Vila, studier, hemmapyssel, shopping och inställt födelsedagsfirande

Vakande tidigare än vanligt, tror klockan var runt tre. Bestämde mig för att inte röra mig och hoppades på att somna om. Det gjorde jag, men det tog sin tid. Dessutom vaknade jag sedan vid halv sex igen och då var jag sugen på kaffe och gick upp.

Kollade nyhetssajterna medan jag morgonfikade och tittade sedan klart på det avsnittet av Ett fall för Vera som jag började på igår.
Därefter en stunds studier och la mig sedan i 25 minuter. Slumrade till bara några få minuter och vaknade panikslagen för att jag tappat bort rumsnyckeln. Efter någon minut insåg jag att jag var hemma och att det där med rumsnyckel inte var aktuellt. Dessutom är det en omöjlighet att tappa bort rumsnyckeln när man redan är inne i rummet så jag förstår inte varför jag nojar om det jätteofta. För det är en återkommande idé att rumsnyckeln är bort. Alltid när jag redan är inne i rummet.
Klädde mig och fixade lite i köket. Bar därefter ut en kasse till återvinningen innan jag åkte på shoppingtur till Stora Coop i Bromma Blocks.

När jag var klar nappade jag på tisdagserbjudandet och köpte en räkmacka som lunch.

När jag ändå var i Bromma blocks passade jag på att göra ett ärende hos Classe och även ett på Lindex.

Sedan åkte jag hem, körde in på gården och bar in mina kassar men lämnade kvar lådorna med Kingstons mjukmat. Åkte sedan ner i garaget och parkerade.
När jag gick ur bilen flög min mobil ut och tjongade rätt ner i betonggolvet. Den verkar fungera, men glaset är sprucket.

Väl hemma packade jag in mina varor i skafferi och kyl. Sedan gjorde jag en kopp kaffe och satte mig med kaffe och en äppelmunk en stund.

Tog ett bad medan gänget runt Andreas skulle bestämma sig för om vi skulle ses eller inte. En person var förkyld och då verkade inte någon vilja ses. Istället skulle vi ses på Whatsapp. Det blir ju som att ha zoommöte. I min värld kan man inte byta ut en middag på lokal mot att ”ses” på nätet. Då kan jag lika gärna stanna hemma och göra något annat. Visst man kan sitta hemma och äta framför datorn och dricka en öl och skåla. Tack, men nej tack. Jag är så trött på alla möten och kurser och aktiviteter som numera ska göra på zoom och liknande. Jag orkar bara inte! Min arbetsgivare har till och med yoga via zoom. Suck!

Jag kände mig riktigt besviken. Hade ställt in mig på att träffa folk och äta ute. Nu blev det ingenting. Eller det blev ju, på Whatsapp.

Nu gick det ju inte direkt någon nöd på mig. Bestämde mig för att ha en hemmakväll istället och vila. Jag behöver vila, imorgon börjar jag jobba igen.

Vi skulle setts klockan 17:00 så jag var hungrig vid den tiden och gjorde två varma mackor med skinka och ost. Som tur var hade jag köpt något som gick snabbt att tillaga.

Plötsligt ringde F och frågade om han kunde låna bilen. jodå, det kunde han väl. Det slutade med att jag följde med när han hämtade J och sedan åkte vi till Zoo Plus i Bromma Blocks för att köpa en ny sele till Snufflan. Jag passade på att köpa nya sommarselar till pojkarna. Deras blir så slitna och uppruggade av att de kryper runt under buskarna.

Jag var inne på Elgiganten och tittade på S23:an, har ju bara tittat på nätet. Det får allt bli den som bara är S23. S23+ är mycket större och kändes alldeles för stor. S23Ultra är gigantisk, som en tegelsten. S23:an har samma storlek som min S9. Men jag ska vänta ett tag i alla fall. Vi var en sväng in på NetOnNet också. F skulle köpa något. Jag kollade bara runt lite.

Vi skjutsade hem J och åkte sedan hem. F bar in Kingstons mjukmat och sedan parkerade vi och gick in var och en hos sig.

Nu ska jag ta det lite lugnt, se lite playTV och sedan sova.Det blev en okej kväll trots allt.

