Under skalet – Bloggutmaning i april 3

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i april med en fråga att besvara varje dag.

 

I mitt påskägg hittar du…

 

Påskägg är inget som jag brukar få speciellt ofta. Som barn fick jag det ju förstås, och någon gång av någon arbetsgivare. Men det jag minns bäst från min barndom är tittäggen. De verkar förresten vara tillbaka igen sedan ett antal år. Ägg gjorda av ett ganska kraftigt skal av socker och sedan något slags figurer inne i ägget man kan titta på. Jag hade dem kvar år från år och de ingick i min barndoms påskpynt. Har funderat på att köpa mig ett något är. Men de är ganska dyra och i år blir det inte.

I år har jag planer på att ge ett godisfyllt påskägg till mina kattvakter. Det är förutom min son några till. De kommer bara att få blandat lösgodis i sina ägg.
Vissa år har jag lagt ett presentkort i min sons ägg, oftast till bio. Men i år blir det bara godis åt honom också. Vi ska ju ut och resa.

Men nu till det jag tror att Saramadeleine egentligen avsåg med sin fråga: Vad skulle jag vilja ha i mitt påskägg och jag fick välja helt själv.

Mitt önskeägg:

  • Styckpackade delicato: mazariner, chokladbollar, dammsugare
  • En halvflaska Amarone
  • En påse cashewnötter
  • Shower gel och body butter från Body shop
  • Någon upplevelse, som ett biobesök, konsert eller teater
Posted in Bloggutmaning i april 2019, Livet | 9 Comments

Solig söndag i Alingsås

Efter min minst sagt stillsamma lördag kändes det dags att röra lite på mig. Jag hade redan planerat för en promenad med två olika mål. Det var bara om det skulle regna som jag tänkt avstå den.

Jag åt en ordentlig frukost och gav mig av. Gick, till att börja med, på en mindre väg parallellt med stora vägen. Men så småningom kom jag upp på mindre vägar och gångvägar.

Det är den vackra Säveån som går genom Alingsås. Stod en stund och funderade på om  det går att paddla på den eller om den är ström på sina håll.

Det var skönt att komma iväg från biltrafiken och nästan vara på landet. Många var ute med sina hundar och jag var inte den enda som kommit på att en söndagspromenad var på sin plats en så solig dag.

Mitt första mål var Nolby begravningsplats. Jag kände först inte igen mig och tog en omväg inne på begravningsplatsen då jag letade efter kapellet där minnesstunden varit. Det är många år sedan, i maj blir det 11 år.

Kanske minns några av er som läser Snuten från Tollered? Han bloggade på Aftonbladets bloggportal på den tiden det fanns en sådan. Vi är många som började vårt bloggande just där.

Hasse var väldigt populär och hade många bloggvänner på nätet. Däremot släppte han inte in så många, om ens några, i sitt verkliga liv. Det livet här ute, där vi alla måste leva våra liv. På gott och ont. Jag hade förmånen att bli inbjuden att fira hans 60-årsdag tillsammans med honom. Ett drygt halvår senare fanns han inte mer.

Jag satte mig i minneslunden och tänkte på Hasse, på hur olika livets villkor ser ut för oss människor och hur viktigt det är att vara rädd om vänskapen. Att Hasse släppte in mig i sin verklighet känns som en stor gåva. Vi hade två trevliga dagar med promenader med en hund han brukade gå ut med. Vi åt middag inne i Göteborg på hans födelsedag och hann prata en hel del.

Hasse är inte begravd i den här minneslunden. I alla fall så vitt jag vet så är han lagd i minneslund i Kristinehamn där han syster bor. Eller i alla fall bodde på den tiden. Men minneslundar har den lilla egenheten att de på något sätt är universella och en plats för minnen oavsett om den man minns ligger där eller inte.

Efter en hel del traskande runt inne på begravningsplatsen hittade jag till sist Ljusets kapell. När jag kom nära kände jag igen att  det var där vi varit.

Jag drack kaffe och åt en korv med bröd på en Cirkel K. Köpte också en glass, årets första utomhusätna glass, och gick vidare till nästa planerade mål. Minst lika sorgligt som det första.

