Andra advent, en vanlig söndag

När jag vaknade vid 10:30-tiden var jag trött. Släpade mig upp och orkade knappt hålla ögonen öppna. Trots att jag sovit oavbrutet sedan jag la mig. Fast det är klart, jag la mig rätt sent.

Kaffe gjorde susen och efter några koppar var jag på banan igen. Läste några artiklar på nätet och tittade klart på Tomten är far till alla barnen. Har sett den så många gånger att det inte finns några överraskningsmoment kvar. men den hör till i december.

Fick veta att klinikfesten, den som kallades ”Nobelfesten” var inställd. Nu var ju det inget som överraskade mig, men det är tråkigt ändå. Speciellt som timanställda inte brukar bli inbjudna. Möjligen var jag väl inbjuden för att jag jobbat så mycket. I oktober och november har jag jobbat en heltid om man utgår från de 32,32 veckotimmar som är heltidsmått för anställda på Karolinska och, om jag tror rätt, också för hela Region Stockholm. För timanställda finns inget mått eftersom man bara är anställd precis under sitt arbetspass och inte mellan passen. Ja, jag vet att det låter märkligt när man har ett planerat schema, men så är det regionerna. På bemanningsföretag är man anställd även mellan uppdragen. Det finns en helt annan trygghet där. Man kontrakteras för sina uppdrag och det har också sina sidor, men på det hela taget så har man ett annat värde. Man får gå på utbildningar, blir inbjuden till fester och liknande. Man är helt enkelt sedd och finns.

Klädde mig och åkte iväg. Frågade F om han ville följa med, men han ville vara hemma.

Det var mycket trafik och bitvis stod den still. Det började bli mörkt och jag blev osäker på om jag skulle hinna innan det blev helt mörkt. Men jag hade inte behövt oroa mig för det var bra belysning.

Jag tände ett ljus och satte i den glaskupa där man får sätta ljus. Hennes aska ligger inte där, men hade hon fått bestämma hade hon haft en gravplats, en egen grav, på begravningsplatsen i Tyresö. En mycket nära vän till henne ligger där och också hennes pappa.

Efter att jag tänt ljuset åkte jag hem igen. Väl hemma var det som vanligt med mat åt pojkarna, ett mycket varmt bad och lite playTV. Men allra först åt jag middag.

Publicerat i En arbetsfri månad 2021, Livet | 1 kommentar

Fem en fredag v. 48: Mummel

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad har du gjort som alla andra i veckan?
  2. Vad har varit otydligt den senaste tiden?
  3. Vad har du varit tyst om i veckan?
  4. Vad knorrar hos dig?
  5. Vad har funnits en antydan av i veckan?

 

  1. Det är nog så att det mesta jag gjort i veckan inte är som alla andra. Men vi är många som frusit eftersom vi haft många minusgrader ute.
  2. Planeringen för våren har varit otydlig. Men nu börjar den ta form.
  3. Mina innersta tankar. Dem delar jag inte med många, knappt någon.
  4. Ibland knorrar magen av hunger för att jag inte hunnit tänka på att äta. Inte ovanligt att en dag bara bestått av kaffe och knäckemackor eller skorpor. Då brukar jag behöva äta på kvällen.
  5. Stress. Det finns mer än en antydan just nu. Pandemin gör mig galen eftersom den sätter så många käppar i hjulen.
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 2 kommentarer

Stilla dag och många tankar

Efter gårdagens fest var jag i behov av att sova länge. Men jag vaknade halv elva, cirka åtta timmar efter att jag somnat. Egentligen rätt lagom skulle jag tro. I alla fall om man bortser från den växande sömnskuld jag har.