Publicerat i Livet, Mammason | 6 kommentarer

Måndag gör jag så lite som möjligt

Vaknade ännu en morgon utan att ha sovit tillräckligt. Kaffe och sedan sov jag igen. Det där med att jobba treskift verkar helt ha rubbat min rytm. Hoppas den kan återvända till något normalt. Normalt för mig alltså.

Klockan var redan efter elva när jag åt frukost. Jag hade ingen lust att göra något alls och fortsatte att ta det lugnt ett bra tag till innan jag fick ordning på dagen.

På eftermiddagen satte jag igång med det jag kallar hemmahemmaprojekt, alltså en mer djupgående städning än det löpande som behöver göras kontinuerligt.

Det huvudsakliga projektet idag blev kylen som jag rensat ut från och frostat av. Det var mycket välbehövligt.
Har också burit ut flera kassar med förpackningar till återvinningen och slängt ett oräkneligt antal soppåsar.

Sedan fick det bli lite vila en stund. I alla fall kroppslig vila. Satte mig med benen högt och pluggade. Det var också välbehövligt.

Jag var hungrig, men trodde F hade bilen. Det hade han inte, men han hade nyckeln. Så vi bestämde att han skulle fixa mat hos sig när han kom hem från jobbet och sedan ringa efter mig när den var klar.

Pasta och köttbullar. Jag hade HP-sås på min pasta. Fick en öl också, men jag drack inte hela utan fick en kopp kaffe efter maten istället.

Snufflan och F följde mig sedan till min port. För att Snufflan behövde ut alltså, vi bor i samma hus och det är inte långt att gå. Ibland när det är extremt halt vill jag ha sällskap, alternativt att F kollar från sin balkong att jag inte halkat på gården. Men nu är det bara halvhalt och går bra att gå ensam.

Är fortfarande trött och gick och la mig direkt jag jag kom hem. Men med tanke på att klockan var över halv tio så var det väl inget speciellt med det. Måste ladda upp energi för resten av veckan.

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt hemmahemmaprojekt 2023 | 6 kommentarer

Våren är här, i alla fall vårsalongen

Sov gott hela natten, men när jag vaknade mådde jag verkligen inget vidare. Hade ont i varenda muskel och led. Bestämde mig för att ta det lugnt under morgonen och förmiddagen tills det var dags att åka. Hade gott om tid för jag skulle inte träffa B-M förrän klockan 15:00.

Drack kaffe med två skorpor och åt frukost, två knäckemackor med ost, först strax efter halv elva. Ännu en dag när frukost och lunch flöt ihop.

La mig i ett varmt bad, det är det enda som på riktigt hjälper mot mina smärtor i leder och muskler. Lyssnade på ljudbok och njöt en stund.

Satte en stund och vilade innan jag klädde mig och gjorde mig klar för resan in till stan. Tog T-banan in till Kungsträdgården och promenerade sedan till Liljevalch.

Jag var lite tidig och hann med ett glas rött i cafeterian Blå+ innan B-M kom. Sedan gick vi ner och låste in vår kläder i ett skåp och gick upp till Vårsalongen.

Som vanligt fanns det gott om spännande konstverk i olika material och tekniker. Jag har plockat ut ett fåtal som jag vill visa och dela med mina läsare här.

One day I read a book and my whole life changed
Petter Gabrielsson

Affinity for books
Petter Gabrielsson

Boplats IV
Kirstie Ekelund

Bakterie
Ellinor Granlund

Utbränd
Karin Serin

Okej
Lucas Willman

Höst
Ditte Norström

Vinter
Ditte Norström

Kartan
Ulla Knutsson

Katt i fönster
Lars Corneliusson

Liten gubbe
Ella Azcárate Lindblom

Trots mängd och mångfald hade vi tid över och tog en titt på de två utställningarna av Jockum Nordström och Knut Andersson, det var de utställningarna jag var på för ett par veckor sedan. Men B-M hade ju inte sett dem tidigare.

När vi tittat klart gick vi en sväng i butiken. Men jag hade redan köpt årets katalog från Vårsalongen. Jag har några stycken och tar fram dem ibland och bläddrar i.

