Får, det är snälla djur

Postat den 2020-11-26 av Kraka

Många familjer, ja kanske alla familjer till och med, har sitt eget språk, sina egna uttryck, som ofta är svåra för utomstående att förstå. I min familj, den jag växte upp i, sa vi alltid ”Får, det är snälla djur” när någon kommit på oss med att göra något otillåtet, något man inte får göra.

Jag har gjort något otillåtet, något man inte får. Dock var det genomtänkt och jag gjorde en riskanalys. Jag har hälsat på L. L bor ute på landet och rör sig inte mer bland folk än vad jag gör. Hon är en av mina nära vänner.

I onsdags åkte jag upp till henne, det är väl cirka åtta mil från Stojby skulle jag tro. Vet inte helt säkert. Jag skulle stanna över natten och hade packat en kasse med det nödvändigaste samt lite ”bubbel” och några av mina nybakade saffransbullar.

När jag kom fram stod L på förstubron och väntade på mig. Jag välkomnades också av ett antal höns och en vacker tupp. Kuckeliku sa tuppen, som uppenbarligen hade en klocka som gick fel för det var redan eftermiddag och långt efter morgonens sjuslag.

L bor i en liten stuga ute på riktiga landet, som hon hyr av sin dotter och måg som är bönder. De har en massa olika djur.

Jag skulle sova på nedre våningen framför kakelugnen. Så mysigt! Varmt och skönt var det också för en frusen stackare.

Vi började med att äta lunch, en sallad med diverse godsaker. Bland annat avokado. Efter lite kaffe gav vi oss iväg. Vi började med att åka till en Coop för att köpa gravljus. Sedan till Byarums kyrkogård där L:s mamma ligger begravd. Hon dog i covid-19 i somras.
Sedan åkte vi till Skillingaryd och tände ljus på gemensamma vänners gravar.

När vi var klara med gravarna åkte vi till en trevlig affär, jag minns inte vad den heter, där man hade en massa trevliga saker. Jag köpte jordgubbsketchup och något liknande gjort av ogräs. Lokalt tillverkade i Byarum.

När vi var tillbaka hemma öppnade vi flaskan med ”bubbel” och satte oss och pratade. Vi hade många ämnen, relaterade till livet, att prata om.

När vi började bli hungriga fixade L hemgjord pizza som vi åt. Den var jättegod.

Vi tog en promenad på gården för att få lite luft. Kollade lite på djuren.

En av hästarna. Tyvärr har jag glömt namnet.

Små, eller ganska stora, kycklingar.

Getter.

Kalvar.

När vi kom in igen slöade vi lite i soffan, men sedan kände vi båda att det var sovdag. Trots att klockan inte var så mycket.

På torsdagsmorgonen vaknade jag ganska tidigt och hann plugga en stund innan L vaknade. Vi åt frukost och när regnet höll upp tog vi en promenad runt en del av sjön.

Det var skönt att komma ute en stund och det kom bara några stänk på oss. Vi fick till och med se att solen fortfarande existerar. Det är ju annars något man gått och funderat på om den möjligen lämnat oss helt.

Vi drack kaffe när vi kom in och med tiden blev det åter dags för mat. Pasta med vegetarisk sås.

Vi ägnade sedan eftermiddagen åt att lyssna på gamla låtar och snöade in på Ola Magnell på slutet. Jag kände att jag behövde åka hemåt, men kom inte iväg förrän någon gång mellan halv sju och sju. När jag var ute på stora vägen, väg 30, var klockan 19:03.

Väg 30 är en helt okej väg. Men jag såg några djur vid vägkanten och det är alltid lurigt. Men jag kom helskinnad hem och möttes av mina pojkar som ville ha mjukmat. Torrfoder hade de kvar av.

Efter att ha servat pojkarna satte jag mig i köket och drack ett glas rött och, hör och häpna, åt lite. Jag borde väl annars kunna anse mig ätit klart för hela veckan.

