Vaknade ganska tidigt och gick upp. I köket fixade jag kaffe och tog med mig ut. Satt sedan och pluggade nästan 1½ timme. När jag hörde Fia och U:s röster inifrån huset la jag ihop mina böcker och gick in till dem.
Jag placerade ut mina tomatplantor hos lite andra växter, de har fått stå där några dagar men vistats inomhus nattetid. De har fått planteringsjord nu, men i en gemensam kruka så de har det lite trångt. Så fort vi är hemma i stugan ska de få varsin kruka.
Eftersom U hade en tid att passa blev det bara Fia och jag som åt frukost. Vi satt ute och pratade rätt länge. Bland annat pratade vi om mitt jobb och hur tungt det är i vården. Som vanligt fick jag ”goda råd” om vad jag borde jobba med istället. Kunde jag inte börja vaccinera?
Nej, jag vill inte stå och vaccinera folk hela dagarna. Dessutom finns inte de jobben just nu. Man tog in en massa pensionärer för att vaccinera när vaccinerna kom mot Covid-19. Men det var ju då, när man skulle massvaccinera. Nu vaccinerar man på vaccinationscentralerna och vårdcentralen. Där jobbar det redan folk som har tjänster där. Jag har ett jobb jag älskar. Tycker det är världens bästa jobb att vara intensivvårdssjuksköterska. Att jag lyfter problem och att det är för lite personal och för mycket att göra betyder inte att det är synd om mig. Det är synd om patienterna och om befolkningen. Jag vill att folk ska få upp ögonen för att sjukvården är i fritt fall och om ingen sätter ner foten så finns det snart ingen vård för alla. Det finns nya artiklar om vårdkrisen mer eller mindre dagligen i media. Skulle vilja påstå att det är inte så illa som det står, det är värre. Men folk förstår inte. Protestera medan tid är! Det är mycket viktigare än musiktävlinga, Lets dance, dockusåpor och annat som folk lägger energi på. Det här handlar om vår framtid och våra liv.
Hur som helst ville jag åka in till stan. Fia hade annat att göra inför en resa de ska göra nu i veckan och jag åkte själv.
Började med återvinningen i Norremark och pantade så äntligen de där två kassarna med burkar och flaskor. Hela 23 kronor fick jag. Som dessutom sattes in direkt på mitt bankkonto via swish om jag skaffade mig en speciell app. Det gjorde jag.
Åkte sedan ner till stan och parkerade bakom kyrkan. Började med en fika på Broqvist.
Gick därefter till de vanliga affärerna. På Stadium köpte jag en mjukisdress i ljusgrönt. Hade tänkt på att jag ville ha en till, förutom den rosa jag köpte innan vi åkte till La Gomera i december. Det är ett så praktiskt plagg att ha dels hemma och på vandrarhemmet, dels som transportklädsel till jobbet där jag ju ändå ska byta om.
Hittade en liten väska på Rizzo. Tror inte jag får ha en stor handväska utöver mitt handbagage när F och jag reser till London. Vi har avstått från incheckat bagage eftersom det skulle kostat nästan en tusenlapp extra. När jag åker själv nästa vecka har jag däremot incheckad väska. Det är ju något slags paketresa, fastän inte charter. Det har jag skrivit om tidigare.
En runda i Akademibokhandeln är i det närmaste obligatorisk. Köpte vackra blyertspennor. Vanliga som man vässar.
Sedan var jag trött och kände att jag ville åka hem. Eller så hem det nu kan bli när man är borta. Gick in i kyrkan en stund och såg att man skulle ha en Annandagpingstgudstänst klockan 18:00. Men jag bestämde mig för att det nog var oartigt att stanna borta så länge.
Fia och jag hade pratat om en soppa man gör av rädisblast. Jag gjorde en sådan när F konfirmerades. Jag kom inte ihåg receptet men hade lyckats hitta ett via google.
Först plockar man bort bladen från stjälkarna. Det är högen till höger som ska användas i soppan. Man skivar sedan 400 gram potatis och bryner ihop med en gul lök. Sedan en liter hönsbuljong, men vi använde grönsaksbuljong, och potatisen får sedan koka mjuk i buljongen. Sedan häller man ner rädisblasten och mixar med stavmixer. Till sist har man i grädde eller crème fraiche.
Vi skulle äta soppan som förrätt och sedan grillat. Men det hade räckt med soppan för min del. För den var mättande.
Vi dukade fram vartefter och slutligen kom Fia med det sista. Hon sa att jag fick ta en bild på henne och lägga på bloggen om jag ville.
Sedan var det dags att sätta sig till bords. Det var bara vi, Fia, U, jag och så U:s kompis J.
Vi serverade soppan med vitlökscrèmefraiche och skurna rädisor. Men naturligtvis kan man äta soppan som den är.
Efter maten, när vi burit in, drabbades jag av akut trötthet och var tvungen att lägga mig. De här dagarna har varit så intensiva och tagit minst lika mycket energi som jobbveckan. I alla fall nästan. Introverta behöver massor av egentid och det var länge sedan jag fick tillräckligt av det.
Utanför fönstret gick solen ner och färgade himlen vacker. Jag somnade nästan genast.
Det var s grönt och fint. Samtidigt var gräsmattan en katastrof med hundratals maskrosor i fröstadium. Det var bara att sätta fart.
Det är verkligen synd att syrener blommar så kort tid. Nästa gång jag kommer är de troligen redan borta.
Äntligen fick tomaterna varsin kruka. Stödpinne och uppknytning fick de också och på det en skvätt guldvatten.
Jag pratade med F i telefon och insåg att jag nog var tvungen att göra en insats för att avlasta honom lite. J behövde skjuts för att åka till en affär. Så jag sa att jag kunde göra det. Men det innebar ju att jag blev tvungen att avsluta dagens trädgårdsinsats. Tyvärr.
