Kraka

Torsdagen var vikt för studier. Och visst, jag pluggade. Men på något sätt försvann dagen alltför fort.

Jag var ute en del, satt med böckerna och gick runt och tittade på blommorna. Kände mig rätt stressad inför den kommande helgen.

På kvällen satte vi oss uppe i Tornet. Det var ett tag sedan vi suttit där. Eller sedan jag suttit där för pojkarna är där uppe dagligen och tittar ut. Katter älskar ju att komma upp lite högt och se sig om.

Vi satt där medan solen gick ner och det blev kväll. Det är ljust rätt länge nu. Men till sist blev det dags att sova. Minns inte om pojkarna följde med er till sovrummet eller om de stannade kvar där uppe.

På fredagens förmiddag fixade jag mina tre lunchlådor. Rotmos med köttkorv, pasta med köttfärssås och pyttipanna med stekt ägg. Det är skönt att ha hela helgens mat i kylen på jobbet och slippa tänka på det.

Åkte till jobbet och parkerade på den bortre parkeringen, bakom kyrkan var det fullt. Det märks minsann att folk inte längre undviker att drälla på stan.

Nu har man planterat om i parken. De fina lökväxterna som glatt mig så många gånger då jag passerat där är ett minne blott. Jodå, det är säkert fint, men inte helt i min smak.

Arbetsångesten släppte när jag väl var på jobbet. Kanske mest för att jag inte var ensam om att tycka det är jobbigt.

En ny patient anlände och det var jag som skulle ta hand om hen. Det är alltid lite bökigt innan allt är på plats och uppkopplat. Men sedan var det en rätt okej kväll även om jag inte kom iväg när jag skulle sluta. Nattpersonalen kom in väldigt sent för att få rapport.

På väg till parkeringen fick jag syn på en hare. Det är gott om dem vid kyrkan

På lördagen jobbade jag dag och en lördagsmorgon är det i alla fall gott om parkeringsplatser.

Det är verkligen vackert med alla blommor och grönskan nu. Synd bara att jag inte hinner vara ute så mycket.

Arbetsdagen gick fort, men jösses vad trött man blir att jobba nonstop i skyddsutrustning. Dessutom blev jag tillsagd av kollegan som löste av mig att jag skulle göra en omläggning innan jag kunde gå. Visst kunde jag göra det, men faktiskt hade jag aldrig själv kommit på att säga till någon som skulle sluta att stanna kvar. Jag kom iväg 16 istället för 15. Hela arbetssituationen med covidpatienterna är helt sjuk. Man vet redan när man kommer att arbetet är en övermäktigt.

På kvällen hade Fia middag för dem som varit med och jobbat i trädgården. Jag var också bjuden, trots att jag inte varit med. Men jag ska göra min del nästa vecka. Finns en del nedsågade träd att röja bland.

Det var vackert dukat inomhus eftersom det blåste alldeles förskräckligt ute. Det var helt enkelt för kallt att äta utomhus.

Maten var beställd från en restaurang som en av Fias vänner har. Det var kycklinggratäng (som jag aldrig smakade) och kålpudding. Jag älskar ju kålpudding så jag valde den. Men jag hade egentligen tänkt smaka på gratängen också men orkade inte äta mer när jag ätit upp.

Jag var mätt, men som alla vet har man ju en särskild mage för efterrätt…

Glass, maränger, olika bär och vispgrädde. Kaffe till det. En perfekt avslutning på en god måltid.

Det blev inte sent. I alla fall inte för mig för jag gick hem och sov inför söndagens arbetspass. Hela postopsalen är full av covidpatienter och det är trångt och besvärligt. Samtidigt så är det en spännande utmaning yrkesmässigt eftersom de här patienterna har så många symptom som är helt annorlunda än vad man är van vid. Det är verkligen en helt ny sjukdom som inte liknar någon annan. Man lär sig enormt mycket.