Det var kallt i köket när jag kom hem, elementet hade lagt av. Jag fick igång det, men det låter som ett tröskverk så jag måste stänga det innan jag ska sova. Det för ett sjuherransliv. Elelement har ju tyvärr ofta en kort livstid. Ska fråga imorgon om de finns ett annat. Annars får jag köpa mig ett eget. Går alltid åt hemma och i stugan. De är inte jättedyra, någon 5-hundring eller så.

Pojkarna satt tillsammans och spanade ut genom fönstret då jag kom upp på mellanvåningen. De vände sig så trevligt om då jag ropade på dem. En ganska nice bild om jag får säga det själv. 🙂

Publicerat i Livet | Lämna en kommentar

Tisdag ser jag mig omkring

Postat den 2020-11-25 av Kraka

Som det står i Gesällvisan, tisdag ser jag mig omkring. Det gjorde jag med besked. Inte mindre än tre gånger dessutom.

Men vi börjar dagen från börja. Båda pojkarna låg i sängen när jag vaknade.

Drack kaffe och gav mig av till Stora Coop. Ville komma dit medan det var så lite folk som möjligt. Hade tänkt tanka bilen också, men plötsligt var jag på väg hem och det är rätt långt innan man kan vända. Bestämde mig för att tanka fram mot kvällen istället.

När jag kom hem åt jag en sen frukost/tidig lunch. Korv med bröd och räksallad.

Pysslade lite, lyssnade på ljudbok och tog tag i disken. Minns då att jag kom hem på kvällen på lördagen och att jag dessutom åt middag med Fia och U både lördag och söndag. Hur kan det bli så mycket disk hos en människa och två katter?!!

Pluggade sedan en stund och fick sedan frågan om jag ville följa med Fia som skulle åka och få Pennys klor klippta. Jodå, det kunde jag tänka mig.

När vi kom hem drack jag kaffe med Fia innan jag gick hem till Tornet.

Pluggade när jag kom hem och såg också Halv åtta hos mig. Sedan gjorde jag tredje resan. Den för att tanka.

Väl tillbaka var jag sugen på varm choklad med marshmallows. Fia sa att hon inte druckit det och ville jag skulle komma in med en kopp. Jag gjorde en saffransdeg och kokade sedan en kastrull choklad och gick in med. Drack kaffe framför TV:n hos dem medan min deg jäste.

Hemma igen bakade jag två sorters saffransbullar. Var klar strax efter midnatt.

Trots att jag inte hunnit sova middag hade jag lite svårt att somna. Finns så mycket att vara stressad för. Inte minst mina kommande pass på IVA i Eksjö. Vet inte hur många covid-19 de har, bara hur många som finns i Region Jönköping som Eksjö är en del av. Vill inte! Vill inte! Vill inte!

Publicerat i Livet, Växjö | 2 kommentarer

EFIT – Ett Foto I Timmen – 23 november

Postat den 2020-11-23 av Kraka

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarnas EFIT den 23 november hittar du här.

Det är måndag…. Igen!

Klockan 01-02: Skrev inlägget här på bloggen om söndagen.

Klockan 02-03: Kingston låg på fönsterbrädan i väntan på att jag skulle lägga mig i sängen.

Klockan 03-9:30: Sov i sängen med varierande sällskap av Kingston och Orvar. Kingston kom dit redan medan jag var vaken.

Klockan 9-10: Frukost. Kaffe och knäckebröd med kaviar.

Klockan 10-11: Munskydd på tork sedan dagen innan. Fick hänga en stund till.

Klockan 11-12: Dagens första uppdrag på attgöralistan. Lämnade till återvinning och pantade flaskor.

Klockan 12-13: Parkerade bakom kyrkan och promenerade sakta upp mot centrum. Hade några beställda saker att hämta.

Klockan 13-14: På väg tillbaka till bilen. Man hade fått upp en gran. Blir säkert snyggt när det är klart. Just nu såg det  mest rörigt ut.

