Det är ju tur att jag inte är söt

Som ni kanske vet så ingår jag i en forskning om takotsubo, det som lite populärvetenskapligt brukar kallas ”brustet hjärta”. Det är en massa olika undersökningar som görs i olika forsknigsprojekt. Ett av dem är en sockerbelastning.

Jag fick komma dit i morse fastande, inte ens lite kaffe fick jag dricka. När jag kom dit togs först ett fasteblodsocker och det låg alldeles normalt. Sedan fick jag dricka två stora glas med en väldigt söt sockerlösning. Sedan var det väntan som tog vid. I två timmar fick jag sitta där och vänta, vänta och vänta. Jag hade kunnat ge en hel del för en endaste liten kopp kaffe just då.

Så kom då äntligen tiden för nästa blodprov. Jag hade riktigt, riktigt bra värde. I stort sett hade det återvänt till ursprungsvärdet med så liten marginal som 0,1.

Man kan aldrig veta något om framtiden, men i nuläget har jag inte ens någon latent risk för diabetes. Så om jag fortsätter att äta nyttigt och röra på mig mycket så borde jag kunna klara mig i alla fall från just den sjukdomen. Jag har ju dessutom inte diabetes i släkten, ingen av mina nära släktingar har haft sockersjuka. Det är ju tur att jag inte är söt! I alla fall inte i blodet. 🙂