F och jag hade pratat om att åka ut till Tyresö kyrkogård och tända ljus, men när jag frågade orkade han inte. Han pratar sällan om sin sorg, men här om dagen berättade han att han tänker på henne varje dag. Precis som jag gör.
Hon ligger inte alls i Tyresö, men det är där hon hade velat bli begravd. Om inte hennes stolliga morsa bara bestämt att hon skulle skottas ner på en plats vi vet att hon inte ville vara på. Det är så tragiskt att någon, som egentligen aldrig riktigt brytt sig, får bestämma sånt.

Istället åkte vi och gjorde några inköp. Jag hämtade en flaska beställningsvin, åkte till Classe och beställde delar till min matberedare som inte ingick men som jag vill ha. Vi åkte också till Willys där man sålde Apotekarnes julmust tokbilligt. Varje kund fick köpa 9 stycken 1½-litersflaskor för 5 kronor styck, eller 15 kronor för 3 egentligen för det var bara när man köpte dem 3 och 3 som priset gällde. Vi köpte 9 flaskor var. Sedan åkte vi hem. Det var galet mycket folk överallt. Pandemin och att hålla avstånd verkar vara helt glömt.

Hemma värmde jag Jansons och drack en Weird Weather (alkoholfri öl). Precis när jag satte mig ner, 17:30, började det där tjutande ljudet och höll på först en timme och sedan var det tyst en eller två minuter och sedan började det igen. Tystnade egentligen inte förrän vid 20:30-tiden så man kan lugnt påstå att det förstörde min lördagskväll.

La mig i ett varmt bad. Det är kallt trots värmefläkten även omm det är ett par grader varmare än i morse då det var 17 grader. Men jag blir ju aldrig riktigt varm när det r kallt både ute och inne.

Tittade på filmen Winter’s bone. Drack lite av det vita vinet jag fick igår. Kort sagt, jag tog det lugnt.

Publicerat i En arbetsfri månad 2021, Livet, Mammason | 2 kommentarer

Så roligt, men också lite jobbigt

Halv fem gick jag upp på fredagsmorgonen. Eftersom jag sovit dåligt var jag jättetrött och hade gärna sovit i flera timmar till. Men det gick inte. Jag hade plikter.

Efter en snabb kopp kaffe gjorde jag köttbullar av drygt 4 kilo blandfärs och 700 gram Anammafärs. När jag var klar gjorde jag mig i ordning och packade allt och åkte mot Uppsala.

Jag var tidig och hann vila vid macken i Knivsta, där jag köpte en kaffe och en lussebulle. Att jag var tidig berodde på att polisen hintat om att man kunde göra avspärrningar av vägen utan att meddela i förväg. Det hade med det där ministermötet att göra. Sträckan som gällde var mellan centrala Stockholm och Arlanda. Men det var inga avspärrningar alls just då. Däremot såg jag mängder med polisbilar och kunde inte låta bli att irritera mig på att det minsann finns hur mycket resurser som helst när det gäller höjdare som ska vaktas men aldrig en polis om vanligt folk behöver hjälp.

Jag skulle träffa K, min studiekamrat, i garaget vid ICA vid Vaksala torg. Det var en mardröm. Det var jättefullt i garaget och det var olika delar vilka en del var förhyra platser, en del krävde speciella tillstånd och så fanns det platser där man kunde betala. Det var fullt på de allmänna platserna. Jag råkade in i en återvändsgata där det bara var hyrda platser. Jag insåg att jag behövde vända och då brukar man ju utnyttja det lilla utrymme som finns. Till exempel köra in på en hyrd plats och backa. Men då kom en gubbe och knackade hårt på min ruta och sa att där fick jag ju inte parkera. Han hade sin plats ganska bredvid så det var inte hans plats jag råkat köra in på. Jag sa att jo, det visste jag men att jag behövde vända för att  köra därifrån. Vi enades om att det fick jag.

Jag försökte ringa K, men mottagningen var usel. Jag blev tvungen att åka ut ur garaget för att kontakta henne. Sedan in igen och då hittade jag en tom plats, som varit upptagen då jag passerat den första gången. Men K sa att så där fullt hade hon aldrig sett det vara någon gång.

