Ledig, det är då man har som mest att göra

Efter söndagens äventyr med F:s bil, som vi inte lyckades lösa, var det tvunget att den flyttades på måndagsmorgonen. Det skulle städas på gatan där den stod och det fanns risk att den skulle forslas bort om den inte var flyttad i tid. Jag lovade att skjutsa tidigt på morgonen och sedan skulel han få hjälp av kompisen som bor där.

Jag gick upp klockan 03 på måndagsmorgonen. Dels för att packa, dels för att skjutsa F. Vi skulle åka vid 05-tiden eftersom jag ville hinna förbi Essingeleden innan trängselskatten. Jag har fått jätteräkningar nu eftersom jag passerar där när jag åker från jobbet.

Pojkarna skulle stanna hemma den här gången och bli passade av F. Jag måste städa ordentligt och är de på plats så blir det ett riktigt sisyfosarbete med ständigt nya katthår vartefter jag städar. Men jag kände redan i bilen att jag saknade dem.

Jag lämnade av F vid hans bil och åkte sedan vidare. Stannade i Sillekrog och drack lite av mitt kaffe och for sedan vidare. Åkte vägen över Jönköping, den är bättre men längre.
F meddelade sedan att de fått igång bilen med hjälp av ett större batteri än det i min bil. Så allt hade löst sig.

Kom fram till Stojby vid middagstid har jag för mig. Minns inte riktigt. Stannade och slumrade en stund på en rastplats i alla fall.

Bar in mina saker och gick in till Fia och drack kaffe med henne. Men allra först fyllde jag på solrosfrön i Restaurang Svarta katten och hans vän. Medan jag varit i Stockholm har Fia skött den uppgiften.

Jag var otroligt trött och det fick bli en tidig kväll. Eller ganska tidig i alla fall. Jag har lite rörig dygnsrytm.

På tisdagens sov jag länge och kom inte igång ordentligt förrän på eftermiddagen. Hade lovat skjutsa Fia till ett möte hon skulle på. Ifall det behövdes. Det gjorde det.
Det var svårt att hitta dit vi skulle och till sist fick vi hämtas och ledsagas rätt.
Tanken var att jag skulle åka hem och sedan komma tillbaka och hämta. Men de andra tyckte jag skulle stanna och vara med. Det var den hemgrupp Fia är med i som hade sin tisdagsträff. Vi satt ute på altanen hos en av medlemmarna. Jag virade om mig filten jag hade i bilen och fick låna ett fårskinn att sitta på. Det fungerade bra, men på slutet frös jag ordentligt om fötterna.

När vi kom hem drack vi te hos Fia och sedan gick jag hem för att sova. Jag var ordentligt trött.

På onsdagen skulle jag ha skoldag på zoom. Behövde förbereda mig och gick upp vid 5-tiden. Åt frukost i köket och gick sedan upp till sovrummet där jag satte mig vid skrivbordet.


På vägen upp kastade jag en blick ner över köket. Kommer att sakna Tornet enormt när jag flyttar hem.

Klockan 11:00, då vi skulle börja vår obligatoriska skoldag, höll jag på att få panik. Jag blev inte insläppt på zoom. Det visade sig sedan att det var något fel på länken och att ingen blivit insläppt. Vi fick en ny länk skickad och sedan ordnade det sig. Kroppen och kroppslighet är namnet på kursen, en av kurserna, den här terminen.

En koltrast höll mig sällskap i trädet utanför sovrumsfönstret, det jag har utsikt över när jag sitter vid skrivbordet.

Efter skoldagen var jag jättetrött och gick och la mig och sov några timmar. Som sagt, min dygnsrytm…

På torsdagen, idag, vaknade jag spontant klockan 04:30. Gick upp vid 5-tiden och efter kaffet började jag förbereda mig inför fredagens (imorgon) skoldag på zoom. Kursen heter Philosophy of Science with Natural Philosophy.

Blev sugen på frukost, var riktigt hungrig, och stekte både ägg och potatis. Som jag åt med Sriracha majonäs.

Pluggade sedan en stund till och bestämde mig för att följa med Fia när hon skulle ett ärende till sjukhuset. Jag hade nycklar att lämna tillbaka.

Passade på att äta ett wienerbröd till lunch. Det får man väl? När man ätit stekt potatis och ägg till frukost.

När Fia kom från sitt ärende gick vi ner till centrum. Hon behövde äta något, en semla, men jag tyckte jag fått nog av sötsaker för stunden och valde en halv ostfralla. På Askelyckan, ett av Växjös anrika caféer.

Sedan hade jag ärenden. Dels behövde jag ögoncreme på Body Shop. Har ni någonsin hört talas om att jag skulle komma ut med en liten tub bara från den affären? Hahaha…
Jag köpte, förutom ögoncremen, två body butter, en handcreme, två dusch gel och en bath blend. Fia köpte några saker också.

Sedan skulle jag till Lindex. Hade köpt loss ett lokalt (gällde bara i Växjö) presentkort från en person som inte riktigt visste hur det skulle användas. Han hade fått det i julklapp av sin arbetsgivare. Efter att ha kollat vilka affärer det var som var med bestämde jag mig för att köpa det. Lindex är min hovleverantör av underkläder och strumpor. Så nu äger jag ett halvt dussin nya trosor och en bh.

På vägen till bilen köpte jag äntligen en bunt tulpaner. Lånade en passande vas av Fia.

Gick in och satte mig vid datorn som jag nu hade på köksbordet. Det var massor av fåglar utanför och idag har vi haft en ny gäst. Som visserligen inte ätit av fröna, men som hackat och knackat på trädet. Hen måste fått tag på något ätbart eftersom hen stannade hela dagen. Flög iväg en stund och kom tillbaka. Från att det blev ljust till skymningen.

Har också haft en ny fröätande gäst. En domherre. Den kan ju varit där tidigare utan att jag sett den förstås. Annars är det mest talgoxar och blåmesar i vår fågelrestaurang.

Gick och la mig en stund för att sova middag. Men med alarmet på. F hade ringt och var orolig för Kingston. Han hade inte kommit vid matdags utan låg och sov i en kartong. Han verkade yrvaken då han blev väckt. Jag blev förstås orolig och åkte och tankade bilen ifall jag skulle bli tvungen att åka hem hastigt. Men senare på kvällen var han som vanligt igen. Han kan verkligen sova djupt ibland och inte vakna när man ropar på honom. Men det är lättare för mig, som lever med katterna, att avgöra om de är sjuka eller bara normaltrötta. Tror pojkarna saknar mig lika mycket som jag saknar dem.

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm, Växjö | Lämna en kommentar

I en avlägsen framtid någon gång – Bloggutmaning i januari 20

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag

 

När pandemin är över vill jag…

Först tänkte jag att jag skulle räkna upp en massa människor jag vill träffa, en massa saker jag vill göra och om hur det ska bli att få tillbaka mitt gamla liv. Men sedan råkade jag snubbla över den här bilden, som är från en sådan där blädderkalender där man får fram ett nytt blad varje dag.

Jag känner hopp om att överleva nu när jag fått min första vaccination. Men än är jag inte i mål ens med överlevandet. Att kunna leva som vanligt lär det knappast bli tal om förrän 2022. Om ens då…

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2021, Livet | Lämna en kommentar

En slank vi hit och en slank vi dit

Kunde inte sova och gick upp tidigt, mycket tidigt. Pysslade lite hemma och upptäckte en sak jag behövde köpa meddetsamma. Ringde F och frågade om han ville följa med. Hade inte väckt honom om det inte varit för at han hade bilnyckeln.

Vi åkte iväg till Stora Coop i Rotebro och sedan åkte vi och åt frukost på MacD vid avfarten till Kalhäll. Sedan en liten tur för att se oss omkring och därefter hem.

Jag behövde vila, hade vaknat redan halv två. Eller om det var halv ett. Helt självförvållat av en cirka fem timmar lång tupplur på lördagseftermiddagen.

Den här gången satte jag alarmet. Hade en del städ- och fixarplaner. Men sedan ringde F och behövde skjuts och starthjälp. Hans bil stod på södra sidan, utanför en kompis, och hade urladdat batteri. Eller det var vad vi trodde. När vi väl kom dit visade det sig att batteriet hade frusit sönder.

Vi bestämde oss, efter viss tvekan, om att det nog borde ätas middag. Daisys ligger nära där och vi åkte dit. Men det var så packat ed folk så ingen av oss ville gå in. Iställer åkte vi till thaistället i Solna.

Sedan behövde jag tanka inför morgondagen och F behövde några bilrelaterade prylar. Men det var inte lätt att ta sig in på macken. Man har lagt om vägen och håller på att bygga. Fick ta en tur runt hela Hallonbergen för att komma in. Men till sist så.

Nu ska jag försöka sova, passa på medan jag är trött. Imorgon är en lång och innehållsrik dag.

Publicerat i Livet, Mammason | 7 kommentarer

Fem en fredag v. 2: Nonsens

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilken vara tror du mest sällan köps i en matbutik?
  2. Hur ser din morgonrutin ut?
  3. Vad blev förra årets bästa köp?
  4. Om du fick ett års gratis förbrukning av något, vad skulle det vara?
  5. Vad skulle du döpa din båt till om du hade en?

 

 

  1. Om man menar random matbutik så vill jag påstå att  det inte finns någon sådan vara. Det beror alldeles på var affären ligger och vilket kundklientel man har.
    För en eller ett par veckor sedan överhörde jag en diskussion på Stora Coop i Rotebro. Det var en man i cirka 50-årsåldern som uttryckte sitt missnöje till en av personalen. Han sa att han inte längre kunde veckohandla i Rotebro eftersom de tagit bort så många av de varor han och hans familj ville ha. Istället veckohandlade han på Stora Coop i Brunna. (Jag vill, utan att ha kollat statistik, vilja påstå att Brunna och Rotebro har helt olika socioekonomisk sammansättning).
    Jag la mig i samtalet och vi hade en bra diskussion om kooperationens betydelse och utbudet av varor. Jag har varit medlemsombud på 1990-talet och på den tiden var det styrt vilka varor som skulle finnas. Numera kan den enskilda butiken välja att ta bort det som inte efterfrågas. Något som är på gott och ont. Gott därför att det minskar svinnet, ont därför att man måste fara runt för att få ihop inköpslistan. Ett bra exempel är då jag fick för mig att koka bruna bönor från grunden. Ni vet, det köper man ju färdigt i plastkorvar. Jag tror jag letade i ett tiotal affärer i Stockholm, olika slags affärer, inte bara Coop. När jag frågade efter det så fick jag svaret att det har vi inte för det är ingen som köper det numera. Coop.se har torra bruna bönor så jag passar på att köpa när jag beställer på nätet.
  2. Min morgonrutin kan vara olika, men det finns några stående inslag. Börjar med att gå på toa,  ”människolådan”. Sedan gör jag rent katternas låda och tvättar sedan händerna noga. Därefter ut i köket och gör kaffe. Medan kaffet blir klart serverar jag kattfrukost.
  3. Min nya Hyundai i10 first edition. Jag är så sjukt nöjd med den. Men jag är också nöjd med mina nya fönster i stugan. Men eftersom de kom en bit in i september har jag inte hunnit leva med dem ännu.
  4. Köttfärs.
    Det finns så mycket man kan göra av köttfärs. Köttbullar, pannbiff, biff Lindström, köttfärssoppa, köttfärspaj, tacos, kålpudding, kåldolma…  Bara för att nämna några.
  5. Haha… Att jag skulle köpa en båt är nog lika troligt som att jag skulle sadla om till elefantskötare i Indien.
    Men man kan ju leka lite med namn och ord, där katt skulle vara en ingående del:
    Kattarinna (en femininform av samma slag som lärarinna)
    Mjau – en kattastrof (observera att ordet katastrof, i bemärkelsen olycka, stavas med bara ett t)
    Kattamaran (även här är det en fråga om hur man stavar)
    Kattedral (som ju också stavas annorlunda om man menar en kyrkobyggnad)

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 7 kommentarer

Äntligen fredag

På vägen hem hörde F av sig och frågade om jag kunde köpa frukost. Det kunde jag. Vi drack kaffe och åt hos honom och sedan gick jag hem för att sova.

Gick upp, drack kaffe och tog ett bad innan F kom och hämtade mig. Vi skulle shoppa lite. Jag hade planer för kvällen. Skulle äta en räkmacka och dricka min favoritchampagne. Skulle fira att jag fått min första vaccination.

Lyssnade på ljudbok, tittade på På spåret, hade ett långt telefonsamtal och plötsligt var klockan midnatt. Min fina kväll var slut och det var sovdags.

Publicerat i Livet, Mammason | 1 kommentar

Veckan som gick kommer inte igen

Så har ännu en vecka av det nya året rullat förbi. Måndag var jag ledig, men sedan var det arbete, arbete och arbete på schemat.

Måndagen försvann i ett sovtöcken till följd av det bråk, eller vad det nu var, som försiggick i min port.
tisdagen var jag på vårdcentralen och fick en koll på allergin som orsakats av de kinesiska munskydden som Region Stockholm köpt in. Det visade sig sedan, på jobbet, att många fått olika besvär av dessa. Man hade skrivit till läkemedelsverket och jag uppmanades att skriva en så kallad arbetsmiljöavvikelse. Det är nu anmält som en arbetsskada, men jag förväntar mig ingen ersättning utan är nöjd om det leder till åtgärd rent allmänt och att dessa munskydd försvinner. Själv har jag fått tillgång till en annan sort som fungerar fint men säkert kostar många gånger mer per styck.

Efter besöket på vårdcentralen gick jag till Starbucks och drack kaffe och åt en bagel.

Alla tre arbetsnätterna var lugna. Visst arbetar man på sina pass, men det finns, som bekant, grader i helvetet och jag vill nog lite vanvördigt påstå att just de här passen var lättförtjänta pengar. Men det jämnar ut sig i längden för vissa arbetspass är så jobbiga att de borde ge tiofalt i lön. Bara att tacka och ta emot när det är lugnt. Socialt prat med arbetskamrater bidrar till trivsel och förhindrar ohälsa.

Jag fick en biskvi till kaffet på natten. En av kollegorna kom och berättade att det fanns kakor till oss. Jag är känd, eller snarare ökänd, för min stora passion för kaffebröd.

På onsdagen väcktes frågan av några om det inte var så att jag var en riskfaktor i och med att jag jobbar på covid-IVA i annan region och att jag borde vaccineras med Huddinges personal som jobbar med covidpatienterna. Jag pratade med chefen på torsdagsmorgonen och han skulle kolla. På förmiddagen ringde en av vårdledarna, då jag var som mest i djupsömn och svarade som en idiot på allt, att det inte fans några platser kvar för vaccinnation den dagen men att man skulle se om det fanns vid nästa tillfälle.

När jag vaknade vid 17-tiden på torsdagen, inför mitt sista pass för veckan, hade jag fått ett sms om att man tagit ett nytt beslut och nu börjat vaccinera postops personal och att jag hade en tid mellan 20:15 och 20:30. Jag kastade mig på mobilen och tackade ja.

Jag åkte in  i god tid för att inte missa min tid. Tårarna rann av glädje. Jag har verkligen längtat efter att få bli vaccinerad. Det var först nu som jag verkligen förstod vilken enorm dödsångest jag haft. När jag vårdade min första covid-patient var jag övertygad om att jag skulle bli smittad och dö. Vi hade ingen ordentlig skyddsutrustning utan bara vanliga munskydd som ju inte hjälper ett endaste dugg. Jag skrev mycket detaljerade instruktioner i Vita arkivet om min begravning och trodde aldrig jag skulle komma hem igen och  få träffa min son.

Med tiden, och då vi fick bättre skyddsutrusning, släppte ångesten på jobbet och jag insåg att det var mycket farligare ute bland folk på stan. På sjukhuset var vi trygga. I första vågen. I andra vågen blev sjukhuset det farligaste ställe man kan vara på. Vi smittade varann i personalutrymmen, omklädningsrum och när vi mötte patienter i entrén och på avdelningen om de inte var bekräftade covid19. Som av ett under förblev jag frisk.

Jag har varit så orolig för att flytta hem nu i månadsskiftet. Järva, där jag bor, är en av de platser där smittan legat på hög nivå samtidigt som många inte förstår, förnekar och avfärdar risken och farligheten med covid19. En vanlig uppfattning är att covid19 inte finns egentligen utan är ett politiskt påhitt.

Jag blir så galen på den där journalistkvinnan Britta Svensson som framställer sig som 70plussare som det är så synd om i Aftonbladet. Hon är inte alls 70plus, hon är född samma år som jag. Hon kan troligen jobba hemma och är långt bort från smittmiljön inne på en IVA-avdelning. Ändå påstår hon att vi, intensivvårdspersonalen, stjäl de äldres vaccin. Har hon helt missat att om vi inte finns, blir sjuka, så kommer inte en endaste svårt sjuk 70plussare att ens komma i närheten av att överleva. Dessutom kan inte äldreboenden, vårdcentraler och andra vaccinationslösningar hantera det vaccin vi har från Pfizer-Biontech. Det måste hållas nerfryst till minus 70 grader och det är det inte många som har resurser för. Det är EU:s byråkrati som ställer till det. Astra-Zeneca och Oxfords vaccin kan hanteras som de flesta vacciner. Utan specialfrysar. Nu verkar det dessutom skett något slags skit i leveranskedjan och Sverige ska få 15-25% mindre vaccin de kommande veckorna. Knappast intensivvårdspersonalens fel.

I Stockholm är det vinter. Mycket snö och kallt. Var minus 9 i morse när jag åkte från jobbet. Tyvärr var det bara 17,1 grad inomhus hemma. Men jag börjar vänja mig vid det. Men kommer att sakna den goa värmen i Tornet.

Utanför sjukhuset på onsdagsmorgonen. På nedre bilden hemma på kvällen.

På torsdagsmorgonen  fikade jag hemma hos F när jag kom hem. Trevligt. Han lånade min bil sedan, jag behöver den ju knappast då jag sover.

Nu är det fredagskväll, men det skriver jag om senare.

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm, Stockholm: Huddinge Postop | 3 kommentarer

Stillsam, på gränsen till tråkig, start på året. Men också en del bråk.

På lördagen, dagen efter nyårsdagen, åkte vi till Tingsryd. Det var jag som ville komma ut lite och se om det fanns några nya Masaikläder hos Härlins. Det gjorde det inte. Man hade inte gjort någon ny beställning sedan förra gången vi var där. Det är inte många kunder som kommer. Vi var nästan ensamma i affären, precis som förra gången. Jag hittade i alla fall en klänning, en med hood (kapuschong), i ett annat märke. Tror det kommer att bli en vardagsfavorit.

Vi var, som sig bör, en sväng in på Börjes. Jag köpte bara en julklapp till F från katterna. Hade berättat att han skulle få kalsonger från dem men att jag skulle köpa dem någonstans där det inte var trängsel. Det är lite standard att han får antingen kalsonger eller strumpor från katterna. Från mig fick han tofflor, som han önskat, lite i förväg. Tror jag berättade det tidigare. I Stockholm går det inte att shoppa alls, det är så mycket folk överallt.

På Börjes ska man äta räkmacka, deras är berömda. Vi valde lyxräkmackan. Åt en kaka också.

När vi kom hem igen gick jag hem till Tornet. Behövde egentid och förbereda mig för att resa hem.

Jag gjorde äntligen den där Janson som jag planerat, men dragit på och skjutit fram.

Den blev god, smakade av den direkt. Märkte inte att det var något fel på den. Men det var det.

Löken låg kvar på bordet. Den som jag skulle haft i Janson. Men det funkade ju ändå.

På söndagen skulle jag åka hade jag tänkt. Men jag orkade inte. Jag kände ett starkt motstånd mot att köra och bestämde mig för att åka tidigt på måndagsmorgonen. Men så blev det inte heller.

På kvällen upptäckte jag att det var något fel på min parkeringsplats hemma. Det gick inte att hantera, i appen, vilken bil som skulle få stå där och man påstod att jag var avstängd eftersom jag inte betalat. Då ska man veta att jag dels hade betalat den 30 december och hade kvitto på transaktionen, dels att fakturan inte förföll förrän den 8 januari.
Jag blev så galen på dem. Igen. För Smartpark är ett stort bekymmer med allt sitt strulande. Vi, bostadsrättsföreningen, äger parkeringshuset och har betalat det tillsammans med en månadsavgiftshöjning på många hundralappar. Utöver det betalar vi som parkerar en månadsavgift för parkeringen. Jag betalar 1300 kronor vare månad och titt som tätt så dubbeldebiterar de och håller på och bråkar.

Jag mailade dem om ett bilnummer som skulle parkera under natten, en bil min son lånat, och sedan slängde jag ihop min packning, burade katterna och gav mig av hem till Stockholm. Jag var så arg och insåg att det inte var någon idé att ens försöka sova.

Jag körde hela natten, stannade och slumrade lite på en nattöppen mack, och var framme på morgonen. Jag blev inte insläpp i garaget, jag ansågs ju inte ha betalat. Men när en bil åkte ut åkte jag in. När jag sedan ringde dem så skyllde de på att deras avancerade system inte klarat av att det blivit nytt år. Det är som ett evigt mantra hos dem att deras system är så avancerat så det klarar inte än det ena än det andra. Nu var det årsskiftet, oftast brukar det vara att min son och jag har samma efternamn. Vid ett tillfälle skyllde de på att jag var vårdnadshavare till min son. De var så påstridiga att jag fick ge mig och betala några hundra extra, trots att jag självklart inte är vårdnadshavare till mitt barn som fyllt 35 år.
Btw så tog det flera dagar för dem att få ordning på sitt ”avancerade” system och jag kunde åter komma in i garaget utan att smita in då någon åkte ut.

Jag ägnade mig åt att sova ett antal timmar på måndagen tillsammans med katterna. Sedan åkte jag och jobbade. Jobbade tre nätter och vakade av på torsdagens morgon. Då var trettonhelgen över och vardagen hade tagit vid.

På fredagen var jag ganska effektiv och fick en del gjort, men hade jag inte listat allt så hade jag nog tyckt att jag inget gjort. På kvällen åt F och jag middag på en thairestaurang i Solna.

Lördagen var jag inomhus hela dagen, men på söndagen var F och jag ute på tur. Var en sväng förbi stugan för att titta till den och F, som inte sett de nya fönstren, fick sig en titt. Sedan åkte vi till Restaurang Palmyra i Årsta och åt buffélunch.

Kebabbuffé, men de hade massor av veganska saker att välja på också. Inte minst var deras friterade blomkål en riktig höjdare.

På kvällen gick jag och la mig vid kanske 23:30-tiden. Vaknade av att det var ett himla liv i farstun. Tänkte först att de går väl snart. De pratade högt och slog upprepade gånger i locket till sopnedkastet. Men efter så där en kvart, exakt 00:30, tittade jag ut och såg tre vuxna karlar. Jag öppnade en lite springa och sa till på skarpen att de skulle lugna ner sig. Klockan var halv ett.
De gick mot ytterdörren. Men jag hörde den aldrig varken öppnas eller stängas. De var alltså kvar. Klockan 01:20 var det dags att återigen öppna lite på dörren och ryta i åt dem. Jag hotade med att ringa polisen. Återigen drog de sig tillbaka till dörren, utan att gå ut.
Nu är det ju knappast någon mening med att ringa polisen bara för att man blir störd. De hade ju inte uttalat ett direkt hot mot mig. Men jag upplevde ändå situationen som obehaglig. Inte minst för att de stank sprit. Det var inget ungdomsbus, de var minst 30 plus men mer troligt 40 plus.

Jag skulle upp klockan 07, men somnade ungefär 06:30 och så var den här dagen förstörd. Jag har tyvärr varit tvungen att sova bort en stor del av dagen som jag skulle haft till annat. Men jag hann i alla fall med några viktiga telefonsamtal. Bland annat har jag försökt beställa en läkartid. Men i Stockholm, eller i vart fall i sådana förorter som den jag bor i, är det nog lättare att få audiens hos kungen än att få komma till en läkare. Jag har fått en tid till distriktssköterskan i morgon. Så får vi väl se om hon kan säga något klokt. Jag har fått hemska utslag på halsen, som sitter så till att jag inte kan se dem själv. Det hela började med att jag reagerade på de där kinesiska munskydden som vi måste ha på Huddinge. Jag hoppas verkligen att jag inte utvecklat en generell allergi mot munskydd för då blir det svårt att jobba. Vi använder munskydd i en massa sammanhang. Men de brukar ju vara av en helt annan kvalité. Det är något i de här kinesiska jag inte tål. Det skulle ju kunna vara vad som helst.

Pojkarna vilade tillsammans med mig och nu håller de mig sällskap i köket. Klockan är snart midnatt, men jag har ju sovit på dagen istället. Eftersom jag ska börja jobba imorgon, tre nätter, så får det vara. Lika bra att vara vaken några timmar till och sedan sova ordentligt på dagen imorgon innan jag åker till arbetet.

Publicerat i Livet, Mammason, Stockholm, Växjö | 8 kommentarer

Det var ju det jag visste

Jag har hela tiden förstått att även 2021 blir ett år i isolering. Nu har WHO bekräftat det: ”Världen kommer inte uppnå flockimmunitet under 2021 trots vaccineringen, meddelar Världshälsoorganisationen WHO”.

Publicerat i Livet | 1 kommentar

Bättre sent än aldrig, här kommer mitt 2020

Varje blogg med självaktning ska ha en sammanfattning av året som gått. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig. Här kommer 2020:

  • Vad mådde du bra av 2020?
    Gemenskapen med Fia och U. Utan livet med dem hade jag blivit i det närmaste helt isolerad i pandemins tid.
  • Vad har du sörjt 2020?
    Det har inte gått en enda dag sedan Saila dog utan att jag gråtit.
  • Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
    Jobbat med intensivvårdspatienter drabbade av en dödlig pandemi. Har inte ens jobbat med någon som var med vid förra pandemin, den för dryga 100 år sedan.
  • Vad la du mest tid på?
    Jobbet och studierna.
  • Vad är du stolt över när du ser tillbaka på året?
    Att jag stannade kvar på jobbet i Växjö hela kontraktstiden. Det var en av mitt yrkeslivs längsta uppförsbackar.
  • Vem saknade du?
    Saila. Inte så att vi brukade umgås mycket, men hon var en viktig del av mitt liv eftersom hon stod min son så nära.
  • Vilka lärdomar tar du med dig från 2020?
    Yrkesmässiga förstås. Men också att man aldrig kan ta något för givet. Inte ens i det lilla.
  • Vad var din största framgång 2020?
    Vet inte om jag direkt haft någon framgång att tala om. Året har varit i det lilla.
  • Största utmaningen?
    Jobbet har varit en gigantisk utmaning för alla oss som jobbat med covid19-patienter.
  • Hur har du utvecklats under året?
    Jag har lärt mig en massa. Jag som trodde att jag höll på att växla ner yrkesmässigt.
  • Vad inspirerade dig 2020?
    Studierna i filosofi är inspirerande.
  • Bästa besluten 2020?
    Att stanna kvar i Växjö och bo i Tornet några månader till efter att mitt uppdrag i Växjö var slut.
  • Hur tog du hand om dig själv?
    Det gjorde jag inte. Tyvärr. Har inte satt min fot på ett gym eller i en simhall sedan pandemin bröt ut.
  • Vad vill du göra om 2021?
    Inget.
  • Vad önskar du att du gjort mer?
    Promenerat.
  • Vad önskar du att du gjort mindre?
    Farit som en skottspole mellan Växjö och Stockholm. Det var nödvändigt, vilket man kan läsa om i bloggen gång på gång. Men det har varit jobbigt.
  • De bästa nya människorna du träffade?
    Förutom en massa nya arbetskamrater träffade jag i stort sett inga nya människor. Men jag hade en mycket intressant lärare i en av mina kurser, Mårten Björk. Tyvärr hade vi endast mailkontakt. Normalt sett har vi obligatoriska träffar på skolan, men på grund av pandemin blev det inte så.
  • Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
    Tycker mest det har varit en massa tjafs och en flod av meningslös coronainformation.
  • Hur skulle du beskriva din stil år 2020?
    Jag är mest klädd i byxor och T-shirt, den stil man brukar kalla sportig. Men under hösten kom en debatt i media om att är man klädd i mjukisbyxor och hoodjacka är man kriminell. Så välj själv om jag ska anses sportig eller kriminell avseende min stil.
  • Vad gjorde du på din födelsedag 2020?
    Min födelsedag har ett alldeles eget inlägg som du kan klicka fram här.
  • Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
    Om pandemin med Covid19 inte funnits.
  • Årets bästa film?
    Tenet. En actionfilm där huvudpersonerna ska rädda världen. Det utspelar sig i parallella universum
  • Största musikaliska upptäckten?
    Enio Moricone har varit en favorit i decennier. Men att han skrivit musik med religiösa motiv hade jag ingen aning om. Det upptäckte jag i somras.
    Han är väl, för de breda massorna, mest känd för musiken till Dollarfilmerna med Clint Eastwood. Min son och jag var och såg honom live i Globen för några år sedan då han, trots sin ålder, dirigerade en stor orkester och det framfördes ett fantastiskt nummer av temat ur Den gode, den onde och den fule. Den musiken är ett mästerverk!
  • Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
    Att hata tar alldeles för mycket energi. Annars finns det väl en del kandidater för känslan…
  • Favoritprogram på TV?
    I vår Herres hage.
    Jag minns serien från 1970-talet. Såg varenda avsnitt då. Nu är det en nyinspelning och jag måste erkänna att jag tycker den nya är ännu bättre än originalet. Jag hoppas det blir lika många säsonger som den ursprungliga.
  • Hur tillbringade du julen?
    Det finns inlägg från julen som du kan klicka fram i nedanstående länkar:
    Julafton
    Juldagen
    Annandagen
  • Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om år 2020?
    Jag har verkligen funderat, men kan inte komma på någon speciell låt. Kanske beroende på att jag mest lyssnat på egna listor på Spotify och på ljudböcker.
  • Vad spenderade du mest pengar på?
    Bytte fönster i min stuga. Köpte också en ny bil, visserligen inte kontant men handpenningen och fönstren var ungefär i samma storlek.
  • Vilket datum från år 2020 kommer du alltid minnas, och varför?
    Måndagen den 2:a mars. På kvällen fick jag besök av S. Hon hade sagt vid något tillfälle att hon skulle besöka mig om hon dog före mig, men det hade jag viftat bort. Hon var ju 30 år yngre och skulle självklart inte dö. Men det gjorde hon. Och hon höll sitt löfte och kom till mig hemma i köket som en kraftig vibration i luften. Det var tredje gången under mitt liv som jag fått kontakt från andra sidan gränsen mellan liv och död.
  • Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
    Tror inte det.
  • Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
    Ett sorgens år.
  • Vilka länder besökte du?
    Frankrike. Var där i februari för att besöka en utställning om Leonardo da Vinci på Louvren. Det var innan pandemin drog igång.
  • Är det något du saknat år 2020 som du vill ha år 2021?
    Mitt vanliga liv. Men det kommer att dröja.
  • Största misstaget?
    Att jag inte kollade upp arbetsplatsen i Växjö innan jag skrev ett så långt kontrakt.
  • Har du varit sjuk eller skadat dig?
    Nej, jag har varit frisk hela 2020.
  • Bästa köpet?
    Jag är väldigt nöjd med min nya bil. Är också nöjd med fönstren.
  • Citera en sångtext som summerar ditt år.
    Det är svårt att välja en text som sammanfattar ett helt år. Men den sång som kommer till mig spontant är:
    ”Se jag sitter ensam vid spisen, mina systrar dansar på bal. Dansar på bal i kungens sal och där på balen gör prinsens sitt val…” 

    Med lite micklande i texten så…

    Se jag sitter ensam här hemma, mina grannar dansar på fest. Dansar på fest fast det är pest och där på festen gör Covid sitt val….

    Jag är bosatt hemma i ett område där man fortsatt ha fester och inte tagit pandemin på allvar. I en kulturkrets där stora fester är en del av livet. Något som anses nödvändigt oavsett situation. En gång var jag bjuden till en sådan bröllopsfest. Det var en upplevelse med hundratals människor. Man hade hyrt hela Folkets Hus i den staden och det var helt fantastiskt. Men just nu är det inte läge. Det kan bli att festa med döden.

    Men jag kan förstå att man inte tar rekommendationerna på allvar när våra folkvalda ränner i köpcentrum och åker på onödiga utlandssemestrar.

Publicerat i Blogglistor, Livet | 5 kommentarer

Just an ordinary dag igen – Bloggutmaning i januari 8

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag

 

Fredag idag, hur spenderar du dagen?

Det korta svaret är gjorde ”inget särskilt”. Var en vanlig dag.

Det långa svaret ser du här:

  • Vaknade vid 9-tiden.
  • Gjorde en snabbkoll på nyhetssajterna, och några bloggar,innan jag klev upp.
  • Ett snabbt toabesök, både för egen del och för att rensa pojkarnas lådor.
  • La upp mat åt pojkarna.
  • Kaffe och mackor till frukost.
  • Läste den här krönikan i DN. Vill man läsa mer, och seriösare, i ämnet rekommenderar jag Donald D Hoffman. Orkar man inte läsa så finns det en mängd youtubeklipp där han föreläser.
  • Läste, och besvarade, ett mail.
  • Klädde mig.
  • Mer kaffe.
  • Laddade tvättmaskinerna.
  • Pratade med F i telefon och erbjöd honom att ”ärva” min tvättid när jag var klar.
  • Drack ännu mer kaffe.
  • Läste halva den här artikeln.
  • La in en faktura, och godkände ett par e-fakturor, inför kommande månadsslut.
  • Tog hand om tvätten för torkning.
  • Läste resten av ovanstående artikel.
  • Lånade ut min nyckeltag (den som tvättstugan är bokad på) till F så han kunde använda resten av tvättiden. Jag tvättade bara 2 maskiner.
  • Kaffe och en macka som lunch (klockan är 12:38)
  • Tittade på:
    https://www.youtube.com/watch?v=HA5YuwvJkpQ
    https://www.youtube.com/watch?v=kTXTPe3wahc
  • Fick tillbaka nyckeltagen.
  • Vek tvätten och städade tvättstugan.
  • Kände mig trött och la mig en stund för att vila middag med en ljudbok.
  • Gick upp, drack kaffe och åt en macka.
  • Skrev Fem en fredag.
  • Lyssnade på ljudbok.
  • Ringde till F för att höra när vi skulle åka.
  • Träffade F utanför hans port och vi gick och hämtade min bil. Han körde eftersom sätena och speglarna var inställda för honom efter att han lånat bilen igår.
  • Vi åkte till Barkarby där jag hämtade beställningsvin.
  • Åkte till en thairestaurang i Solna. Det är mest som en barack och de flesta köper hämtmat. Vi var ensamma att äta där idag.
  • Åkte till Stora Coop i Hallonbergen och shoppade. Jag köpte bröd, mjukmat och lite annat. Glest med folk i affären, trångt vid kassorna men inte vid shop express och det använder jag.
  • Åkte hem och vi gick in var och en till sig.
  • Bytte om till pyjamas.
  • Hällde upp ett glas vin.
  • Lyssnade på ljudbok.
  • Tittade på På spåret på playTV. Klockan var 22:15.
  • La upp lite mjukmat åt Kingston.
  • Gjorde några anteckningar.
  • Drack det sista i vinglaset.
  • Dagen var slut och det var sovdags.När man delar upp en dag då man inte gjort i stort sett något blir det väldigt mycket…

 

 

*Rubriken är inspirerad av låten Ordinary song

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2021, Livet, Mammason | 3 kommentarer