Liten och blå

Det var bara 2 grader på morgonen när jag gick upp. Hade planerat att åka till stugan för att jobba i trädgården några timmar. Men 2 grader kändes väl kallt. Istället tog jag det lugnt och åkte inte förrän någon gång vid 12-tiden.

Jag började med att äta lite, satt ute i solen. Sedan krattade jag och röjde en del. Men det var verkligen inte varmt.

Efter ett par timmar gick jag in och eldade i spisen. Det behövs för att driva ut vinterns fukt. Det blev riktigt skönt inomhus. Faktiskt skönare än hemma i lägenheten där jag i stort ett alltid fryser.

Vet inte vad klockan var när jag åkte hem, kanske vid 18-tiden eller strax efter. Klockan var i alla fall 19:16 när jag ringde F och berättade att jag var framme vid Cirkel K och MacD. Då hade jag hunnit tanka bilen.

F kom ner och vi gick till MacD för att fika och äta något. Jag åt en burgare. Trots att jag ätit lunch tidigare. Men de där enportionsrätterna är inte så mycket mat. Inte om man har gjort något slags fysiskt arbete. Jag var helt enkelt hungrig.

När jag kom hem fick pojkarna varsin tallrik mjukmat och sedan tittade jag på Muren och Veckans ord. Drack ett glas rött och åt choklad med havssalt.

Mina blåsippor blommar så fint. Våren är på väg. Blir det bara lite varmare så kan vi sova över snart. Men flytta ut dröjer nog.

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 5 kommentarer

Corona, corona, bloody corona

Torsdagen försvann snabbt innan det var dags att åka till jobbet. Sov några timmar på eftermiddagen och sedan iväg.

Natten var helt okej. Man opererar bara det allra nödvändigaste och Huddinge hade 8 operationssalar stängda. På morgonen fick vi veta att man utökat till 12 stängda salar. Allt, precis allt, handlar om covid nu. Det ligger en covidpatient på varenda IVA-plats och operations- och narkospersonalen bemannar de extra platserna. Nu är tiden man verkligen inte ska bli sjuk. Inte i någonting. För alla resurser går åt till att ta hand om covid19. Det är värre än någonsin och nu är det unga människor som är drabbade.

Åkte hem och sov på morgonen. Under dagen har oräkneliga sms kommit om att man behöver folk på covid-IVA. Det är massutskick som går till all personal. Situationen är desperat. På kvällen kom ett personligt sms till mig med förfrågan om extra natt på postop. Men jag orkar inte. Jag har varit på gränsen till att gå in i väggen länge och behöver få ha de få lediga stunder jag har. För de är verkligen inte så många. Det är ju inte bara jobbet som man ska räcka till för. Det är så mycket annat också.

Efter middagen, en tidig sådan, bestående av lax och potatis, la jag mig i badet och lyssnade på ljudbok. Jag har så ont i kroppen, speciellt i armar och axlar. Tog med mig vin och blev liggandes i timmar. Fick byta ut vattnet mot varmt ett par gånger.

Det här är den enda Corona jag tycker om. Eller nu ljuger jag nog, ölet som heter Corona är också rätt gott. Finns i halvflaska och blir väl två glas ungefär.

Det kommer nya skott på min gröna växt, den jag haft i 35½ år. Köpte den när F och jag var på väg hem från BB. Då var den kanske 15 centimeter hög. Nu når den nästan taket.

Efter badet hade jag lyssnat klart på boken och kunde äntligen börja lyssna på Anna Janssons nya, Galgbergets väktare. Den släpptes på Storytel idag.

Satte mig i köket eftersom jag behövde ladda mobilen, men så snart den var laddad gick jag och la mig. Lyssnade på boken tills jag somnade. Vilket inte tog alltför lång tid. Hade inte sovit mer än lite drygt 4 timmar efter jobbet.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop | 4 kommentarer

Fem en fredag v. 14: Från knopp till tå

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Hur känns det i kroppen den här veckan?
  2. Vad gör du för att träna knoppen?
  3. Vilken typ av aktivitet gör en dålig dag till det bättre?
  4. Vad är vardagslyx för dig?
  5. Hur känns det i sinnet om våren?

