Ännu en helg i vårdens tjänst

Fredag

Hade planerat att såga upp den småved som ligger lite varstans på tomten. Det kunde jag ju glömma. Orkade inte ens dra fram den där jag skulle stå med sågen. Det var så sjukt varmt.

Jag hann i alla fall diska och efter att jag vilat gick jag till grannen i 1:an med min tårta och lyckades avyttra i alla fall en bit. Hennes granne från hemmahemma var glutenintolerant så han kunde inte äta av tårtan.

Vilade en stund, men det är svårt att få till sömn på eftermiddagen när jag sovit hela natten. När det var dags att åka till jobbet var det tillräckligt svalt för att flytta ved. Men då fanns ingen tid.

Gjorde en sallad till matlådan. Tomaterna är från min tomatfarm. Resten är köpemat.

På jobbet var det lugnt. Min kollega hade en patient som var lite dålig, men mina patienter var fiska uppvakningspatienter. Alltså patienter som gjort mindre ingrepp men som var friska i grunden.

Lördag

Åkte hem, stämplade ut 7:10. Har arbetstid till 7:30, men jag kunde inte med att sitta av tiden för att slippa löneavdrag. Kan leva med att man drar bort 20 minuter. Ska jobba heltid igen i höst så det gör inget. Dessutom lovade jag en kollega att komma redan klockan 20:00 på lördagskvällen om han kontaktade chefen i drift och fick det okejat. Som timanställd är det inget man får bestämma själv. Kollegan ska springa Midnattsloppet.

Stannade till vid Stora Coop vid Ågestavägen och köpte cider som vi skulle ha på kvällen. Vi skulle ha lite knytis med ost, kex och cider.

När jag kom hem drack jag kaffe och åt en macka med det sista i burkan med bredbar salami. La mig sedan på sängen i vardagsrummet där solen inte har något fönster att lysa på. Det blir varmt ändå, men i alla fall mindre varmt än i mitt sovrum.

När jag vaknade hade kollegan skickat ett sms med en kopia på konversationen med driftsansvarig chef och att det var okej att jag började min arbetsnatt klockan 20:00.

Drack kaffe och åt två mackor med kantarellost. Sedan la jag mig en stund igen och lyssnade på ljudbok. Somnade aldrig, men det var skönt att vila kroppen lite mer.

När jag sedan gick upp drack jag mer kaffe och åt en bit av tårtan. Utomhus. Det var varmt. Vattnade tomatfarmen och borstade tänderna och klädde mig. Gick in och satte mig med datorn en stund. Orkade inte vara ute. Det fanns inte ett moln på himlen och var olidligt varmt. Hann lägga in några av månadens räkningar och svara på en inbjudan.

Var på jobbet strax före 20. Det var lugnt och stillsamt och det fortsatte vara så. Det kom några patienter som stannade kortare tid efter mindre ingrepp.

Vi hann äta vår ost, våra kex och dricka cider utan problem. Sånt kan man aldrig veta i förväg.

Söndag

På morgon önskade jag mina kamrater jag jobbat med God jul och Gott nytt år. Det var halvt på skämt halvt på allvar. Men enligt schemat ska vi inte ses förrän nästa år.

Åkte hem och la mig meddetsamma. Jag var trött. Trots att jag inte gjort många knop.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop, Stugan, vår egen korkek | 1 kommentar

Idag var det bara vardag som gällde

Hade fri sovning men vaknade kvart i åtta ändå. Kanske berodde det på att jag då sovit 8½ timme.

Gjorde kaffe, lite senare knäckemackor och satte mig och skrev de två blogginlägg jag inte hunnit tidigare. Svarade också på några bloggkommentarer och läste bloggar jag följer.

Det var lunchtid innan jag var klar och jag var riktigt hungrig. Det fick bli två räkmackor med ägg och aioli. Kaffe till förstås.

När jag druckit ur kaffet klädde jag mig, tog ur sängkläderna ur sängen och la i tvättpåsen och gick sedan med sopor till sopmoloken. Tyvärr kunde jag inte bädda rent eftersom jag inte hade fler rena lakan i stugan så det fick vänta till senare.

Klockan var rätt mycket när jag kom iväg. Men det trafiken var okej och det gick fort hem.

Jag bar in tvätten jag hade med mig, har fraktat hem smutstvätt i omgångar så totalt sett hade jag rätt mycket som behövde tvättas.