Nu var det dags för middag och vi gick bakvägen, via Blå+, till Blå porten. Det var mycket folk och en alldeles förskräckligt hög ljudnivå. Däremot var det ingen kö. Vi hittade en plats och med tiden, när folk gått sin väg eftersom det var stängningsdags på museet, så blev det lugnare.

Fiskgrytan med aioli verkar vara det jag alltid äter på Blå porten. Men varför ändra ett vinnande koncept…

Vi promenerade sedan till Kungsträdgården och tog T-banan. B-M bytte till pendeltåget vid T-centralen och jag fortsatte hemåt.

Det fick bli en lugn kväll hemma och imorgon planerar jag för att stanna hemma hela dagen. Men vi får väl se hur det blir med det.

Publicerat i Livet, Teater, museum, kultur, musik | 6 kommentarer

I will always love you

Tänk att det ska vara så hopplöst att sova klart på morgonen. Som vanligt vaknade jag tidigt, trots att jag somnat sent, och behövde kaffe innan jag kunde sova ett par timmar till.

Åt frukost och sedan la jag upp ärmarna på klänningen jag skulle ha idag. Det är en sådan där one-size-fits-all och hade ärmar som behövde läggas upp en decimeter.

Förstora bilden och titta på de fina katterna. En klänning helt i min smak. Bilden har jag snott från Hängmattas sida, bjuder dem på en länk som tack för lånet.

Det blev dags att åka in till stan, vi skulle ses cirka 14:15 utanför teatern. Jag var precis i tid för att hinna köpa mig en burgare. Det där med att hinna äta är jag dålig på, men jag var hungrig. Hade velat ha en 60-grammare, men den minsta var 90 gram så det fick bli så.

L var lite sen, de andra väntade inomhus, och jag blev lite lätt stressad när klockan sprang iväg. Men det redde till sig och vi var alla i tid och på plats i salongen när det började.

Musiken var underbar. Förstås. Storyn är banal, betydligt mer banal än jag mindes den från filmen. Men det är mer än 30 år sedan jag såg filmen, den kom 1992 och då såg jag den på bio.

Det var fotoförbud, men med undantag då artisterna kom ut för att tacka för applåderna.

Efteråt skulle vi gå och äta på Tabbouli. Men klockan var ännu tidigt och vi hade bord där klockan 19:00. Vi bokade om till 18:30 och gick till TGI Friday och drack drinkar.

Electric Lemonade: Premium vodka, Blue Curaçao, fresh lemon & lime juices, sugar, topped with Sprite.

Vi insåg ju att vi inte skulle hinna till 18:30 och ringde igen och bokade tillbaka till klockan 19:00. Det funkade, men lite skämmigt är det nog att vi krånglade så.

Jag beställde Kraydes Harr: Stekta räkor, vitlök, persilja, olivolja, torkad chilli. Beställde också en persiljesallad, en Tabbouli: Finhackad bladpersilja, tomat, lök, coucouc, citron, olivolja.

Maten var ofattbart god, men när den kom på bordet ramlade det ner en bit på bordet och jag tog upp den och stoppade i munnen. Det skulle jag inte gjort! Det var en bit av superstark chilli och jag blev helt mållös. Lyckades med handviftande få mina kamrater att inse att min vattenglas behövde fyllas på. Men den kalla salladen lindrade sedan bra och svedan försvann. Men det var lite chockartat minst sagt.

Jag beställde kaffe och efterrätt. Fick kaffet, men efterrätten försvann i hanteringen och sedan kändes det överspelat och jag avstod från den. Det var ju inte precis så att jag behövde den.

Hade bestämt med F att han skulle hämta mig klockan 21:30. Han kom aningen senare, det är minsann inte lätt att köra i stan med alla enkelriktade gator och ställen där man inte får köra.

Klockan var sent när jag kom hem, men inte så sent att jag inte avslutade med en liten stund playTV innan jag släckte lampan.

Publicerat i Livet, Mammason, Teater, museum, kultur, musik | 5 kommentarer

Fläsk och potäter

Vaknade alldeles för tidigt. Eller snarare efter få få timmar. Gick upp, drac kaffe och somnade sedan om.

