Återresan

Tisdagen blev en lång resdag igen. Jag skulle sova lite längre hade jag tänkt, eftersom jag inte skulle iväg tidigt till något.  Men istället var jag vaken flera timmar mitt i natten. Helt i onödan. Jag hann plugga lite för att fördriva tiden. Men det hade varit bättre om jag sovit.

Gick upp vid 8-tiden. Gjorde mig i ordning och började packa. Gick och åt frukost, en ordentlig engelsk frukost. Packade klart, skulle lämna rummet 10:30.

Kände att det var lika bra att åka ut till flygplatsen, hade en bussbiljett till 12:15, men man får åka två timmar före och två timmar efter. Jag åkte en timme före.

Trots att jag var tidigt på Gatwick gick tiden snabbt. Planet skulle gå klockan 17:00 och det gjorde det med kanske någon minuts fördröjning. Däremot var vi rejält försenade när vi kom fram, mer än en halvtimme. Det måste varit en enorm motvind.

Jag blev hämtad av K och skjutsad hem. Det var så skönt att komma hem. Har tagit ett långt skumbad och druckit kaffe. Men nu måste jag sova. Ska upp tidigt imorgon och de kommande två veckorna är lika fullspäckade som de innan jag reste.

*Bild från pixabay

Posted in Livet, Resor | 4 Comments

En dag i London

Själva huvudsyftet med att jag reste just nu var att jag skulle se utställningen om Frida Kahlo på Victoria & Albert Museum. Naturligtvis ville jag hälsa på Petter också, men då hade jag kunnat välja en bättre tidpunkt då han inte jobbade nästan hela tiden.

Jag gick upp ganska tidigt, åt frukost och gick till bussen. Den går ett par gator upp bara så det var inte långt att gå.

På bussen lyssnade jag på ljudbok, Kallbrand av Cilla och Rolf Börjlind. Det tar sin lilla tid att resa mellan Oxford och London, men när vi kom in i stan kände jag igen mig. Har väl inte varit där massor av gånger, men kanske 7 eller 8 gånger.
Åkte förbi där min son och jag var och såg Tenacious D 2013 och där vi såg Cliff Richard 2015 då han hade sin 75-årskonsert. Åkte där min exman och jag promenerade dagligen då vi var i London någon gång förra seklet. Funderade på om jag skulle ta en promenad i Hyde Park på eftermiddagen. Men så blev det inte den här gången.

Vid Victoria Station var jag framme och bytte till T-bana, Subway, för att åka till museet. Det var bara två hållplatser, men jag behövde fylla på reskassa på min Oystercard och det var lite bökigt och dessutom lång kö.

När jag kom fram till museet var det köande igen. Hon som skötte kön berättade att det varit lång kö redan då de öppnade klockan 10 och att alla biljetter under dagen var slut, men att det kunde finns enstaka kvar till klockan 15 som tidigast men att de kunde vara slut när vi kom fram i kön. Hon kom sedan och berättade för oss som köade att man skulle ha extra tider på kvällen och inte den sista 16:30 som det var tänkt.
När jag kom fram fick jag en biljett till 14:45. Jag skulle ju bara ha en biljett och då fanns det till den tiden.

Det kändes inte som att de var någon idé att virra iväg ut på stan när klockan redan var kring halv tolv. Jag bestämde mig för att fika, något som jag reviderade då jag kom till restaurangen. Det fick bli lunch och kaffe.

Köpte en mezewrap med sallad, ett glas vin och en kopp svart kaffe. Man hade ett märkligt system där man skulle beställa olika saker vid olika diskar och köa där. Sedan skulle man betala på ytterligare ett ställe.

Jag satt ganska länge i restaurangen. Men till sist behövde jag röra på mig. Gick runt lite i butiken och sedan i en sal med antika statyer, eller replicas av antika statyer. The cast room kallades den utställningshallen. Cast är ju synonymt med replica, minns att våra guider i Frankrike använde båda orden. Själv är jag mest bekväm med att använda ordet replica. Kopia borde man väl kanske säga om man vill bevara det svenska språket, jag är ju ingen vän av att allt ska heta något på engelska numera. Men inom konstvärlden har nog ordet kopia en lite dålig klang medan replica är vedertaget. En exakt kopia av ett konstverk. Eller för all del av något annat också.

