Jobbar för att leva, lever inte för att jobba

Det är dags för en lång arbetshelg, den började redan igår, på torsdagen. Det är inte ofta jag jobbar så intensivt med många pass i rad. Men jag behöver jobba in lite tid för att ha en längre ledighet när L..a kommer hit.

Nu är det redan lördagsmorgon och jag har gjort hälften av passen. I alla fall helgens pass.

Torsdagen var helt okej och det var fredagen också. Tycker så mycket om mina arbetskamrater, i alla fall för det mesta. Att trivas på jobbet är viktigt och om jag ska ge något råd till den yngre generationen så är det just att skaffa ett yrka som känns spännande och stimulerande och att se till att jobba med folk man trivs med. Man kan inte älska alla, men om man inte hittar någon man trivs med så är det dags att byta arbetsplats. Blir riktigt beklämd när jag läser att unga människor bara längtar efter att gå i pension och slippa jobba. Läste igår i en blogg om en person som längtat efter att bli pensionär redan i ”dagis” (det som kallas ”föris” numera). Personen i fråga är heller inte så gammal och har långt kvar till den där pensionen och skulle kunna hitta en plats i arbetslivet att trivas på. Men en del väljer att ha det så… Tyvärr blir det allt vanligare i den yngre generationen.

Det var dags att göra ett dagsverke före jobbet.

  • Bar ut disken
  • Värmde diskvatten
  • Diskade
  • Gick iväg med några soppåsar till moloken
  • Städade toaletterna
  • Bar bort soppåsen från toaletterna
  • Lagade lite att äta
  • Packade kvällslunch
  • Åt
  • Hittade mer disk som jag bar ut
  • Vattnet hade kallnat så disken fick stå på vänt
  • Bytte om

Det blev dags att åka för en lördagskväll på IVA.

Kvällen blev helt okej, Till en början gick tiden sakta men sedan speedade den upp och plötsligt var det dags att rapportera över till natten.

När jag kom hem gjorde jag ett par rutbrödsmackor med ost. Till det ett glas av det goda, röda vinet. Självklart serverades det mjukmat till pojkarna.

Så var det dags för söndag. Inget speciellt med det, en dag som alla andra med jobb och andra plikter.

Kaffe och frukost. Eva Röses sommarprogram medan morgonen och dagen tar plats i mig. Vet egentligen inte riktigt vad jag tycker om programmet.

Det har redan blivit dags att planera hösten. Antagningsbeskedet för högskolekurserna har kommit och jag har tackat ja. Har sedan länge ett teaterbesök inbokat och idag köpte jag biljett till tre jazzkonserter på Konserthuset. Det kommer några filmer under hösten som jag absolut tänker försöka hinna se och även några teateruppsättningar. Men som vanligt får vi se vad jag hinner.

Tittade på ett par avsnitt av Tordyveln flyger i skymningen. Den skrevs ursprungligen som en radioföljetong av Maria Gripe och Kay Pollak med start 1976 och har sedan gått i repris många gånger. Den gavs ut som roman 1978 av Maria Gripe och har nu spelats in som TV-följetong.
Det är en ungdomsserie, men även en klassiker som man nog ”borde” se någon gång i livet. Trots att jag hörde radion utannonsera den när jag växte upp blev det aldrig av att lyssna. Men nu är det dags för Tordyveln!

Hann städa toaletterna medan jag pratade med M. i telefon, 1 timme och 17 minuter hinner man en del på.

När jag var tillbaka i stugan åt jag två knäckemackor och packade min kvällslunchlåda. Bytte om och gav mig iväg till jobbet.