Nästa gång jag vaknade drack jag mer kaffe och åt frukost. Bestämde mig sedan för att åka in till Fridhemsplan och fika. Ville ha en av Thelins goda croissantsemlor.

Det var mycket folk i lokalen och faktiskt en hund också. Bra att man börjar lätta upp att man får ha husdjur med sig.

När jag nu ändå var inne i stan köpte jag sytråd i rätt färg för att lägga upp ärmarna på den ena av klänningarna jag köpte på Hängmatta. Tänkte ha den imorgon när jag ska ut på galej. 🙂

När jag kom hem var det i stort sett dags att gå till tvättstugan. För en gångs skull var det skapligt städat.

Tvättade tre maskiner åt mig och två åt F. Han och Snufflan kom förresten förbi tvättstugan och hälsade när han kom från jobbet. Jag fick gosa lite med Snufflan.

Tog det rätt lugnt medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar. Lyssnade på ljudbok och vilade med benen högt.

Hade bestämt mig för att för en gångs skull gå på föreningens pubkväll. Det är många, många år sedan jag var där. F sa att han varit med någon gång när han var tonåring och det kan nog stämma att det är så länge sedan jag var där. Förresten var det inte så många gånger ens då.

Det var två huvudskäl till att jag ville gå. Dels för att det skulle serveras fläskfilé med kantarellsås, dels för att jag var nyfiken på vilka som går på de här kvällarna.
Det är 548 lägenheter i föreningen och i en stor del av dessa bor muslimska familjer. Det bor också en hel del inneboende på olika sätt. I lagens utkant skulle jag vilja säga, men man har kommit fram till att det inte är olagligt att hyra ut madrassplatser på sitt golv till ett stort antal personer. Just det kom upp i samband med att vi diskuterade den enorma åtgången av hushållsel. Vi gör av med långt mer hushållsel än det kostar att värma upp fastigheterna. Jag tror att det är elva fastigheter med fyra portar i varje. Jag kan ha räknat fel, vi ligger dessutom nära grannföreningen så jag är lite osäker vilka hus som är våra vid gränsen. Det jag däremot vet är att de två förskolorna som ligger nära också ingår bland föreningens fastigheter. Men det är klart att det går åt mycket el om man är många.

Hur som helst gick jag dit och det första jag möttes av förvånade mig. Man kunde inte betala varken med kort eller swish. Bara kontanter gällde. Det hade jag ju inga, tror inte jag använt kontanter det senaste decenniet eller möjligen ännu längre tillbaka.

Jag gick mot dörren och ringde F som ryckte ut med att låna mig lite cash. Då hörde jag att några diskuterade vem jag var. Men hon som är viceordförande och också med i fritidskommitten lugnade dem med att jag bor i 15.

Jag mötte upp F på gården och fick pengarna och gick sedan tillbaka och köpte mat och vin. Sedan satte jag mig på en ledig plats och blev utfrågad av henne bredvid vem jag var. Jag presenterade mig faktiskt bara med mitt förnamn. Hade verkligen ingen lust att berätta vem jag är.

På min andra sida satte sig sedan ordföranden, som jag också känner lite från årsmöten och kortare samtal ute på gården. Jag känner faktiskt ingen i föreningen, utom F. Känner på riktigt alltså, mer än att man hälsar och byter några ord. Men det märks ju att de där styrelsemänniskorna har en hel del koll på var jag är och var jag jobbar. Men det är inte förbjudet att arbetspendla. Inte heller att bo i sin stuga halva året. Vilket jag väl inte gör egentligen, för det brukar nog bara bli tre eller fyra månader. Men min ambition är att bo där mer. Under hela vattenperioden.

Det visade sig att det brukar komma cirka 15 personer på de här kvällarna, sm alltid är sista fredagen i månaden, och det är i stort sett samma personer som kommer. De flesta svenskar, några finnar och någon från något annat europeiskt land. I vart fall ingen från den huvudsakliga boendekadern. Jag frågade faktiskt om det brukar komma någon från invandrarfamiljerna. Men det hade väl hänt någon gång, men det var som sagt denna lilla grupp som kommer alltid och inga andra.