Klockan 14-15: Var hemma igen och hade monterat fågelmataren jag skaffat åt katterna. Speciellt Kingston älskar att titta på fåglar genom fönstret. Men det var Orvar som tittade ut medan jag satte upp den.

Klockan 15-16: Drack lite kaffe och åt ett par salta kex.

Klockan 16-17: Vi gick och la oss alla tre och sov middag en timme.

Klockan 17-18: Lite mellanmål även för pojkarna.

Klockan 18-19: Pluggade en timme, tittade på en av veckans filmer som ingår i kursmaterialet.

Klockan 19-20: Åt lite middag medan pojkarna tittade på. De hade också möjlighet att äta lite.

Klockan 20-21: Tittade på en enormt intressant föreläsning av Lewis Mumford. Förbluffande dagsaktuella funderingar.

Klockan 21-22: Tuggade på lite jordnötter och drack ett glas rött.

Klockan 22-23: Orvar låg och väntade på att jag skulel göra honom sällskap.

Klockan 23-24: Började titta på Mannen från Mallorca. Men eftersom det var sent blir det ett flerdagarsprojekt.

 

EFIT

Publicerat i EFIT - Ett Foto I Timmen - 2020, Livet | 7 kommentarer

Stilla söndag

Postat den 2020-11-23 av Kraka

När jag vaknade någon gång vid halv sex eller sex trodde jag att jag blivit sjuk. Jag var obstruktiv och hade huvudvärken från underjorden.
Släpade mig upp och tog Bricanyl och Bamyl (låter nästan som en slogan). Drack flera glas med vätska och gick och la mig.

Nästa gång jag vaknade, vid halv tio, var det hela över och jag mådde bra igen. Troligen var det en kombo av stress, sömnskuld och spänningar i huvud och nacke efter mörkerkörningen i regn kvällen innan.

Bestämde mig för att låta dagen lunka fram i sakta mak. Åt frukost, lyssnade på ljudbok och tog det lugnt. Ute var det ljust som omväxling,

Även pojkarna kände för att vila efter gårdagens resa. Dessutom verkade de vilja ha egentid för Kingston låg i sängen och Orvar i en fåtölj på övervåningen.

Åt lunch, maten jag hade tänkt äta igår. Fiskpinnar, potatis och ärter. Eftersom potatisen inte blev helt färdigkokt igår stekte jag den.

Skrev en lista på ärenden för mmåndagen och saker jag ska köpa. Fick ett sms från Fia och blev inbjuden klockan 18 på söndagsmiddag.

Som vanligt var bordet vackert dukat.

Köttgrytan var snyggt dekorerad med bacon och jordnötter.

Salladen var ett konstverk.

Maten var fantastisk och så även sällskapet. Det var bara familjen. Som förresten troppade av en och en, eller snarare i grupp kanske. Det var dags att lägga barnen inför måndagen.

Till sist var det bara Fia, U och jag kvar och vi flyttade över till TV-soffan. Minns inte helt vad det var vi såg. Eller som pågick medan vi satt där. Vi pratade om lite ditten och datten.

Kaffe, blåbärspaj och vaniljsås. Borde jag skämmas för mängden vaniljsås tro?

Slutligen var det bara Fia och jag kvar. Vi pratade om lite av varje och kom bland annat fram till att jag nog ännu en gång varit på fel kyrkogård. Så nu ska jag prova ytterligare en nästa gång.

När jag äntligen kom hem till Tornet och pojkarna var klockan redan tjugo i ett. Redan måndag. Kommer att tillåta mig att sova tills jag vaknar. Hinner nog det jag ska ändå…

Publicerat i Livet, Växjö | 3 kommentarer

Polarnatt, eller nära nog

Postat den 2020-11-22 av Kraka

Trots att jag inte gick upp jättetidigt så blev det inte många timmar sömn. Strax under fem tror jag.