Precis som de andra dagarna kom jag inte iväg som jag tänkt utan blev kvar en extra halvtimme. Man blir liksom aldrig klar och de som löser av är lika trötta som man själv är och det är bara att försöka fixa så gott man hinner.

När jag slutligen kom hem satte jag mig i köket och bara pustade. Var så obegripligt överjordiskt trött. Troligen är det något med att man inte kan andas ordentligt i de där maskerna för alla säger samma sak att man blir trött och inte kan tänka ordentligt. Jag har jobbat med andningsskydd tidigare, men inte i lika många timmar i sträck.

Jag gick och la mig med ambitionen att gå upp riktigt tidigt. Så blev det inte.

I tisdags fyllde Fia år och det var stor fest. Eller så stor som den nu kan vara när man bara får fira med de närmaste.

På förmiddagen åkte vi ut till Toftastrand för lunch. Det var Fia, hennes dotter och jag. Vi satt ute och det var fint sommarväder. Soligt och riktigt varmt.

Vi valde laxen, alla tre, men lite olika dessert. Jag valde äppelkaka med vaniljsås.

När vi ätit klart åkte vi hem med den ena av bilarna och fortsatte sedan till Klockaregårdens trädgårdsbutik i Ör.
Jag skulle inte köpa något, men fick massor av inspiration. Ett par påsar frön fick jag med mig trots allt. Men när det gäller perenner är det inte aktuellt just den här sommaren

När vi kom hem vilade jag en kort stund innan det var dags att byta om för att gå på middagen. Vi skulle äta i trädgården och jag var lite orolig att det skulle bli för kallt med klänning. Men det funkade fint med den gula jag köpte senast och en poncho ovanpå. Jag är ju van vid ett liv där jag har anledning att ha klänning stup i ett. Nu har jag köpt tre klänningar och en kjol sedan jag flyttade ner i januari. Det är första gången jag använder någon av dem.

Före middagen tittade jag till kattungarna. Speciellt Fyran som en av min sons vänner ska ha. Den ska heta Fyran. Det finns en historia runt det, men den är lite för omständig att förklara om man inte känner den här personen och människorna i hans närkrets.

Jag lämnade över min present innan vi gick ut för att äta. Fia har egentligen önskat sig en arbetsdag med hjälp i trädgården. Men den ska vara på lördag och då jobbar jag. Men jag hade köpt en flaska Alexander Bonnet roséchampagne, som är min favoritchampagne, och gav henne en framtida visning av ”mitt” Stockholm. Fia har tidigare uttryckt önskemål om att se Stockholm lite mer än hon gjorde när hon bodde där i sin ungdom.

Det var en fin middag som inleddes med bubbel och skålande och sedan åt vi lasagne och sallad. Till kaffet var det tårta bakad efter Fias mammas recept.

C har skaffat sig en liten valp. Jag fick hålla i honom och till sist skakade vi ikapp, Pappi och jag. Jag frös enormt och tog hunden med mig in och kröp upp i soffan inomhus.

De andra kom in efter en stund och vi satt och pratade en stund. Innan jag sa godnatt och gick hem försäkrade jag mig om att Katten kommit in och tog hand om sina barn. Det är viktigt att de får mat tillräckligt ofta.

Jag var ordentligt trött när jag kom hem till mig. Somnade med ljudbok som jag fick lyssna om idag. Mindes i stort sett inget. Måste ha somnat inom ett par minuter.

Idag, onsdag, hade jag lovat Fia att följa med när hon skulle köpa en ny mobil. Det tog ganska lång tid i affären och jag hann köpa te i tehandeln bredvid, Lapsang souchong, och också kolla på Telia vad en ny mobil skulle kosta mig. Men jag hoppas verkligen att min telefon håller ett tag till. Det är inget jag vill prioritera. Jag ska byta fönster som prio ett.

Till sist blev vi äntligen klara med våra inköp, vilka även innefattade ett besök på Teknikmagasinet. Där storhandlade vi minsann. Varsitt par trådlösa hörlurar. De jag köpte, i rosa, ser i stort sett ut som de jag redan hade. Men de har ingen sladd som kan fastna i allt. Bildörren till exempel. Då var det dags att äta tyckte vi.