 

  1. Jag är trött i både kropp och själ. Fryser och har ont i stort sett överallt. Skulle behöva vila ordentligt.
  2. Att lära sig nya saker är alltid bra för ”knoppen”. Pluggar, läser media och försöker hänga med. Spelar en del spel som kräver koncentration och tankeförmåga. Motionerar också en del, fast inte så mycket som jag skulle vilja.
  3. Att ligga i ett varmt skumbad gör vilken dag som helst bättre.
  4. Att disponera min tid utan att behöva be om lov. Att bo självsamt, ha ett eget hem där jag kan lämna en bok, eller något annat, på bordet när jag går ut och den ligger kvar. Min exman rakade ner mina saker i kassar och lådor så fort jag vände ryggen till och sa: ”måste få bort ditt skit”. Fick känna varenda minut att det inte var mitt hem, att jag var där på nåder och att jag i praktiken var hemlös. Men också tvärt om. Jag var tvungen att plocka och städa när jag kom från jobbet. Efter en arbetshelg och jag kom hem på måndagsmorgonen var det fullt med kladdiga intorkade tallrikar överallt, tomflaskor och tomma ölburkar, smutsvätt som runnit över från tvättkorgen och ringlade ut i hallen. I år är det 20 år sedan jag lämnade skitlivet. Jag känner fortfarande tröttheten i kroppen.
  5. Förväntan. Ser fram mot livet i stugan.

 

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 17 kommentarer

Från morgon till kväll

Klockan var runt 9 när jag åkte iväg. När jag kom hem var klockan närmare 21, närmare bestämt 20:55.

Vi skulle träffas vid Säby gård klockan 10:00. Det ligger inte så långt härifrån och det finns en bra parkering. Jag tog bilen för att slippa åka buss en vardag och för att jag tnkte uträtta ett ärende på vägen hem.

Det finns gott om hästar vid Säby. Jag tittade lite på dem medan jag letade efter caféet.

Dagens vandring var runt Säbysjön, som vanligt en vandring på cirka 1 mil.

Vi gick ner till fågeltornet vid Säbysjön och vi som ville gick upp i tornet. Det var inte jättemånga fåglar att titta på. Men jag såg ett andpar som låg tätt intill varann. Ser du dem?

Vi gick tillbaka upp till vägen runt sjön och fortsatte vår vandring. Efter ungefär 7 kilometer hade vi rast vid Översjön.

Jag smet upp i skogen en stund och trodde jag hade koll på gruppen. Men när jag kom närmare visade det sig att det var en annan grupp jag såg.

Men när jag tittade mig omkring såg jag att mina vandringskamrater satt lite längre upp.

Efter rasten fortsatte vi utefter sjön tillbaka till Säby gård. Det var ungefär 3 kilometer dit.

Här är vi precis mitt över sjön relaterat till fågeltornet. Det syns till höger om träden i mitten.

Säbysjön och ett vackert träd. Järvafältet har så mycket natur att bjuda på.

När vi var tillbaka och sagt hej då till varann gick jag in på caféet och drack kaffe och åt en dammsugare. Hade blivit sugen på det när jag läste Znogges inlägg i morse.

Jag vilade rätt länge och drack påtår. Sedan åkte jag och hämtade vin jag beställt. Typiskt nog hade jag valt att det skulle komma till Rotebro, inte till Barkarby som jag brukar.

När jag kom ut från Systembolaget och skulle öppna bilen hade min dörröppnare gått i bitar. Bara så där. Jag kunde omöjligt få ihop den hur jag än försökte. Bestämde mig för att åka och be Peter, som jag köpte bilen av, att hjälpa mig. Det blev en lite oplanerad utflykt, men han fick ihop den. Om den skulle gå isär igen skulle jag återkomma.

Jag orkade inte besöka någon affär, inte göra någon extra utflykt, inte någonting. Jag var trött. Men jag svängde av till Upplands Väsby centrum och köpte en luvjacka som jag tänkt ha under långvästen jag köpte i Tingsryd. Sedan åkte jag till Cirkel K och köpte en korv med bröd. Kände mig jättehungrig.