Packade ihop det sista och sedan var det dags för katterna att buras. Ringde F och frågade om han kunde komma ner och hjälpa mig. Det kunde han. Åka bur är inte populärt och pojkarna gömmer sig gärna under möblerna när de ser att något är på gång. Orvar hade listat ut det redan på morgonen och avstod från frukost, låg och kurade under en hylla. Möjligen ångrade han det för innan vi var i Stojby hade vi passerat både lunch- och middagstid

Klockan var 11:35 när vi rullade ut från gården. Lördagsförmiddag, inte morgon, men ändå i det närmaste köfritt på vägen. Kunde hålla hastighetsbegränsningens översta gräns nästan hela tiden. Det var bara lite av och till som trafiken gick sakta. När man passerat Alby är man ute på 110-väg och sedan rullade det på.

Stannade vid Sillekrog och lånade toaletten. Hade tänkt köpa något men det var sådan trängsel att jag avstod. Folk stod så tätt som om det där med pandemin bara var något från en scifi-roman och inget som existerade i verkligheten.

Nästa stopp blev Norsholm där jag, förutom toa, köpte mig en hamburgare. Lite senare stannade jag vid en rastplats och slumrade en stund. Kände att bilkörning inte var okej när jag var så trött.

När jag sedan åkte igen satte jag kurs mot Svanshals kyrka fast besluten att hitta den där graven jag missade i mörkret senast. Jag har ju en idé om var på kyrkogården den ska ligga. Men för säkerhets skull kollade jag av alla gravstenarna. Utan att hitta den. Men det finns hur många borttagna gravar som helst, även där jag tror att just den aktuella graven ska ligga. Ska göra en formell sökning och ringa församlingen och kolla. Måste bara kolla stavningen på namnet först.

Redan då jag var på kyrkogården, någon gång mellan halv två och två, började det skymma. Hade varit lite halvmörkt hela tiden med växlande intensitet på regnet. Allra mest regnade det nog vid Sillekrog. Men det var inte uppehåll en endaste stund. Jag insåg att oavsett vilken väg jag tog skulle det bli en jobbig mörkerkörning i regn. Slutligen blev det via väg 32 över Eksjö. Det var becksvart.

När jag kom hem till Stojby var U ute och hälsade mig välkommen hem. Eller bort. Vi skrattade lite åt detta förvirrande tillstånd och jag lovade att titta in lite senare när jag burit in mina saker.

Pojkarna blev jätteglada då de släpptes ut ur burarna. Vet inte vilket som kändes mest angeläget för dem, lådan eller matskålarna. Men de invaderade båda i rask takt. Vattenskålen var också ett populärt tillhåll.

Det var kallt i köket, hade haft elementet avstängt medan jag var borta. Men uppe i Tornet var det varmt. I sovrummet var det lite mittemellan, där var elementet också stängt. Men här blir det ju varmt när man sätter på elementen. Det blir det aldrig hemma i min lägenhet. Det är till och med lättare att värma upp min oisolerade stuga än min lägenhet.

Samma temperatur ute och inne.

Jag hämtade in resten av packningen och gick sedan in till Fia och U för att läsa en artikel i Smålandsposten om IVA i Växjö och alla nya covid-19 som ligger där nu. Det är väl ungefär som i våras då det var som värst.

Jag gick in till mig och satte på potatis för att äta middag. Hängde upp de stora, fina stjärnorna i Tornet som Fia lagt in åt mig.

Precis när jag fått upp stjärnorna och burit upp mina kassar och ryggsäck till övervåningen ringde Fia och bjöd in mig på kvällsmat vid TV:n.
Jag tackade ja, stängde av plattan och lät potatisen koka klart på eftervärmen.

Vi åt Nikkaluoktasoppa och nybakat tunnbröd. Fia och två av hennes vänner hade tidigare på dagen hyrt en bagarstuga och bakat tunnbröd. Jag hoppas jag får tillfälle att vara med någon gång.