En alldeles ljuvlig fisk- och skaldjurssoppa. Jag blev mer än mätt och hade många funderingar om hur jag skulle orka med resten av eftermiddagen och därefter ett webbinarium med föreläsningar som ordnades av Föreningen för narrativ medicin.

Innan vi åkte hem hann vi med ett besök på Granngården och sedan även K-Rauta, men då stannade jag i bilen. Jag kände att jag inte orkade mer.

När vi kom hem trodde jag att jag skulle hinna vila en stund, men det var i stort sett dags att logga in mig på zoom.

Webbinariet handlade om Panik i coronans tid. Det var riktigt bra föreläsningar. För även om jag inte håller med om allt så är det nyttigt att ta del av tankar från olika perspektiv.

När mötet var slut gick jag in till Fia och fikade. Drack kaffe och åt tårta tillsammans med henne och en av hennes söners sambo. Det sista jag gjorde innan jag gick hem var att ropa på Katten och försäkra mig om att hon kom in till sina barn. Hon är en duktig mamma. Men eftersom hon är utekatt så måste man ju se till så hon inte råkar bli utelåst. Jag är inte riktigt van vid sådant. Jag oroar mig alltid för de små att de ska vara ensamma för länge.

Nu ska jag försöka hinna plugga en stund, men inte så länge. Känner att jag behöver sova.

Så var det redan tisdag. Livet, och tiden, rullar på. Men ska jag vara helt ärlig så är jag trött på den här situationen. Jag längtar hem, tillbaka till mitt vanliga liv. Visst trivs jag där jag bor, men det är ju allt annat också. Jag hade tänkt att göra så mycket, träffa människor jag känner i södra Sverige, ta en tur till Köpenhamn och inte minst se mig omkring i de historiska utvandrarbygderna. Så kommer det inte att bli.

Jobbhelgen var okej, fredagen var visserligen trist eftersom jag var instängd, mer eller mindre, med en covid-misstänkt utan symptom (som var på IVA av en annan anledning, men färdigvårdad). Men lördag och söndag var det full fart och lördagen gick hur fort som helst. Vi hade dessutom riktigt trevligt i arbetslaget.

När jag kom hem på lördagseftermiddagen skulle jag vila en stund, hade hunnit sova så där tre timmar mellan fredag och lördag. Tanken var ett par timmar. Jag vaknade tio minuter i midnatt. Då gick jag upp, lagade lite mat och såg sedan ett par avsnitt av en TV-serie.

Igår, måndag, gjorde jag en shoppingrunda till Grand Samarkand. Var inne på Clas Ohlson där det var så folktomt att jag genast blev erbjuden hjälp. Jag tackade och tog emot, även om jag säkert hittat det jag letade efter utan hjälp.

Jag vågade inte gå in i själva centrumet, det var alldeles för mycket folk där. Just inomhuscentrum avråder man från. Istället åkte jag in till centrum, efter att jag gjort ett par ärenden till i affärer utanför.

Parkerade vid biblioteket och promenerade till Akademibokhandeln där jag behövde köpa en sak och gick sedan till Broqvist.

På vägen fick jag syn på en affisch. Reklam för nattclub på en av stadens restauranger.

Visst är det lite roligt, men jag undrar om Tegnell verkligen tycker det. Hur som helst ska jag inte gå dit. Jag är stark motståndare till just den sortens aktiviteter. Inte rent allmänt alltså, men just nu. Man ska inte interagera med nya människor över huvudtaget anser jag. Och om man inte interagerar kan man ju undra varför man ska gå på lokal. Jag utgår från att det är svårt att hålla 2 meters avstånd till andra. Speciellt på en nattklubb om man vill kunna prata med varann.

Jag gick i alla fall och satte mig i ett hörn på Broqvist. Med flera gånger 2 meter till nästa person. Lyssnade på ljudbok och åt en baguette med tonfiskröra. Jag gillar Broqvist och vill att de ska överleva pandemin.