Kom på att jag skulle ringa F och fråga om vi skulle dricka det där kaffet vi inte fick dricka igår. Ville i så fall åka innan jag körde in bilen i garaget.

Vi åkte till Barkarby, till Max. Jag hade ju ätit så jag drack kaffe och åt en glass.

Vi åkte sedan till MAXI eftersom F behövde diverse saker. Jag köpte glödlampor efetrsom min ena kökslampa gav upp häromdagen. Köpte ett par färdigrätter också att ha i frysen när jag är trött och inte orkar laga något. Har egentligen an massa mat, men inget osm inte behöver kompletteras med potatis, ris eller pasta.

Innan vi åkte hem svängde vi in på macken hemma och jag tvättade bilen. Det var verkligen välbehövligt. Jag vill gärna ha sällskap i biltvätten som jag tycker är lite obehaglig. F retade mig lite för det och sa: ”Och du säger att du är psykiskt frisk? Du är ju vuxen mamma!”

När jag kom hem var jag utmattad. Utfodrade pojkarna med mjukmat och la mig sedan i badet. Hade behövt plugga några timmar, men jag var alldeles för trött.

Publicerat i Aktiviteter med Stockholms vandrareförening, Livet, Mammason | 2 kommentarer

Så var det måndag, eller tisdag eller vad det nu var

Natten gav skäl för namnet, den var intensiv. Jag sprang som en skållad råtta mellan mina två patienter, som dessutom hade rum i varsin korridor. Varje gång jag kom ut ur rummet blev jag lika förvirrad och var tvungen att tänka till åt vilket håll läkemedelsrummet låg.

Till sist blev det morgon och dags att åka hem. Först kände jag mig ganska pigg och tänkte att jag skulle köra raka vägen hem. Men jag körde in på macken vid Stora Wäsby och vilade. Satt länge, slöt ögonen och bara flöt iväg. Efter någon halvtimme plus, vet inte hur lång tid det gått men mer än 30 minuter i alla fall,  gick jag in och köpte kaffe och en kanelbulle. Började lyssna på den nya föreläsningen som min filosofilärare i kursen Den fria viljan lagt upp. Lyssnade sedan på vägen och när jag kom hem lyssnade jag klart.

Pojkarna fick mjukmat, jag drack lite kaffe och sedan gick vi alla tre och la oss. Ja, jag var ju lite sen som vanligt och fick tråckla mig ner för att få plats. Men när jag väl kämpat till mig en plats så makade de på sig för att ge mig lite bättre utrymme.

Jag blev väckt på eftermiddagen och fick frågan om jag kunde jobba inatt, eller på onsdag. Inatt kunde jag absolut inte, har saker bokade onsdag förmiddag, och eftersom veckan är lite skev så fick jag för mig att det är på onsdag natt jag ska jobba på Huddinge postop. Men det är på torsdag. Hur som helst är jag bokad 64 % både april och maj och varken vill, hinner eller orkar jobba mer. Om det var kaos i vården fas 1 och fas 2 är det inget mot vad det är i fas 3. Lyssna på det här (vet inte hur länge det ligger kvar).

Gick upp vid 17-tiden, åt frukost och har sedan pluggat ett par timmar. Kollade med F om han ville följa med på shopping, men han hade inte tid. Han jobbar delvis hemma och hade några timmar jobb framför sig.

Jag stretade på med pluggandet och hade nästan bestämt mig för att skaffa någon macka till matsäcken på morgonen istället. Då ringde F.

Vi åkte till Barkarby och gjorde våra inköp. Jag köpte det jag ville ha till matsäcken och en del annat. Det var inte mycket folk i affären.

Sen skulle vi fika. Jag, som bara ätit ett par rostade mackor efter att jag vaknat, tänkte äta något. Vi hade båda glömt att det numera är förbjudet att äta efter 20:30. Så det blev att åka hem och äta ännu en macka. Jag kan förstå det på ett sätt. De där ställena med kvällsöppet fungerar som uppehållsrum för ungdomar som sätter sig tätt, skiter i restriktionerna och bidrar till fortsatt smitta. Men nu vill man ju förlänga alla restriktioner till någon gång i januari. Känns så tråkigt! Dessutom verkar det inte ha effekt. Folk har fester hemma, helt okontrollerat istället. Viruset vet inte vad klockan är.