Replica av Michelngelo´s David

Till sist var det ändå dags, jag fick till och med gå in lite tidigare. Det var sjukt mycket folk och trångt. Men så fantastiskt.

Det var Fridas personliga saker som nu ställdes ut. Hennes man hade låtit låsa hennes rum när hon dog 1954. Det öppnades inte förrän 2004, 50 år efter hennes död.

Det var familjebilder, smink, smycken, brev, klänningar och inte minst de olika handikapphjälpmedel hon använde, som korsetter och en benprotes då man amputerat hennes ena ben.

Min första kontakt med Frida Kahlo var 1976 då en av mina kurskamrater på mentalskötarutbildningen frågade om jag ville följa med på en utställning med hennes konstverk. Jag blev helt fascinerad. Hon hade en mycket egen stil. Frida hade polio som barn och i 18-årsåldern råkade hon ut för en mycket svår bussolycka som ledde till att hon inte kunde få barn. Det präglade hennes konst genom livet, ett liv som blev tämligen kort. Hon blev 47 år.

Frida var enormt vacker. Eftersom det var fotoförbud, ett strängt sådant, inne på utställningen har jag inga andra bilder är en bit av utställningsaffischen att visa. Hon hade en enorm utstrålning och det är svårt att riktigt föreställa sig hennes handikapp när man ser henne på bild eller i något av de filmklipp som visades. Hon måste ha haft ont. Hon tillbringade en stor del av sitt liv till sängs och opererades otaliga gånger.

Efter utställningen visste jag inte riktigt vad jag ville. Gick ut och tog en buss som jag trodde skulle gå till Victoria station. Det gjorde den inte, den gick åt andra hållet. Jag insåg snabbt att jag klivit på fel buss men bestämde mig för att jag väl kunde se mig om en stund. Vid Shepards Bush klev jag av och tog tunnelbanan till Oxford Circus. Där hade jag tänkt gå av och upp och kolla lite i affärer, kanske ta en kopp kaffe.
Men det var så tjockt med folk på perrongen att jag inte riktigt orkade ta mig fram till way out. Jag vände och följde strömmen mot Victoria Line och åkte till Victoria station, letade upp bussen och åkte hem till Oxford.

På vägen från bussen köpte jag en subway med tonfisk, hade bara ätit den där wrapen. Petter hade meddelat att han haft en jobbig dag på arbetet och var trött. Själv var jag utmattad och helt nöjd med att vi bara pratade i telefon. Kunde inte föreställa mig hur jag skulle orka ta mig ner till centrala Oxford när min enda önskan var att lägg upp benen och ha hemmakväll.

Posted in Livet, Resor, Teater, museum, kultur | 4 Comments

Kyrklig söndag

En lång dag är på väg att ta slut. Det är bara 1 timme och 7 minuter kvar på söndagen när jag börjar skriva.

Gick upp vid 07:30-tiden och sedan iväg till frukost. Idag serverades riktig engelsk frukost med ägg, vita bönor, champinjoner och korv. Jo, det fanns tomater och bacon också, men jag avstod denna gång.


Jag hann dra efter andan lite efter frukosten för jag skulle inte vara på Pusey House förrän klockan 11. Men jag gick tidigt och var därför där redan strax efter 10. Det gjorde att jag fick tillfälle att höra kören öva, se på förberedelserna och  varva ner.

Kyrksalen i Pusey House är vacker. Förstora bilden så ser du de vackra detaljerna.

Har man ingen kyrkvaktmästare får man tända ljusen själv.

Så kan man ju också tänd altarljusen. I vart fall har man en fin utsikt över kyrksalen där uppifrån. Jag var uppe där förra gången jag, i april, besökte Oxford.

Efter högmässan, i anglikansk stil med rökelse och processioner, var det kyrklunch. Vi bjöds på kycklinggratäng med ris och sallad. Naturligtvis serverades det vin till maten för den som ville ha. Lunchen var väldigt god.

Efter lunchen gick jag hem. Petter skulle fortsätta jobba hela dagen. Jag hade ambitionen att plugga, vilket jag väl rent tekniskt också gjorde. Men bara en stund.
Men låt oss återgå till vägen hem.