När jag kom hem pratade jag en stund med Fia och gick sedan hem till mig. Lyssnade klart på boken och sedan var klockan så pass att det var sovdags.

Idag, tisdag, står en del på programmet. Behöver plugga, åka in till stan en kortis och ikväll är jag bjuden på middag. Den planeras vara utomhus och jag hoppas att vädret tillåter det. Men det ser ut precis som igår. Först sol, sedan moln och till sist regnade det. Men vi får se…

Efter en nästan helt sömnlös natt var det dags att gå upp. Jag skulle följa med Fia till vaccinationsmottagningen. Ville också vaccinera mig. Det verkar vara extremt mycket fästingar här. Möjligen är det ett år med extra många. Den där sprutan ska ju förnyas emellanåt.

När vi ändå var där passade jag på att få en spruta Prevenar 13. Den ger skydd mot 13 stammar pneumokocker, 13 andra stammar än de 23 som Pneumovax skyddar mot. Enligt vad man säger så är det de 13 stammarna som de flesta av oss ute i samhället kommer i kontakt med. Ibland, hos vissa grupper, finns det skäl att ha båda vaccinerna. Jag förnyade min Pneumovax någon gång i oktober-november, den innan tog jag nog i slutet av förra seklet. Kanske 1999 eller 1998. Den ska man inte ta för ofta sa hon på vaccinationsmottagningen, varför vet jag inte men det ska jag ta reda på när jag hinner/orkar. Den här nya, Prevenar 13, ingår numera i vaccinationsprogrammet för barn. I alla fall i vissa regioner.

Efter vaccinationerna skulle Fia åka till en av sina vänner med en födelsedagsblomma. Vi tog vägen förbi Plantagen. Jag blev sjukt sugen på att köpa plantor, men ska vänta tills det är säkert. Just den här veckan väntas inga frostnätter, men förra veckan var det minusgrader ett par nätter.

Medan Fia var hos sin vän jagade jag en turfzon. Jag hann aldrig hitta den, men nu vet jag var jag ska leta. Nästa gång tar jag den… Bara det blir fint väder och jag har mer tid ska jag beta av ett större antal i Växjö. Nu är det mest två jag plockar till och från jobbet.
Turf är förresten ett tips till Ingrid. Man tar zonerna gång på gång när de inte är blockerade. I Visby finns det gott om turfzoner. Hur det är i Klintehamn vet jag inte, men det finns zoner lite här och var på Gotland. Den där zonen jag letade efter här i Växjö ligger förresten nära en annan av mina regelbundna bloggbesökare. Vem vet, kanske springer vi på varann en dag.

Det var meningen att vi skulle gå in på Stota Coop på hemvägen men av någon anledning så missade Fia att svänga av och sedan kan man inte vända förrän i nästa rondell. Men det ordnade sig ändå. Ingen av oss hade några akuta shoppingbehov. Jag hade blivit sugen på pizza när vi  parkerade utanför pizzerian i Spetsamossen. Men där köpte vi bara varsin glass. Hade tänkt fylla på förrådet, brukar köpa två åt gången, av fryst pizza. Coops egna är helt okej.

Jag blev inbjuden på lunch hos Fia och U. Lax, potatis, sallad och sås. Gott! En kopp kaffe på det och sedan gick jag in till mig och sov lite middag. Pluggade lite också.

På kvällen åkte jag till Stora Coop för att shoppa. Det är märkligt att se hur vissa varor bara finns ibland. Men nu hade man fått hem hushållspapper och det var dessutom extrapris. Är nu lycklig ägare av 12 rullar. Men de är kvar i bilen. Kunde inte bära in dem och kassen samtidigt och tyckte att det var mer besvär än hjälp att hämta en vagn.

När jag kom hem bar jag mina tomatplantor, från deras dagplats, till bordet utanför mig. Satte på ugnen, hällde upp ett glas rött och så småningom värmde jag pizzan och åt vid köksbordet. Lyssnade på ljudbok, trots att jag så väl hade behövt plugga. Men jag valde en kväll i avkopplingens tecken.