K hade en lista som hon räknat om till 30 personer och det gick snabbt att få allting på plats i vagnen. Vi betalade och packade in i bilen. Sedan skulle K lotsa mig till skolan så jag skulle slippa köra på Kungsgatan igen, vilket var den enda väg jag hittar till Vaksala torg. Jag bodde i Uppsala i början av 1970-talet och det är hur omändrat som helst.
Men man hade stängt av den gatan vi tänkt åka och det blev Kungsgatan en gång till. Men jag kände att då fick det väl vara så. Jag brukar faktiskt inte åka på de där dubbdäcksförbjudna gatorna, men nöden har ingen lag. Dessutom var det visst så att förbudet inte gällde dem som bor på gatan. Tror jag. Tyckte det stod det på skyltarna.

Vi kom fram till Newmaninstitutet och jag hade fått ett tillfälligt tillstånd att parkera inne på gården. Så det var inte långt att bära. Vi bar upp allt och gick ner i vår cafeteria och drack en kopp kaffe. Letade fram kakor, vet var de finns. Det var kakor framlagda för skolan bjuder alltid på kakor, men jag ville ha en annan sort.

Vi skulle få tillgång till lokalen klockan 14:00 och Katarinaskolans kök klockan 16:00. R, vår ordförande i Studentkåren, hade nyckeltag till de olika ställen där vi skulle in. Vi satte igång och flytta bord och dekorera. Duka gjorde vi sedan när vi kunde hämta porslin i köket.

Det blev så fint med riset i mitten och de röda ljuslyktorna. Vi var supernöjda. Vi satte oss ner en stund tillsammans medan vi väntade på att få tillgång till köket. Någon hade med sig en riktigt fin champagne och jag drack också ett glas. Gissade på att det skulle vara många timmar tills jag skulle köra. Så var det också, det blev väl så där nio timmar innan jag satte mig i bilen.

I köket fanns ett flertal ugnar, det är där Katarinaskolans elever har hemkunskap, så det var bara att sätta igång ett antal ugnar och sedan langa in det som skulle värmas samt den färdigkokta skinkan som skulle grilljeras.

Vi bar ut mat till ett bord och täckte över tills det skulle vara dags att ta för sig. Vi inledde med glögg klockan 18:00 när festen började. Då sjöng också kören, fyra tjejer från Sankt Lars församling, christmas carols.

När alla ätit en stund knackade jag i glaset för att få uppmärksamhet och läste sedan Viktor Rydbergs Tomten. Den dikten är så fantastisk och passar så bra på en skolan där huvudinriktningarna är religion och filosofi. Tomten i dikten funderar över de eviga frågorna varifrån kommer vi, varför är vi här och vart tar vi vägen sedan.

Folk tog mer mat, vi fyllde på lite i skålarna och höll koll på bordet med mat. Med tiden fixade vi kaffe och te, bar fram koppar till ett litet bord och ställde fram pepparkakor.

Kören sjöng igen och presenterade sig. De var verkligen duktiga och bra.

Alla kalas har ett slut, så även de riktigt roliga. Folk började troppa av, men några blev kvar riktigt länge. Klockan 01:00 skulle larmet slås på. Vår vaktmästare hade ändrat tiden, annars är det nog 22:00 som det normalt slås på.

Ett litet gäng satt kvar och diskuterade medan vi i styrelsen plockade undan, diskade och fixade. R, ordföranden, bor i studentkorridoren och erbjöd sig att fixa färdigt under lördagen. Borden skulle ställas tillbaka och golvet behövde rengöras. Det fanns inte en chans att hinna det när det var folk kvar. Jag hoppas alla hann ut före 01. Men R har telefonnumret till D, vaktmästaren, så det där med larmet kunde väl i värsta fall hanteras. Själv stressade jag på K och K, som skulle åka med mig till Tensta där hon bor, och vi var ute och i min bil så där tio minuter i ett.