Medan vi åt tittade vi på I vår Herres hage. Fia hade inte sett något av de två avsnitten så jag såg första avsnittet för tredje gången och det andra för andra gången. Nu ser vi fram mot nästa helg och tredje avsnittet.

När jag kom hem till Tornet var jag helt utmattad, trots att jag slumrat till i soffan, och sa till pojkarna att vi skulle sova. Kingston rusade uppför trappan och la sig i sängen. Tror Orvar var där ganska strax efter, men då sov jag redan.

Publicerat i Livet, Mammason, Växjö | 3 kommentarer

Nej, jag orkade faktiskt inte

Postat den 2020-11-21 av Kraka

Egentligen finns det inget som gör att jag har bråttom ner till Småland. Det är först nästa helg jag ska jobba. Men rent allmänt vore det skönt att vara på plats och att hinna umgås lite med Fia och U.

Ska jag vara ärlig så känner jag mig färdig med pendlandet för nu. Det är så skönt att vara hemma i mitt eget. Det enda som förstör är pandemin som seglar upp igen med allt fler nya fall. Har tappat räkningen på alla mail och sms med erbjudanden om jobb på nyinrättade avdelningar för covid-19. Erbjudandena kommer från alla möjliga företag och regioner. Man hämtar uppgifter från Socialstyrelsens register, som är offentliga. Egentligen är det lite märkligt att jag får så många erbjudanden, jag är ålderspensionär. Men det visar hur desperat man är. Situationen i vård och omsorg är som en lavin som bara ökar och ökar. Även om medias rapporteringar tyder på allvar så får man inte samma känsla för hur illa det är som när man får dessa jobberbjudanden. Det är lika många, eller fler, som vårdas på sjukhus och så många fler personal som är sjuka. Sjuka ute i samhället är också många fler. Speciellt unga människor.

Något som är tröttsamt är att FHM och regeringen inte tar nationella beslut utan istället har olika lokala regler. Som dessutom hela tiden ändras, ibland från ena dagen till den andra. Jag måste erkänna att jag inte har koll på ”mina” tre regioners regler. Stockholm, Kronoberg och Jönköping. Dessutom tycker jag att man pratar en massa strunt som strider mot både vetenskap och beprövad erfarenhet (som det så vackert heter att vi i vården ska rätta oss efter). Jag har bestämt mig för att strunta i alla dessa regler och följa WHO:s rekommendationer. Som bland annat innebär munskydd i trängsel och offentlig inomhusmiljö. Att jag struntar i betyder inte att jag bryter mot några regler. I alla fall inte medvetet. Jag kan inte låta bli att undra om Tegnell vägrar böka sig för vetenskapen på grund av prestige, det är svårt att ändra sig i hans position, eller om han är ålagd att säga det han gör för att det skyddar ekonomin i landet. Han, som är erfaren vad gäller pandemiarbete och till och med jobbat med ebola på plats i Afrika, borde veta bättre än att säga så mycket strunt.

För att återgå till varför jag inte kom iväg idag. Jag kunde inte sova och var fortfarande vaken när det var mindre än en timme tills jag behövde gå upp. Sedan lyckades jag slumra till och har lyckats få ihop hela 4½ timme sömn. Eftersom jag hade en del att göra innan jag kunde åka, och några saker att göra utefter vägen, skulle det inneburit att jag skulle bli tvungen att köra den sista biten i mörker. Den biten där vägen är sämre och det kan vara halt. Kanske till och med snö. För här snöade det i går kväll och var halkvarning. Småländska höglandet är lite kallare. Jag hade ju ett par sådana morgnar när jag åkte hem från jobbet och det var redan tidigt i oktober. Sedan blev det varmare igen.