*Bild från pixabay

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Uppsala | 3 kommentarer

Så var det slut

Sov utan alarm och gick inte upp förrän vid 8:45. Planerade att sova några timmar på eftermiddagen också.

Började dagen med långfrukost. Efter att pojkarna fått mjukmatsfrukost förstås. Men de la sig att sova efter maten och jag kunde ta det lugnt i egen takt. Kingston la sig i hallen så han kunde ha koll på mig. Var Orvar la sig vet jag inte, han har inte samma kontrollbehov.

Något jag kunde konstatera direkt på morgonen var att det var alldeles vitt på marken. Så gick det med den våren… Fast det är väl typiskt aprilväder.

Bestämde mig för att göra en lista på dagens måsten och sedan kosta på mig mer kaffe och minst en timmes lyssnande på ljudbok.

Gjorde några måsten och på eftermiddagen gick jag och la mig. Sov tillsammans med katterna. När jag vaknade och gick upp drack jag kaffe, packade nattlunch, smorde in mina nya skor och packade ner dem och förberedde mig för det oundvikliga. För min del var påskhelgen över och det var dags att jobba igen.

Förra veckan köpte jag två par nya arbetsskor. De här svarta är redan invigda, på Karolinska Huddinge sjukhus. De vita, som är likadana fast annan färg, ska tjänstgöra för första gången inatt på Akademiska sjukhuset. Mina gamla skor ska pensioneras och tillbringa sin tid i stugan.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Uppsala | 8 kommentarer

Brrr… – Bloggutmaning i april 4

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i april med en fråga att besvara varje dag

 

I april är det vår, hur klär du dig?

Jag klär mig efter vädret. Avskyr att frysa.
I morse när jag gav mig av var det plus 2 grader. Fanns inte på kartan att klä mig i vårkläder.

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Bloggutmaning i april 2021, Livet | 3 kommentarer

Påskdagen, utedag i vackert väder

Det var bara plus 2 grader när jag gick upp och bara ett par tiondelar till när jag gav mig av. Men det såg ändå ut att kunna bli en fin dag. Vilket visade sig vara ett rätt antagande.

Åkte T-banan till Hallunda. Det var första gången sedan pandemin startade som jag befann mig på T-centralen där jag bytte T-bana. Men det var en tidig söndagsmorgon och väldigt lite folk.

Vi skulle som sagt träffas vid T-banestationen i Hallunda och sedan ta en buss tre hållplatser. Därefter började vår vandring.

Det var klarblå himmel och vi gick genom skogen. Vi var en grupp på 16 eller 17 personer, men uppdelade i tre mindre grupper för att bättre kunna hålla avstånd.

Den syns nästan inte, den lilla blåsippan. Vi såg fler senare och på en del ställen var det riktigt många. Men det här var den första för mig i år.

Det finns en del sjöar i området och jag är inte säker på vilken det här är. Men inte Mälaren i alla fall. Tror jag. Den ser man senare och då ser man över till Ekerö.

Vid Sillvik stannade vi och hade vår matrast. Det var gott att sitta i solen och mumsa på sina mackor och dricka kaffe. Sillvik förvaltas av Föreningen Sillviks vänner och man har utställningar och konserter. Man kan också hyra stället. Men som med allt annat är det begränsat på grund av pandemin.

Från Sillvik är det inte långt till Sturehofs slott. Där har man en samling av Mariebergskakelugnar som jag ska se till att se inom en snar framtid. Man har visningar klockan 13 vissa dagar. Då kan man också boka Afternoon tea. Man kan också äta lunch eller i vissa fall middag. Blev enormt inspirerad. Ska bjuda med min son dit. Även om han inte skulle vara lika exalterad över kakelugnarna som jag så gillar han att äta god mat och att komma iväg på utflykter är alltid välkommet.

Från Sturehof följde vi vägen en bit och gick sedan upp i skogen. Det var skönt att komma bort från den livligt trafikerade vägen.

Vi hade sällskap fram till platsen där de som åkt bil parkerat och sedan gick vi övriga till Norsborgs T-bana.