Jag gick genom ett villaområde och sedan förbi ett område med flerfamiljshus. Där gick en stig upp i skogen. Det var brant och svårt att ta sig upp. För att inte tala om hur det var att komma ner igen. Jag hade behövt ordentliga vandringskängor. Men det fick gå ändå. ”Det är vägen som är mödan värd…”

Citatet är från Karin Boyes dikt I rörelse. Just den strofen är en av de favoriter jag har och som jag till och med skulle kunna tänka mig att tatuera in. ”Visst finns det mål och mening med vår färd. Men det är vägen som är mödan värd”

Något fick ändå Karin B att inte tycka att vägen genom livet var värd mödan. Den blev helt enkelt för tung för henne. Natten till den 24 april 1941 satte hon sig, ensam, vid en stor sten. Det var där man hittade henne död. Bara 40 år blev hon.


Kan tänka mig att det är en vacker plats lite längre fram på våren. Nu kändes den mest sorglig.

Efter mitt besök vid Karin Boyes minnesplats gick jag in mot stan. Jag började bli trött i benen och lite hungrig.

Mycket vårblommor och grönska.

Christinaekyrkan. Jag har inte varit inne i den, får se om jag hinner det innan jag reser hem.

Planterade blommor och blomlådor är också ett vårtecken. Det tänker man kanske inte på direkt, i alla fall inte jag. Det är i första hand naturens egna tecken man ser. Just de här ”lådorna” kändes lite spännande.

Ett minnesmärke över Jonas Alströmer finns vid kyrkan. Texten var svår att läsa och borde fyllas i. Så vitt jag kunde läsa är det Götiska förbundet, som har en Alströmerska logen, som rest den.

Nu var jag framme vid Stora torget och slank in på den asiatiska restaurangen. Beställde Fyra små rätter och en Singha. Efter det fick jag friterade bananer med glass och en kopp kaffe.

Det var gott och jag gick därifrån mätt och belåten. Jag var rätt trött efter en heldag ute. Men jag var ju tvungen att gå vägen hem också.

När jag kom hem la jag mig mer eller mindre omgående på sängen för att vila. Min lilla söndagspromenad visade sig varit drygt 17 000 steg.

Posted in Alingsås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 4 Comments

Nu blommar det – Bloggutmaning i april 2

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i april med en fråga att besvara varje dag.

Fotografera ett vårtecken.

Nu blommar det överallt. Blommor i alla färger, men här är det gult som gäller.

Posted in Bloggutmaning i april 2019, Livet | 3 Comments

Andra veckans nätter och dagar i Alingsås

  1. Efter en ledig helg och en ledig måndag i Göteborg var det dags för fyra nya arbetspass och dagarna mellan passen. En av dem, torsdagen, finns i ett eget inlägg.

Som ni vet så pluggar jag filosofi. Så här mitt i terminen börjar nya kurser och jag var på jakt efter kurslitteratur. En särskilt svår bok att få tag på är Simone Pétrements biografi om Simone Weil. Går inte att hitta i någon bokhandel och inte på något bibliotek i Stockholmstrakten. Men av en slump råkade den finnas på Alingsås bibliotek.

Jag tog en promenad till kulturhuset där biblioteket ligger och fick ett lånekort och kunde låna boken, samt en till jag kommer att ha nytta av.
Sedan gick jag till Ekstedts bageri och fikade.

När jag fikat färdigt gick jag hemåt. Hade tur, för en gångs skulle stod inga bilar i vägen, och jag kunde ta en bild på väggmålningen på ett garage jag passerar ibland.


Hemma vilade jag lite innan det var dags att gå till jobbet igen.Efter natten gick jag hem, sov och gick tillbaka igen. Sedan var det torsdag.


På fredagsmorgonen var samma sak och på kvällen gick jag till mitt sista pass för veckan. Jag var riktigt trött.

På jobbet låg en ICA Kuriren med en bild på Ebba Witt-Brattström. Jag kunde inte låta bli att notera den utseendemässiga likheten med Simone Weil. Men den likheten inskränker sig enbart till utseendet. Det vill jag betona. Annars skulle jag nog förolämpa Simone och det vill jag inte, även om hon är död sedan många år. Hon levde 1909-1943.

På lördagsmorgonen unnade jag mig en lyxfrukost på Viola. Både en stor leverpastejmacka och en pariservåffla.


Jag satt rätt länge på Viola innan jag gick hem. Lyssnade på en spännande bok. Men till sist släpade jag mig hem. Jag kände mig utmattad. Sedan klev jag i stort sett inte ur sängen mer förrän nästa dag. Förutom för att göra kaffe, gå på toa och annat av samma dignitet.

Posted in Alingsås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 2 Comments

Var god stör ej – Bloggutmaning i april 1

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i april med en fråga att besvara varje dag.