Precis när jag var klar på toa i omklädningsrummet ringde min mobil. Kände inte igen numret men tänkte att det var bäst att svara ifall den hänt någon anhörig något.
Det var ”ogräspolisen” som ringde och jag fick mg en ordentlig utskällning. ”Hur tänker du? Tänker du något?” var en av de saker jag fick höra. Man ivll ha en skriftlig detaljplan med tider och planer för min trädgård. När jag sa att jag vet att de vill det men att jag inte hunnit fick jag ett snäsigt svar att ”det tar bara fem minuter att göra en sådan plan”.
Tror snarare att det tar fem timmar. Minst.
Man leker myndighet och läxar upp som om det skulle handla om något brottsligt. Att säga till någon ”Hur tänker du? Tänker du något?” skulle jag aldrig få för mig att säga till någon annan vuxen som jag inte känner superväl. Det är väl sådant en förälder kan säga till en tonåring som stulit en bil kanske, eller något annat brottsligt. Men att ringa upp och säga sådana saker till någon man bara känner ytligt är helt åt fanders. Jag tog upp det här med att jag får anonyma hatbrev och det verkade man ju inte ta på något allvar alls. Bara att man försvarade sig med att det är ingen i styrelsen som skriver dem.
Att man inte kan förstå att det finns saker i livet som måste prioriteras före ogräs verkar vara det normala här. Jag räknade upp en massa allvarliga saker som hänt i mitt liv och hur det är nu. Men det viftades bort och rensa ogräs hade högsta prio.
Att man sen inte kan stänga grinden efter sig en endaste gång när man ränner där och kontrollerar gör mig galen. Hur  jävla svårt kan det vara för vuxna människor att stänga en grind efter sig?!!

Jag mådde dåligt hela eftermiddagen och kvällen och hade ont i magen. Allt detta hat som man häller över mig. I den här föreningen saknas verkligen omtanke och förståelse för andra. Men jag var varnad av några som inte orkat stanna kvar utan sålt sitt hus och skaffat ett annat. Men jag vill inte ge upp. Jag vill bo här!!! Men jag vill vara ifred.

Efter jobbet åkte jag omvägen förbi Västberga och köpte mjukmat. Den var slut och Kingston blir så ledsen då. Orvar bryr sig inte, han är nöjd med torrfoder om det inte finns annat.

Hemma satte jag mig ner en stund med kaffe och en mazarin. Det har varit en ganska bra vecka tills det där telefonsamtalet som verkligen golvade mig. Jag är så på gränsen till att gå in i väggen av alla bekymmer som måste lösas och gränsen är i stort sett nådd.
Men strax ska jag sova. Imorgon är jag ”ledig” och ska bland annat tvätta. Men jag ska försöka komma iväg till gymmet och göra av med katekolaminer (stresshormoner).

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stugan, vår egen korkek | Lämna en kommentar

Veckans Foto #20

Bloggaren Nacka 144 har en bloggutmaning som han kallar Veckans foto. Här är det meningen att man med hjälp av bilder, max 5 stycken, och text ska visa veckan som gått.

Trots att det hunnit hända så mycket under veckan så känns det som en händelselös vecka. Kanske mycket för att stora delar av veckan gått åt till arbete på  den intensivvårdsavdelning där jag just nu arbetar sedan november 2023. Ett nygammalt arbete eftersom jag varit där tidigare i omgångar. Inget av allt spännande, tragiskt och omvälvande som sker på jobbet får fotograferas. Förstås!

Den här veckan och nästa har jag ansvaret för att städa toaletterna. Till vänster är det damernas med tre toaletter och till höger herrarnas med två. Det är alltså fem toaletter som ska städas, fyllas på papper och även ett slags korridor utanför som ska sopas och våttorkas.

Ett stående, eller nästan i alla fall, inslag i mina veckor är tisdagsshoppingen med efterföljande fika. Den här veckan gjordes inköpen i Västberga.

Katterna är en viktig del av mitt lilla hushåll. Vi delar hem och säng. Här har båda pojkarna lagt sig för att ta den tupplur jag inte hade tid till själv.

Veckans matbild blir vita bönor med rökt skinka. All mat den här veckan har ätits hemma eller som matlåda på jobbet. Inte en enda måltid på lokal.