Skjutsade hem K, nu tog vi en helt annan väg och undvek den där förbjudna Kungsgatan, och sedan åkte K och jag mot Stockholm och jag släppte av henne utanför där hon bor.
Från Tensta till Husby är det inte långt och jag var nog hemma ganska precis halv tre. Fixade lite mat åt katterna och satte mig sedan med pyttelite vin. Jag som inte druckit annat än alkoholfritt under kvällen, förutom den där champagnen, hade sett till att få med mig resterna i den vita boxen när vi delade upp resterna. Den röda boxen var däremot redan tom. Men det vita vinet var jättegott, Crossings Sauvignon Blanc.

Innan jag släckte lampan för att sova skickade jag ett sms till F och skrev att jag behövde sovmorgon. Vi hade haft lite lösa planer på gemensamma aktiviteter under lördagen.

Publicerat i En arbetsfri månad 2021, Livet | 5 kommentarer

Storkok på gång

Kom  upp rätt skapligt tidigt och det var så skönt att ha sovit gott utan att vakna flera gånger under natten och frysa. Jag frös inte ens när jag gick upp. Borde köpt de där extra täckena för länge sedan.

Dessvärre dröjde det innan jag kom mig iväg för att shoppa. Skulle köpa dels en matberedare, en sådan där liten variant även om jag drömmer om en stor assistent. Dels skulle jag köpa ingredienser till Janssons frestelse och köttbullar för 30 personer. Samt även vegetariska varianter.

Hur som helst kom jag iväg till sist och fick inköpt det jag behövde. Passade på att ta en fika också.

Åkte hem och satte igång. Det var en hel del potatis som skulle skalas. En av potatisarna liknade nästan ett hjärta.

Jobbade på bra och åkte sedan med F för att tvätta bilen. Jag tycker, som jag nog redan skrivit, att det är obehagligt att tvätta bilen ensam. Nu är det ju så att många är rädda för att tvätta bilen och jag är en av dem. Jag är nog mest rädd för att något ska hända och att jag blir fast i tvätten. Tror jag.

Efteråt ville F åka och shoppa lite livsmedel. Vi kom sedan överens om att åka och äta något. En burgare på McD.

Jag är inte klar ännu med min matlagning, men tänker gå upp tidigt imorgon och göra klart. Måste plocka i ordning lite i bilen också.

Publicerat i En arbetsfri månad 2021, Livet, Mammason | 3 kommentarer

Vänskapsdejt på IKEA

Frudin och jag brukar äta julbord på IKEA. Förra året var naturligtvis julbordet inställt, men i år var det igång igen.

Vi skulle ses klockan 11:30, men jag var där i god tid och hann gå runt och kolla på lite olika saker. Som tur var för efter maten var vi båda supertrötta.

Man önskar ju alltid att man skulle orka äta mer. Men det gör man inte.

Jag valde att äta miniisterbanden istället för prinskorv. Som sagt, man kan inte äta allt hur gärna man än vill.

Kaffe och Ris à la Malta med vispad grädde och sylt. Ska man lyxa så ska man.

Vi hade hittat en lugn hörna i restaurangen och kunde både koppla av och prata ostört.

Efteråt hade vi tänkt gå runt och kolla på diverse. Men det kändes som om det varit sömnmedel i maten. Jag hade i alla fall bestämt mig för två varma täcken och letade rätt på dem. Samma sort som jag redan har. Nu har jag fyra täcken i sängen, ska snart ha fem och vet ni, jag hittade ett hemma som jag inte öppnat förpackningen på så jag kan faktisk ha ett halvt dussin täcken. Tyngdtäcken, släng er i väggen! Jag behöver inte tyngd, jag behöver värme.

Jag åkte hem och var superdupertrött. Körde in i min garagebur och tänkte bara sitta ett par minuter innan jag skulle gå in.
Vaknade av att sängen kändes konstig och efter ett tag förstod jag att jag satt i bilen och sov. Det var mörkt så jag tror ingen sett mig. Dessutom kan jag inte sovit mer än en kvart kanske.