Hann ta ett skumbad före tvättiden och klädde mig sedan och bar ut mina saker när klockan var 15. Då upprepade det sig, det som händer alltför ofta. En kärring höll fortfarande på i tvättstugan och skulle ”bara göra klart” som hon sa på något slags mer eller mindre obegripligt språk. Skulle väl föreställa engelska kan jag tro.
Jag är så TRÖTT på dessa kärringar som tror att bara för att man inte kan svenska så kan man göra som man vill. Man behöver inte följa en enda regel och städa finns inte i deras begreppsvärld. Jag sa till på skarpen att hon skulle ge sig av meddetsamma. Hon förstod i alla fall mitt kroppsspråk. Jag var mer än arg!
Sedan fick jag lägga en dryg halvtimme på att rengöra efter henne innan jag kunde tvätta. Blev till och med tvungen att köra den ena maskinen tom för att skölja den ren. Det retar mig att dessa kvinnor som går hemma hela dagarna med sina ungar inte kan planera så de hinner städa efter sig och vara ute ur tvättstugan i tid. Det är väl bara att boka en ny tid om man har mer tvätt. Det finns hur många tvättider som helst, i alla fall i den tvättstugan. Troligen i de andra två på gården också.

F fick överta maskinerna efter mig och han hann faktiskt få sin tvätt både tvättad och torr. Vi bestämde sedan att ses klockan 20 och åka för att äta något. Jag gick in till mig och hade ambitionen att lägga in mina Klarnafakturor från Bokus i internetbanken. Men så blev det ju inte, min tid bara försvann.

Vi åkte först och köpte några saker på Willys och sedan till Max och åt. Enklast möjliga middag, men helt okej.

När vi kom hem vaktade F min bil på vändplanen och jag skyndade in och hämtade min laptop och några andra saker. Sedan åkte jag till stugan.

Jag bar in min kasse med ren tvätt och insåg att jag helt hade förträngt att sängen var obäddad. Det var bara att bädda. Men nu har jag i alla fall rena lakan och det var så skönt att krypa ner i sängen.

Ännu en dag är slut…

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

Mat, covidminnen och två konserter

Region Uppsala bjöd in sin egen personal till en kväll i Botan (Botaniska trädgården i Uppsala). Naturligtvis var inte inhyrd personal välkommen, man skulle anmäla sig via en länk på hemsidan och då uppge var man var anställd. Så nej, det gällde inte mig.
Men av någon anledning, som jag bara kan gissa mig till, fick plötsligt min konsultchef ett mail med inbjudan att personal som var inhyrd var välkomna att anmäla sig via tickster.
Jag tror, killgissar lite, att det gått till så här: Från början var det ett tillfälle som detta evenemang skulle hållas. Men intresset var så stort att man var tvungen att ordna ett tillfälle till. Då blev det liksom platser ”över” till löst folk som oss inhyrda.
Det var någonstans mellan 3000 och 3500 denna kväll, nästa tillfälle kommer det att vara cirka 7000 personer som ska få äta, höra om covid och lyssna på två konserter.

Man skulle öppna insläppet klockan 17:00 och jag var på plats en liten stund innan och kunde därför hitta en sittplats när jag hämtat min mat. Det var välorganiserat, det var en cateringfirma som höll i utfodringen, och man fick stå i olika köer beroende på vilken mat man beställd. Det var kyckling, fisk eller vegetariskt. Jag hade valt fisk. Hade också valt en alkoholfri öl.

Välorganiserat vid matutlämingen

I min låda fanns ugnsbakad lax, örtvrème med basilika, grönkålssallad med äpple, rostad färskpotatissallad med semitorkade tomater, sockerärter och ramslöksolja. Det fanns också blåbärsswiss med chokladcrème och cookie-O. Maten var god, men laxen hade kunnat vara lite mer saltad, den smakade i stort sett inget.

Jag hade satt mig längst ut vid ett bord och fick sedan sällskap av ett gäng kvinnor som, i alla fall de flesta av dem, jobbade administrativt. Jag hade väldigt trevligt i deras sällskap.

Klockan 19:00 skulle programmet från scenen börja. Då reste jag mig och gick fram mot scenen. Det var ganska glest med folk så det var lätt att komma ända fram.

