Dagar och nätter, några av dem i alla fall

Onsdag

Förmiddagen försvann. Hamnade hos F och drack kaffe. Blev sittande och pratade länge. Minns i skrivande stund inte vad vi pratade om, men vi har alltid en massa saker som behöver avhandlas.

F öppnade förpackningarna med Kingstons mjukmat och hällde ut i en byrålåda i köket. Det är Kingston som äter mjukmat, han vill helst ha de här små påsarna och äter flera om dagen. Hos F är det regelbundna måltider på bestämda tider som gäller. Orvar, som bara äter torrfoder, har fri tillgång till sin mat.

Till sist gick jag hem och fixade två matlådor som jag ställde i kylen. Sedan försökte jag sova ett par timmar men lyckades inte somna. Hade sovit tillräckligt under natten.

Åkte till jobbet och kunde konstatera att det inte var komplikationsfritt. Tågförarna har sjukskrivit sig i protest mot att man ska dra in tågvärdarna och de därför inte kommer att ha sällskap under jobbet.

De röda fälten är inställda tåg. Det tog väldigt lång tid att komma till jobbet. Dessutom stannade tåget, helt utan att man fått veta det i förväg, i Älvsjö och vi blev tvungna att kliva av och vänta på nästa tåg i 16 minuter.

Det ar ett bra tag sedan jag var där, jag har ju åkt bil eller buss de senaste gångerna jag varit på sjukhuset och då passerar man inte stationen. Rulltrapporna fungerade, jag tror man renoverat dem. Nu hade de fått vackra, färgade lampor.

När jag väl kom fram till jobbat hade mitt passerkort slutat fungera i dörrarna och jag kom inte in varken i klädförrådet, omklädningsrummet eller avdelningen.
Jag lyckades ragga upp folk i kulverten som släppte in mig där jag behövde och in till avdelningen var inget problem, bara att ringa på dörren.

Kände mig rejält stressad innan jag kunnat konstatera att det bara var i dörrarna mitt kort inte fungerade. Jag kom utan problem in i våra journalsystem. Kommer man inte in i journalerna är det hopplöst att jobba. När det är mycket att göra finns inte tid för någon kollega att vara ”barnvakt” och hela tiden logga in åt en. Dessutom är det en juridisk aspekt också. Läkemedel och journalanteckningar måste signeras och det görs med att kortet är inloggat.

Natten rullade på. Klockan 02 åt jag min nattlunch och sedan gick tiden ganska snabbt tills det var dags att åka hem.

Torsdag

Det kändes inte som någon idé att ens gå ner till tågen. Istället tog jag den buss som går några turer på morgnarna till Fridhemsplan. Jag var hemma, eller i alla fall på min T-banestation redan 9:25.

Ute var det riktigt vårväder och jag fick syn på några snödroppar utanför ett av husen i grannföreningen,

Väl hemma tog det inte många minuter innan jag hade lagt mig och somnade snabbt. Sedan sov jag och vaknade alldeles strax innan alarmet skulle väcka mig.

Åkte till jobbet och det tog ännu längre tid att komma fram. Tåget stannade stup i ett och man sa att det var främmande människor i spårområdet. Det är det ju lite då och då, men nu verkade det vara rena epidemin. Vilket jag inte tror på, det var troligen ett påhitt för att ytterligare påvisa att de behöver vara fler i styrhytten för att se bättre. Det var dessutom rött ljus hela tiden och vi fick vänta.  Med tanke på att så många tåg var inställda så borde det inte vara tågköer hela tiden. Säkert också det en del i protesten. Suck!

Inte heller nu kom jag in i dörrarna, men jag fick folk att släppa in mig. Dels tror jag många känner igen mig, dels kan man ju få det mesta om man bara låter tillräckligt säker på sig själv. Jag kom till Huddinge sjukhus 1978 och räknar det som mitt hemsjukhus och känner mig lika hemma där, eller nästan i alla fall, som i mitt eget hem.

när jag kom upp till avdelningen fick jag en lapp som var till mig Där fanns instruktion hur jag skulle aktivera mitt kort för dörrarna igen.
Tog kaffe och en liten bit av det som var kvar av tårtan som vi ätit av natten innan. Den hade vi fått för att sjukhuset fyllde år någon gång i slutet av 2022.

Loggade in i datorn och aktiverade sedan mitt kort. Gick ut från avdelningen och kollade att jag kunde komma in. Det kunde jag.

Natten gick sakta, trots att det egentligen fanns en hel del att göra. Men vissa nätter känns länge än andra. Tid är ett märkligt fenomen.

Fredag

Hann med en tidigare buss, det finns tre avgångar som går efter att jag slutat jobba. Totalt går det fem avgångar. Likadant på eftermiddagen, men de är ju inte aktuella för mig.

Vid Fridhemsplan köpte jag dryck och en ostmacka som jag åt på T-banan. Hemma gick jag och la mig ganska meddetsamma.

På kvällen kom F och lämnade mina bilnycklar och nycklar till hans lägenhet. Jag ska vara ”kattvakt” åt mina pojkar. F och Snufflan åker bort över helgen. Jag kommer att hålla pojkarna sällskap en del och se till att de får sin mat.

Åt frukost under eftermiddagen och lyssnade på Anna Janssons senaste bok, Dödens snabba vingar. Lyssnade på hela boken och höll fredag. Så skönt att vara ledig.

Efter mycket funderade bestämde jag mig för att laga middag, inte bara äta ett par mackor. Gjorde falukorv i ugn och klyftpotatis. Blev så gott!

Hade nog inte haft några problem med att sova redan strax efter klockan 20, hade bara sovit drygt 3 timmar efter jobbet. Men jag bestämde mig ändå för att plugga en stund.

Vid 22-tiden gick jag upp till pojkarna och tittade till dem. Kingston skulle ha sitt extramål, han behöver lite extra näring. Han har gått upp i vikt sedan jag införde en extra matpåse. På den tiden då han också åt torrfoder räckte det med två påsar, men nu vill han bara ha mjukmat. Men den äter han med god aptit.
När de bodde med mig åt båda katterna både mjukmat och torrfoder. Nu har de gått över till varsin sort. Men bara de är nöjda så är jag det också. Men just ikväll ville Orvar ha en smakbit av mjukmaten. 🙂

F är inte borta så länge, åter på söndag, och det är alltid stressande för pojkarna att bli flyttade. Så det får vara kvar där de är. Imorgon ska jag sätta mig där och plugga så de får sällskap. Men nu ska jag sova.