Det fanns kaffe också och små minisemlor som var hembakade av hon som var kvällens gästkock.

Maten var i alla fall väldigt god och vällagad. Vinet såldes till självkostnadspris. Det måste man och sällskapet måste vara slutet. Men det där med kontanter… Njae, det är väl lite på gränsen. Fast man kan ju ha en handkassa utan att det är olagligt. Men jag skulle ju inte välja den modellen. Speciellt som det tydligen har varit någon anmälan kring alkoholförsäljningen. Jag vet inget närmare om det, fick veta det av en person som visste något. Man berättar gärna saker för mig eftersom man vet att jag inte säger vem som sa vad. Finns det en anmälan och en utredning så är väl den offentlig. Men man får sälja alkohol i slutna sällskap om man inte gör vinst. Det är ju samma förfarande som när man har privata fester och en bar där gästerna betalar själv. Om det ens är sant så kan jag tänka mig vem/vilka som anmält. Men det är inget jag tänker fördjupa mig i. Jag har varit föreningsaktiv sedan jag var 14 år och en stor del av de åren har jag varit kassör i olika föreningar. Jag har superkoll på formalia och vad som gäller juridiskt.

Utan att vara helt ärlig så tycker jag det är synd att man inte försöker få med fler av föreningens boende. Man kan ju knappast räkna med att fläsk och alkohol lockar huvuddelen av de boende. Men egentligen tycker jag det är skönt med en fristad från deras skrikiga ungar och tjatter. De har egna grillfester på gårdarna sommartid och det är ett himla liv och skräpande. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger det informeras om att inte lägga matresterna i papperskorgarna eftersom fåglarna drar ut det över hela gården. Integration är svårt. Det blir inte lättare av att vi bygger vattentäta skott mellan grupper av grannar.

Efteråt gick jag hem till F för att lämna tillbaka kontanter och swisha den summa jag använt. Jag var verkligen inte intresserad av att låna hela summan. Bara det jag använt.
Blev sedan sittande hos honom länge medan vi diskuterade bland annat infrastruktur, mänsklighetens undergång och andra lättsamma ämnen. Till slut kände jag att jag behövde gå hem och sova. Då var klockan mycket. Alldeles för mycket.

Publicerat i Livet, Mammason | Lämna en kommentar

Fem en fredag v. 8: Veckan som gått

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Blev det någon semla (i någon form) i veckan?
  2. Hur firade du din senaste födelsedag?
  3. Vilken var den senaste listan du gjorde?
  4. När väntade du senast på en hantverkare?
  5. Vilken serie eller film har du senast börjat titta på?

 

  1. Inte i tisdags, men idag blev det en.
  2. Blev bjuden på middag på lokal av min son, men innan dess hann jag äta flera gånger.
  3. När jag kom hemhem från Ljungby gjorde jag två listor, en för vecka 8 och även en för vecka 9. Det är alltid en massa saker som måste göras.
  4. I somras. Det var ett evigt väntande med det där panelbytet i stugan.
  5. Tittar just nu på I vår herres hage och Ett fall för Vera.

 

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 11 kommentarer

Gick i baklås

Vaknade i absolut lagom tid efter fri sovning. Drack kaffe men kände att jag behövde en timme till. Det var kallt, som vanligt, och när jag skulle gå upp fungerade varken armar eller ben. Jag var genomfrusen och kunde med nöd och näppe resa mig.

Satte på värmefläkten och tog sedan ett hett bad. Mådde bättre efteråt, men kände verkligen inte för att ha tvättstugan så jag avbokade och bokade en ny tid imorgon eftermiddag istället.

Åt en andra frukost, var egentligen lunchdags men det var absolut en andra frukost. Två rostade med marmelad.

La mig på schäslongen och såg I vår herres hage som jag missat den här veckan. Sedan gjorde jag mer kaffe och lyssnade på ljudbok. Behövde verkligen pausa lite. Så där rent allmänt alltså.

Äntligen kom mitt nya bankkort, bara 1½ vecka försenat, och jag kunde uppdatera några betalningar. Passade sedan på att svara på några mail och drack mitt kaffe som nu var ganska avsvalnat. På gränsen till kallt.

