Megaintensiv fredag med lugnt avslut

Gick upp tidigt, drack kaffe och fixade alla de tusen saker som behöver ordnas innan man kan åka bort. Katterna var avvaktande och Kingston visade tydligt att han misstänkte att jag hade för avsikt att sätta honom i bur. Det hade jag inte. F skulle passa dem.

F hjälpte mig bära min packning till bilen. Han skulle ändå lämna nyckeln till mig. Vi stod och pratade en stund i garaget innan jag åkte.

Jag kom iväg vid 9-tiden. Lagom för att trängselavgiften skulle gått ner till 20 kronor och värsta rusningen var över. Jag skulle ha lektion på zoom mellan 10 och 12 och hade funderat ut ett ställe där jag kunde stanna och delta i bilen. Hade jag väntat till efter lektionen hade jag fastnat i värsta fredagsrusningen.

Jag stannade på en parkering som finns nära bensinmacken i Järna. Solen sken och det var inte alls kallt i bilen, trots att det var kallt ute. Hade varit lite orolig att jag skulle frysa.

Innan jag åkte vidare tankade jag och åt en tunnbrödsrulle. Sedan körde jag hela vägen utan att kliva ur bilen. Men jag stannade ett par gånger och drack av kaffet jag hade med mig.

Jag var framme någon gång mellan 17 och 17:30. Jag gick in och sa hej till Fia och bar sedan min lilla packning till Tornet. Eftersom ingen flyttat in där ännu får jag bo där under helgen.

Ganska snart var det dags för mat. Fia hade gjort lasagne och som vanligt en vacker sallad.

Lite senare satte Fia och jag oss vid TV:n och tittade på Bergfeldt. Vi frossade i glass, plommonkompott och hembakad maräng.

Vi blev sittandes vid TV:n och slumrade lite då och då. Jag var trött efter min intensiva dag och senaste tidens händelser. Klockan 23:47 släckte jag lampan. Då hade jag bäddad och gjort i ordning sängen. Men så mycket mer orkade jag inte.

Publicerat i Livet, Växjö | 3 kommentarer

Ett skott hemma hos oss

Trots att jag inte sovit mer än knappt 5 timmar var jag tvungen att gå upp tidigt. Jag hade mig själv att skylla för den knappa sömnen, blev sittandes med flera avsnitt av en TV-serie innan jag la mig.

Anledningen till att jag skulle upp tidigt var att jag hade bokat tvättstugan. Hade fått för mig att jag slarvat bort en hel kasse med strumpor och trosor. Kunde helt enkelt inte hitta den och blev tvungen att akuttvätta. Kassen är återfunnen, den fanns naturligtvis där jag ställt den när jag tvättade efter att jag var tillbaka från Växjö. Det är bara lite rörigt just nu med allt som ska organiseras efter mitt år borta samtidigt som den mesta tiden går åt till att plugga. Dessutom stressar jobbet mig, man har ringt sju gånger på två veckor och bett mig ta extrapass. Jag har tagit ett av dem. Men det är stressande med allt detta tjatande. Idag ruckade jag lite på sanningen och bytte ut ett ”ska” mot ett ”är”. Sa att jag är bortrest, men jag ska resa bort. Imorgon bittida. Så tidigt som möjligt behöver jag komma iväg. Så får vi se hur det går med det, jag är trött.

Efter tvätten pluggade jag en stund, tog en tupplur och pluggade lite till. Sedan gick jag och hämtade två paket. Som naturligtvis skulle hämtas på olika ställen. Dessutom hann jag bli verkligt nervös när han inte hittade paketet med presenten jag ska ge bort i helgen. Han letade, letade och letade igen. Till sist hittade han det. Men det är en sådan röra på en del av de där utlämningsställena. Jag saknar verkligen den gamla goda tiden då man gick till Posten och hämtade paket.

Kingston la sig i badkaret och jag blev nästan lite rädd att han inte mådde bra när han bara låg där. Men gissa om han blev rask när jag bara tog lite lätt i kranen. Bada var inte vad han tänkt sig. Mina katter är mycket medvetna om sambandet mellan kranen och vattnet i badkaret. De tittar ofta på medan jag tar ett bad.

På sen eftermiddag drabbades jag av den riktigt stora tröttheten och insåg att om jag ska orka med morgondagen så behövde jag sova. Alltså gick jag och la mig för andra gången denna dag.