Efter långfrukost med ljudbok satte jag batteriet på laddning. Laddningen är tyvärr inte så snabb. Hade behövt något annat. Till exempel träffat en vän, gått på museum, en spännande föreläsning på ABF (eller annat ställe). Inspiration kallas det visst, det jag saknar i livet nu under pandemin.

  • Tittade på The Sinner avsnitt 7 på svtplay.
  • Pratade med Fia i telefonen, hon ringde och frågade om jag var på väg och ville äta med dem ikväll. Hon hade missat mitt sms där jag skrev att jag skulle komma först på lördagen.
  • Tog ett skumbad, lyssnade på ljudbok, bläddrade i nya M-magasin som kom i brevlådan.
  • Blev lockad av två som viskade: ”Komsi komsi till oss mamma, det är så skönt att ligga och vila”.
  • Gick upp, efter exakt 1 timme med pojkarna. Gjorde kaffe och åt pepparkakor med ost.
  • Lyssnade på en podd med  ungefär titeln Hur du kan halvera risken att bli smittad. Till en början verkade det intressant, men när de började jämföra skyddsåtgärder med att sänka hastigheten till 30 km/h på motorvägen kände jag att det, som vanligt, bara var en massa dravel.
  • Pratade i telefon med en vän vars bror är nyopererad. Det hade gått bra.
  • Beställde Klibans katter 2021, en väggkalender jag haft i flera år. Tror det blir 5:e året. Brukar köpa den i SF-bokhandeln i Gamla Stan. Nu fick det bli på nätet. SF hade inga kvar och då stod valet mellan det amerikanska förlaget eller Amazon. Jag har dålig erfarenhet av att beställa saker från USA. Har fått betala både tullavgift och importmoms på varenda bok jag beställt. Nu fick det bli Amazon eftersom Adlibris också hade slut på den.
  • Åt lite hemlagat från frysen.
  • Tittade på avsnitt ett av Jakten på en mördare på svtplay.
  • Läser i media hur Stockholmskrogar och fjällhotell förbereder olika slags fusk för att kringgå ”rekommendationerna”. Är det verkligen ingen som förstår att det pågår en dödlig pandemi!
  • Lyssnade en stund på ljudbok.
  • F ringde och undrade om jag var sugen på en utflykt. Han behövde köpa krossade tomater.
  • Åkte med F till MAXI i Barkarby.
  • Pysslade lite hemma.
  • Gick upp till F för att äta middag och se film. The black hole.
  • Gick hem och avslutade kvällen för att sova. Klockan var redan kvart över två.

På gården har man redan satt upp jul-/adventsbelysningen

Publicerat i Livet, Mammason | 3 kommentarer

Fem en fredag v. 47: Tittut

Postat den 2020-11-20 av Kraka

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilken var din senaste oväntade utgift?
  2. Vad är en trevlig överraskning?
  3. Vad är något du inte kan hitta?
  4. Vad gömmer du dig från?
  5. Vad gör du vid oväntat besök?

 

  1. Orvars sjukdom och veterinärbesök. Där rök nästan 5000 kronor i egenavgift. Resten betalade försäkringen. Veterinärvård är dyrt!
    Passar vi oss inte vid valurnorna så kan det bli likadant med människovård. Det finns politiska krafter som vill byta ur vår skattefinansierade vård till helt privat. Då blir det som i USA, alla har inte råd med dyra försäkringar. Speciellt inte de med bland annat så kallade gig-jobb (vår tids daglönare) eller timvikarier i olika branscher.
  2. En överraskning ska ju vara något oväntat. Kan inte påminna mig att det hänt något trevligt och oväntat på hur länge som helst.
  3. Det finns ständigt saker jag inte hittar när jag ska ha dem. Sedan dyker de minsann upp. Men bildligt sätt så är något jag inte hittar ork och inspiration.
  4. Jag vet inte om jag gömmer mig från något direkt. Försöker hålla mig undan från CoV-SARS-2 så gott det går. Hade jag inte haft ett yrke där jag måste träffa folk hade jag nog inte lämnat mitt hem alls.
  5. Precis som de flesta introverta gillar jag inte oväntade besök. Vet jag inte vem som ringer på dörren, eller bultar som visst har blivit det nya trots att det finns en ringklocka, öppnar jag inte. I stugan kan det däremot vara trevligt om någon kommer förbi spontant. Då bjuder jag på kaffe eller vin, lite beroende på vem det är.