Innan jag gick upp till sovrummet och mer ljudbokslyssnade tog jag in mina tomatplantor och satte dem på diskbänken. Trots att det inte var någon frost att vänta. Vill inte ta några risker med dem.

Vaknade ganska tidigt och försökte somna om. Det gick så där. Hann i alla fall plugga, dricka kaffe och äta en förstärkt frukost innan jag bestämde mig för att göra en utflykt till stan.

Parkerade vid Stora torget och gick först till Akademibokhandeln för att köpa ett suddgummi. Ville ha ett Faber Castell eftersom de inte kladdar. Passade på att köpa några pennor också.

Sedan gick jag till biblioteket för att låna ett antal böcker om modernismen. På vägen dit gick jag in på Body Shop. Bestämde mig för att gå dit igen på tillbakavägen.

Jag fick hjälp att få böcker upphämtade från magasinet och den enda som skulle finnas i vanliga hyllan hittade jag inte utan hjälp. Den var så tunn att jag inte såg den.

Tillbaka på Body Shop köpte jag dusch-gel och bodylotion i vårens nya dofter, gurka och citron. Eftersom jag kommit upp i en tillräckligt hög summa fick jag en stor flaska dusch-gel med jordgubbsdoft på köpet. Vet inte exakt vad den kostar, men runt 200 kronor skulle jag tro.

Naturligtvis kunde jag inte låta bli att ta en titt i Indiskas fönster. Blev blixtförälskad i en gul klänning. Så fint mönster.

Men sedan var det dags att gå till Broqvist och fika. Unnade mig en baguette med Skagenröra och en kaka.

Jag satt där en bra stund och blev lite sömnig. Bestämde mig för att avvvakta med övriga ärenden och åka hem.

Satte mig i köket, packade upp mina saker jag köpt och den bok som kommit med posten. Beställde den i lördags så jag blev jätteförvånad att den redan kommit.

När jag bläddrat igenom boken fortsatte jag med pluggandet. Det är mycket att läsa och tiden känns aldrig som att den räcker.

Igår när vattnet var avstängt fick jag en hink med vatten ifall jag skulle behöva det till något. Det gjorde jag inte, men idag tyckte Orvar att det var godare vatten där än i vattenskålen.

Pojkarna la sig bredvid dammsugaren och jag frågade. Men de sa nej. Det var fullständigt uteslutet att de skulle hjälpa till att dammsuga. De är ju rädda för dammsugaren när den är igång. Det  måste jag väl ändå förstå.

Orvar passade sedan på att spana ut genom fönstret. Men båda pojkarna fick sedan chansen till lite utevistelse medan jag vattnade mina blommor och planterade om tomatplantorna. Något mer vattendrickande ur hinken skulle däremot inte bli aktuellt. Det hade jag använt till blommorna.

På kvällen, ganska sent, blev Fia och jag inbjudna till C på korv med bröd och chokladkakor till efterrätt. Det var gott med lite nattamat. 🙂

Som ni vet så har jag haft span på uggleungar i en holk på Tornet. Men nu ser jag dem inte längre och hör heller inte deras mamma. Vet inte om jag behöver vara orolig. Kanske har de gett sig av. Uggleungar lämnar boet innan de är flygkunniga. Om det jag googlat mig till på olika sajter så är det nog dags för dem att lämna boet. Mamma uggla tar hand om dem sedan också. Tycker mig höra svaga uggleläten i skogen, men är inte säker.

De är nog rätt stora egentligen. Bara för att jag inte sett dem förrän i fredags betyder det inte att de inte varit där sedan länge. Ugglor lägger sina ägg tidigt på våren, oftast i mars men redan i februari händer det att ägg läggs. Sedan ruvar mamma uggla cirka 30 dagar och därefter stannar ungarna i boet så där 35 dagar ungefär. Jag hade på något sätt hoppats på att de skulle vara där hela sommaren.