Nu var det fullsatt minsann. Färre än hälften hade munskydd, trots att man tjatar om det vid varje station, och det kändes inte helt bekvämt att åka kollektivt.
Att åka in till T-centralen kändes uteslutet och jag bytte till Tvärbanan vid Liljeholmen och åkte till Solna Centrum. Därifrån Blå linjen.

När jag kom hem var jag både trött och hungrig. La upp lite mjukmat och tog sedan fram mat till mig själv. Skaldjurspaté, romsås och potatis. Underbart gott!

Efter maten tog jag ett varmt bad, för trots att det varit soligt och närmare 15 grader bitvis, kände jag mig frusen. Sedan gick jag och la mig för att sova middag. Bädden var egentligen redan upptagen, men med lite övertalning fick jag också plats.

Sov ungefär en timme och en kvart. Gick upp med tanken att plugga, men blev sittandes länge med en spännande mordhistoria i ljudboken. Gjorde kaffe och tog det lugnt.
Sedan kom jag på att det var ett nytt avsnitt av TV-serien Snöänglar och då kunde jag ju inte låta bli att se det.

Vid 21-tiden funderade jag på om jag skulle lägga mig eller göra något vettigt. Istället blev jag sittande en stund till, det är ju trots allt helg. Är så trött!

Publicerat i Aktiviteter med Stockholms vandrareförening, Livet | 6 kommentarer

Påskafton, ännu en kort dag

Ibland undrar jag varför tiden går så oerhört fort när jag är ledig. Jag gick upp relativt tidigt och nu är det redan kväll.

Drack kaffe och tittade på playTV, lyssnade på ljudbok och gjorde några ärenden på nätet. Åt lunch och bestämde mig för att ta en snabb tur till stugan för att se att allt var okej.

Jodå, det var okej med stugan. Men rådjuren hade ätit upp alla mina lökväxter och bara att se bävrarnas framfart med fruktträden gjorde mig trött. Eftersom klockan var över fem redan åkte jag hem mer eller mindre direkt. Var inte ens inne i stugan. Däremot har jag bokat in två dagar i min kalender när jag ska fixa i trädgården.

När jag kom hem igen la jag upp mjukmat åt pojkarna och kokade potatis. Kokade ägg också, både till kvällen och till morgondagens matsäck.

Åt middag. Sill, potatis och ägg. Lyssnade på ljudbok och insåg att klockan var mycket. Bestämde mig dock för att stanna uppe en stund till.

 

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 4 kommentarer

En långfredag lika kort som alla andra dagar

Gick väl upp någon gång mellan 8 och 9. Drack kaffe och åt ett par rostade. F kom förbi och sa hej då och önskade mig en trevlig påskhelg. Han skulle åka ner till R, som just nu bor i Nybro och går den 3-åriga utbildningen till glasblåsare. Jag ska väl åka och hälsa på honom med tiden, jag har alltid varit så fascinerad av just glasblåsning. Men pandemin kom i vägen.

Mina påskplaner var att fira påsk med katterna. Jag var visserligen bjuden till mina vänner i Stojby, men jag hade tackat nej. Det är enormt långt att köra tycker jag. 50 mil kanske inte är väldigt långt, men jag har kört vägen fram och tillbaka så många gånger och kände att jag inte orkade. Dessutom har jag planer för påskdagen. Jag hade väl kunnat avboka, men nu blir det som jag tänkt. Utöver det har det kommit till ett arbetspass på måndag. Så det finns att göra.

Innan min dag tog fart lyssnade jag på den andakt som Michael Öjermo höll från sitt hem i Kista.

Precis när jag höll på att backa ut bilen ur garaget fick jag ett sms från Blodcentralen. I Stockholm får man alltid veta när blodet man givit är använt.

Jag började med att åka och skaffa penséplantor för att plantera på gravarna. Därefter åkte jag och tankade och passade på att äta en french och dricka en kopp kaffe.

Det var fruktansvärt mycket trafik på vägen mot Södertälje. Bilköer som stod still periodvis. Kön fortsatte när jag svängt av, kanske var det någon olycka.

Jag planterad på mamma och pappas grav. Tog bort den vissna ljungen jag satte dit i höstas.