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 12 kommentarer

Batterivarning

Postat den 2020-11-19 av Kraka

Inte fick jag så mycket gjort av det jag tänkt. Hade tänkt mig en rejäl städdag, men det fick bli i mycket liten skala. Dagen fångade mig innan jag hann fånga den.

Kom upp som jag tänkt, strax efter klockan 6. Men sedan tog krafterna slut. Blev sittande vid köksbordet timme efter timme. Lyssnade på ljudbok och drack kaffe.
Sedan gick jag och la mig igen. Jag var trött. Jag är trött.

Först vid 16-tiden tog jag mig samman. Nytt kaffe, några pepparkakor och en chokladpralin. Sedan klädde jag mig och tog tag i några av alla saker som behövde göras.

  • Åkte och tankade bilen.
  • Passade på att äta, en tunnbrödsrulle.
  • Åkte och shoppade, bröd och pålägg för att ta med smörgåsar imorgon.


Maxi i Häggvik är den enda affär jag känner till som lagerhåller marsipan i mängder av färger. En vacker dag när andan faller på ska jag köpa några av dem.

  • F ringde och behövde skjuts hem, hans cykelkedja hade gått sönder.
  • Hämtade F i Sundbyberg hos K.
  • Behövde tvätta mina byxor som jag spillt något på. Hade bokat tid till 19.
  • Delade tiden med F eftersom jag bara skulle tvätta en maskin.
  • Diskade en stor disk, bland annat från gårdagens matlagning.
  • Började packa det jag inte behövde under natten.
  • Städning av badrummet.
  • Lite pluggande före sovdags.

 

Publicerat i Livet, Mammason | 2 kommentarer

Egen härd är guld värd – Bloggutmaning i november 19

Postat den 2020-11-19 av Kraka

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i november med en fråga att besvara varje dag.

 

Vad är vardagslyx för dig? 

För mig är det vardagslyx att ha ett eget hem. Ett hem jag slipper dela med någon annan människa.

Ingen lägger sig i om det blir smörgåsar till middag. Ingen lägger sig i om jag fastnar i en bok. Ingen gnäller på mig när jag pluggar timme efter timme. Ingen blir arg om jag kommer hem sent. Ingen blir arg för att middagen inte är klar just när han är hungrig. Ingen som skriker åt mig att jag är dum i huvudet. Ingen som anklagar mig för att varit otrogen när jag varit tvungen att jobba över eller ta ett extra arbetspass.
Ingen som ljuger om allt möjligt. Ingen som säger att han betalat räkningarna med pengarna jag skickade med men att kvittot är kvar i bilen. Som fortsätter ljuga när inkassot kommer på den obetalda räkningen. Ingen som dricker för mycket alkohol. Ingen som spottar snus på golvet som jag sedan måste städa bort. Ingen som trakasserar mig så fort han får chansen.

Lugn och ro är den bästa vardagslyckan och den bästa vardagslyxen.

*Bild från pixabay

Publicerat i Bloggutmaning i november 2020, Livet | 1 kommentar

Födelsedagsfest i liten skala

Postat den 2020-11-19 av Kraka

Igår fyllde en av våra vänner år. Min son och jag bestämde för länge sedan att vi skulle bjuda ut honom på middag. Men nu är inte läge att ränna ute på lokal. I dessa tider ska man hålla sig hemma och umgås med så få som möjligt.