Gick in, klädde av mig, la ett av de nya täckena i sängen och la mig. Sov sedan gott i flera timmar. En kvalificerad gissning är att jag är trött efter vaccinet igår. Kanske.
Men att frysa jämt tar också massor av energi.

Ska snart sova, har tusen och en saker som måste göras imorgon. Verkligen måste. Men först en kopp kaffe.

Publicerat i En arbetsfri månad 2021, Livet | 6 kommentarer

Från morgon till kväll

Hade inte kunnat bestämma mig om jag skulle ha fri sovning eller alarmet på. Därför började min dag 06:00. Ställde om till 07:03 och lyssnade om slutet på boken jag lyssnat på. Klockan blev 06:45. Men sedan behövde jag gå på toa och det var lika bra att stanna uppe. Insåg att det skulle bli en lång dag.

Gjorde kaffe, la upp mjukmat åt pojkarna och satte mig i köket för att få en mjukstart vid datorn med lite playTV, Deceit. En engelsk serie som bygger på en verklig rättsskandal.

Fick ett mail från en arbetskamrat, S, som jag skulle gå ut och äta lunch med på torsdag. Hon hade varit med om en hemsk olycka och behövde avboka. Det var lite oklart vad som hänt, men hon var i alla fall hemma och inte på sjukhus. Vi får helt enkelt gå ut en annan gång, det viktigaste är att hon kryar på sig. Dessutom är jag väldigt överbokad just vad gäller ätande i december. Visst hade jag sett fram mot det, men ibland kommer livet emellan.

Drack mer kaffe, tog ett bad och blev plötsligt övermäktigt trött. Har en hel del skulder till J B Lund så jag gjorde helt enkelt en avbetalning. En timme i bädden. Dock med ljudbok så jag sov inte hela timmen.

När jag gick upp skyndade jag mig lite för att komma iväg. Skulle in till stan i ett par ärenden.

Åkte till Rådmansgatan och promenerade till vaccinationsstället där jag skulle ta min andra spruta mot bältros. Den där dyra ni vet, den som kostar 2400 kronor styck. Men jag vill verkligen inte ha bältros och skulle ångra mig förfärligt om jag skulle snåla och sedan bli sjuk.

Jag blev tillsagd att ta på munskydd. Inget konstigt med det egentligen. Om det inte varit för att de som skulle ta influensavaccin inte alls behövde ha munskydd. Fattar inte varför hon fick för sig att jag var en större smittrisk än de övriga.

Efter sprutan gick jag in på 7-eleven och drack kaffe och åt en korv.

Det var fruktansvärt kallt ute och jag hade verkligen ingen lust att stryka omkring och fönstershoppa. Annars finns det en del att se i fönstren.
Istället gick jag direkt till ABF-huset och var där tidigt. Köpte ett glas rött i Café Cirkeln.

Eftersom jag trodde att det skulle bli fullsatt gick jag upp tidigt. Men det var bara ett par personer som väntade utanför salen. När vi väl blev insläppta visade det sig vara ganska få som kommit för att lyssna på Katarina Wennstam som i ett ett samtal med Jens Liljestrand berättade om tankar kring lagstiftningen rörande styckmord och om sin nya bok Djävulens advokat.

Efteråt sålde hon böcker, men jag har läst och/eller lyssnat på dem hon hade med sig. Har nog på ett eller annat sätt tagit del av samtliga hon skrivit.

Istället gick jag iväg till Pyttirian och åt middag. Förutom den där korven hade jag inte ätit annat än ett par smörgåsar på hela dagen.


På väg till T-banan gick jag in på Åhléns och shoppade lite. Hade förresten shoppat på ett apotek mellan 7-eleven och ABF-huset också. Inga märkvärdigheter, bara sånt jag behövde.

Hemma blev det som vanligt utfodring av kissekatterna och lite Lapsang souchong till mig innan sovdags.