Jag slank in på en bokhandel. Hade sett en bok i fönstret av Stephen Hawking som jag bara skulle titta närmare på. Ja, ni har väl redan gissat vad som hände. Mig ska man inte släppa lös i en bokaffär.

Enkla svar på livets frågor har katter. Kanske S Hawking också?

Frågorna, tillika med kapitlen, i boken. Den här boken kommer jag att med gott samvete läsa så fort jag kommer hem. Mycket tangerar just de frågor som filosofin ställer i de kurser jag just nu läser.

På vägen hem såg jag en katt. Den verkade skygg och gömde sig bakom en soptunna då jag ropade på den.

Men när jag gick runt soptunnan för att se den bättre kom den fram och gjorde sig till. Rullade sig och troligen hade jag kunnat klappa den. Men jag visade respekt och lät den vara ifred.

När jag pratat klart med katten gick jag över gatan, skulle strax vara framme vid St Stephen´s där jag bor. Utanför ett av grannhusen blommade en vacker ros.

Det var skönt att komma hem och lägga upp fötterna. Jag pluggade som sagt en stund, men mest bläddrade jag i mina nya böcker och lyssnade på ljudbok. Det är svårt att släppa när det är spännande.

Jag gjorde kaffe och hittade till min stora glädje ett paket kakor.

Jag var trött i ben och fötter, hade gått över 23000 steg i går och relativt många under dagen dittills. Var väldigt frestad att stanna hemma. Men jag hade bestämt med Petter att komma till aftonsången i Christ Church Cathedral. Han skulle tjänstgöra även under den gudstjänsten.

Jag kollade vägen i mobilens gps och blev visad en väg förbi Oxfords universitets botaniska trädgård och genom parken Merton Field.
Det var en vacker promenad med bland annat båtar på en å. När jag berättade det för Petter berättade han att ”den där ån” är Themsen. Men just där var den faktiskt så smal så det var omöjligt att gissa sig till. Som det kontrollfreak jag är blev jag faktiskt tvungen att kolla på kartan att han inte drev med mig. Det gjorde han inte. Det är Themsen.

Jag såg också en av dessa fantastiskt söta ekorrar som alltid finns i engelska parker. Även här kan det löna sig att klicka upp bilden i större format.


På avstånd såg jag stan och några av de kyrkor som finns. För det finns många kyrkor i Oxford. Teologi är ett stort ämne på Oxfords universitet.

Aftonsången var fin med vacker sång av kören. Efteråt visade Petter mig runt lite inne i kyrkan och jag tog ett fota av altaret. Det var nog fotoförbud egentligen. Men, men…

Petter skulle tjänstgöra vid ytterligare en gudstjänst innan hans arbetsdag var slut. Men jag kände att för min del fick det räcka med två gudstjänster och jag gick istället till en närliggande kaffe- och glassbar. Man hade lite smårätter också och jag beställde en pizza-bagel med tonfisk och majs.

Så där tjugo över nio kom Petter. Jag köpte en kopp kaffe till mig och han ville ha en mineralvatten. Vi var båda trötta, men hann i alla fall prata en stund. Vi gjorde sedan sällskap till korsningen där vi skulle åt varsitt håll.

Nu återstår bara en kvart av söndagen och jag tänker sova. Imorgon är en annan dag.

Posted in Livet, Resor | 2 Comments

EFIT – Ett Foto I Timmen – 20 oktober

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarnas EFIT den 20 oktober hittar du här.

Den här dagen befinner jag mig i Oxford.

Klockan 07-08: Jag satt i sängen. Alarmet skulle väcka mig klockan 08, men jag vaknade tidigare.

Klockan 08-09: Det hade ljusnat och nu kan vi alla stilla vår nyfikenhet vad som finns utanför fönstret. Jag skrev om det igår.

Klockan 09-10: Matsalen i St Stephen´s House. När jag kom ner satt två människor där, sedan var jag ensam en stund. Drack ett par koppar riktigt bra kaffe. Brödet däremot lyckades jag bränna svart. Det stod på en skylt att man skulle ställa timern på 2. Det skulle man helt uppenbart inte. Men jag har ju 3 morgnar till att öva mig.