Pluggade en halvtimme innan jag klädde mig för kvällens begivenhet. Katolskt forum i St Eugenia med rubriken Den ortodoxa tron i krigets Ukraina.

Åkte T-banan in till stan och hann prata lite med R, studentkårens ordförande som jobbar på Katolska bokhandeln, innan de stängde för dagen.

Jag hade tid till övers och gick bort till MAX som ligger borta på hörnet och köpte en kaffe och en liten burgare.


När jag fikat klart gick jag iväg till katolska kyrkan och inväntade att föredraget skulle börja.

Det var Per-Arne Bodin som reflekterade runt ortodoxa kyrkan i Ukraina och hur den tagit avstånd från den ryska ortodoxa kyrkan, något som skett rätt sent. P-A Bodin är expert i ämnet och har skrivit en rad böcker.
Han var en underhållande och kunnig föreläsare och vi fick bland annat se ett litet avsnitt ur en TV-serie där Volodymyr Zelenskyj spelade president. Numera är han president på riktigt. Vi fick också se bilder från så sent som igår med USA:s president Biden, president Zelenskyj och någon ortodox biskop som jag inte minns namnet på. För trots att Ukraina är en sekulärt styrt samhälle så har kyrkan en ständigt närvarande roll.

Efteråt skyndade jag ut eftersom F skulle hämta mig. Han stod utanför kyrkan och jag blev ordentligt utskälld när jag skulle kliva in i bilen. Men jag skällde tillbaka och fräste åt Snufflan att det är min bil.

Sedan åkte vi till K eftersom min T-shirt som jag bett honom beställa hade kommit. Jag tycker det blir så besvärligt när saker kommer när jag inte är hemma. Han har liksom inget annat för sig än att ta emot paket.


På vägen hem stannade vi till vid Cirkel K för att jag hade en bok i Instabox. F gick in och hämtade den så jag slapp krångla mig ut.

När jag kom hem gjorde jag en kopp kaffe och en varm macka. Kände att jag nog ätit lite i minsta laget under dagen. Sedan la jag mig och lyssnade på ljudbok en stund innan jag somnade.

Publicerat i Livet, Mammason | 5 kommentarer

An ordinary day in an ordinary life

Jag hade fri sovning men vaknade ändå rätt tidigt. Hur som helst hade jag sovit nästan 9 timmar så det var perfekt.

Dagen hemma gick åt till lite pyssel med städning och hårfärgning. Ett varmt bad hann jag med också och under tiden lyssnade jag på ljudbok.

Hade ett ärende inne i stan och klädde mig för kvällen innan jag gav mig av. Men först hämtade jag ett paket och gick hem med det. Att gå ute på gårdarna och gångvägarna är mer eller mindre förenat med livsfara. Man kan tro att de aldrig hört talas om att sanda. Ibland funderar jag på att göra en kupp och salta på gården där jag bor. Det är inte miljövänligt, men väldigt effektivt. Min mamma saltade alltid hemma, men det var före man började prata om miljöeffekter. Länge sedan alltså.

Åkte i alla fall in till stan och klev av vid Kungsträdgården och upptäckte först när jag var ända uppe att jag gått åt fel håll. Var ju bara att gå tillbaka och göra om. Hade det varit bättre trottoarunderhåll hade jag inte brytt mig om att gå tillbaka för så långt extra var det ju inte. Blev betydligt längre att gå tillbaka och börja om. Men lika halt inne i stan som här ute i förorten är det inte. Men istället är det en massa gatuarbeten som ställer till det med framkomligheten.

Mitt ärende var snabbt avklarat och jag gick för att äta lupper, det vill säga en sen lunch. Möjligen var det en tidig middag.

Kycklingmackor med pommes och rött vin. Mackorna var jättegoda. Vinet var Jacobs Creek shiraz. Det var länge sedan jag var på TGI Friday vid Kungsträdgården. Ett tag var jag där ofta, men det var på den tiden jag var ute mer. Före pandemin.