Det var mycket prat om covid och hur fantastiska och duktiga vi varit som ställt om och jobbat under pandemin. Man intervjuade mängder av folk av olika kategorier uppe på scenen och under all tid då inget försiggick på scenen var det berättelser i ord, bild och text på storskärmar. Ska jag vara ärlig så är jag så TRÖTT på allt tuggande om hur duktiga vi varit. Vad hade sjukvårdspersonal för val? Vi var fångade i en våg av coronasjuka pandemipatienter medan många ”där ute” kunde jobba hemma och skaffa en ”coronahund”. Jösses säger jag bara! Men det var ju snällt av regionen att bjuda på fest, men man ska ändå inte sticka under stol med att Region Uppsala är en av de regioner som betalar sjukvårdspersonal sämst i landet.

Ett scenprogram av den kalibern behöver en konferencier, Mark Levengood var den som lotsade oss genom kvällen. Han var, som alltid, underhållande och trevlig. Han berättade om sin tid som sjukvårdsbiträde i långvården. En bakgrund som vi delar, öven om sjukhuset var ett annat och det skiljer cirka 10 år mellan våra vårdupplevelser från den delen av vården. Han intervjuade en mängd olika människor som jobbat under pandemin, det var både chefer, högt uppsatta administratörer och folk på golvet. Tror att kontentan av det hela var samma slutsats som den jag har: det var bara att göra, det fanns inget val.

Mark berättade också om ett inhopp han gjort vid ett tillfälle i programmet Upp till 13. Det var direktsändning och en av de inringande barnen sa att han kunde en vits han ville berätta. Det var ett, visserligen roligt, men ganska grovt bögskämt. Mark blev helt ställd, men som sagt det var direktsändning och då kan man inte göra ändringar utan bara förhålla sig till det som händer. Jag tänker inte berätta vitsen, om någon absolut vill hör den så får ni kontakta mig. Den känns lite väl grov för min text.
Jag tror att Mark, genom att berätta om händelsen, ville förmedla till oss att i livet är det alltid direktsändning och när det händer saker så måste man förhålla sig till dem. Det finns inget manus att ändra i.

Några exempelbilder på personer som intervjuades. Det var så många fler, med intressanta berättelser från den arbetsvardag som tog en plötslig vändning åt annat håll.

Så var det då dags för den första av de två konserterna. Erik Gadd, född i Uppsala.

Jag har naturligtvis känt till Erik Gadd, hört en och annan låt, men han är ingen jag lyssnat på så där frekvent. Han var överraskande bra.

En överraskande bra saxofonist hade bandet också och jag blev verkligt sugen på att gå på något ställe, till exempel Stampen, för att lyssna på mer saxofonmusik.

Efter Erik Gadd var det fler intervjuer och mer covidsnack. Utrymmet framför scenen fylldes på och nu var det riktigt trångt. Det märktes att många var där bara för att lyssna på Veronica Maggio. Även hon är född i Uppsala och det var snyggt av regionen att de just valt regionala musiker, även om de inte bor där just nu.

Jag lyssnade på tre låtar med henne, sedan började jag dra mig mot utgången. Satte mig på en bänk en stund och lyssnade innan jag gick.

Det var fart och ös, men jag var så trött. Speciellt i benen och kände att jag behövde åka hem. Jag hade planer för onsdagen.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Teater, museum, kultur, musik, Uppsala | 2 kommentarer

Hade inte ens kommit på tanken

Det blev en tidig morgon på onsdagen, men inte alltför tidig, för klockan 9:55 skulle jag träffa delar av Stockholms vandrareförening i biljetthallen vid Ropsten. Vi skulle ta en buss 10:02 så det fanns inget utrymme för någon eftersläntrare.

Vi var 27 personer och fyllde nästan bussen, tror inte det var någon annan resenär som åkte med. Vi skulle till Sticklinge på Lidingö där dagens vandring skulle börja.

Att det finns så mycket grönområden på Lidingö och att det är en perfekt plats för vandringar har jag aldrig tänkt på. Visserligen har jag sprungit Lidingö tjejlopp en gång i livet, men det var för så länge sedan att det är preskriberat med råge.

Jag har jobbat på Lidingö, men det var i närheten av Gåshaga, och jag åkte då antingen Lidingöbanan eller med min bil. Så mycket mer av Lidingö såg jag aldrig. Men nu vet jag bättre och kommer att åka ut dit när jag hinner för egna vandringar. Men ”hinner” är ett bedrägligt ord i mitt liv som ni kanske vet.

