Kattresan till Hunnebostrand

I går, lördag, var jag inbjuden till Fodervärdsdagen på Nordens ark. Det är en årlig dag man har för oss som är fodervärdar till något av djuren. Jag bestämde mig i somras för att bli fodervärd till Pallaskatter.

Nordens ark ligger i Hunnebostrand, cirka 13 mil norr om Göteborg. Det var med andra ord en ganska lång resa jag skulle göra eftersom jag befann mig i Norrahammar. Sedan skulle jag åka hemhem så totalt blev det runt 70 mil tror jag.

Redan 4:45 väckte alarmet mig och sedan skyndade jag mig för att komma iväg. Klockan 5:33 öppnade jag bilen och ställde in det som skulle med och inte redan var i bilen. Det var mest kläder och studiematerial eftersom jag dels behöver plugga dels har en obligatorisk studiedag i Uppsala. Smutstvätten från min helg i Stojby stod redan i bilen.

Jag ställde in gps:en och blev dirigerad en helt annan väg än jag skulle valt på egen hand. Men jag sparade säkert några kilometer, kanske till och med en hel mil eller två. Det var synd att det var så mörkt, annars hade det varit spännande eftersom just den delen av Småland inte tillhör min ”hemmaplan”. Annars har jag kört, mer eller mindre, på varenda kostig i landskapet. Jag har haft, och har, en anknytning till Småland sedan tidigt 1970-tal med vänner som bott och/eller bor där.

Eftersom jag inte hunnit äta frukost var jag hungrig. Kaffe hade jag med mig förstås. Men det var minsann inte lätt att hitta något ställe att köpa en macka på. Numera är det stängt nästan överallt på mackarna och man har automatstationer. Inte förrän utanför Uddevalla hittade jag en öppen mack. Där köpte jag två mackor och en dricka att ha i bilen under resan. Jag passade också på att tanka.

När jag kom fram var det cirka 50 minuter kvar innan man skulle öppna på Nordens ark. Jag åt den andra mackan och drack mer av mitt medhavda kaffe. Sedan gick jag in och lånade toaletten. Man kunde lätt ta sig in utan någon som helst kontroll. Fast det ska man förstås inte göra. Men jag missade att man skulle byta ut sitt brev mot ett kort inne i receptionen på hotellet och fick gå tillbaka dit. Kortet är viktigt eftersom det gäller som inträde ett helt år eftersom jag valt den storleken på fodervärdskap. Det är lite olika beroende på hur mycket man betalar.

Nordens ark är inte en vanlig djurpark. Man har en rad olika projekt med samarbeten ute i världen.
”Nordens Arks syfte är att bevara utrotningshotade djur och biologisk mångfald. I vårt arbete strävar vi efter att vara en ledande kraft i bevarandet av hotade arter och för ett hållbart nyttjande av biologiska resurser, samt att inspirera till och utbilda för ett livslångt engagemang för naturen”. (text från hemsidan)

Klockan 10:00 var det samling och vi hälsades välkomna, fick varsin läsk och en wrap. Sedan kunde man fritt gå runt i parken. Det fanns personal ute vid djuren man kunde prata med och få svar på eventuella frågor.


Djuren har stora hägn och det var inte helt lätt att få syn på den. Speciellt som många av dem har samma färger som hösten.

Amurtigrarna lyckades jag inte alls få syn på. Men några hade sett dem leka lite längre in i hägnet.

Vittryggad hackspett, en utrotningshotad art, föds upp och släpps sedan ut i naturen. Nordens ark har världens enda hägn för arten.

Ugglor är alltid trevliga att titta på.

Ett lodjur vilar sig bland löven och smälter in i färgskalan.

Leoparderna, en hane och en hona. På plats fanns en personal som hängde upp ett par köttbitar för att vi skulle få se leoparderna bättre. Vi fick också en inblick i hur slussystemet fungerar. Man slussar in dem så att de blir instängda i en mindre ”bur” medan man går in och hänger upp maten. Maten de fick var hästkött. Man får avlivade hästar som sedan kan användas för utfodring. Medan vi var där fick man ett telefonsamtal från en viltvårdare som meddelade att man hade ett trafikdödat rådjur som skulle levereras till parken. Naturens kretslopp!

Snöleoparden låg och vilade sig. Jag såg bara en av dem. Förra gången, när F var liten, var vi och tittade på snöleoparderna. Det måste ha varit ganska strax efter att parken öppnat. Vet inte hur jag fått reda på att de hade snöleoparder där, eller ens att parken fanns. Det var långt innan man kunde googla allt man behöver.

Där satt en av dem. Pallaskatten. Den vände bort huvudet, som ni ser på översta bilden, men jag lockade på den som man gör med tamkatter, ”kiss kiss kiss” och då vände den på huvudet.

Uppe i ett träd satt en rödpanda, som ju också kallas kattbjörn. De är vansinnigt söta och när jag vandrade i Nepal hoppades jag få se en av dem. Men, som de flesta vilda djur, höll de sig borta. Men även om jag inte såg kattbjörnar under vandringen så kan jag nog vara rätt säker på att de såg mig.

Jag såg skymtar av en del andra djur, som långbent ensamvarg och asiatisk vildhund. Men jag var där i första hand för att se kattdjur i allmänhet och pallaskatter i synnerhet. Vädret var inte det bästa och jag bestämde mig för att ta mig an den långa resan hem efter att jag gått ett varv, cirka 4½ kilometer.

Jag stannade en gång på vägen, utanför Mariestad, och åt en burgare. När jag kom hem träffade jag F och Snufflan som väntade på vändplanen och vaktade min packning medan jag parkerade. Sedan gick vi upp till F en stund så jag fick träffa mina kattpojkar. Nu har pojkarna och Snufflan blivit riktigt bra kompisar.

Vi åt lite hos F och tittade på Svenska nyheter, ett program jag uppskattar. Sedan gick jag hem och stupade i säng. Orkade inte ens ta ett bad.

Swisha en spontangåva till 900 4607. Eller välj någon av de olika stödformerna som finns. Det här är djur som behöver dig och mig för att vi ska fortsätta att ha en biologisk mångfald.

Det här inlägget postades i Jönköping, Livet, Mammason, Resor. Bokmärk permalänken.

4 svar på Kattresan till Hunnebostrand

  1. Znogge skriver:

    Vilken bra och intressant dag på alla vis och dessutom så gör du en god insats!

    Önskar en fin söndag nu.

    Kram

  2. Ingrid skriver:

    Jag var tvungen att kolla lite närmare på den där Pallaskatten. Den ser verkligen ut som en riktig tuffing.
    Hoppas att du har en skön söndag!
    Kram, Ingrid

  3. Micke skriver:

    En rejäl utflykt där, 70 mil är ju en bit det.

    Nordens ark var vi på med skolan för många år sedan, tre eller fyra klasser var vi där med och jag minns det som väldigt fint och intressant.
    Spännande blev det ju när en elev från någon slags gångbro släppte ner en smörgås till några fåglar som gick runt där, fast grabben glömde ta ut mackan ur förpackningen av aluminiumfolie , men det löste sig med hjälp av personal på plats tack och lov.

    Men visst är det så att bemannade bensinstationer har blivit mindre längs våra vägar, tur det finns några kvar iallafall, ibland vill man ju ha mer än bensin.

    Ha en fin kväll Kraka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.