Jag hoppas plantorna växer till sig, det ser lite povert ut. Men ofta växer de väl om de väl klarat sig från köld. Det var 11 grader på dagen, men när jag åkte hem varnade min bil för halkrisk. Då var temperaturen betydligt lägre. Den börjar varna vid plus 4.

Jag gick ner till stället där min syster ligger, har aldrig varit där trots att det är många år sedan hon dog. 2008 tror jag det var. Hon är en av dessa människor som inte har någon grav och som är tänkt att ramla ur historien och som vi inte ska minnas. Det brukar ju finnas en liten skylt där texten är så kryptiskt att många inte förstår att det är så man menar. I Södertälje hade man gjort en stenskylt där det mycket tydligt framgår att tanken är att dessa människor ska bli bortglömda: ”Må det rum av världen glömmas där jag vilar utan namn”.

Trots att det står skyltar om att man inte får ställa krukor och ljuslyktor på platsen var det fullt av både ljus och blommor i kruka. Människor vill minnas dem som gått före. Tror inte ens att de som begraver sina döda så har en susning om att själva grundtanken är att man ska glömma dem. Det är ateismen i sin djupaste religiösa mening. När vi är borta finns vi inte mer, och ska heller inte finnas ens i någons minne.

Jag for sedan vidare till Mariefred där mina morföräldrar ligger. Jag blev inte nöjd med min plantering där. Vågade inte röra runt för mycket eftersom några krokusar, som jag planterat tidigare år, var på väg upp. Men det blev i alla fall bättre än innan. Det var stora mängder barr på marken. Ska försöka koma ihåg att plantera något som trivs i den typen av jord.

Jag gick sedan omkring och tittade på gravar där människor jag känt ligger. Tände ett ljus för Saila i den hemska ljushållaren. Det finns ett ganska fint träd för gravljus, men hålen är så stora att de ramlar rakt igenom. Tror däremot att de är för små för att hänga en marschall i. Möjligen kan man ställa den ovanpå, men skulle det blåsa riskerar den att falla ner och orsaka en gräsbrand. Undrar hur man tänkte… (Jag borde veta hur man tänkte för jag satt i kyrkogårdsnämnden där då man bestämde att beställa det där trädet har jag för mig. Men vi utgick väl från att den som smidde visste hur stora gravljus är.) Jag tycker som sagt inte om gravskicket och tanken är att man tänder ljus för att minnas att man själv snart ska dö. Eller för att människan är en dödlig varelse eller något sådant.

Ljushållaren ser ut som ett slags fågelbord i metall och glas där man ställer in sitt ljus innanför glaset. En förskräckligt ful skapelse! De flesta ljusen, om det nu inte var alla, hade slocknat. Troligen är det för lite syre i den stängda buren.

Jag ringde A S och frågade om hon hade lust att ta en promenad. Det hade hon och vi gick en runda. Hon bjöd sedan in mig på kaffe. Vi höll självklart avstånd, men eftersom jag är vaccinerad tyckte jag att jag ändå kunde gå med henne in. Jag är fullkomligt frisk och kry. Bara lite utarbetad. Men det smittar inte…

Vi satt och pratade en bra stund och plötsligt var klockan över halv sju. Jag insåg att det var dags att åka hem. Sedan tog det ytterligare en stund innan jag åkte.

Karlsson gömde sig under sängen. men jag la mig på mage och riggade en lampa och sedan fastnade han på bild. Katten Gismo var inte hemma, han var ute och inspekterade omgivningarna.

Det började bli mörkt på vägen hem. Jag hade tänkt åka till Stora Coop i Rotebro och shoppa lite, men det fick bli i Västberga istället. Där åkte jag ju förbi.

Köpte bara lyx. En liten ostbricka med tre ostar, skaldjurpaté, romsås, aioli och två sorters kex. Sill köpte jag också, men det räknas nog inte som lyxvaror trots allt.

När jag kom hem fick jag mess från F, han hade kommit fram. Jag gav pojkarna mjukmat och satte mig sedan med ost, kex och ett glas rött. Tittade på Veckans ord med Kristian Luuk. Sedan var klockan så mycket att det var dags att sova. Somnade snabbt

Publicerat i Livet | 10 kommentarer