Hur som helst traskade vi iväg. Något jag kunde konstatera var att det av någon outgrundlig anledning var extra många uppförsbackar. Så pass många att jag funderade på om man möjligen vände på sina backar vid behov. Den idén fick jag av att vi såg en bro från en mindre ö in till själva ”fastlandet” (nej, det är ju inte fastland någonstans på Lidingö, det är ju en ö). Bron kunde skjutas ut över vattnet vid behov och sedan dras in igen. Fiffigt värre…

Vi hade i alla fall turen att få gå nerför den beryktade Abborrbacken, aka Mördarbacken, som man springer uppför i Lidingöloppet. Nedanför backen ser man ut över vattnet.

Vi rastade senare vid en badstrand och några badade, men givetvis inte jag. Jag hade däremot intressanta samtal om rymden, James Webb och resor med några av vandringens manliga deltagare.

Utsikt från rastplatsen. Badet ligger lite till höger om bilden.

Badstranden, där det var runt 20 grader i vattnet enligt dem som badade. När vi lättade för att fortsätta vandringen fick anden ha sin strand ifred för det var bara vår grupp som badade där just då.

Efter fler backar, ännu fler och ytterligare några var vi framme för platsen för Lidingöloppets mål. Platsen, Grönsta gärde, pryds av den här fina statyn och på fundamenten finns plaketter med de olika gruppernas vinnare ingraverade. Den är gjord av Sven Lundqvist.

Nu var det inte så att Grönsta gärde var målgång för vår vandring, vi skulle vidare till Rudboda torg för att ta buss tillbaka till Ropsten. Vi fick vänta länge, bussen går inte så ofta som den skulle behöva. Det var knökfullt och många fick stå på vägen till Stockholm/Ropsten. Jag hade dock turen att få sitta och det behövdes. Jag var helt tagen av kombon värme och backar. Genomsvettig var jag också och det var säkert ingen höjdare att sitta bredvid mig. Men jag var inte den enda som luktade svett. Hela bussen stank av svettlukt. Bara att hoppas att jag har ett extra känsligt luktsinne och att de övriga resenärerna slapp plågas. 🙂

På stationen köpte jag en varmkorv, behövde lite förstärkningsmat som också blev min lunch, och två flaskor bubbelvatten. Åkte sedan T-banan till Skarpnäck, släpade mig hem till stugan och la mig på sängen. Kände mig utpumpad.

Publicerat i Aktiviteter med Stockholms vandrareförening, Livet | 2 kommentarer

Att man kan bli så trött av att ha roligt

Gick upp ganska tidigt och började med kaffe och frukost. Sedan packade jag matsäck och klädde mig. Klockan 9:55 skulle jag vara i Ropsten för en vandring.

Jag åkte till stugan efter vandringen hade nog helst åkt hemhem och lagt mig i ett bad men kom på att jag inte hade nycklarna med mig.

På vägen hem från T-banan fick jag tillfälle att både hälsa på två trevliga katter och bli inspirerad av björnbär. Jag funderar på om jag ska prova det nästa år, jag har ett ställe till som är lika soligt som där jag har min tomatfarm.


La mig för att ta en tupplur, men jag somnade aldrig, Men det va skönt att ligga ner. Sedan gick jag och duschade.

Åkte till Tyresö kyrka för att gå på en konsert. Det var Svenska psalmjazztrion som skulle spela.
Konserten började med en psalm, I denna ljuva sommartid, men sedan spelade de arrangemang på musik av Bach.

Konserten avslutades med två psalmer och som extranummer ytterligare ett stycka av Bach. Det var otroligt bra! Deras nästa konsert är i Vendelsö kyrka den 18:e juli, klockan 18:00. Är du i Stockholm så ska du inte missa den!

På vägen hem stannade jag till i Tyresö Centrum och shoppade på Stora Coop. Köpte rökta räkor och aioli. Som en liten extra överraskning fick jag en tårta. Helt gratis. Den har idag som bäst före, men bäst före är inte samma sak som sista förbrukningsdag och jag räknar med att den är god imorgon också. Får leta reda på några jag kan bjuda. Jag ska inte äta en hel tårta själv.

Nu står den i kylen och inväntar morgondagen. Får väl göra en kanna kaffe och tvinga på grannarna mitt sällskap. Jag kan vara social om jag vill. Men jag vill oftast inte…

När jag kom hem gick jag ut och satte mig med räkor, aioli och ett glas vin. Det var så skönt ute.

