte köpa godis. Jag skulle hämta ett paket som kommit, Storytel e-bokläsaren som jag beställde senast jag var hemma.
Har tittat på den och tror jag kommer att bli nöjd. Den är bara kompatibel med just Storytel och fungerar inte med andra e-böcker. Men många böcker finns inte som ljudböcker och jag gillar inte att läsa på mobilen. Det går att lägga dem på paddan, men det fungerar dåligt. Storytel har sitt eget system.

Jag köpte några bullar i Akalla, på ICA som ligger mittemot godisaffären. Sedan gick jag hem och därefter upp till S för att hämta hem pojkarna. Vi drack lite kaffe innan jag gick hem.

Lucas, även kallad Lurre, låg och såg cool ut.

Bäst att gömma sig, tänkte Kingston, hon tänker säkert stoppa in mig i buren igen.

Katten Kirk tyckte nog det var skönt att få ett par dagar utan konkurrens vid matskålarna.

När jag kom ner till mig och katterna blivit utsläppta ringde jag min son och pratade medan jag drack kaffe och åt ett par digestivekex med Maasdamer.
Sedan tog jag ett skumbad, tycker inte att jag känner mig ren när jag bara duschar. Vill ligga i blöt ordentligt.

Egentligen återstår det väl inte så mycket mer av den här dagen. Ska ta lite mer kaffe och sedan sova. Det kommer att bli ett kort, men intensivt, besök hemma den här gången.

Posted in Borås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 8 Comments

Hå hå ja ja vinden drar

Stormen Alfrida hemsöker oss nu i stora delar av landet. Redan igår då jag var på väg till jobbet kände jag av henne. Inte först, det var bara lite vindar, men när jag kom ner till Lilla Brogatan, där jag brukar passa på att titta lite i skyltfönstren, var det kraftig motvind och jag fick streta mig framåt. Men det var trots allt framkomligt och jag har ju varit med om värre. Faktiskt bokstavligen blåst omkull och kunde inte ta mig hem utan hjälp.

Natten blev över förväntan. Riktigt trevlig faktiskt. Dels med R inne på salen, vi jobbade bra ihop. Dels i personalrummet där det fanns godsaker kvar från helgen och även ost och kex från knytiset som nyårspersonalen haft.

På vägen hem gick jag vägen förbi ICA City och köpte de sedvanliga gifflarna, de med vallmofrö, och skivad julskinka.

Hela vägen från sjukhuset till vandrarhemmet, en sträcka strax under halvmilen, var det fullt med nedblåsta kvistar och grenar. En del grenar så pass kraftiga att man klart skulle svimmat av och behövt uppsöka vård om man fått en sådan i huvudet. Alfrida är en lömsk kärring.

Hur som helst kom jag hem utan missöden. Gjorde en kopp kaffe och åt en av gifflarna innan det var sovdags.
Får väl se hur det är när jag ska tillbaka till jobbet. Blåser det för mycket kan jag ju alltid ta bussen. Den går så behändigt mellan regementet och sjukhuset, tar inte många minuter alls. Men helst vill jag gå, behöver röra mig. Är mest orolig att jag inte ska komma hem på fredag, minns hur det var när jag bodde i Göteborg och det var storm. Tågen var inställt och det var allmänt besvärligt. Men till sist så kom jag hem den gången. Då hette stormen Jude, men kallades Simone här i Sverige. Varför minns jag inte, kanske för att just den sortens stormar ska ha kvinnonamn här hos oss.

 

*Hå hå ja ja är en en fras ut Torparrock.
Vinden drar är från visan Vinden drar, skeppet far

Posted in Borås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 10 Comments

Ring ut det gamla, ring in det nya

Nyårsafton. Avslut och nystart. Fest och reflexion. Framtidsplaner. En blandning av gammalt och nytt.

Så här blev min nyårsafton:

  • Sov till strax efter klockan 9.
  • Gav katterna mat. Mina älskade pojkar som skulle stanna kvar och fira nyår med mig Min son hämtar dem på Nyårsdagen.
  • Drack kaffe och efter en stund också några rutknäcke med ost. Hämtade in en ny ost, en Maasdamer, från mitt extrakylskåp, balkongen. Det är praktiskt så här års att förvara en del matvaror där. En fördel, av många, med att ha en inglasad balkong.
  • Lyssnade klart en ljudbok.
  • Pluggade en stund.
  • Mer kaffe och knäckemackor.
  • Gick och la mig för att vila ett par timmar. Mitt på dagen är fel dygnsrytm för mig, det är då jag är van att sova. När jag är ledig och inte mitt uppe i något blir jag trött och måste sova en stund då.
  • Gick upp vid 15:30-tiden.
  • Drack kaffe och ännu ett par rutknäcke med Maasdamer. Kollade lite bloggar medan jag åt min eftermiddagsfrukost.
  • Tog tag i att fixa till färgen på mitt hår.
  • Hällde upp ett glas rött och lite jordnötter.
  • Började titta på Die Hard medan jag lät färgen ”ta”. Det är en tradition för mig att se den filmen under julen. Den utspelar sig under en julfest.
    I år hann jag aldrig med att se den under julhelgen, en jobbig helg med mycket på jobbet som gjorde att jag behövde sova mer än jag tänkt från början.
  • När färgtimmen hade gått sköljde jag håret och tog ett skumbad.
  • Lite privat pyssel
  • Kokade potatis, dels till kvällens sena nyårsmiddag dels till mina matlådor.
  • Fortsatte titta på Die Hard.
  • Tog fram ett glas, ett av dem från millenniumskiftet. Glas där det står 2000. Vet inte om jag använt dem sedan dess.
  • När potatisen var klar var det dags att äta. Gjorde i ordning mat åt pojkarna. Kingstons mat på ett fat och Lucas i en skål. Min mat la jag upp på en tallrik, öppnade champagneflaskan och  hällde upp i ett glas.
  • Åt, pojkarna gick lite fram och tillbaka till sin mat. De skulle inte få komma på Nobelmiddagen, där gäller det att kunna sitta still vid bordet.
  • Såg klart filmen.
  • Packade kläder, sängkläder och liknande.
  • Konstaterade att klockan bara var 21:04.
  • Pluggade en stund.
  • Gjorde kaffe.
  • Hittade ett program, Helt lyriskt, på svtplay. Fantastiskt program av Fredrik Lindström. Han är så duktig och kan så mycket om historia. Han kan också förmedla det på ett fantastiskt sätt.
  • Skickade lite nyårshälsningar via sms, whatsup & nätet.
  • Hällde upp lite av min rosa champagne.
  • En kvart före Tolvslaget gick jag in på svt och nyårsfirandet på Skansen.
  • Skakade godisasken och pojkarna kom springandes så vi fick höra Mikael Persbrandt läsa Nyårsklockan tillsammans. Sedan skyndar pojkarna tillbaka till sängen. De blev lite oroliga av smällandet ute.
  • Jag drack ur det sista av min rosa nyårsdryck och gjode katterna sällskap. Imorgon (eller senare idag egentligen) måste jag upp tidigt. Senast klockan 05.
  • Innan jag la mig pratade jag med min son i telefon och vi önskade varann Gott nytt år.

 


Punktform, ett annorlunda sätt att berätta om en dag, en kväll och övergången från något gammalt till något nytt.

GOTT NYTT ÅR

Posted in Livet | 12 Comments