Gick upp strax efter 19:30. Drack kaffe och åt köttbullar. Var vrålhungrig. Tittade lite på playTV och plockade ihop min packning för morgondagen.

Men vad var det för ett skott jag skrev om i rubriken. Bara för att göra er nyfikna förstås.

Min stora Paraplyaralia, bara cirka 15 centimeter då jag köpte den när F och jag var på väg hem från BB och han bara var en vecka, nu ända upp i taket, har fått ett nytt skott. Det är ett välkommet vårtecken.

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Promenad och film

När jag vaknade i morse hade jag sovit mer än 12 timmar. Ändå kände jag mig rätt urlakad. Gårdagen tog mycket energi.

Förmiddagen ägnade jag åt att plugga och sedan klädde jag mig och åkte in till stan. Hade bestämt mig för att bara åka T-banan till Fridhemsplan och sedan promenera därifrån. Det var ganska mycket folk på T-banan, men jag hade en sådan där 4-plats för mig själv. Hade munskydd, vilket knappt hälften av övriga hade. Trots att det nu är bestämt att alla ska ha det alla tider, inte bara i rusningstrafik.

Vid Fridhemsplan smet jag in på Hemtex och hittade ett par saker till påsk. Ett vackert plåtägg att ha godis i. Eller kakor, för det var rätt stort. Hittade också en löpare med samma mönster som duken jag köpte förra påsken.

Sedan promenerade jag över St Eriksbron, ner över Odenplan och vidare på Sveavägen till Naturkompaniet där jag lovat hämta en sak åt Fia som hon fått undanlagd. En present till ena sonen som fyller år. Jag tror väl inte att han läser min blogg, men jag avstår från att berätta vad det är ändå. Presenten från mig ska jag hämta imorgon på utlämningsstället. Var orolig att den inte skulle hinna komma innan jag reser ner på fredag.

Sedan gick jag ner till biografen Zita, en Folket Bio, där jag skulle se filmen Självporträtt, en dokumentär om Lene Marie Fossen. Den handlar om hennes liv med anorexi och om hennes arbete som fotograf. En verkligt skakande film där hon tagit bilder av sig själv. Man får följa hennes sista tid innan hon dör av hjärtsvikt i oktober 2019. Anorexi är psykiatrins mest dödliga sjukdom. Lene Marie blev 33 år.
Jag är glad att jag bestämde mig för att se den här filmen. Jag läser just nu en kurs om kroppen och kroppslighet och det var i den kursen som filmen nämndes.

De allra flesta biografer är stängda nu. Man får vara högst 8 personer i en biografsalong. Vi var 2. Jag kom tidigt och hade satt mig i mitten längst bak. Gissa var nästa person satte sig? Just det, på raden framför mig. Jag tror hon var pratsugen, men jag var precis så där avvisande som introverta kan vara. Sa att jag skulle sätta mig på en annan plats så vi fick lite avstånd. Sedan kom biomaskinisten och sa välkommen och så bra att vi håller avstånden. Då sa hon, som inte satte sig på avstånd från början, att så klart man gör det måste man ju. Sedan började filmen.

När filmen var klar ringde jag F och han kom och hämtade mig. Medan jag väntade gick jag in på 7-eleven och drack kaffe. Jag frågade försiktigt om det gick bra, hon hade satt upp stolarna på borden, och det gick bra i en halvtimme till. Ingen får servera mat eller dryck efter klockan 20:30. Gäller alla ställen. Men F skulle komma inom 20 minuter.

Jag blev upphämtad precis utanför och sedan åkte vi till Stora Coop i Hallonbergen eftersom jag behövde kattsand. Jag köpte de 4 påsarna av den sort mina pojkar vill ha som fanns på hyllan. Dessutom köpte jag lite hårt tunnbröd, bland annat en sort gjord på sötpotatis som jag blivit förtjust i. Köpte lite Mjau mjukmat också.

När jag kom hem tittade jag en stund på playTV innan det var sovdags. Pojkarna fick mjukmat och jag drack lite hallonläsk och sedan en kopp kaffe.

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Lång och sorglig resa

En lång och sorglig resa. Inte bara den resa jag gjorde igår. Hela året har varit en lång sorglig resa som aldrig tar slut.

Igår var det 1 år sedan S inte längre finns med oss i det jordiska livet. Det har inte gått en endaste dag utan att jag gråtit och tänkt på henne. Hela situationen är så tragisk och sorglig.