Publicerat i Livet, Veckans foto | 4 kommentarer

Fem en fredag v. 28: Sommarutgåva

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad älskar du med sommaren och vad tycker du är överskattat?
  2. Vad längtar du efter innan semestern och vad längtar du efter när den är slut?
  3. Vad gör dig lycklig en helt vanlig sommardag?
  4. När känner du att du verkligen är ledig?
  5. Vad gör du i sommar?
  1. Eftersom jag är frusen tycker jag om värmen. När det är någon. Något jag däremot inte uppskattar är trängseln.
  2. Semester i ordets verkliga bemärkelse är det så länge sedan jag hade i mina anställningar så det vet jag inte. Däremot uppskattar jag många saker jag ser fram mot.
    Just nu längtar jag efter att L..a ska komma och allt vi planerat. Längtar även efter min planerade resa till Mongoliet nästa år.
    Efter sommaren är det alltid trevligt att planera för höstterminen och, inte minst, julen.
  3. Att solen skiner, eller mer tydligt: Att det inte regnar.
  4. När inget finns på ”listan”. Alltså nästan aldrig.
  5. Jobbar, packar ihop mitt hemmahemma, betar av saker jag inte hunnit som måste bli avslutade.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 14 kommentarer

Blått och gult

Klarblå himmel och sol. Så typiskt att jag ska jobba. Men det är ändå trevligt att se solen, har ju en del att göra före jobbet.

Kaffe och lite frukost, även pojkarna får frukost. Mer kaffe och Cecilia Hagens sommarprogram. Sedan kläder på och iväg till toaletterna. Städning!

Som ett fint vin är hon, Cecilia Hagen, och det är en fröjd att lyssna på henne. Hon har blivit så mycket mer underhållande med åren. Jag kan sjunga med i samtliga låtar hon spelar, vilket betyder att hon har bra musiksmak.
Inte ett enda elände berättade hon om heller. Så befriande! Man kan faktiskt vara nöjd med livet och är man inte det så är det ingen naturlag att privata tillkortakommanden måste kräkas ut över oss andra.

Kokade pasta, den där vi fick ett paket av på Blodomloppet. Alltid trevligt att få lite smått och gott gratis. Gjorde mina matlådor för de kommande dagarna och kände mig rätt nöjd med vad jag hunnit. Trots allt.

Innan jag gav mig iväg till jobbet hann jag en fika hos grannen i 1:an. Hon hade till och med tinat wienerbröd som hon hade i frysen. Det var trevligt med en pratstund, trots att den blev kort.

Åkte till jobbet. Det blev en bra eftermiddag och kväll. Lagom med jobb. Efteråt åkte jag hem till katterna som genast fick kvällsmat. Sedan hällde ja upp ett glas rött. Hade tagit med en flaska lite dyrare vin från hemmahemma, The fat lady sings.
Lyssnade på ljudbok och njöt av stillheten hemma. Pojkarna gick och la sig efter maten.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

Solen lyser på liten stuga

Hade fri sovning men när jag vaknade hade jag ändå inte sovit mer än drygt 7½ timme, det blev sent igår. Klockan var halv nio när jag satte mig med mitt morgonkaffe, två knäcke med ost och dagens sommarprogram med Anna Brandenberg. Då hade pojkarna redan ätit och gått och lagt sig igen. Ute var himlen klarblå och solen lyste. Visste att det inte skulle bli någon utedag ändå, det fanns inte tid till.

Trots att jag kände stressen i både kropp och själ övertalade jag mig själv att ta mig tiden till en lugn frukost. Gjorde mer kaffe.

Anna Brandenberg berättar om stressen i hemtjänsten, om hur det ändå finns glädjeämnen som gör att det känns meningsfullt. Vård överhuvudtaget är stress och en ständig kamp med klockan, personalbrist och överbeläggningar.
Hon pratar om minutstyrningen, den som inga kommuner erkänner att de har, som göms i en annan terminologi. Man kallar det för något annat. Precis som man kallar dubbelpass i vården för att jobba heldag och halvdag när man bara är på jobbet sina schemalagda åtta timmar.