Klockan 10-11: Var klar att bege mig in till stan. St Stephen´s House är en skola för teologi med en anglo-katolsk inriktning.


Klockan 11-12: På väg till Pusey House. Hade på vägen skaffat biljetter till utställningen vi skulle gå på på eftermiddagen.

Klockan 12-13: Satte mig på Costa med kaffe och en mazarin. Lyssnade på ljudbok. Jag mådde inte så bra och orkade inte flänga runt på stan.

Klockan 13-14: Hade promenerat hem. Behövde lägga mig en stund. Ont överallt, typ influensasymptom. Tog lite febernedsättande också.

Klockan 14-15: Rummet är inte stort. Låg och vilade en stund.

Klockan 15-16: Bodleian Library där vi skulle se utställningen om J.R.R. Tolkien. Vi skulle ses strax före klockan 16 eftersom biljetterna jag skaffade var till klockan 16.

Klockan 16-17: Vi tittade på utställningen. Det var sjukt mycket folk, men väl värt att se. Man visade originalteckningar som Tolkien gjort och berättade i text om dem

Klockan 17-18: Vi hade hunnit med både ett pubbesök och att handla matvaror. Möjligen kan klockan hunnit passera 18. Jag vilade ut i en fåtölj medan Petter lagade middag åt oss.

Klockan 18-19: Fönstren på Pusey House är så vackra. Jag passade på att beundra dem medan jag satt i fåtöljen.

Klockan 19-20: Matsalen i Pusey House. vi skulle strax äta ugnsbakad lax med potatis och en sås gjord på crème fraiche, majonnäs, rödlök och räkor.

Klockan 20-21: På väg hem. Petter och hans kollega följde mig eftersom jag inte var bekväm med att gå ensam en lördagskväll.

Klockan 21-23: På rummet. Skrev sammanfattning om dagen och laddade upp bilderna.

 

EFIT

 

Posted in EFIT - Ett Foto I Timmen - 2018, Livet, Resor | 6 Comments

Flygande fredag

Alarmet väckte mig klockan 06, då hade jag sovit minst 9 timmar. Välbehövlig sömn. Gjorde en kopp kaffe och gick tillbaka ut på balkongen. Hade planerat att ha en timme av lugn och ro vid datorn innan jag tog tag i packning och annat. Skulle bli hämtad klockan 11 av K.

I stort sett varje sak jag gjorde tog en halvtimme. Jag packade, tog ett bad och en promenad ner till MacD för att äta frukost. Tror nog det också tog en halvtimme. Att äta och dricka kaffe alltså, det tar mindre än 10 minuter att gå hemifrån och dit.

K hörde av sig och undrade om jag var klar. Jo, det var jag ju och han hämtade mig betydligt tidigare än vi bestämt från början. Men vi behövde tanka bilen och gjorde det på den närliggande Cirkel K.

När jag blev avsläppt vid Arlanda hade jag gott om tid, drygt tre timmar innan mitt plan skulle gå.

Efter incheckning av väska och säkerhetskontroll gick jag en snabb sväng och satte mig sedan och väntade med ett glas vin och ett par tapas, men de hette något annat eftersom det var den italienska motsvarigheten. Man spelade irriterande hög musik och det var tur att jag var ensam för prata med varann hade varit omöjligt.

Resan gick bra, jag roade mig min ljudbok , drack kaffe . åt kakor och cashewnötter.

Vi landade tidigare än vad det stod på min biljett. Det var bra för jag hade tänkt lite fel när jag beställde bussbiljetten till Oxford. Det tar tid att ta sig igenom passkontrollen och  få sitt bagage. Dessutom är det långa sträckor att gå.

Jag var övertygad om att jag skulle bli tvungen att ta nästa buss. Men som av ett under hann jag. Bussen var lite försenad.
Det tog däremot betydligt längre tid med bussen. Det var så mycket trafik och hur många köer som helst då vi stod helt stilla.

Petter mötte mig vid busshållplatsen och vi började med att gå till St Stephen´s House där jag skulle bo. Det ligger någon halvtimme från Pusey House där han bor och jobbar.
Det var tur att han var med för dörrkoden jag fått var fel. Men han ringde en kompis som gav oss rätt kod och så var det problemet löst.