Det är också sorgligt att hon inte fick någon grav, ingenstans där vi kan minnas och smycka med blommor. Hon älskade blommor och jag vet ingen som var så mån om sina krukväxter som hon.

Jag hade bestämt mig för att åka upp till Ljusdal och tända ett ljus. Tog också med ett ljus från Kingston. Hon passade ofta honom när jag var på resa eller jobbade på annan ort. Kingston visade tydligt att han tyckte mycket om henne.

Jag hoppas platsen är vackrare på sommaren för det var en ovanligt ful plats där man hade sin massgrav. En ljushållare utanför, i kanten, och som en helt öppen yta. Om det är gräs eller jord under snön vet jag inte. Men man verkar inte ens ha ansträngt sig för att göra en vacker och stämningsfull plats. Det var som vilken gräsmatta, eller åker, som helst.

Jag var helt tillintetgjord efter att sett denna fula massgravplats, som folk envisas med att kalla minneslund trots att det står skyltar på alla sådana att det är ett  kollektivt och anonymt gravskick. Man ska inte minnas någon särskild person utan alla i ett kollektiv. För mig  är det ett helt främmande sätt att tänka kring döden. Jag vill inte glömma att hon funnits, kanske till och med finns någon annanstans i en annan dimension.

När jag kom hem, efter en resa på nästan 70 mil, gick jag direkt in i badrummet och la mig i ett varmt bad. Sedan gick jag ut i köket och serverade mjukmat åt pojkarna. Därefter gick jag och la mig och sov i över 12 timmar.

Publicerat i Livet | 6 kommentarer

Ännu en innedag

Var uppe ganska tidigt i morse och har pluggat flitigt hela dagen. Funderade på att ta en promenad, men sedan gick tiden. Behövde få en del läst och sedan lite uppstädning av det dagliga. Som diska, ta ut soppor och sådant.

På kvällen åkte jag på en shoppingrunda. Eller runda vet jag inte om det direkt var. Köpte livsmedel i ett nästan tomt Stora Coop. Vi var två, eller möjligen tre, personer i hela affären. Sedan åkte jag och tankade. Med kort, så jag var aldrig inne i bensinstationen.

När jag kom hem åt jag rökta räkor och limeaioli. Blev sugen på det redan förra gången jag var på Coop, men då hade jag andra middagsplaner.

Avslutade kvällen med ett avsnitt av Brottet på tv4play.

*Bild från pixabay

Publicerat i Livet | 2 kommentarer

Tog mig i kragen och gjorde en utflykt

Det var nära att det blev som igår. En dag vid datorn. Men på eftermiddagen kom jag iväg på en utflykt.

Jag bor inte jättelångt från Uppsala och bestämde mig för att åka till Gamla Uppsala och promenera. Det är många år sedan jag var där. Frågan är faktiskt när det kan ha varit för de enda minnen jag har från Gamla Uppsala är från tidigt 1970-tal.

Gamla Uppsala kyrka, den hade tyvärr hunnit stänga bara några minuter innan jag kände på dörren. Får besöka den en annan gång.

Uppsala högar, som egentligen heter Gamla Uppsala fornlämningsområde,  är berömda. Från början trodde man att det var de fornnordiska gudarna som var begravda där. Men utgrävningar har visat att området innehåller mellan 2000 och 3000 gravar.
På den tiden jag bodde i Uppsala var det fritt fram att klättra upp på högarna. Det får man inte göra numera. Däremot kan man beställa en guidad tur på högarna. Men just nu är museet stängt på grund av pandemin. Förresten har ni väl redan gissat att högarna var fulla av folk som rände runt på dem. I Sverige gör folk aldrig som de blir tillsagda. Jag avstod dock och planerar att se till att få en sådan där guidning efter pandemin.

Restaurangen Odinsborg är kanske mest känd för att man serverar mjöd. Där har jag druckit ett och annat horn av denna bryggd. Men idag körde jag bil så det fick bli kaffe och belgisk våffla.

Efter att jag fikat gav jag mig ut på promenad runt högarna. Det började skymma och jag ångrade att jag inte åkt tidigare. Men då hade jag kanske missat den spektakulära solnedgången. Man kan inte få allt. I alla fall inte samtidigt.

Högarna från baksidan och lite på avstånd.

Utsikt mot Uppsala. Domkyrkan och slottet ger den välbekanta skylinen.

Solen går ner medan jag går mot parkeringen

Se hela Uppland står i lågor skaldade Evert Taube. Visserligen om Solna och Brunnsviken. Men varför vara knusslig. Uppsala är faktiskt ännu mer Uppland.