En av de saker hon tar upp för att det ska bli bättre är att ma måste sluta dumpa människor i undersköterskeyrket. Jag skrattar till lite för det är ju precis en av de saker vi brukar prata om, hur märkligt det är att varenda nyanländ, oavsett om de passar för jobbet eller inte, ska bli antingen undersköterska eller barnskötare. Det är det man erbjuder dem.
Naturligtvis finns det invandrare som både passar för jobbet och gör fantastiska insatser, men just att det är de två yrken man utbildar alla till för att bli av med dem är galet. Det är där det är brist på folk och därför måste de jobba där.

Den här sommaren har jag ännu mer än tidigare fått erfara bristen i hemsjukvård och på äldreboende. Jag har fått hundratals jobberbjudanden på mail från konsultchefer i bemanningsbolag jag aldrig hört talas om. Från sådana jag känner till också förstås och även från det bolag där jag har en vilande anställning. Där borde man ju dessutom veta bättre, jag jobbar enbart med intensivvård. Möjligen på någon specialavdelning inne i slutenvården.
Har mailat några av dessa och bett dem att inte skicka dessa förfrågningar. Mail tar ändå tid att hantera och får man tio till tjugo om dagen blir det tröttsamt. Blir också lite fundersam när jag får erbjudande om enstaka pass i så pass närtid att man inte har en chans att ta referenser och kontrollera vem jag är. Inte undra på att det slinker in både kreti och pleti hos klienterna (eller vad som just nu är på modet att kalla dem som får hjälp i hemmet) och man läser om både stölder och våldtäkter. Suck!
Ofta är enda kravet att man ska ha körkort. Givetvis krävs att man är utbildad och, för sjuksköterskejobb, naturligtvis att man är legitimerad. Numera ska även undersköterskor vara legitimerade, men det kravet har man kringgått genom att kalla de som inte är legitimerade för omvårdnadsassistent istället. Tänk vad arbetsgivare kan vara påhittiga 😉
Som legitimerad finns man i Socialstyrelsens register och det är en offentlig uppgift, det är därför man får alla dessa mail och sms. Möjligen kan man väl skydda just mailadress och telefonnummer genom att inte uppge dem. Men då får man pappersbrev istället.
Slut på dagens gnäll… 😀

En akut städuppgift utfördes och sedan gjorde jag ännu en kopp kaffe, det var fortfarande något som kunde kallas morgon och stressen i mitt liv måste minska om jag ska orka. Kollar blodtrycket som är bra. Det är grundstressen som gör mig sjuk, inte den där som uppträder när det är stressigt på jobbet, det är punktstress som släpper när den stressiga situationen är över.

Efter tandritualerna gick jag ut och började med häcken.  Den är klippt, men det ska rensas inne i häcken och även skyfflas ogräs. Det har jag gjort ett par gånger tidigare den här säsongen men det kommer ju upp nytt. Bekämpningsmedel är strängt förbjudet.
Det är en himla stress med dessa inspektioner som tar noll hänsyn till hur livet ser ut i övrigt. I år är det extra jobbigt eftersom jag har mitt hemmahemma att ta hand om, svägerskan med sina imperativa krav och en del andra problem som måste tas om hand. Utöver jobbet alltså, för det är också något som tar tid.

Blev ju långt ifrån klar, har som sagt bara börjat. Tog sedan bilen bort till det förråd där toalettpapper finns och hämtade en bal. Har alldeles för ont i ryggen för att bära. Parkerade igen när jag lagt det i förrådet inne på toan. Sedan städade jag.

Hade sedan tänkt åka hemhem, men bestämde mig raskt för att laga lunch och äta först. Det är både billigare och går fortare.