Första april idag, berätta om ett tillfälle när du lurat eller blivit lurad.

 

För länge, länge sedan jobbade jag på KSS i Skövde. På infektionsavdelningen. Jag hade min egentliga arbetsplats på den av avdelningarna där de svårt sjuka patienterna vårdades. Man skickade bara intensivvårdsmässiga patienter till IVA om de behövde respiratorvård.

Ibland hände det att vi roterade även till vårdavdelningen för lättare sjuka, eller dem som snart skulle skrivas ut.

En kväll, jag minns faktiskt inte om det var 1:a april eller vilken random dag som helst lämplig för praktical jokes. Hur som helst så kom kvällssjuksköterskan ut från ett rum precis då det skulle rapporteras.

Jag fick rapport om att patienten inne på salen låg ensam där inne, skulle skrivas ut nästa dag och uttryckligen sagt att hen inte ville bli störd under natten. Min kollega hade precis varit inne hos hen och sa därför att jag inte behövde gå in förrän på morgonen, då morgonarbetet skulle göras. Jag fick en fullständig rapport om diagnos, tidigare sjukdomar och allt som ingår vid ett övertagande.

Det här var som sagt väldigt länge sedan och jag var inte speciellt erfaren. Idag skulle det inte kunna inträffa. Men jag litade helt enkelt på den information jag fick.

När det blev morgon knackade jag på dörren. Utan resultat. Gick in och kunde snabbt konstatera att patienten inte andades. Hen låg med täcket högt uppdraget så jag såg bara övre delen av huvudet och håret. Grått hår. Men det hördes inga andningsljud och det syntes heller inga andningsrörelser. Jag blev rädd!

En relativt ung patient som legat och dött inne på ett sjukhusrum utan tillsyn är inget man önskar sig. Men kuddarna eller golvmoppen, som tjänstgjort som hår, hade haft en lugn natt och var vid full vigör då dagpersonalen kom och höll på att skratta ihjäl sig.

Posted in Bloggutmaning i april 2019, Livet | 5 Comments

Då kände jag äkta glädje – Bloggutmaning i mars 10, frågor jag inte hann

I mars hade Orsakullan, Madeleine, en bloggutmaning med en fråga att besvara varje dag. Det är inte helt lätt att hinna med att göra alla frågor i tid om man, som jag, arbetar skift. Det blev helt enkelt några frågor kvar.

10. När jag mötte glädjen…

Den 20 augusti klockan 21:42 mötte jag mitt livs största glädje. Min son Fredrik föddes.
När undersköterskan, eller om hon var sjukvårdsbiträde, kom in med kaffebrickan och utbrast: ” Usch vad du ser ensam ut!” tittade jag förvirrat på henne och tänkte: ”Vad pratar människan om? Jag har ju ett barn, jag kan väl aldrig mer vara ensam.”

 

 

Jag kommer att besvara frågorna jag har kvar vartefter, kanske inte i kronologisk ordning. De dyker upp lite när det passar mig och jag har tid över. Just nu är följande frågor obesvarade.

8. Därför ogillar jag…

9. När jag mötte sorgen…

12. Jag blir arg när…

19. Min allra bästa kompis…

26. Jag tycker språk är…

Mina svar har en egenkategori, Bloggutmaning i mars 2019. Där hittar du alla mina svar.

Posted in Bloggutmaning i mars 2019, Livet | Leave a comment

EFIT – Ett Foto I Timmen – 28 mars

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarenas EFIT den 28 mars hittar du här.

En dag mellan två nätter i Alingsås. Jag är på jobb några veckor.


Klockan 07-08: Nattens pass var slut och jag bytte om för att gå hem.


Klockan 8-9: Café Viola öppnar precis klockan 8:00. Vi var rätt många som stod utanför det populära caféet och väntade på att bli insläppta. Men det var det värt, deras mackor är fantastiska.


Klockan 9-10: Jag kom hem till vandrarhemmet, ett litet ställe inrymt i ett vanligt radhus.


Klockan 10-11: Läste och skrev lite på datorn innan det var dags att sova.


Klockan 11-16: Jag sov, alldeles för få timmar.


Klockan 16-17: Hade vaknat, drack kaffe och åt digestivekex med ost.


Klockan 17-18: Låg och vilade. Lyssnade på ljudbok. Tittade upp på undersidan av sängen ovanför.


Klockan 18-19: Tittade en stund på dörren, sedan gick jag upp och gjorde mig  ordning för att gå till jobbet. Kände mig trött.