Publicerat i Livet | 6 kommentarer

Ännu en dag i pestens anda

La mig för tidigt igår och vaknade, förstås, vid 3-tiden. Lyssnade på bok och somnade sedan om. Mobilen laddade ur och väckte mig inte. Men jag kom ändå upp rätt skapligt.
Sedan rullade dagen på med varjehanda. Bland annat en ordentlig dos studier.

Hade tänkt åka och köpa en pizza, men bestämde mig för att steka en av hamburgarna i frysen. Lite rödvin till och kvällen var räddad. Började titta på en serie på tv4play. Brottet.

Pratat i telefon med en vän och med F. Klappat mina katter både en, två och tre gånger. Det händer inte så mycket här nu. Saknar vännerna i Stojby.

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Livet | 3 kommentarer

Same, same, different name

Fredag. Men det kunde varit vilken dag som helst. Det händer inte så mycket i denna pestens tid. Att jag är fullvaccinerad betyder rent praktiskt ingen skillnad. Jag får krama mina barnbarn nu säger FHM. Men eftersom jag inte har några barnbarn får jag fortsätta leva utan kramar. Skulle vilja påstå att man på något sätt glömt bort alla oss, vårdpersonal, som också är fullvaccinerade. Man pratar bara om dem som bor på boenden och dem med hemtjänst. Vi andra ska fortsätta isolera oss. Suck!

Inte för att jag planerat att leva rullan precis. Men det känns inte bra att vara en marginaliserad grupp. En ganska stor och viktig grupp. Men jag har ju kramat och gosat mina katter hela tiden så vad har jag att klaga om.

Blev förvånad när jag vaknade. Klockan var redan 9:30. Skyndade mig upp och gav pojkrn mat. Gjorde kaffe och två mjuk tunnbrödsmackor. Sedan unnade jag ig långmorgon. Eftersom den började så sent gick den ända in på eftermiddagen.

Läste nyheter och bloggar, skrev Fem en fredag, tittade på Hidden, pluggade. Utan en tanke på att klä på mig. Funderade lite på om jag alls skulle göra det. Möjligen för att shoppa något extra till kvällen.

Plötsligt får jag syn på något på nätet. En av mina vänner, ja mer än vän, har avlidit i januari. Hittar inget av vad han dog av, men om man tittar på hans FB-sida verkar han blivit sjuk den 13:e och dött den 14:e. Sorgligt!

Bar ut till återvinningen och ”möblade” i min nya byrå. La ner saker som ska vara där.

På eftermiddagen åkte jag på shopping. Mat och vin. I Rotebro. Massor av bilar på parkeringen. Men det är få som gör sina inköp på Coop och på Systembolaget räknade man in och ut. Så det var lugnt.

När jag kom hem fixade jag några saker och satte sedan igång med min middag. Korv i ugn med klyftpotatis. Provade ett nytt vin, Sister’s Run. Verkar finnas två sorter. Den jag köpt var den med Cabernet sauvignon.

Ät ensam!

Rådet från FHM är att äta ensam. Visserligen om man tänker äta i en galleria. Men jag passar på att ta det till en högre nivå. Tyvärr har vi ännu inte lyckats med att stävja trängseln vid matskålen. Serveras det mjukmat äter två katter i samma skål. Samtidigt. Trots att de har varsin skål.

När maten var uppäten, det blev kvar att frysa in, var klockan 20:30 och jag hade sett klart Hidden. Kändes som dags att gå och lägga mig. Lyssna på bok.

Publicerat i Livet | 7 kommentarer

Fem en fredag v. 8: Team building

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilket var ditt första jobb?
  2. Vad läser du just nu?
  3. Har du någon gång träffat någon känd person?
  4. Vilken talang skulle du helst vilja ha?
  5. Vad var det första du köpte för egna pengar?