Har förälskat mig i de här korvarna som heter Stockholmare. Har en lite rökig smak. Potatissallad som tillbehör med stänk av en stark sås som en av undersköterskorna delade ut en dag. Vet inte riktigt varför, hen är en lite mystisk person som trots många år i alla fall jag aldrig förstått mig på.

Efter maten gjorde jag rent tänderna utan tandcreme så jag skulle kunna fluxa utan att vänta en halvtimme först. Bytte kläder och gav mig av.

Någon tupplur efter maten fanns det inte tid för. Men mina två vikarier erbjöd sig genast att sova en stund åt mig.

Började med att åka till Biltema för att köpa sådana där handredskap för ogräs. Gissade att de skulle vara billiga där och det var de.
Man hade en kassa för oss som fick skämmas med våra kontanter. Men något kaffe kunde jag inte få köpa utan kort. Det fick jag inte på IKEA heller.

Åkte hem och fixade lite. Sedan till Jakan med några saker. Mina nya kort hade kommit och på vägen tillbaka kunde jag dricka kaffe och äta en mjukglass på IKEA. Deras mjukglass är verkligen god.

Åkte sedan hem till stugan. Hade några kassar med saker med mig. Bland annat en del matvaror från frysen.

Anammasås till matlådor och middag idag. Så gott! Måste tömma frysen hemmahemma nu.

Pratade i telefon med lite olika personer medan jag lagade mat. När jag var klar gick jag och la mig för att orka med det kommande arbetssjoket. Fyra kvällar på rad.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

Ännu en dag

Upp strax efter sju, ute regnade det som vanligt. Om inte vädret vänder snart kommer det att bli en jobbig höst och vinter. Oroar mig faktiskt redan för hur jag ska orka.

Började med att lyssna på Anders Norléns sommarprogram. Lite småtråkigt men ingen katastrof skulle jag väl säga.

F ringde och berättade att han var på väg med Snufflan. Jag skulle vara hundvakt. Lite blandade känslor. Hade inte tid, inte ork och andra planer som fick sättas på vänt. F ger sällan utrymme för att planera, saker bara dimper ner över mig.

Tjugo över nio kom Snufflan och blev överlämnad i dörren. Orvar var med och mötte upp hhenne, sedan försvann han som en avlönig någonstans under möblerna. Kingston kom fram och hälsade och gick sedan iväg igen. De känner varann väldigt väl. Pojkarna bodde ju hos F under en längre tid och har varit på besök ett par gånger också.

Snufflan började med att äta frukostoch jag bestämde mig för att strunta i om det var sitt eget eller katternas torrfoder hon knaprade på. Sedan gick hon omkring och letade efter någon bra plats att lägga sig på. Katterna bestämmer vem som får ligga var. Hon hittade snabbt en fredad plats.

Pluggade, pratade med Fia i telefon, gick en kort sväng med Snufflan och gick sedan och städade toaletterna. Jag har städningen de kommande två veckorna.

Tillbaka i stugan lagade jag en sen lunch. Var så hungrig! Det var bara att gräva lite i kylen.

Tvärt emot vad jag trott lägrade sig ett lugn över vår lilla familj. Kingston studerade fåglar genom fönstret, Orvar utförde grottforskning under täcket och Snufflan gjorde något slags sömnforskning. Själv åt jag först min lunch medan jag lyssnade på ljudbok och tog sedan en kort tupplur. Som inte blev så kort…

När jag gick upp gjorde jag kaffe. Gick ut med Snufflan igen och sedan kom F och hämtade henne.

Gav mig av med bilen för att dels tisdagsshoppa dels träna. Klockan var mycket, i mesta laget och jag blev tvungen att hoppa bastun för till det fanns inte tid. Man stänger gymmet klockan 22:00 på vardagar. Utom fredagar för då stänger man tidigare och lördagar och söndagar både öppnar och stänger man tidigare.