Jag har funderat mycket över om jag ska gå upp tidigt i morgon eller ha fri sovning. Men det lutar åt fri sovning. Jag ska jobba i helgen.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek, Teater, museum, kultur, musik | 2 kommentarer

Hemresan och tillbaka i stugan

Det blev en tidig och snabb morgon. Alarmet var satt på 05:45 och alldeles strax efter satte jag fart. Gjorde kaffe som jag drack, packade och städade rummet. Bar ut mina saker till bilen och 07:15 var jag på väg.

Min avsikt var att stanna i Järna och tanka, men av okänd anledning missade jag avfarten och plötsligt var jag i Södertälje.

Nu är det väl inte helt överraskande, bensin följer världspriset på olja, som i sin tur styrs av världsläget. Men det är bara att tacka och ta emot. Trodde inte att priset skulle komma ner under 20 kronor på länge.

Svängde av och tankade, köpte en korv med frenchbröd och en Loka. Satt en stund i bilen medan jag åt. Fortsatte sedan till stugan.

Blev bjuden på kaffe hos grannen i 1:an och sedan kom hennes kompis och hade en påse kaffebröd med sig. Jag föreslog att vi skulle dela på munkarna för jag ville bara ha en halv.

När jag fikat klart tackade jag för mig och gick hem och vattnade tomatfarmen. Det hade regnat rejält i fredags så det var inget större vattenbehov.

Efter vattningen plockade jag ihop lite kläder jag skulel ha med hem och åkte sedan hemhem. Där la jag mig i ett skumbad innan jag bytte om till klänning. Skulle på en tillställning i Uppsala. Den skulle börja klockan 17:00.

Jag var så pass tidig i Uppsala att jag hann både komplettera presenten till F och gå in på IKEA och köpa en ram. Några handdukar var dock inte aktuellt längre.

Parkerade nedanför slottet, därifrån är det nära till Botan. Fick vänta en stund innan man släppte in. Sedan den vanliga kontrollen. Man gjorde faktiskt ingen större kroppsvisitering på mig och tittade bara som hastigast i väskan. Så just idag såg jag inte skum ut.

Efter tillställningen åkte jag hemhem och hämtade saker jag lämnat där och som skulle med till stugan. Jag var bara hemma en mycket kort stund. Sedan åkte jag till stugan, trevade mig fram i mörkret för att låsa upp, gick in och hällde upp ett glas vin. Det hade varit en bra, men väldigt lång, dag.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 6 kommentarer

Måndagsplaner med förhinder

Hade satt alarmet på 14:00, men blev väckt av telefonen 13:29. Helt okej, även om nog min konsultchef snabbt insåg att jag inte var mycket att prata med just då. Jag var helt enkelt inte riktigt vaken. Men jag tror att han mest ville kolla läget och säga att han skulle skriva in mitt höstschema i tidrapporteringssystemet.

Jag gick och la mig en liten stund igen, men det var nog fem, eller högst tio, minuter. Sedan gick jag upp, gjorde kaffe och klädde mig.

Pratade med H i telefon en stund för att kolla att det var bra med henne. Sedan åkte jag till Asecs. Jag hade planerat precis vad jag skulle titta på och också köpa en handduk eftersom jag glömt min hemma. Jag har hankat mig fram genom helgen med att torka mig med toapapper när jag tvättat mig. Det är verkligen inte optimalt.
Nu blev det ingen handduk, ingen fotoram och inget annat heller. Plötsligt skulle alla ut snabbt på grund av ”ett tekniskt fel”. Klart jag inte trodde på det utan var övertygad om att det var ett bomblarm. Senare fick jag veta att ett automatlarm löst ut. Det kunde de väl sagt från början. Transparens tack!

Gick till Espresso House och drack en kaffe och åt en bulle. Fick köa rätt länge eftersom jag inte var den enda som kommit på idén att fika.

När jag fikat gick jag runt lite och tittade på några saker, men jag hade kommit av mig helt. I vart fall gick jag till Arken Zoo för att köpa en present från katterna till F, som snart fyller år. Han hämtar sin pyttelilla tax bara ett par dagar tidigare. Jag hittade inte det jag tänkt, men köpte några andra saker istället.

Sedan gick jag och åt på Chop chop som ligger alldeles bredvid. Man hade ett annat utbud än man har i både Eskilstuna och Stockholm och jag blev först lite besviken. Men jag hittade mat jag ville ha till sist. Orange chicken med ris.