Att jag var inne i stan just idag berodde på att jag fått en gratisbiljett till en debatt i Kulturhuset. Rubriken var ”Kungen 50 år – värdigt eller vräkigt?” De som debatterade var Sara Ericsson, hovreporter och en del av podcasten Kungligt, Arvid Hallén, programansvarig för tankesmedjan Oikos, Thomas Sjöberg, författare till Den motvillige monarken och Magnus Simonsson, generalsekreterare för Republikanska föreningen.

Det var superintressant att höra vad de hade att säga. Speciellt Thomas Sjöberg berättade en del saker som jag misstänker att de flesta inte vet. Fast jo, jag visste faktiskt. Fast inte allt han berättade. För det var rätt hemska saker om hur han blivit hotad när han gav ut sin bok. Men det är väl rätt välkänt att kungen rör sig i kriminella kretsar och lever ett långt ifrån rumsrent liv. Det känner man till om man rört sig ”ute” i Stockholmslivet. Men att hans kriminella vänner förföljer och hotar journalister till livet chockade till och med mig. Trots att jag fått en hel del inside information från bland annat patienter och deras anhöriga under årens lopp. Jag är en sån där som man berättar saker för. På gott och ont.

Det höll på rätt länge, med en paus i mitten, och när det var slut gick jag direkt till T-banan och åkte hem. F och Snufflan mötte mig vid T-banan. Det är alltid skönt att bli mött när det är sent. Men just nu var jag mest angelägen om att ha gångsupport om jag skulle halka.

Publicerat i Livet, Mammason | 4 kommentarer

Reflexioner och en resa norrut

Så var första perioden i Ljungby över. Mitt egentliga uppdrag börjar inte förrän vecka 13, men jag fick några av de vakanta passen före också. Behöver ju få lite inkomst, även om det är skönt att vara ledig och inte jobba.

Det har varit intensiva dagar med mer nytt än hjärnan riktigt orkar processa. Då menar jag inte själva intensivvården, för intensivvårdat har jag gjort i över 30 år. Men det är nya lokaler, nya arbetsrutiner, nya människor och en och annan ny apparat. Till exempel har jag aldrig arbetat med respiratorn Hamilton tidigare. Blev visad lite snabbt, principen för vård i respirator är ju lika i grunden, men jag har letat rätt på några instruktionsfilmer på nätet så jag kan lära mig hitta i displayer och lära mig just det företagets termer för olika ventilationsmodes (sätt att ställa in andningen på).

På torsdagen hade jag min introdag, men redan på fredagen var det dags att jobba självständigt. Den där introdagen är till för att fixa med behörigheter till olika system, lära sig hitta på avdelningen och ta till sig rutiner. Så gott man nu hinner. Det har hänt att jag kommit till avdelningar där jag fått några timmar bara före det att mitt pass börjat. Men man vänjer sig och lär sig att fråga om det man behöver hjälp med. Inte minst hur man dokumenterar behöver jag ställa frågor om. Men här verkar man välvilliga och hjälpsamma och det underlättar.

Natten mellan måndag och tisdag gjorde jag min första natt. Jag ska i stort sett enbart jobba nätter framöver. Eftersom det just då inte fanns någon patient på IVA, den jag haft under helgen hade åkt till vårdavdelningen, var det lugnt. Man ville lägga in en patient för att avlasta vårdavdelningspersonalen, men det var ingen intensivvårdspatient och vi bestämde att jag skulle gå upp till avdelningen istället och ha hand om patienten där. En betydligt mer praktisk lösning.

Trots lugnet var jag trött när jag åkte hem till vandrarhemmet. La mig och sov ett par timmar och packade och städade sedan. Jag skulle checka ut 11:00, men man hade sagt att det inte var så där väldigt noga med tiden. Tror klockan var 7 minuter över när jag satte mg i bilen och körde iväg. Då hade jag också bokat rum för nästa gång jag ska åka ner.

Det var soligt och fint, riktigt vårväder. Körde ut på E4:an och vägen mot Jönköping. Hade ett ärende på sjukhuset där.

När jag kom fram gick jag in på IKEA och köpte två påsar Dumlekolor att lägga i personalrummet till kamraterna. Jag var hungrig och köpte kaffe och lite att äta. Det var hög tid för lunch.