Man ska inte ändra ett fungerande koncept. En fika efter tisdagsshoppingen är i det närmaste obligatoriskt.

Åkte hem, pojkarna fick mat och jag pratade med M. i telefon. Länge…
Sedan var det sovdags…

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

EFIT – Ett Foto I Timmen – 7 juli

Ett foto i timmen är en bloggutmaning som pågått i många år. De andra som gör utmaningen just idag hittar du här.

Den kommande veckan kommer att bli mer än hektisk. Så mycket som måste hinnas med och bli gjort. Veckan börjar som det är bestämt sedan 1973 på en måndag. Arbetsdag, som kommer att följas av många den här veckan.

Klockan 7-8: Började dagen med kaffe och en stund vid datorn. Kastade ett öga genom fönstret och konstaterade att det i alla fall inte regnade. Ännu.

Klockan 8-9: Kontrollerade blodtrycket. För första gången på länge låg det riktigt bra. Har varit, och är, väldigt stressad. Men medan Leonard Cohen sjöng sin fina Hallelujah mådde jag så bra.

Klockan 9-10: Stör mig inte! sa Kingston och såg lite sur ut. Katter ägnar stor del av sin tid till att sova.

Klockan 10-11: Tiden rusade iväg. Det var dags att börja förbereda för att åka till jobbet. Måste ta bussen idag, som ni kanske minns från veckan som gått blev jag tvungen att spärra mina kort, och nu kan jag inte parkera innan jag har ett nytt.
Tvättade mig, tog på kläder, fixade till mig lite och gjorde en kopp kaffe. Gjorde även en preliminär lista för vad som måste göras under veckan.

Klockan 11-12: Bestämde mig för att fixa lite lunch innan jag åkte till jobbet.

Klockan 12-13: På väg till bussen. Fick springa lite för att hinna.

Klockan 13-14: Framme vid det stora sjukhuset. Det tar lång tid att åka bussen, speciellt om det är mycket trafik eller busschauffören kör fel vilket händer titt som tätt. Idag till exempel. Vilade en stund först och tog sedan hissen ner till omklädningsrummet i källaren.

Mellan 13:30 och 21:30 jobbade jag på intensivvårdsavdelningen.
Sedan tog jag samma väg hem som jag kom dit.

Klockan 23-24: Åter vid datorn med kaffe och knäckemackor. Kattpojkarna hade fått kvällsmat och ätit. De får alltid mat före mig.

Publicerat i EFIT - Ett Foto I Timmen - 2025, Livet | 6 kommentarer

Veckans Foto #19

Bloggaren Nacka 144 har en bloggutmaning som han kallar Veckans foto. Här är det meningen att man med hjälp av bilder, max 5 stycken, och text ska visa veckan som gått.

Hann bara med ett endaste gymbesök den här veckan. Kastade ett öga på Telefontornet innan jag skyndade hem.

Tvättade 6 maskiner, det var vad jag hann. Bokade en ny tid inom ganska snar framtid.

Huvudbyggnaden vid Säby gård. Gården har anor från 1408 då platsen nämns. Men man vet att människor bott där sedan yngre järnålder (500-1500 e Kr)

Det blir allt vanligare med husdjur i affärer,restauranger och andra serviceinrättningar. Den här stora vovven klev plötsligt in hos min frisör och visade sig höra ihop med den ena, eller kanske båda, frisörerna. Är lite osäker på om de är ett par eller inte.

Trots att jag har matbilder även från den här veckan väljer jag en med kaffe och bulle. Tänker på Tage Danielssons Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar.

Publicerat i Livet, Veckans foto | 6 kommentarer

Lördag i fritt fall

Naturligtvis hade jag en plan för dagen. Skulle gå upp tidigt och sedan skulle jag följa min mentala lista. Som ni nog redan förstår så utvecklades lördagen till något annat.