Stor portion, men det var jag beredd på och hade förberett mig med att ta med en matlåda.

Snabbt hamnade hälften av maten i lådan innan jag började äta. Den blir bra imorgon innan jag åker. Åker jag riktigt tidigt äter jag den utefter vägen.
H i Gävle ringde och vi bestämde att ses i december. Det finns helt enkelt inte tid innan dess. Mest beroende på att jag ska jobba i Jönköping.

Måste erkänna att jag inte orkade företa mig något mer och gick inte in på Asecs igen. Åkte tillbaka till vandrarhemmet istället.

Kollade lite playTV, lyssnade klart en ljudbok och gjorde några planeringar för veckan.

Ska inte glömma att ge Internationella kattdagen en tanke. Den skulle givetvis ha firats om jag varit hemma hos katterna.

Publicerat i Jönköping, Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 3 kommentarer

Intensivhelg

Jag behövde sova på fredagsmorgonen och kom inte iväg förrän strax efter halv elva.  Innan jag åkte plockade jag in disken och vattnade tomatfarmen.

Det var mycket trafik redan från början och fortsatte så hela vägen. Vid upprepade tillfällen var det totalstopp och kön gick i cirka 7 kilometer i timmen. Inte helt ostressigt när man har en tid att passa. Men vad ska man göra…

Jag hann ner i tid och hann till och med lägga mig en stund. Men jag somnade aldrig. Kokade pasta till mina matlådor och gjorde tre likadana. Den här helgen blir det samma mat varje arbetspass.

Det var väl i det närmaste fullbelagt redan när jag kom. Under natten la man in två patienter och det blev överbeläggning.

 

Jag var rätt trött på lördagsmorgonen. Åkte via Stora Coop där jag köpte bröd och messmör. När jag var tillbaka på vandrarhemmet gick jag och la mig meddetsamma. Somnade genast.

Sov 7½ timme, hade alarmet på. Hade tänkt använda eftermiddagen till att läsa, men det slumpade sig så att den gick åt till flera telefonsamtal.

Åkte till jobbet för ännu en natt.

 

Söndagmorgon var jag inte lika trött som på lördagsmorgonen. Men jag skyndade mig ändå hem för att hinna sova.

Sov dåligt, vaknade av och till. Gick upp en timme före alarmet på eftermiddagen och drack kaffe och åt ett par mackor. Kommunicerade med lite olika människor via nät och telefon. Lyssnade på ljudbok.

Åkte till jobbet och jobbade. Sista natten för den här gången.

 

Det var skönt att åka hem på måndagsmorgonen, trots att jag inte var så trött alls som förra veckan då jag var ledig. Jag har haft patient på enkelsal och det gör skillnad mot att vistas i stora folksamlingar som på konserterna förra veckan och på stan i Göteborg.

Nu ska jag sova och på eftermiddagen har jag lite planer. Den kommande veckan är fullbokad med allt möjligt.

Publicerat i Jönköping, Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stugan, vår egen korkek | 4 kommentarer

Så var det torsdag igen

Kunde inte sova efter min långa vilodag. Var helt enkelt inte tillräckligt trött. Det straffar sig alltid numera om jag försöker dra ner på takten en dag eller två.

När jag väl somnade, någon gång runt halv fyra, var det ju inte ens att tänka på att gå upp klockan sex. Istället fick det bli en lugn start på dagen.

Efter mängder av kaffe och lite frukost bar jag iväg smutstvätten till bilen så jag kan lämna den hemma. Sedan sorterade jag kläder för helgen och slutligen tillagade jag färssås av vegofärs jag hade i frysen.


Jag la upp en portion av såsen, eller röran, och åt som lunch. Givetvis ska det vara pasta till, men jag hoppade det den här gången.

Ägnade huvuddelen av dagen åt att lyssna klart en ljudbok och börja på en ny. På eftermiddagen la jag mig en stund och sov en timme och tre kvart då F ringde och frågade om jag kunde hämta honom på jobbet. Jag skulle ju ändå både hem och hem till honom.

Vi åkte vägen förbi K som bjöd in oss på kaffe. Jag drack som vanligt det goda pistagekaffet.

Sedan skulle jag hämta två böcker i Instabox på macken. Mina däck såg ut att behöva luft, men på ”vår” mack är den apparaten trasig. Därefter följde rena turnén för att hitta en luftningsapparat som fungerade. Det lär visst vara en populär syssla bland ungdomar/unga vuxna att ha sönder de där apparaterna. Suck!

