Det blev en lite hektisk morgon med frukost och fixande av matsäck. Under natten hade det kommit rejält med snö så jag fick tänka om lite hur jag skulle klä mig också. Dagen innan hade det varit soligt och fint.
Första akten
Åkte T-banan till station Universitetet. Det är inte så många gånger jag varit där och de gångerna har jag antingen haft bråttom eller det har varit mycket folk. Nu fick jag tillfälle att titta lite närmare på utsmyckningen.
Bland annat finns ett utdrag ur Aristoteles Physics (Fysiken). Förstora bilden och läs den intressanta texten och betänk att den är skriven för nästan 2½ tusen är sedan.
När alla var på plats började vi vandringen. Vi skulle gå till Djurgårdsbron via Gärdet och museiområdet vid Tekniska museet och sedan Djurgården. Det skulle vara cirka 9 kilometer, men var nog aningen längre enligt dem som hade mätare för hur långt vi gick. Många steg blev det i alla fall.
Statyn heter Epigram och är gjord av Elisabet Sivard.
Så småningom var det dags för rast och matsäck. Det kom många hundar förbi och en del av dem ville hälsa. Jag vågade inte sätta mig ner utan valde att stå och äta min macka och dricka mitt kaffe. Ville verkligen inte bli kall.
Passande utsmyckning utanför Idrottsmuseet.
Utanför Polismuseet fanns en poliskiosk. De infördes i Sverige på 1930-talet och användes fram till 1950-talet då polisen började använda bärbar kommunikationsutrustning.
Jag visste inte ens att vi haft poliskiosker i Sverige. Däremot är ju den engelska välkänd, inte minst eftersom Doktor Who har en sådan, vid namn Tardis, som fungerar som tidsmaskin.
En modell av en polishelikopter kunde man också se utanför. noterade i minnet att jag måste besöka lite fler museer. Har ovanan att gå till samma hela tiden.
Den här hittade jag på Djurgården. Vet inte om den föreställer något eller bara är färgglad som en polkagris.
Vi började närma oss slutet av vandringen och man kunde se Strandvägen på håll. Det var grått ute, annars är det en vacker vy.
Framme vid Djurgårdsbron sa vi hej då till varann. Några skulle gå på Nordiska museet, men jag hade andra planer och traskade åt mitt håll.
Andra akten
Jag satte fart mot Liljevalch för att se Knut Anderssons konstverk. Hade läst om honom i DN på morgonen.
Men allra först åt jag lunch. Jag var enormt trött, betydligt mer än vad som egentligen var rimligt efter bara en mil. Troligen berodde det på att det var hemskt halt och att jag därför gått och spänt mig av rädsla för att halka.
Åt grillad chèvre med betor och andra grönsaker. Det var så skönt att sitta ner och bara vara.
Jag började med att titta på utställningen av Jockum Nordström. Tänkte att det väl var lika bra att titta när jag nu ändå var där.
Han hade väl en och annan tavla som var intressant, men framför allt var det hans små konstruktioner där man kunde sätta igång deras rörelse med en pedal och sedan lät de. Otroligt fascinerande. Väl värda att besök för att uppleva live.
Tavlan heter Stilleben, ljuset släckt. Men den engelska titeln tydliggör nog ytterligare, Still life, Light off.
Om natten (At Night). Jag tyckte den var talande på något speciellt sätt. Den tilltalade mig.
Innan jag gick vidare till Knut Anderssons tavlor hann jag med en stund av den film som visades där Jockum Nordström berättade om hur han gjort de där konstverken som lät och rörde sig.
På de två nedersta våningarna kunde man se några av Knut Anderssons bilder. Han var fårbonde utanför Jönköping och det var inte många som visste att han även var konstnär. Han kommenterade världshändelserna med sin konst.
Datortomografi, 1980-talet
Den siste bonden, 1970-talet
Leopard 2, 2000-talet
Plattan, utan årtal
Titel okänd, utan årtal
Råslätt, 1990-talet
Titel okänd, 1990-talet
Sju kvinnor, 2000-talet
Det fanns fler tavlor och jag kan rekommendera ett besök på utställningen om du har möjlighet.
När jag tittat klart satte jag mig ännu en gång i restaurangen och drack ett glas rött. Jag var trött. Men nöjd.
Åkte hem och gick och la mig mer eller mindre meddetsamma. Jag var verkligen ohemult trött. Mer än vad som var rimligt.