 

  1. Det beror lite på vad man menar med första jobb. Jag hjälpte tidigt till i pappas reklamfirma då han fick uppdrag som innebar reklamutdelning. Det var inte hans primära arbetsuppgift, men då han hade fått det som arbete hjälpte hela familjen till. Givetvis utan lön, det gav ju mat på bordet.
    Som tidig tonåring packade jag kassar på Domus i Södertälje på lördagar. Men efter ett tag fick jag jobb på tobaksavdelningen i varuhuset Kringlan. Varje avdelning var en privat arbetsgivare. Det här var på den tiden då ett paket Prince kostade 5 kronor. Det förutsattes att man skulle kunna alla priser utantill och kunna räkna ihop alla varor i huvudet och sedan slå in totalsumman för att inte slösa på kvittorullen.
    Jag minns fortfarande vad de flesta varorna kostade och blev en hejare på huvudräkning, något jag haft stor nytta av senare i livet.Mitt första jobb med månadslön var som industristäderska på Astra i Södertälje. Jag fick ansvar för personalutrymmena, omklädningsrum, toaletter och rastrum där medhavd mat åts. Ibland städade jag inne i fabriken och det hände till och med att jag fick ta på mig specialkläder för att gå in och städa där läkemedel tillverkades. Jag hade 3:20 i timmen. Full lön för den som jobbat länge var 9:09 i timmen. Det var tungt arbete, men jag fick känna varje dag att jag var uppskattad. Fick höra det från arbetsledaren och arbetskamraterna. Det ni! Det är inte ofta numera som någon kommer annat än med några floskler om hur duktiga vi är. Aldrig från hjärtat. (Jo, Tracy som var chef på Brännskadecentrum när jag jobbade där gav ofta positiv feedback och visade uppskattning. Minns hur hon en påsk köpte in 22 kilo godis till personalen. Vi var en liten enhet så det räckte ända till sommaren.)
    Under den tid jag bodde i Uppsala satt jag i kassan dels på Obs i Gränby, dels i deras trädgårdsavdelning och i kassan på Servus vid Vaksala torg. Det var långt innan kontokort och scanner. Man fick slå in varje varas pris för hand och alla bankcheckar skulle kollas mot spärrlistor.
    Mitt första vårdjobb var som sjukvårdsbiträde i långvården på Råcksta sjukhus. Sjukvårdsbiträden hade låg status. Lite som att sjuksköterskorna såg ner på oss, vi var ju sjukvårdsbiträden just för att vi var för dumma för att kunna bli sjuksköterskor. Det var en rätt allmän uppfattning på den tiden och luftades lite då och då.
    Minns en gång då min mamma ringde till expeditionen i ett viktigt ärende. Sjuksköterskan var rätt arg på mig, ta emot privata samtal var ju förbjudet, men jag fick komma in på expeditionen i alla fall och prata med min mamma.
    På vägen ut får jag syn på en flaska i det öppna medicinskåpet som gör mig intresserad av vad den används till. Jag sträcker fram mitt pekfinger, pekar och frågar vad man använder opium till. Sjuksköterskan slår raskt igen dörrarna till skåpet och väser: ”det ska du inte bry dig om”. Jag minns hur en nästan förbjuden tanke for genom mitt huvud: ”Vänta du bara, en dag ska jag också vara sjuksköterska!”. Knappt 9 år senare var jag det.
    Tinctura opii användes som stoppande vid svåra diaréer. Idag använder man Imodium. Om man googlar på det står det att det användes som sömnmedel, men det tror jag inte på. I alla fall inte i modern tid i Sverige.
  2. Läser, just läser, kursliteratur i ämnen som Kroppen och kroppslighet och Philosophy of Science with Natural Philosophy. Men jag lyssnar, för nöjes skull på Paradise City av Jens Lapidus.
  3. Ja, många och i olika sammanhang.
    Har haft många som patienter och anhöriga. Så är det kanske för de flesta som jobbat många år på ett av landets största sjukhus i huvudstaden. Absolut tystnadsplikt råder!
    Hösten 1977 jobbade jag som garderobiär på Oscarsteatern. Man spelade My fair lady med Jarl Kulle och Anna Sundkvist i huvudrollerna. Jag har träffat i stort sett samtliga som var med. Men den jag vill lyfta är John Harryson (pappa till Peter Harryson). Han följde med mig till min bil en sen kväll och gav mig starthjälp när den inte startade. En så trevlig människa. Ja, alla var trevliga utom Jarl Kulle som såg ner på så simpla människor som garderobiärer. Han ryade med de flesta och var allmänt obehaglig. Divalater brukar det väl kallas.
    Har också träffat många politiker och där vill jag lyfta fram Lars Ohly. Alltid så trevlig. Det finns en bild på oss om du klickar på länken.
    Jag var på middag på kubanska ambassaden och träffade Sven Wollter som satt snett emot mig vid bordet. Bytte några ord med honom.
    Träffade Jonas Gardell i Kista kyrka då hans man Marc Levengood lästa H C Andersen i någon gudstjänst vi hade. Vi pratade om när han varit i Örebro och hållit ett fantastiskt tal i samband med ett av Broderskapsrörelsens jubileum.
    Jag har säkert träffat fler. Jag har varit aktiv inom föreningsliv, kyrka och politik sedan jag var 14 år. Olof Palme var förresten på besök i SSU Södertälje när jag var 14.
    Höll ju nästan på att glömma Thomas DiLeva. Han hade en kompis som bodde på samma gård som jag så honom pratade jag med när vi sprang på varann.
  4. Jag hade så gärna velat kunna sjunga. Att vara med i kör. I nästa liv kanske…
  5. Det minns jag faktiskt inte. Minns att jag köpte en grammofon ganska meddetsamma jag börjat på Råcksta. Så det borde väl varit för min första lön. Det jag minns är att jag hade 2020 kronor i månaden före skatt och fick ut cirka 1500 kronor. Hyran var 415 kronor i månaden och jag sparade 500 kronor varje månad. Ändå gick det ingen nöd på mig. Det jag däremot minns är att jag köpte en brödrost för min första skatteåterbäring. Den har jag kvar och använder fortfarande.
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 25 kommentarer