När jag ställt in mina saker på rummet visade Petter mig kapellet. St Stephen´s har varit ett kloster en gång i tiden. Nu är det utbildning och boende för blivande präster.

Sedan gick vi för att äta. Jag var ganska hungrig och tyckte det skulle bli gott med mat.
Vi gick till en pub, Angel & Greyhound. Det var ganska hög ljudnivå, men vi satte oss ute och bad om varsin filt. Det gick bra.

Jag åt halloumismörgås. Den var riktigt god. Vinet var också gott och jag drack ett mindre sådant glas inne i puben senare. Det blev med tiden väldigt kallt att sitta ute.

Jag var väldigt trött och när jag kom tillbaka till mitt rum gick jag och la mig meddetsamma. Men jag passade på att skriva veckans 5 en fredag innan jag släckte lampan.

Posted in Livet, Resor | 3 Comments

Fem en fredag v.42: På radarn

Fem en fredag är ett bloggtema hos elsamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elsamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag!

  1. Var befinner du dig just nu?
  2. Vilken bok ligger närmast dig?
  3. Vad ser du direkt till höger?
  4. Var skulle du hamna om du tog fem steg framåt?
  5. Vad finns utanför ditt sovrumsfönster?

 

  1. På St Stephens House. Jag ska bo här medan jag är i Oxford den här gången.
  2. Jag har två böcker med mig. De ligger båda i min ryggsäck och befinner sig därför på samma avstånd från mig. Det är kurslitteratur som jag behöver läsa innan jag kommer hem.
    Ronald Dworkin: Religion utan gud
    Alain de Botton: Religion för ateister
  3. En hurts med bland annat en vattenkokare och ett gäng tepåsar.
  4. Vid dörren ut ur rummet.
  5. Jag vet inte exakt eftersom det var mörkt när jag kom hit. Men det finns i alla fall en mur.
Posted in Fem en fredag, Livet | 4 Comments

Torsdag rätt och slätt

Idag har jag flyttat hem officiellt. Har inte för avsikt att bo något mer i stugan den här säsongen. Kanske sover jag över någon gång, men det är mindre troligt.
Jag har en hel del kvar att göra inför vintern, men det betyder ju inte att jag behöver sova där.

Av nödvändighet hade jag bokat tvättstugan. Alltså blev det inte heller denna dag ordentligt sovande. Inte bra.

Jag orkade inte gå varken till affären eller MacD så jag ringde S och frågade om jag kunde få en kopp kaffe och en macka. Det kunde jag. Gick upp dit medan tvätten var igång. Passade på att gosa med Lucas och prata med Kingston.

Lucas såg jag förresten redan på morgonen när jag kom hem. Han satt och tittade ut. Kirk och mina pojkar turas om att sitta i det fönstret.

Jag vilade på balkongen av och till under dagen, somnade korta stunder. Men så mycket riktig sömn blev det inte.

Jag skulle träffa min vän röntgendoktorn kl 17 på Vapiano i Gamla Stan. Jag var där strax före och hann beställa ett glas vin medan jag väntade.

Jag åt en risotto med scampi. Så småningom ytterligare ett glas av samma vin. En mycket god, men dyr, chardonnay. Vi pratade mest om hur frustrerad jag är över den där föreningen där jag tagit över som kassör efter henne. Men det var skönt att få prata av sig.


Efter maten gjorde vi sällskap en bit och sedan åkte jag direkt hem. Har inte orkat/hunnit fixa med den där uppblåsbara bädden jag lånat så det fick bli soffan på balkongen. Det tog inte många minuter innan jag sov.

Posted in Livet | 2 Comments

Sömn och stress en onsdag

Åkte hem efter jobbet för att sova. Men det var bara att konstatera att det även denna dag skulle bli alldeles för få timmar.

