Trött onsdag

Det ville sig inte riktigt. Jag var trött och kom inte igång med något. Inte på riktigt i alla fall.

En till som var trött

Klockan 13:15 var det dags för det där kollegiemötet som jag trott var igår. Efter lite krångel fick jag igång både ljud och bild på zoom. Jag är en av studentkårens representanter i lärarkollegiet på Newman institutet.

Klockan var nästan 15 när mötet var slut och det var dags att fundera på hur jag skulle använda de timmar som var kvar av dagen.

Började med att gå ut och hämta posten. Det var inget till mig. Blev bjuden på kaffe utanför Manolia där C bor nu. Det var skönt i solen.

Gick in till mig för att plugga, men det blev inte så lång stund. Dels var jag hungrig och lagade lite middag, dels frågade Fia om vi skulle ta en promenad. Tyckte det lät som en bra idé.

Det hade redan börja skymma när vi gav oss av och mörkare skulle det bli. En del av vägen var ganska oländig och jag var rädd att snubbla över något. Men det gick bra.

                                                 Himlen var nästan magiskt vacker

När vi kom hem gick jag upp i Tornet och satte mig för att skriva. Men jag ska nog satsa på en tidig morgon istället för en sen kväll. Dssutom är klockan strax 23 så det är inte så tidigt trots allt.

Rummet på översta våningen i Tornet

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | Lämna en kommentar

Första maj, D-vitamin. vandring, bad, blomning och rabarber – Bloggutmaning i maj 1, 2, 3, 4, 5 & 6

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.

Jag hann inte riktigt med i början av månaden och tar några datum i en klump. Inlägget blir långt, men är egentligen flera inlägg och kan med fördel delas upp och det blir jobbigt att läsa.

Första maj idag, och majtåg är inget som man får gå. Dock ska man hänga rött ut genom fönster eller balkonger. Gör du detta?

Nej, jag hade dels missat det här med röda uthäng dels var det en fredag i år och just nu är fredagar en av mina arbetsdagar.
Men jag kan dela med mig minnet av min första demonstration:
Tror det var 1972, kanske 1973. L (min vän röntgenläkaren), hennes man (på den tiden hennes pojkvän) och jag skulle demonstrera i Södertälje. Minns inte om det var några fler från vår vänkrets som var med.
Hur som helst så fick jag hålla i ena änden av en banderoll. Kände mig stolt och glad. På slutet av demonstrationen fick vi med banderoller gå upp på scenen (måste varit i Stadsparken) och stå där medan alla tal hölls. Länstidningen var givetvis på plats och fotograferade.
Dagen efter kunde jag konstatera att jag var med på första sidan i tidningen och syntes jätteväl. Min pappa skulle, trots att han var med i partiet och hade förtroendeuppdrag, inte tyckt om att jag demonstrerat. Man visade inte upp sin politiska inställning i vår familj. Absolut inte.
Men av någon anledning missade båda mina föräldrar att jag var på bild i tidningen. Troligen för att de inte ens kunde föreställa sig att jag gjort något sådant.
Sedan dess har jag varit med i många demonstrationer. Inte bara Första maj.

 

Alla månader med R i sig sägs det att man ska tillsätta D-vitamin. Så nu slipper man det. Tar du D-vitamin?

Ja, efter att ha haft en grav D-vitaminbrist så har jag megakoll på mitt värde. Förra sommaren slutade jag ta D-vitamin i maj och började sedan i september igen. Men jag kunde se på mitt blodvärde före och efter sommaren att jag tappat enormt mycket. Svaret från läkaren, som man får från labbet jag använder mig av, var att det kanske kunde räcka men att det var tveksamt. Så i år äter jag hela tiden. Speciellt som många forskare tror att just D-vitaminbrist kan orsaka en svårare covid-19-infektion.

 

Brukar du gå på vandring?

Ja, vandring är ett av mina största intressen.
Jag har ingen bakgrund med friluftsliv. Vi var ute i skogen någon enstaka gång varje år och letade svamp (kantareller) med tveksamt resultat. Pappa var mest intresserad av att packa upp kaffekorgen.