F bar in mina två tvättkassar till mig och sedan följde jag med honom upp för att träffa Kingston och Orvar. Blev tvungen att muta dem med lite godis för att få gosa ordentligt med dem.

När jag klappat, kliat och haft de i famnen flera gånger gick jag hem. Kände att F nog ville ha egentid och klockan var rätt mycket.

Hemma plockade jag ihop lakan, örngott och en handduk. Resten hade jag redan packat i stugan. Sedan var det dags för håret och att göra något åt utväxten. Visste ni att håret växer fortare när vädret är varmt? Jag visste det inte, trodde att det var en myt. Men jag har läst på och det stämmer att håret växer mer i värmen. Man tror att det kan bero på den ökade blodcirkulationen.

När håret var färdigfärgat och färgen ursköljd tog jag ett skumbad. Sedan skyndade jag mig och åkte till stugan.

Hade tankar på att sitta ute och dricka ett glas Crazy Cat, det var 23 grader ute. Men när jag kom till stugan insåg jag vilken tokig idé det var. Det var hur mörkt som helst och jag hade varit tvungen att tända lyktor och fixa. Satte mig istället i sängen med mitt glas och ljudbok.

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 4 kommentarer

Total stiltje, nästan

Vi hade fri sovning, men L skulle resa hem tidigt. Bland annat för att jobba imorgon och ville därför komma hem tidigt och hinna vila.

Jag vaknade till tidigt, men somnade om. L väckte mig när hon skulle åka. Då hade hon både druckit kaffe och ätit frukost. Jag gick upp och sa hej då och låste sedan dörren. Gjorde sedan kaffe och ett par mackor och satte mig i sängen. Där blev jag sittande länge, länge.

Jag sov verkligen riktigt gott under natten och fick ihop dryga 10 timmar. Men jag har drömt märkliga saker. En del kommer jag ihåg, andra är diffusa i minnet. Bland annat drömde jag en kort dröm med ett telefonsamtal. Vem som ringde vem var oklart, men F-a sa ”Tjena Monkan! Jag har kaffe”. Bara just det, sedan var den drömmen slut eftersom jag vaknade till. Antar att han bjöd hem mig på kaffe. Jag känner egentligen inte alls F-a. Han är IT-entreprenör och ingår i F:s bekantskapskrets. Jag har hälsat på honom ett par gånger som hastigast så vi vet vem den andre är. Men inte mer än så. Sedan har jag drömt oklara saker på temat runt The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood och Never let me go av Kazuo Ishiguro. Men det har jag lättare att förstå för de böckerna/serierna pratade L och jag om igår. Eller om det var i förrgår.

På eftermiddagen ringde telefonen. Det var hon som fixar med scheman på IVA Ryhov som undrade om jag kunde komma ner tidigare. Men det kan jag inte, har planer för imorgon och idag var planen att vila. Bara vila. Nästan. Jag har dessutom flera bokförsändelser att hämta imorgon. En som kommit igår och en som kommer imorgon till Instabox. Höstens kurslitteratur ramlar in vartefter. Jag har dessutom inget boende och jag tror att det kan vara knepigt att få en extranatt eftersom det fortfarande är semestertider. Men jag hade behövt de extra pengarna. Onekligen.

Gjorde mer kaffe och åt två Risifrutti. En med hallon och en med blåbär. Lyssnade på Siw Malmkvists sommarprogram. Hittade plötsligt 1½ chokladkaka som jag trott L tagit med sig på resan. Men hon hade lämnat dem kvar. Hon hade så gärna fått ta dem som färdkost. Men det var ju gott till kaffet förstås…

Klockan var mycket innan jag klädde mig och började värma diskvatten. Diskade sedan och därefter gick jag med förpackningar till återvinningen.

Åt middag vid Kolonikiosken och drack ett glas rosé.

Funderade på att ta ett glas till, men gick hem och drack ett glas Crazy Cat istället. Innan jag gick in vattnade jag tomatfarmen.

Tittade på Ett fall för Vera på svtplay. Gjorde en kopp kaffe och åt kakan L lämnat åt mig. Det var ju henens kaka, men jag hittade den på bordet på eftermiddagen och la den i kylen.

Citronbiskvi. Så god! Precis vad jag behövde för att orka se klart hela avsnittet. Nu är det sovdags med råge.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 4 kommentarer