På vägen var jag och köpte lite bröd och pålägg. Man hade precis börjat med självscanning och naturligtvis fungerade det inte. Varje gång jag scannade så kom en dyrare pris upp och sedan blev summan noll. Jag blev så irriterad! Bad om hjälp och blev totalt ignorerad. Personalen låtsades som att de varken såg eller hörde mig trots att de stod max 2 meter från mig.
Jag slängde varorna i korgen och gick därifrån. Borde betalat 0 kronor och tagit mina varor med mig. Men jag är för ärlig för sådant.
Men nu, när jag inte tänkte handla något blev man så hjälpsam. Man till och med öppnade en kassa bara för min skull. Trams!
Min teori är att man ställer in de här scannergrejorna så det blir fel. Sedan kan man pedagogiskt göra bort kunderna och få oss att framstå som idioter.
På Coop har man haft scanning i säkert 20 år. Man var först ut med detta. Då var det också em massa problem. Men det borde inte vara tekniska problem för det är ett väl utprovat koncept. Men jag tror personalen gillar att visa och tala till oss kunder som om vi vore förskolebarn. Men jag vägrade låta dem visa mig hur jag ska hålla scannern. Jag har scannat sedan Coop införde systemet. Det var ju faktiskt deras apparater som räknade fel. Förhoppningsvis har de väl fått ordning på det där skitsystemet till nästa sommar.

När jag vaknat drack jag kaffe och packade ihop en massa saker jag skulle ta med hem. Sedan åkte jag. Naturligtvis var det trafikstopp på vägen. Stillastående köer på grund av en olycka. Men jag hade lite tur och lyckades i sista stund svänga av och ta en annan väg. Men det tog längre tid.

Hemma var bommen låst och jag blev tvungen att  bära och släpa. Men hade den varit öppen skulle jag ändå inte vågat åka in med tanke på vad som hände på tisdagen.
Åkte iväg för att lämna bilen hos K. Men när jag kom fram insåg jag att jag glömt min väska med nycklar och passerkort. Helt nödvändig saker. Blev tvungen att åka hem igen.

Var i ordentlig tidsnöd när jag var tillbaka hos K. Han fick skjutsa mig till Solna station för att spara tid. Jag var hemskt stressad.

Jag hann. Nästan. Precis klockan 21:00 stämplade jag in i källaren. Det har i alla år varit en diskussion om man ska få göra det eller inte. Jag vet faktiskt inte vad man anser på just den avdelningen där jag jobbar nu. Men jag brukar inte stämpla in i källaren. Det syns på vilken dator man stämplat in om de vill kolla.

När jag kom upp drog arbetskamraterna en suck av lättnad. Det var redan en sjuksköterska sjuk och vi var därför redan en personl kort. Hade inte jag kommit hade det knappast fungerat. Jag brukar alltid ringa om jag är sen, men nu rörde det sig om cirka 2 eller 3 minuter och jag brydde mig inte om att ringa eftersom det skulle gjort att jag blivit ännu senare.

Det var okej att jobba, men mycket att göra. Jag stör mig på en del saker som jag inte vill ta upp i bloggen. Men så är det väl på alla arbetsplatser.

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | Leave a comment

Flängig tisdag

Efter en synnerligen rörig natt åkte jag till stugan och sov. Somnade mer eller mindre meddetsamma. Ställde bara alarmet och kunde konstatera att det skulle bli strax över fem timmars sömn.

När jag gick upp gjorde jag kaffe och grävde i frysen där jag hittade ett, ett endaste, hamburgerbröd. Det tinade jag upp och åt med ost på. Sedan var det dags att klä mig och plocka ihop det jag skulle ta med mig hem.

Åkte först till Veddesta för att hämta ett paket. Hade beställt både mjuk och torr dietmat åt Kingston. Paketet vägde 20 kilo och det kändes i ryggen när jag bar det till bilen.

Åkte hem och såg till min glädje att bommen var öppen. Åkte in på gården och bar in 3 kassar smutstvätt och lådan med kattmat. Tror det tog ungefär 3 minuter.
På den tiden hade någon stängt och låst bommen och jag var instängd på gården. Ringde S som letade efter nyckeln men kunde inte hitta den.
Nu hade jag sådan tur att förvaltaren råkade, av en händelse, befinna sig i området. Jag hälsade på honom, innan jag bar in mina saker, när han passerade gården.
Letade rätt på honom och blev utsläppt.