Började med att stänga av alarmet, något jag inte ens minns att jag gjorde, och sedan sov jag den sömn jag så innerligt väl behöver. Klockan halv tio slog jag, något förvirrad, upp ögonen och undrade vad som hänt. Jag hade ju satt alarmet på sju för att skynda mig och sedan åka hemhem och packa klart. Det skulle jag ju absolut inte hinna nu…

Ute var det ett slags höstväder igen. Eller igen, det har det väl varit nästan varje dag den här sommaren. Med enstaka avbrott av sol och värme.

Började med att lägga upp mjukmat åt pojkarna innan jag gjorde kaffe och två mackor. Lyssnade på Edward af Silléns sommarprogram. Han är en så fantastisk och jag hade höga förväntningar. De kom inte på skam, han levde upp till dem med råge.

Mer kaffe och tittade på ett avsnitt av Ett fall för Vera som jag bara sett halva av innan. Blev inte klar nu heller. Tror jag fått en överdos av Vera.

Lyssnade en stund på bok, klädde mig sedan, efter att lagt mig en kortare stund med alarmet på för säkerhets skull, och åkte hemhem. Hade bestämt att träffa M. för ett glas på kvällen. Hade ombyteskläder hemmahemma.

Regnat öste ner och jag tog bussen till T-banan. Åkte hemhemoch då visade det sig att klockan var så mycket att jag bara hann byta om.

Åkte in till stan och gick till restaurangen där vi skulle ses. Köpte ett glas rött och satte mig ute. Just då småregnade det bara och luften var skön. Men sedan började det ösa ner och regnade in från sidorna på markisen. När M. kom flyttade vi in. Det var inte alls mycket folk inne i restaurangen, de flesta satt ute. Trots regnet.

Vi drack vin, jag beställde en korg med bröd och smör eftersom jag inte ätit så mycket under dagen, och vi avhandlade diverse ämnen.

Hade tänkt åka hem precis lagom för att ta bussen från T-banan, men när jag kom fram var det en halvtimme kvar så jag gick. Det regnade bara lite så det fungerade okej.

Var trött och la mig nästan genast.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | Lämna en kommentar

Här ser man hur viktigt det är att kolla källan innan man skriver

Att jag tycker Agnes Wold är mer eller mindre knäpp är ingen hemlighet. Hon är ett under av märkliga idéer som vida slår vilken konspirationsteoretiker som helst. Media, och många andra, verkar helt ha missat att hon är läkare och professor i klinisk bakteriologi. Ändå får hon ständigt uttala sig om än det ena än det andra.

Men artikeln i Aftonbladet tar faktiskt priset. ”…enligt Socialstyrelsen innebär ett intag av fyra enheter per månad att man har ett riskbruk” säger hon och kritiserar, med all rätt, det uttalandet. Problemet är bara att antingen kan tanten inte läsa innantill eller så ljuger hon medvetet. För det är inte vad Socialstyrelsen sagt. Deras utlåtande är som nedan:

Enligt Socialstyrelsen är riskbruk av alkohol definierat som att dricka 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer vid ett och samma dryckestillfälle minst en gång i månaden”.

Att dricka 4 glas vin i månaden är en himmelsvid skillnad från att stjälpa i sig 4 glas på raken, vilket är vad Socialstyrelsen säger är ett riskbruk. Nej inte ens det säger de utan om man gör det minst en gång i månaden, alltså upprepat månad för månad. Det tycker jag att de har rätt i. Att dricka 4 glas vid samma tillfälle vanemässigt är ett riksbruk. Men att citera fel är faktiskt värre, alternativa fakta, och här borde Aftonbladets journalist kontrollerat vad Socialstyrelsen verkligen sagt. Jag stör mig på att vissa får expertstatus om allt möjligt trots att de bara är experter på någon smal vetenskap. I det här fallet klinisk bakteriologi. Kan slå vad om att många inte ens vet vad det innebär.

Publicerat i Livet, Rubriker som fångat mitt intresse, samt ett och annat från nätet | 1 kommentar