Är det våren som är på väg, eller bara en önskedröm – En februaridag i listform

Nu är det ganska precis en vecka sedan jag flyttade hem. Kom hem på onsdagskvällen, alltså var det exakt en vecka igår. Det är skönt att vara hemma, men det är ändå blandade känslor. Jag ska snart resa ner igen eftersom jag har ett lass kvar med saker. En liten i10 fungerar dåligt som flyttbil.

Listan har en egen kategori som heter En av alla dessa dagar.

När gick jag upp?

Vaknade 7:15 och gick upp i stort sett meddetsamma. Hade sovit sedan cirka midnatt i ett sträck och kände mig nöjd med min sömn.

Samtalsämne/tankar vid frukosten?

Pojkarna gick tillbaka och la sig så fort de ätit sin frukost, Jag tittade på 1½ avsnitt av Hidden.

Vad serverades?

Pojkarna fick mjukmat. Jag drack kaffe och åt ett par skorpor.

Vad gjorde jag sedan?

  • Surfade runt på bloggar och nyhetssajter, gjorde ett nätinköp.
  • Trots att det var 20 grader inne frös jag och tog ett värmande bad. Under tiden lyssnade jag på Jens Lapidus senaste bok Paradis City.
  • Klädde mig och satte mig att plugga.
  • Åt en drickyoghurt.
  • Tömde och rengjorde frysen. Blev tvungen att kasta en del mat, men det mesta var inte av något större värde. Hade något slags elhaveri för ett tag sedan och allt tinade, men sedan fungerade den igen.
  • Pluggade en stund till.
  • Åkte iväg för att uträtta två olika saker.
  • Stannade till på macken och köpte en grillad med bröd.
  • Började med en tur till Hagaparken där jag tog en stavpromenad. Tyvärr var det väldigt isigt och halt på många ställen.
  • Åkte till Stora Coop i Rotebro och shoppade en blandad skara varor. Bland abbat köttfärs.
  • Åkte hem.
  • Började med ett mellanmål, kaffe och två tunnbrödsmackor med kaviar.Gjorde en plåt köttbullar.
  • Puggade.
  • Tittade på ännu ett avsnitt av Hidden.Mötte upp F och hans kompis som kom med mina hyllor.
  • Tittade på ännu ett avsnitt Hidden.
  • Sovdags.

Köpte jag något?

  • Gjorde en beställning på Apotea. Betalas efter att jag fått den.
  • Parkering vid Hagaparken.
  • Shopping på Stora Coop, livsmedel och andra hushållsvaror.
  • Hyllorna, men F hade fått pengar för länge sedan så det var inte idag.

Struntade jag i något som jag hade tänkt göra?

Njae, inte direkt. Bytte ut en del städning mot tillverkandet av köttbullar.

Middag?

Köttbullar med lingonsylt.

En bra sak som hände under dagen?

F kunde äntligen hämta 2 Kallax åt mig. Ska ha dem i ett förråd.

Vad tänker jag när jag läser mina svar?

En bra dag på det hela taget.

 

Den som känner för det får gärna också svara på frågorna. Det är bra att titta tillbaka och reflektera lite vad det blev av dagen.

Publicerat i En av alla dessa dagar, Livet | 1 kommentar