Klockan 19-20: Tog en sväng förbi återvinningen med några saker. Sedan en kortis in på MAXI där jag köpte en färdigrätt att ta med för nattens lunch.


Klockan 20-21: Tillbaka där dagen började. Dags att ta nya kläder för den kommande natten och sedan byta om.

Så kan en dag mellan arbetspassen vara. Inte så värst spännande, det är på arbetet som det spännande kan hända. Men det får jag inte berätta om eftersom det dels råder tystnadsplikt dels inte är lämpligt med tanke på dem det berör.

 

EFIT

 

Posted in Alingsås, EFIT - Ett Foto I Timmen - 2019, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 4 Comments

Ser bara det jag vill – Bloggutmaning i mars 31

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

Jag upptäcker ålderstecken när…

Vid min ålder ser man ålderstecken när man tittar efter. Så det gör jag inte. Tittar efter alltså. 🙂

Posted in Bloggutmaning i mars 2019, Livet | 1 Comment

På utflykt i måndags

Jag var ledig måndags och hade planerat den dagen för en kortare resa. En resa in till Göteborg för att träffa B.

Jag kunde ta det lugnt på morgonen för vi skulle inte ses förrän vid 12-tiden inne på stationen i Göteborg. När jag var klädd och klar gick jag till stationen, fyllde på mitt kort för Västra Götaland och hann precis med ett tåg som skulle gå. Tror faktiskt att man väntade på mig när jag kom springande.

När jag kom fram till Göteborg var jag lite tidig, resan dit tar bara 40 minuter. Tog en titt inne på Lindex och gick sedan och drack kaffe. Jag var lite hungrig och tog en ostmacka. Jag hann nästan dricka ur kaffet innan B kom.

Vi började med en tur inne i Femmans galleri. Jag fick syn på en klänning. Ska på ett bröllop i juni och en bröllopsfest i augusti och ville ha något nytt som passade. Hade inte börjat leta ännu men fick syn på klänningen inne på Desigual, provade den och strax låg den i en kasse.

Vi promenerade genom stan och kom slutligen ner till Esperantoplatsen. Där åt vi lunch på Språkcaféet. Jag åt en härlig räksallad.


Vi hade en hel del att prata om och blev sittande länge. Till kaffet åt vi varsin cannelloni (tror jag de heter).


Till sist kändes det i alla fall dags att gå. Vi promenerade vidare och var inne i en rad spännande affärer. Jag kände hur jag blev allt mer trött i benen och det kändes skönt när vi avslutade vår dag inne på ett café. Jag åt en Napoleon, men det var soffan att sitta på som var höjdpunkten. Jag som går så mycket var besegrad. Eller i alla fall var mina ben det.


När jag klev av tåget i Alingsås kändes det som det gör efter långvandringar. Bara att fokusera på att komma fram. Det var så gott att få lägga sig ner i sängen och jag somnade snabbt.

Posted in Alingsås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 3 Comments

Fem en fredag v. 13: Vår

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilka vårtecken har du sett på sistone?
  2. Vad är vår för dig?
  3. Har du utemöbler du ställer fram runt den här tiden?
  4. Byter du vinterjackan mot tunnare kläder vid minsta lilla värme eller väntar tills aprilvädret är över?
  5. Brukar du märka av när timmen försvinner vid sommartid?

 

  1. Det blommar i rabatter och lite varstans. Nu har scillan kommit också. Det är ett säkert vårtecken.
  2. Ljuset som kommer tillbaka. Även om vi inte har polarnatt här så känns det så vissa perioder av vintern.
  3. Nej, mina balkongmöbler står ute hela vintern. Jag har inglasad balkong så det fungerar att ha dem där hela tiden. Däremot sitter jag inte ute vintertid, det är för kallt och balkongen får tjänstgöra som ett extra kylskåp.
    Vid stugan tar jag inte ut möbler förrän jag börjar vara där. Eller egentligen så står ett bord och några stolar ute hela tiden, det var de som följde med i köpet och de har nog stått ute i decennier.
  4. Skulle aldrig falla mig in! Jag har ordentligt på mig så länge det är kallt. Eller för att vara med specifik, så länge jag anser att det är kallt.
  5. Det märker jag bara om jag råkar jobba den natten. Då blir arbetstiden en timme kortare. (Tyvärr blir det ju tvärt om på hösten, arbetstiden blir längre).
Posted in Fem en fredag, Livet | 3 Comments