Publicerat i Böcker, En arbetsfri månad 2021, Livet | 3 kommentarer

Prover, frukostfika och en oplanerad hemmakväll

Eftersom jag sovit under sen eftermiddag och kvällen på söndagen kunde jag förstås inte somna. Låg och lyssnade på ljudbok till det var jättesent. Eller möjligen tidigt om man så vill. Det var med andra ord segt att gå upp på morgonen. Men jag hade planer.

Började med kaffe. Bara kaffe. Skulle ta prover och det var bara klara drycker som var tillåtna. Kaffe räknas som klar dryck. I alla fall i medicinska sammanhang. Under förutsättning att man inte har något i kaffet. Det har jag ju inte.

Hade funderat en del på vart jag skulle åka. I Kista är det bara bokade tider och jag vill helst gå på drop in. Det är så många tider att passa i livet ändå.

I sista stund bestämde jag mig för Upplands Väsby. Det är bra parkering där och ett centrum jag gillar. Nu skulle väl centrumet inte vara öppet, men jag kunde ju kolla i skyltfönstren i alla fall.

Det var ingen kö alls. Alldeles tomt i väntrummet. Det var absolut rätt val att åka dit. I Kista brukar det vara lång väntan. Trots bokad tid.

Efter provtagningen gick jag till Café Kardemumma och åt frukost.

Det var lugnt och skönt där inne också.  Satt där en bra stund innan jag gick.

Inne i centrumet bestämde jag mig för att vänta tills affärerna öppnade klockan 10:00.

Satte mig i det tomma rummet där man får sitta och jobba eller plugga om man vill. Jag blev lite förargad över skylten. Varför skulle det vara förbjudet att ha med sig sin mobiltelefon? Helt verklighetsfrånvänt. Idag är det väl många som uträttar olika ärenden på sin mobil. Jag till exempel. Numera är en mobiltelefon en dator i mindre format.

Till sist var det dags för affärerna att öppna. Köpte en kjol av sweatshirtmaterial och en liten aftonväska. Om det nu blir någon fest är det trevligt att ha något snyggt att ha mobilen (!) och pengarna i.

Sedan åkte jag hem. Gav pojkarna mjukmat och gjorde kaffe. Åt den där lussebullen jag sparat. Nu var det dags för den.

Tittade på veckans avsnitt av Farliga familjeband och funderade på en liten middagslur efteråt. Valde dock att ta ett varmt bad istället.

Låg länge i badet och satt med en kopp kaffe när E ringde. Hon hade ont i halsen och hade varit och tagit covidprov. Det var bara att ställa in kvällen.

Tittade på playTV, lyssnade på ljudbok och drack kaffe. Pratade med F i telefon och vi bestämde att höras senare.

La mig och lyssnade på ljudbok. Klockan blev mycket och jag ringde F. Vi bestämde att ses på gården och åka och fika någonstans.

Det är inte lätt att hitta någonstans att fika på kvällen ute i orten. Men till sist hamnade vi på MAX och jag åt en fiskburgare och drack kaffe. Sedan gick vi en sväng på Stora Coop. Jag köpte några struvor och två paket abborre i gelé.

När jag kom hem serverade jag abborre och båda pojkarna blev glada. Kingston åt med god aptit, han verkar ha tröttnat på att äta havskräftor i gelé varje dag. Men det är inte alltid utbudet är så stort när det gäller mjukmat med fisk.

Gjorde kaffe och satte mig en stund i köket. Ännu en dag var till ända och det var mer eller mindre sovdags.

Publicerat i En arbetsfri månad 2021, Livet, Mammason | 5 kommentarer

Utflykt med båt en höstdag

Det var inte roligt att gå upp imorse. Det är det inte när man fryser. Nu är ju det inget jag kan göra något åt rent allmänt. Det är samma typ av problem som vi har på jobbet. Ventilationen gör att det blåser. Jag la lite tid på att läsa på om ventilation och luftbyte i fredagskväll. Inte för att jag inte visste. Men ibland behöver man stärka sig med lite tryckt text. Så ja, det måste ventileras så här mycket. Så nej, man kan inte åtgärda problemet.