Åkte sedan ner till MacD och parkerade och gick till S och drack kaffe. Ville hälsa på mina pojkar. De var dock måttligt intresserade och Kingston brydde sig inte ens om att komma fram från sin plats under sängen. Jag fick ligga på mage på golvet och konversera honom.

Åkte sedan till Kista kyrka, dels för att gå på veckomässan dels för att vara med en stund på kyrkorådet. Före mässan serveras det soppa och pannkakor med grädde och sylt. Precis vad jag behövde, jag hade ju bara ätit det där hamburgerbrödet på hela dagen. Ja egentligen sedan klockan 03 på natten då jag åt min nattlunch. Klockan var redan 18.

Jag hann vara med ungefär 45 minuter. Det fanns många intressanta punkter på dagordningen, men jag missade de flesta. Det jag däremot hann med var då pedagogerna gjorde en presentation av sitt arbete, det som är ett av kyrkans fyra ben. Benen är undervisning, gudstjänst, diakoni och mission. Det som presenterades var det som hör till benet undervisning.
Det var intressant att få en heltäckande genomgång för verksamheten utifrån alla åldrar. När man är en av dem som bestämmer över budgeten är det viktigt att inte bara ha ett hum om verksamheten. Man behöver vara ordentligt insatt.

Jag var som sagt tvungen att gå tidigt och skyndade iväg till garaget i Kista centrum och hämtade bilen för att sedan susa hela vägen till jobbet. Det var många patienter, men inte alls så rörigt som natten innan.

 

*Bild från pixabay

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 4 Comments

Flitig på en måndag

Vaknade relativt tidigt. Det såg ut att bli en fin dag och det visade sig stämma. Sol, hög luft och klarblå himmel. Precis som jag vill ha det  på hösten.

Efter kaffe och ett par knäckemackor tog jag tag i planteringen av lökar. Men först plockade jag med mig en kärra full med kvistar som skulle till kvistkomposten.

När jag var tillbaka drog jag fram säckarna med jord till platsen där den nya rabatten skulle göras. 1½ kubikmeter jord är skapligt tungt och jag blev tvungen att både fika och äta lite lunch för att orka.

Eftersom jag ville ha lökarna  lite random i rabatten hällde jag alla i ett handfat och spred dem i den grävda rännan. Sedan fyllde jag på med jord ovanpå i tre lager.

Det är en hel del som behöver fixas före vintern, men om vädret fortsätter vara bra också i november så ska det väl inte vara några problem. När rabatten var klar vad gällde påfyllning av jord kände jag mig nöjd.

Jag drack lite kaffe och la mig för att vila. Lyssnade på en ljudbok och somnade lite av och till.

På kvällen åkte jag till jobbet. Det var enormt rörigt och väldigt många fler patienter än vad vi egentligen har personal till. Men så är det att jobba i vården.
Vi jobbade på och det droppade in allt fler patienter. Några kunde skickas till vårdavdelning, men många var planerade för dygnsvård hos oss.

Strax före klockan 03 kunde jag värma min mat och äta. Jag hade köpt färdigmat från Findus, panerad fisk. När jag jobbar äter jag mitt huvudmål, som jag kallar nattlunch, på jobbet. Jag vet att dietister anser att man inte ska äta alls efter klockan 20. Men det har jag provat och jag blir svimfärdig och kan till och med få blodtrycksfall och kräkas. Så det är en klart dålig idé för mig att inte äta alls. PÅ dagtid däremot kan jag vara utan mat 12 elelr till och med 14 timmar utan problem.

Det var enormt skönt att åka hem på morgonen. När jag kom hem trodde jag knappt benen skulle bära mig innan jag landade i sängen. Men jag kunde i alla fall fånga några höstliga scener i närmiljön.

Utsikt från bron över Tyresövägen. Man kan se lite av mitt tak om man vet precis var man ska titta.

Blåklockor. Känns lite som att de hamnat fel i tillvaron. För visst är väl det en vår och sommarblomma?

Min älskade ros kämpar tappert i kylan. Den har varit till glädje hela sommaren. Jag hoppas den kommer att överleva att flytta nästa år. Skulle sakna den om den gav upp.

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 4 Comments