Kaffe, korv med bröd och en pizzaslice. Kanske inte den nyttigaste lunchen, men jag gillar verkligen IKEA:s utbud på snabbmat.

Därefter letade jag rätt på en parkeringsplats på sjukhusområdet. Jag hade turen att hitta en personalplats. Har ju fortfarande mitt P-tillstånd.

Det var trevligt att träffa folk, men det var en hel del jobb på gång och det blev korta möten med dem jag pratade med. Mitt huvudärende var att hämta en bok jag beställt av en kille som kör ambulans, men som också är fotograf. Hade kommit överens om att han skulle lämna den till chefen på IVA så jag kunde hämta den där. En praktisk lösning istället för att skicka den. Jag har ju ändå vägen förbi där titt som tätt.

Boken är foton från pandemin. Jönköping fick Sveriges första covid19-patient, som själv sökte vård efter att varit i Kina.
Ryhov är det sjukhus som hade flest överlevande IVA-vårdade covid19-patienter i landet. Det förvånar mig inte alls för mer välorganiserad IVA-avdelning får man leta efter. Allt är så väl genomtänkt och inget sker på en höft. När covid19 kom visste ju ingen hur de skulle vårdas, men man var snabb på att fundera ut ett sätt som skulle visa sig fungera väl.

Jag jobbade inte i Jönköping under den första vågen, men vi som har jobbat med de här patienterna är på något vis sammanlänkade för evigt. Tror inte att det är någon som stått mitt i pandemin som inte förändrats i grunden. Jag köpte boken eftersom jag känner många av dem som är med på bilderna. Men också för att det är ett slags tidsdokument. Det är lätt att tänka att då är då och nu är det över. Men, som jag nyss skrev, vi som jobbade då har förändrat vår syn på livet för alltid.
Det var lätt att få uppfattningen från media att det mest var gamla människor som drabbades. Men på sjukhusens IVA-avdelningar var det unga patienter. De gamla kom aldrig dit. Många dog hemma på sitt äldreboende och i vissa fall hemma i sin lägenhet. Eller på en vårdavdelning. Man IVA-vårdade bara dem man trodde skulle ha en chans att klara sig. Om det fanns plats, för det gjorde det ju inte alltid.

När jag fått min bok sa jag hej då och åkte till Carglass där jag bokat en tid eftersom jag fick ett stenskott på vägen ner. Men det visade sig att jag hade ytterligare ett uppe i den mörka delen av rutan och det gick inte att laga. Då lagar man inget alls utan det är byte av ruta som gäller. Men jag valde att vänta för med lite tur så tar det tid innan de spricker iväg över rutan.

Jag fortsatte min färd norr ut mot Stockholm. Var ordentligt trött och bestämde mig för att stanna. Köpte korv och mos som middag.

Det var gott, men naturligtvis ett dåligt val att äta korv igen. Men jag kände mig trots allt lite piggare. I alla fall en stund.

Stannade ytterligare ett par gånger på vägen. Dels för att slumra en stund, dels för att köpa en dricka. Jag var så törstig efter den kryddiga korven och säkert även för att jag kryddat mitt mos mer än väl.

När jag kom hem körde jag in på gården och lastade ut, parkerade sedan i garaget och gick in. La mig i ett hett bad och gjorde sedan kaffe och tittade på playTV en stund. Jag var så trött.

PS Hemmahemma var det rejält med snö, is och halt. Jag hade rest från våren till vintern. DS

Publicerat i Livet, Ljungby, Mitt nya (arbets-)liv | 2 kommentarer

Kom älgande över ängen

Jag såg henne på långt håll eftersom det var alldeles ljust när jag åkte hem till Södra Ljunga. Hon kom springande från sjön och över fältet på min högra sida.
Jag stannade till, men det tog aningen för lång tid att få upp mobilen och öppna skärm och kamera. Hon hann över vägen och till andra sidan.

Jag är osäker på om man säger ”älga” överallt i landet, men för den som inte vet så betyder det att springa fort med långa kliv. I alla fall är det den betydelsen jag lärt mig som barn.

Publicerat i Livet, Ljungby, Mitt nya (arbets-)liv | 4 kommentarer