När jag väl kommit upp och fått igång värmefläkten och börjat på dagens första kopp kaffe kändes det bättre. Men jag försökte komma på anledningar att stanna hemma. Precis som om det skulle behövas. Jag gör väl som jag vill, det är ju en helt frivillig aktivitet att delta i Stockholms vandrareförenings vandringar. Men jag behöver komma ut och träffa andra människor än sjukvårdsfolk. Inte för att man direkt kommer folk nära under de där vandringarna. Mest ytligt prat av samma sort som man ibland kan få till på T-banan eller bussen. Ibland alltså. Vid sällsynta tillfällen.

Efter kaffet klädde jag mig och packade matsäck. Tog sedan T-banan in till stan och gick sedan till platsen där pendelbåtarna har sin hållplats.


Det var kallt och blåsigt. Det samlades en hel del folk och det var ingen svårare gissning att de med ryggsäck skulle med på vandringen.

En rad svanar simmade förbi i det kalla vattnet. Själv badar jag, som bekant, inte ens när det är varmt. Bara undantagsvis.

Där kom äntligen båten. Lux heter den. Gruppen som jag gissat vara någonstans mellan 40 och 50 personer, närmare 50 faktiskt, tog upp en stor del av platserna.

Det tar cirka en halvtimme ut till Kungshatt. Det var varmt och skönt inne i båten och det är alltid trevligt att åka båt utefter Stockholms stränder. Man får ett annat perspektiv på bebyggelsen.

Vi började gå utefter stranden. Det var ingen lättgången terräng och en äldre dam, hon är 92 år, hade svårt att hålla sig på benen. Hon fick låna någons stavar och sedan gick det bättre. Jag minns inte om det stod i vandringsbeskrivningen att det skulle vara besvärligt. Måste erkänna att jag inte läste så noga. Jag ville åka med till Kungshatt eftersom jag aldrig varit där fastän jag åkt förbi så många gånger. Många av båtarna ut på Mälaren kör förbi där eftersom det ligger väldigt nära stan.

Den svåraste sträckan var avklarad och nu skulle vi bara gå på vägar där man kan kör fyrhjuling. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Eller fyrhjulingar kanske kunde köra utan problem, över rötter och sten. Att gå var lite trickigt.

Här där vi stannade till hade det tidigare funnits ett tegelbruk. Sedan flyttade det till andra sidan ön. Vi gick tvärs över till platsen där det moderna tegelbruket legat mellan 1906 och 1947. Tegel från Kungshatt finns bland annat på Stadshuset.

Här åt vi vår matsäck i solen som kommit fram och värmde så skönt. Det ska vara Skärholmen man ser på andra sidan.

Efter matrasten fortsatte vi vandringen. Det var fint på ön och när man gick så fick man ändå upp värmen lite.

Uppe på berget, som jag tror kallas Hatten, hade man fin utsikt över vattnet och in mot stan.

Man ser Stadshuset i mitten, om man förstorar upp bilden.

På vägen tillbaka fick jag syn på en björn. Tyvärr hade den fått en ful skylt på sig.

Vi började närma oss platsen där båten skulle lägga till. Det skulle bli skönt att åka hem. Tre timmars vandring kändes lagom.

Vi hade så där en kvart att vänta på båten och det blev kallt och blåsigt nere vid vattnet. Jag passade på att gå igenom mina bilder från vandringen.

En frusen solros visade att även förfall kan vara vackert.

Naturen har sin skönhet alla årstider.

Det var skönt att kura ihop sig på båten. Jag frös ordentligt, men var glad att jag följt med och inte avskräckts av kylan. Det hade varit en fantastisk dag även om 50 personer är en väl stor grupp. De som räknade oss sa att vi var precis 50 personer.