K, som är aspie, är inte precis den som ränner ute i vanliga fall. Nu i pandemitider har han nog inte varit ute alls. Förutom på promenader för sig själv.
Det var en vecka sedan jag gjorde mitt sista arbetspass på Huddinge och F träffar både jag och K ändå i olika sammanhang.

Vad gör man då om man inte kan förverkliga planerna med ett restaurangbesök? Jo, man tar med sig mat och bjuder på middag hemma hos födelsedagsbarnet. Som inte är något barn utan en man i sina bästa år, medelåldern.

På tisdagen gjorde F och jag inköp av diverse matvaror, eller jag gjorde och F var med som sällskap. Han fick sedan inhandla desserten.

Den som känner mig vet att jag gärna lagar något med fläskfilé. Så också denna gång. Fläskfilégryta med ost- och senapssås.

Den ser inte mycket ut för världen där på botten av den stora grytan. Min lite mer lagomgryta kunde jag inte hitta och misstänker starkt att den befinner sig i stugan. Men med en stor gryta är det ju ingen risk att det kokar över.

F hade ris med sig som han kokade på plats och dessert och dryck åkte in i frys och kyl medan jag värmde grytan.

Maten blev riktigt lyckad och glassen som K önskat sig var Siaglass med kola och salt. Riktigt gott kaffe fick vi också, K har en fancy kaffemaskin. Trots att han är tedrickare och bara dricker någon enstaka kopp någon gång ibland. Fast det är väl då man har råd att använda en sådan maskin… De där kapslarna skulle ruinera mig om jag drack sådant kaffe. Jag dricker nog i snitt 20 koppar på en dag. Eller dag förresten, natt är nog mer ärligt uttryckt.

Vi pratade mest om film. Och om den jäkla pandemin förstås. Jag passade på att fråga K om han kunde hjälpa mig att komma på vilken film jag sett 1980 och som då gjorde ett oförglömligt intryck på mig. Jag vill se den igen och kanske, nu när jag sett så många filmer med liknande tema, slippa mardrömmarna om en av scenerna.
Jag har frågat så många om vilken film det kan vara, men ingen har kunnat hjälpa mig. Det kunde inte K heller.

Vid 21-tiden åkte F och jag hem. Jag tittade, en gång till, på I vår Herres hage. Sedan lockade jag med mig pojkarna till sängen och vi gick och la oss.

Jag fortsatte googla på scifi-filmer och plötsligt kom jag på det. Om jag såg en film 1980 så kunde den inte vara från det året. För på den tiden fick vi i Sverige väta minst ett halvår, ofta uppemot ett år,  på att filmer skulle ”komma hit”. Så jag började leta på filmer från 1979. Plötsligt hittade jag den. Det svarta hålet.

Kollade med K, som samlar på film, om han har den. Det har han så nu kan jag se den och säkert bli mindre skrämd av den. Det är inte så att jag drömmer om den nuförtiden, men i flera år efter att jag sett den. Tror säkert att den var tillåten från 11 år på den tiden den visades på bio. Alltså från 7 år i vuxens sällskap. Men i den åldern drar man knappast de slutsatser jag gjorde och den är då säkert som vilket rymdäventyr som helst. Men vi får se hur jag känner och tänker när jag ser om den.

Plötsligt hörde jag ett förfärligt oväsen. Trodde först att det var i trappuppgången. Men det visade sig komma från min laptop. Den brukar stänga ner sig när man viker ihop den, men av okänd anledning var den igång och det var något högljutt program.

När jag kom tillbaka till bädden var pojkarna inte alls sugna på att sova. Istället ville de leka och satte igång att jaga varann. Jag blev involverad som en del i deras hinderbana och den snabba färden gick över min kropp gång på gång. Till sist tröttnade jag och sa till på skarpen. Då blev det åter lugnt och vi kunde somna. Alla tre.

*Uppdatering: Filmen var tillåten från 15 år i Sverige. Jag hade alltså fel.

Publicerat i Livet, Mammason, Mat | 2 kommentarer