1977, på sommarlovet när jag läste mentalskötarutbildningen, jobbade jag 3 veckor som handikappshjälpare på en resa med RTP, Riksförbundet Trafik och Polioskadade. Man hade fickpengar och mat och husrum, lite halvideellt alltså. Men den resan förändrade mitt liv på flera sätt.
På en av de lediga dagarna, man var ledig en dag i veckan, fick jag fälja med en av sjukgymnasterna på en dagsvandring i Årefjällen. Trots att jag var alldeles svullen i nacken av knottbett så var det inte bara av knotten jag blev biten. Jag blev en biten vandrare också.
Jag har vandrat, förutom lite i mindre skala i Sverige, Inkaleden i Peru, i Patagonien dels i Torres del Pain i Chile och i Los Glaciares i Argentina, i bergen i Marocko, i östra Nepal i Kanchenjungaområdet, på Kamchatkahalvön och om pandemin lägger sig så har jag vandringsresor beställda både till nordvästra Nepal och till Japan. Vandra är livet!
Jag har också vandrat flera av de marscher som brukar ses som förberedelse till Nijmegen. Tyvärr har jag (ännu?) inte vandrat den legendariska marschen i Nederländerna. Men den är en levande dröm.

 

Nu så här i maj, kommer du eller har du badat utomhus?

Nej! Aldrig livet.

 

Har syrenen och häggen börjat blomma hos dig ännu?

Inte vad jag vet. Har inte sett varken syrener eller hägg ännu.

 

Rabarber är något många har i trädgården, äter du rabarber?

Jag älskar rabarber. Är uppvuxen med rabarberkräm. Men det är sällsynt i mitt vuxna liv. Däremot rabarberpaj. En stor favorit till kaffet.

Publicerat i Bloggutmaning i maj 2020, Livet | 5 kommentarer

Det var inte min dag idag, eller så var det just det den var

Vissa dagar alltså…

Vaknade av alarmet och orkade inte ens gå upp och snooza. Signalen stänger av efter en stund, en lång stund. Sedan upprepas det igen. Till sist kom Kingston upp i sängen och nosade oroligt på mig. Jag släpade mig upp med värkande kropp. Det gjorde ont i axlarna, armarna och benen. I första hand. Men egentligen överallt. Utom möjligen i huvudet och det får man ju vara tacksam för.

Bestämde mig för att ta det lugnt på förmiddagen med långfrukost. Lyssnade på ljudbok och sedan, faktiskt, en skolföreläsning. Sedan var det dags att fixa till mig, skulle på sammanträde kl 13:15 på zoom.

Satte mig vid datorn och hade några minuter på mig. När klockan passerat 13:15 blev jag fundersam och kollade kallelsen. Mötet är imorgon!

Den utmärkta, finska, serien Sorjonen kommer med en tredje säsong. Det har Netflix haft vänligheten att påminna mig om i ett mail att den skulle börja på måndagen. Så vad skulle kunna varit bättre än att kosta på mig en stund och se avsnitt ett. Men då upptäckte jag att det är nästa måndag man menade.

Åt lite lunch. En omelett med fetaost och prickig korv. Hallonjuice som dryck. Gott!

Lyssnade klart på boken Saknade själar och diskade. Blev lite trött och la mig att vila en stund. Det blev sol framåt kvällen. Men jag orkade inte gå ut. Kände att jag behövde stanna i min egen värld.

Vem vet mest är ett favoritprogram och till min glädje upptäckte jag att jag hade tre avsnitt som jag inte hunnit se.

Värmde en fryst pizza och åt vid datorn. Ett glas vin till den. Sedan ett avsnitt Unge kommissarie Morse.

Nu är det sovdags. Klockan är bara 21, men jag behöver sova, känner mig lite överansträngd. Behövde nog den här dagen som en slappar dag också…

Magnoliaträdet utanför Manolia

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 5 kommentarer

EFIT – Ett Foto I Timmen – 4 maj

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarnas EFIT den 4 maj hittar du här.

Måndag och ledig efter helgen. Men det är också en speciell dag idag.

Klockan 07-08: Jag låg vaken och drog mig. Alarmet skulle väcka mig klockan 08, men jag fick flera sms och var tvungen att gå upp och kolla vad som stod på. Det var några namnsdagshälsningar. Men den första fick jag redan då jag var på väg från sjukhuset till bilen i natt. Klockan 00:04. Från min vän B i Husby.
Bilden kom från min bror och svägerska och är från deras trädgård. De bor i huset där vi växte upp. Ja, inte min svägerska förstås, hon växte upp på annan plats.

Klockan 08-09: Drack mitt morgonkaffe uppe i Tornet.

Klockan 09-10: Kingston satt i sovrumsfönstret.

Klockan 10-11: Pojkarna var ute en stund. Orvar hade hittat något småkryp som han studerade intresserat.

Klockan 11-12: U tyckte det var dags för lite kaffe och jag fikade med U och Fia.

Klockan 12-13: Jag hade gjort köttfärssås av köttfärsen jag köpt. Den skulle bli biffar, men så blev det inte. Jag hann helt enkelt inte. Förpackade och frös in.

Klockan 13-14: Tvättade mattor och annat från Manolia.

Klockan 14-15: Fortsatte städa i Manolia.

Klockan 15-16: Ännu mer flyttstädning i Manolia. Verkade aldrig ta slut.

Klockan 16-17: Äntligen en kopp kaffe och dagens dos D-vitaminer.

Klockan 17-18: Jobbade på med min, och sonens, deklarationer. Skulle gjort det på förmiddagen, men blev inblandad i jakten på den försvunna fjärrkontrollen. Det tog flera timmar att leta. Senare visade det sig att den inte alls var i Tornet utan på en helt annan plats.

Klockan 18-19: Skrev ut bilagorna som skulle med deklarationen. Jag har gjort egna mallar för några år sedan och numera går det fort att fylla i dem. Annat var det förr. Då tog det jättemycket tid. Och energi.

Klockan 19-20: Var på väg in till stan med deklarationerna. Om någon undrar så tog jag inte fotot medan jag körde, jag stannade på busshållplatsen.

Klockan 20-21: På väg till bilen efter uträttat ärende.

Klockan 21-22: Himlen var så vacker!

Klockan 22-23: Fixade påfyllning till min brors Storytelkonto. Han blir så stressad om det tar slut mitt i en bok. Han är inte det minsta stresstålig efter att han fick sin stroke på hösten 2018.

Klockan 23-24: Kanske ett tips i pestens tid. Man kan alltid umgås med sin skrivare och laptop. Vi drack lite vin ihop på kvällskvisten. Eftersom både datorn och skrivaren är nykterister fick jag allt vin själv. 🙂

En vanlig måndag kanske. Men lite ruschig. Nu borde jag plugga en stund, men ärligt talat så orkar jag inte. Nu blir det ljudbok och sedan en god portion sömn.

EFIT

 

Publicerat i EFIT - Ett Foto I Timmen - 2020, Livet | 6 kommentarer

Fem en fredag v. 18: Utrymme

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad skulle du göra med mer förvaringsutrymme?
  2. Vad skulle du göra med en större bostad?
  3. Skulle du hellre ha större kök eller badrum?
  4. Vad skulle du göra med ett större sovrum?
  5. I vilket rum tillbringar du helst din tid hemma?

 

  1. Förhoppningsvis skulle jag använda det till att skapa mer ordning. Men risken är förstås att jag skulle förvara ännu mer som behöver sorteras och tas om hand.
  2. Ingen aning. Jag behöver nog ingen större bostad. Jag bor på flera ställen, normalt sett hemma och i stugan. Just nu även i hyrd bostad i Växjö.
  3. Hmm… Måste jag välja?
    Ett större kök skulle naturligtvis vara nice. Då skulle jag ha en köksö, fler skåp och ett större frysskåp.
    Ett större badrum skulle ge plats för utrymme med sittmöbler så jag skulle kunna ta fotbad. Eller bara sitta där och njuta.
  4. Bygga en walk in closet Tyvärr finns det inte en chans att få plats i nuvarande utrymme i mitt hem.
  5. Hemma är det köket. Där sitter jag nästan jämt. Om jag inte ligger i badkaret.
    I stugan är det antingen sovrummet där jag tillbringar mycket tid i sängen. Eller i vardagsrummet, vid bordet vid fönstret. Men jag sitter mycket ute i trädgården om vädret tillåter.
    Här i Tornet är det uppe i rummet på övre våningen. I soffan med utsikt ut mot fälten och himlen. Just nu är det mörkt ute, men det är ett rum för alla tider på dygnet och med största sannolikhet också för alla tider på året.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 6 kommentarer

Valborgseld trots allt

Tog mig upp skapligt tidigt i morse och började städa i Manolia. Sedan åkte Fia och jag på en shoppingrunda, Stora Coop och hämtning av ett paket någonstans en bit bort.

När vi var tillbaka kände jag att jag behövde sova lite. Först tänkte jag en halvtimme, men satte alarmet på 45 minuter. Men till sist blev det två timmar.

När jag gått upp och först druckit lite varmt te satte jag igång att göra snittarna vi skulle ha till fördrinken. Fyllde rullar av tunnbröd med Philadephiaost, pepparot, rökt lax/rökt kött. Gjorde också några vegetariska där jag använde päron istället för fisk/kött. Ett litet antal gjorde jag också med kaviar och banan, en kombo som jag första gången träffade på i min ungdom på en fest.

Självklart var det kallt ute och lite regn. Men är det sista april så är det. Vi skulle vara utomhus.

Vi började med att dricka bubbel och äta snittarna. Sedan övergick vi till att grilla korv och dricka rött vin. Barnen fick Fanta.

Det var verkligen väldigt kallt, men vi var tappra och ingen gick in förrän det var dags för efterrätten, chokladpannacotta.

Fia och jag drack vårt kaffe inomhus. Sedan gick vi tillsammans till Manolia och fixade på övervåningen. C hade kommit hem, som en överraskning, på eftermiddagen. Han skulle ju egentligen flugit från Sydamerika på söndag. Nu har jag en del städning kvar att göra, men han kan i alla fall sova där.

Imorgon är det fredag igen och min arbetshelg tar sin början. Ska unna mig att krypa ner under täcket och lyssna på ljudbok en stund. Behöver ladda inför en helg med covid-19.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 4 kommentarer

Att tänka rätt är stort, att få rätt är större

Har bland annat använt dagen till att packa upp skrivaren och installera den. Jag fick inte den att fungera med wifi, men det känns inte så nödvändigt i nuläget. Däremot behövdes en usb-B för att ansluta och någon sådan hade jag inte i min ägo. Men jag fick låna en av Fia och U. Ska köpa en egen så fort jag passerar en sådan affär, de är inte så dyra. Hade jag vetat hade jag köpt en ho Classe igår.

När jag satt och åt lunch ute med katterna ringde telefonen och det var en chefen på IVA. Nu hade man minsann fått koll på vad som gällde och självklart skulle jag bara jobba de dagar som var överenskomna. Hon frågade snällt om jag kunde tänka mig att gå de tider som är på covid-schemat, 15-23:30 och 7-15:30. Det kunde jag absolut sa jag. Det ger 1½ timme längre arbetstid, men det är inte av vikt. Det blir 63 istället för 59%. Jag är mest intresserad av att ha mina 4 dagar för studier. Och annat viktigt i livet.

Jag kände mig flera år yngre och piggare när jag äntligen fått rätt. Eller rätt har jag ju haft hela tiden, man har bara inte velat inse det. Troligen har hon på HR som skulle kolla upp vad som gäller gjort det och sagt till att man inte kan göra så här mot arbetare som inte är ens egna anställda.

Jag har hämtat mina saker i Manolia nu. Ska städa imorgon och, om det behövs, fredag förmiddag och lördag eftermiddag. Det beror lite på hur effektiv jag är. Men just nu känns det lite sent att börja. Ska plugga en stund istället innan jag sover.

Fia och jag har promenerat med Penny på kvällen. Så såg tranor. Först hörde vi dem, men såg inte var de var. Men plötsligt fick jag se dem flyga. Så fina!

Bilden från en annan kväll. Tornet skymtar strax till höger om mitten.

 

*I gyllene bokstäver över ingången till aulan i Universitetshuset i Uppsala finns devisen ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Orden är ett citat från juristen Thomas Thorild som studerade i Uppsala på 1700-talet. Han var en provocerande och kontroversiell tänkare som väckte debatt i sin samtid.
(Wikipedia)

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 6 kommentarer

Nödvändiga och onödiga resor, rapport från en av de nödvändiga

På måndagen hände nog inget speciellt. Jag var iväg och tankade bilen och kunde konstatera att bensinen gått ner lite till efter helgen och kostade 12:38 per liter. Dessutom har jag 15 öre medlemsrabatt per liter så det blev med andra ord 12:23.

Shoppade lite på Stora Coop och köpte en prinsesstubbe och fikade med Fia och U när jag kom hem. På kvällen bakade jag ett par limpor och pluggade inför tisdagens skolträff.

På tisdagen var jag trött intill medvetslöshet och orkade knappt ta mig ur sängen. Men jag mobiliserade krafter nog för att klä halva mig och fixa till lite make up. Hade pyjamasbyxor till det. Men man skulle ju bara se överkroppen.

Klockan 10:00 var jag på plats för en lektion, och obligatorisk träff, med gruppen jag läser estetik ihop med. Eftersom de fysiska träffarna är inställda ses vi istället på zoom. Träffarna är också förkortade och själva föreläsningarna finns istället inspelade på studieportalen moodle.

Efter träffen tog jag tag i mitt planerade projekt. Jag skulle köpa en skrivare. Hade kollat in att de hade den på Clas Ohlsson i Samarkand. För det hade de förra veckan.
Men icke sa Nicke. De var slut. Men i Ljungby skulle det finnas.

Jag ringde och redan telefonsvararen sa att man inte kunde lägga undan några som helst varor i butik på grund av coronapandemin. Men jag bestämde mig för att ändå vänta kvar och fråga.

Jag blev nästan överjordiskt väl bemött i telefon. Jag förklarade att det är långt att åka mellan Växjö och Ljungby på vinst och förlust, 5½ mil åt vardera hållet drog jag till med. I själva verket var det 6½ mil visade det sig.
Man hade all förståelse för detta och erbjöd sig självmant, innan jag frågat, att man kunde lägga undan en skrivare åt mig. Jag tackade och bad om en beskrivning av var affären ligger. Det visade sig vara så detaljerat när jag väl var där att det var omöjligt att missa.

Jag hade fått med mig Fia som sällskap och vi hade hela affären för oss själva. Det kom någon och köpte något litet medan vi var där. Men någon risk för brist på social distansering uppstod aldrig.
Jag köpte, förutom skrivaren. extra färg, en låda papper och en del icke associerade prylar som jag behövde. Bland annat blå lampor att sätta i lampfästena i stora fönstren uppe i Tornet. Jag fick hjälp att bära ut sakerna till bilen. Killen som jobbade där tyckte säkert det var skönt att ha något att göra för när vi åkt var det åter tomt i affären.

Sedan åkte vi in till stan för Fia ville titta på kläder i affärer som inte tillhör någon kedja. Hon hittade en del i den tredje affären vi var inne i. Jag hittade en kjol i den andra. Även i klädaffärerna var det folktomt och de lockade med rabatter.

Vi gick och fikade innan vi lämnade Ljungby. Klockan var redan kväll och jag åt en ostmacka innan jag åt en bakelse.

Det var skönt att komma hem. Jag var trött, väldigt trött, efter resan/utflykten. Men det var roligt att komma iväg en stund. Se något annat. Men hade skrivaren funnits i Växjö hade resan aldrig blivit av.

Precis när vi kommit till Ljungby såg jag att jag fått ett sms från en av cheferna på IVA. Jag fick veta att jag nu var insatt i deras covidschema och skulle börja på rad 3. Jag ska få ett sms innan jag ska vara där.
Jag kontaktade genast min chef och sedan följde en serie av telefonsamtal. Men det slutade med att, eftersom man lämnat över allt ansvar till regionerna istället för att ta ett nationellt ansvar, så hävdar den här regionen att inga tidigare avtal gäller och att jag ska jobba heltid (istället för 59%) och 3-skift (istället för 2-skift). De hävdar att på grund av coronapandemin så har de rätt att ställa de krav de vill. Det hjälper inte att min arbetsgivare inte står bakom detta. Jag måste alltså, trots att jag är timanställd hos annan arbetsgivare och dessutom pensionär, jobba heltid på ett fullkomligt slavschema. Mina 4 dagar för studier krymper nu till 1, i bästa fall 1½, dag.

Jag har sovit jättedåligt inatt, somnade på soffan uppe i Tornet omgiven av en massa studieböcker. Var livrädd att inte höra om det kom ett sms. Jag vaknar i stort sett aldrig av sms:er. Mig behöver man ringa om man vill ha tag på mig när jag sover.

Dagens planer:

  • Plugga några timmar. Förstås.
  • Börja städa i Manolia. Jag har några saker kvar där som måste hämtas innan jag börjar städa. Om allt går som det ska kommer C att flytta in där den 4 maj. Han är fast i Sydamerika eftersom SAS inte fått iväg några plan därifrån och resan hem har skjutitts upp flera gånger. Vi får väl se hur det går den här gången.
  • Shoppa på Stora Coop till vårt Valborgs-/Sista april-firande. Ett privat alltså, eftersom alla offentliga är inställda. Jag ska göra en förrätt/drinktilltugg som kan ätas utomhus. Tänker göra det enkelt för mig eftersom jag kanske inte ens kan vara med och måste lämna det färdigt till Fia. Beror ju på om jag får ett sms eller inte.
  • Kolla över hur många matportioner jag har i frysen och laga fler om det behövs. För nu måste jag detaljplanera på ett annat sätt när jag inte har oceaner av ”ledig” tid.
  • Om jag inte ska jobba imorgon, men det kan jag inte veta säkert förrän vid midnatt, ska jag städa lite här i Tornet också.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 5 kommentarer

Sista helgen i april

Så var det då helg igen, en helg jag verkligen inte sett fram mot under veckan. Kroppen värkte rejält efter helgen innan och alla tunga lyft. För att inte tala om utmattningen av stressen. Dagarna emellan hade varit av blandad karaktär och utvilad var det jag var minst.

Fredag

Hade alarmet på 9:00. Minns inte om jag vaknade före eller inte. Det hade blivit sent kvällen innan och jag var trött.

Åkte till jobbet och fick veta att det var många covid-19 nu, både bekräftade och misstänkta. Det var bara att gilla läget och ta tag i jobbet.

Ingen på salen kom ut på rast. Vi skickade ut en av våra undersköterskor en kort stund så hon kunde sleva i sig några skedar kvarg eftersom hon inte mådde bra. Alla klarar inte att vara på benen, under stor stress, åtta timmar i följd utan paus.

När jag rapporterat och min ordinarie arbetstid var slut tog jag min lunchrast, 21:30. Det var det första jag åt sedan förmiddagens kaffe, två rostade med ost och en smoothie. Efter det gjorde jag min journaldokumentation. Sedan var det dags för dusch och hårtvätt. Klockan var mycket när jag äntligen var på väg till bilen.

Det var fullt med skräniga ungdomar på stan som hölls i klungor och gick tätt ihop. Ingen social distansering där inte… En kille på moped började köra i cirkel runt mig. En obehaglig händelse i en stad så tom på vuxet folk. Men jag orkade inte bli rädd och till sist gav han upp och åkte iväg.

När jag var nästan nere vid kyrkan, brukar parkera bakom den, vek sig mina ben och det var nära att jag ramlat ihop i en hög. Men jag lyckades mobilisera mina sista krafter och ta mig till bilen. När jag väl satt ner kändes det bättre och jag åkte hem. Är det verkligen meningen att man ska bli så trött av sitt arbete?

Väl hemma var det kaffe som gällde. Men först ordnade jag mat, vatten och lådrensning åt pojkarna. Sedan satte jag mig och bara fanns till. Så trött!

Lördag

När jag gick upp hade jag sovit mer än 4 timmar, men mindre än 5. Vaknade faktiskt spontant en stund före alarmet.

Började med kaffe och två rostade. Funderade på om jag skulle äta något mer med tanke på att det fanns risk att jag inte skulle få något mer i mig före klockan 15. Men jag var inte sugen på mer att äta så tidigt.

Väl på jobbet var de bara att fånga dagen och hoppas på att inte bli fångad på samma sätt som dagen innan.

Jag erbjöds att gå ut och dricka kaffe. Men jag hade inte tid, skulle mobilisera en patient ihop med sjukgymnast. Jag hade krävt att båda gymnasterna som var i tjänst skulle infinna sig. Annars skulle det inte bli någon mobilisering. Ett krav var också att det skulle vara med då patienten skulle tillbaka till sängen.

Att mobilisera, ta upp från sängen till en specialfåtölj, är en viktig del i IVA-vården. Det är enormt personalkrävande då det inte bara är själva människan att hålla rätt på utan en massa sladdar och slangar också som inte får rubbas ur sitt läge. Vi var 2 sjukgymnaster och 4 övriga personal för detta denna gång. Alltså behövdes 6 personal för att göra förflyttningen. Jag var väldigt nöjd med min dag då en av mina patienter suttit uppe hela 40 minuter. En seger och ett stort steg mot tillfrisknande.

Många ”där ute” som inte jobbar i vården tror att det här är något som vi börjat med nu när coronaviruset kom. Men det här är vanligt intensivvårdsarbete. Det är så här vi jobbar. Det som är nytt är att det är så många patienter som kommer. Vi har hand om fler patienter än vanligt och det ökar stressen och arbetsbördan.

Strax före 12 fick jag möjlighet att gå ut och fika och äta lunch. Det var himmelskt. Både att få möjlighet att gå på toa, både före och efter maten, och att dricka kaffe. Hade pasta och köttfärs i matlådan. Så gott!

När jag slutligen satt och dokumenterade fick jag veta att vi ska föra in läkemedelsförbrukningen i listor. Vi får så många fler, tidskrävande, extra administrativa arbetsuppgifter i och med dessa patienter med covid-19. Klockan var mycket och jag bestämde mig för att fylla i för fredag, lördag och söndag samtidigt. Även om jag inte hinner under ordinarie arbetstid så ska jag inte jobba på måndag och då gör det inte så mycket om jag blir kvar en halvtimme extra. Men jag hoppas jag hinner sitta ner den tiden under arbetsdagen. Eller att någon kollega upptäckt att det inte var gjort och skriva in det.
Jag hoppas att man tänker använda de här uppgifterna till något vettigt, till exempel för att beräkna hur stora beredskapslager som behövs. Inte för att kolla så vi som jobbar inte stjäl med oss något. För är det något jag absolut inte gör så är det att nyttja narkosmedel. Jag är fullt tillräckligt trött ändå.

På väg till och från bilen, som jag parkerar bakom kyrkan eftersom jag som inhyrd inte har tillgång till personalparkeringen, går jag förbi de här väldoftande blommorna. Stannar till och njuter av doften av hyacint.

När jag kom hem på lördagen gick jag in och sa hej till Fia. U hade jag hälsat på utomhus. Vi bestämde att jag skulle komma vid 18-tiden och att vi skulle promenera med Penny.

Jag la mig i sängen och somnade. När alarmet väckte mig ångrade jag lite att jag bestämt att gå ut och gå. Men när vi väl var ute så var det skönt. Penny är en så trevlig hund och det är alltid roligt att prata en stund med Fia.

När vi var tillbaka satte vi oss en stund inne i mitt kök och jag gjorde varsin smoothie åt oss. Vi satt och pratade en stund innan Fia gick in till dem.

Jag var helt utmattade och vid 21-tiden insåg jag att borde äta något. Gjorde i ordning två korvar med bröd och räksallad och tog med upp till sängen. En kopp kaffe till det.

Jag försökte lyssna på ljudbok, men somnade. Vaknade och gjorde en liten koll på de bloggar jag följer. Bar ner porslinet till köket och la mig sedan. Somnade inom ett par minuter.

Söndag

Vaknade vid 8-tiden. En timme innan jag skulle vaknat av alarmet. Det är konstigt att jag kan vakna av mig själv när jag är så trött att kroppen värker. Men så är det tydligen.

Gick ner i köket och drack kaffe. Tog ett av korvbröden och la ost på det. Visste inte om det fanns något mjukbröd i frysen och orkade inte gå och kolla. Mest för att jag var rätt säker på att det inte fanns något.

Katterna fick mjukmat och jag diskade. Hade tänkt spara disken till måndag, bara ställa in det som var torrt i diskstället. Men plötsligt hade jag, helt automatiskt, diskat allt. Gick som på autopilot i ett trötthetstöcken.

Efter ett snabbesök inne hos Fia och U och en kopp kaffe var det dags att åka till jobbet. Jag var trött redan innan jag åkte.

På jobbet var det väl som vanligt. Många covid-19 och fullt upp. Fick lunch vid 17:45 och, faktiskt, också en kafferast senare. Den var av nödvändighet för jag hade svettats så att det bildats kondens innanför på mina glasögon och jag behövde ut och torka av dem. Och andas utan andningsskydd en stund.

Jag var klar att gå till duschen 22:15. Men först drack jag en kopp kaffe. Klockan var på väg mot midnatt när jag kom hem. Men trots den sena timmen slog jag mig ner i soffan på Tornets övervåning med ost, kex, ett glas rött och en ljudbok.  Det var njutnigsfullt att vetta att det äntligen var måndag igen.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 1 kommentar

Fem en fredag v. 17: Kultur

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad för slags museum föredrar du att besöka?
  2. Vilken typ av film ser du helst på bio?
  3. När var du senast och såg på teater?
  4. När besökte du senast ett bibliotek?
  5. Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?

 

  1. Egentligen gillar jag nog alla slags museum. Men jag har en del favoriter. Fotografiska i Stockholm, Louvren i Paris, Guggenheim i New York, Victoria and Albert i London och det fantastiska d´Orsay i Paris. För att nämna några. Liljevalch Vårsalong är ett måste och likaså Arkitektmuseums utställning av pepparkakshus (som jag tyvärr missade senast). Lite bilder från året innan, januari 2019.
  2. Actionfilm. Men också film med storslagna vyer. The hateful eight, Quentin Tarantinos film från 2015, hade både ock. Dessutom hade jag förmånen att se den i ultra panavision 70.
  3. Minns faktiskt inte. I Stockholm är det svårt att få biljetter om man inte har många månaders framförhållning. Nu hade jag ju tänkt att man kanske kunde åka till Malmö och se en del teater, liksom till en del andra städer runtomkring. Istället har jag den föga upphetsande möjligheten att se Covid-19 på riktigt nära håll. Det är en rysare av värsta sort.
  4. Mitt i sociala distanseringstiden har jag faktiskt varit inne på Växjö stadsbibliotek. Vi till och med drack kaffe. Men de var i det närmaste folktomt.
  5. Haha… i drömmarnas värld. Eller med en bok, gärna ljudbok. Men också en film på datorn går bra. Bara jag slipper gå upp för tidigt, eller ännu värre, gå ut.
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 4 kommentarer