På båten skickade jag sms till en kompis som bor nära Centralen och när jag var framme ringde jag. Det visade sig sedan att hon sovit middag och missat både mitt sms och mitt samtal.

När jag gick förbi O’Learys slank jag in där för att värma mig och äta något.

Fish and chips och ett glas chardonnay. Det var gott och skönt att sitta ner en stund. Men jag blev inte varmare.

Planerade att ta ett bad när jag kom hem. Men så blev det inte. Det där ljudet som tjuter var igång och det gick inte att vistas i badrummet för där var ljudet som starkast idag. Annars är köket ett ställe där det kan tjuta ordentligt. Jag kollade inte ljudstyrkan idag, kände mig för trött och uppgiven, men sist var det drygt 50 decibel. Förvaltningen påstår att ljudet beror på att någon av sopluckorna står öppen. Men ingen gång har jag hittat någon öppen lycka i min trappuppgång. Inte idag heller.

La mig i sovrummet med ljudbok på högsta volym. Det överröstade inte ljudet, men det lindrade plågan. Slutligen somnade jag och vaknade inte förrän vid 20:30-tiden.

Publicerat i Aktiviteter med Stockholms vandrareförening, En arbetsfri månad 2021, Livet | 3 kommentarer

O aj aj aj aj buff

Hade väl egentligen ingen fri sovning idag, men det kunde kvitta för jag vaknade vid 4-tiden. Försökte somna om men jag gav upp och gick upp och drack kaffe.

Efter kaffet diskade jag och gick ut med diverse förpackningar till återvinningen.

Jag tittade på en film I rymden finns inga känslor. Den handlar om två bröder som står varann nära. Den ena brodern har asperger. Även om K inte är lika knepig som killen i filmen så finns det mycket av igenkänning. Klart sevärd film.

Sedan gick luften, eller energin, eller vad det nu är som gör att man fungerar, ur mig. Jag blev tvungen att sova middag.

På eftermiddagen skulle jag träffa F och F, han som kallas S, för att få hjälp med min Christianiacykel. Den skulle på vinterförvaring. När den var inpackad i bilen åkte vi till Daisy’s och åt. Jag åt en burgare och drack kaffe. Pojkarna åt sådana där färdiga meals.

F, som kallas S, skulle göra ett jobb i ett skyddsområde och F fick inte följa med. Det är jättestränga regler runt det där. F och jag passade på att shoppa lite på Willys. Jag köpte matsäck tills imorgon och lussebullar.

Sedan skjutsade jag F till ett ställe på Östermalm där han skulle träffa F, som kallas S. Att köra dit var lite av en mardröm. Vilda fotgängare och galna cyklister! Just saying.
När jag lämnat av F letade jag mig ut ur stan i samma galna miljö. Vad är det för fel på folk som inte ser sig för?!! Det kvittar väl om man har rätt att gå ut framför bilarna om man ändå inte överlever. Själv ser jag mig mycket noga för. Jag föredrar att leva framför att få en bilist fälld i domstol för att inte ha stannat vid ett övergångsställe. Eller i värsta fall där det inte ens finns ett. Förresten tycker jag att man kan göra besparingar på färg. Det finns ingen anledning att måla heldragna linjer, eller linjer alls, när folk kör lite hur som helst över dem. I trafiken råder kaos och anarki. I alla fall i Stockholm. Suck!!!

Jag kom hem helskinnad och utan att köra på någon. Gjorde en avstickare till Kista och hämtade ut ett paket i Instabox.

Just nu finns inte tid för bakning. Men det är en mycket inspirerande bok!

Väl hemma satte jag mig med ett glas rött och lite ost. Sedan kaffe och en lussebulle. Lyssnade på ljudbok.

Eftersom jag skulle upp tidigt gick jag och la mig vid 23-tiden.

Publicerat i En arbetsfri månad 2021, Film, Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer