Kraka

Tre dagar. Fredag, lördag, söndag. En arbetshelg med precis så mycket arbete och dramatik som det innebär att jobba med patienter med svår covid-19. Svåra andningsproblem och avancerad respiratorvård, instabil cirkulation med blodtryck som både behöver stöttas med läkemedel och som plötsligt blir för högt. Vändningar och tunga lyft. Men också gott kamratskap. En vanlig helg med andra ord.

Jodå, jag var ledig på lördagskvällen. Tittade först klart på Equalizer 2, sov en stund och tittade sedan på ett par avsnitt av Familjeband på svtplay. Jag orkade helt enkelt inte interagera med andra. Var så trött!

Onsdagen var, precis som de föregående dagarna, en regnvädersdag. Kallt var det också. Jag höll mig inomhus. Men klädde mig och tog en kort promenad till brevlådan. Det kunde jag besparat mig för det var inget till mig. Det är sällan det. Trots att jag väntar på flera beställningar. Men allt är försenat, på grund av coronapandemin, och vissa saker har jag väntat på sedan början av maj.

Jag roade mig lite efter förmåga.

Tittade lite skeptiskt på den väldigt lösa degen. Men den skulle rinna enligt de instruktioner jag fått.

Under tiden låg Kingston och funderade på om han kunde låna datorn och ha kattmöte på zoom. Men sedan bestämde han sig för att sova istället.

De blev inte så vackra. Men goda. Nästa omgång ska bli bättre för nu har jag fått veta vad jag gjorde för fel.

Jag lyssnade på ljudbok. Eller böcker. För när en var slut började jag på nästa. På kvällen kom Fia förbi och jag hällde upp ett glas vin till henne. Sedan bjöd jag på de äckliga chokladdoppade ostbågarna jag köpt på prov. Hon gillade dem och åt upp alla. Så nu slipper jag. Men jag hade på allvar trott att jag skulle gilla dem. Jag tycker verkligen om salt choklad eller ostbågar till ett glas vin. Men när de var allt-i-ett blev det bara för mycket.

Båda katterna, men i synnerhet Orvar, älskar trapporna i Tornet. Han springer upp och ner, tittar ut mellan spjälorna och ligger gärna i trappen.

Torsdagen började tidigt. Vaknade redan vid 5-tiden, men låg kvar ett tag i sängen. Det var i alla fall sol på gång. Men det tog lång tid innan jag kom ut.

Åt frukost. Medicinerade Kingston. Lyssnade på dagens Sommar. Diskade. Betalade några räkningar. Svarade på några mail. Bevakade antagning.se, vilket är en obegriplig historia i dessa digitala tider. Minns när man kunde gå in, på plats, hos dem och lämna ansökningar i handen på en tjänsteman och sedan behandlades de manuellt. Idag, när det görs via datorprogram är det ett mysterium att de inte kan vara klara på morgonen den dag de ska leverera. De borde kunna få ut resultaten klockan 00:01. Men icke då.

Duschade och tvättade håret. Klädde mig. Gick ut. Tog en sväng förbi brevlådan, som var tom. Pratade lite med Fia. Plötsligt bara fanns svaret där.

Svarade direkt att jag ville ha mina utbildningsplatser. Man har 14 dagar på sig att svara. Men jag är alltid rädd att glömma skicka svaret om jag inte gör det direkt.
Nu var det väl inte så att jag var orolig att inte komma in. Jag har platsgaranti eftersom jag är programstudent. Men rent teoretiskt så skulle ju ett större antal studenter med platsgaranti kunnat söka någon kurs jag sökt och det finns ett maxantal som kan bli antagna. Men risken är liten trots allt.

Jag tog en sväng in hos Fia och U för att kolla på kattungarna. De låg i soffan.

Åkte sedan till Stora Coop i Norremark för att shoppa ingredienser. Hade hittat ett recept i dagens DN som jag ville prova.

När jag kom hem igen drack Fia och jag kaffe och flädersaft. Jag gick in för att titta på min present jag fått från Klara. Vi fick välja en bok istället för sommarfest i år.

Jag läste på baksidan, lite innanför pärmen om författaren och sedan bar jag upp den till bokhyllan.

Istället för att börja läsa satte jag igång med mitt bakprojekt. Det var första gången jag gjorde en Budapest och  första gången jag använde färdig äggvita. Har aldrig köpt det tidigare, men det kan jag säga att det är väldigt smidigt och lättvindigt. Aldrig mer ska jag stå och dela ägg. Jag använde andra bär än i receptet, en blandning som kallades Underbara bär och innehöll tranbär, blåbär, björnbär, hallon och havtorn.

Jag bar bort rullen till Fia som ställde den i kylen hos C. De skulle äta först och hon skulle ringa när det var dags för efterrätt.

Vi fikade i Orangeriet. Det var Fia, U, C, J, O och jag. Precis lagom många för att Budapestrullen skulle gå åt. Det blev en trevlig avslutning på ledigheten för imorgon är det fredag och jag börjar jobba igen.

Nu är det kväll och strax sovdags. Ska titta lite på Netflix, Equalizer 2, innan jag släcker och bäddar ner mig. Behöver sova ut imorgon inför helgen och vill slippa vakna klockan 4 eller 5 igen.

Idag har det, för ovanlighetens skull, inte regnat.

*Raining in my heart med Buddy Holly.

Oj! Redan tisdag kväll.

Fredag:

Jag hann precis hämta hem Kingston innan det var dags att åka till jobbet. Det kändes verkligen inte bra att behöva lämna honom, men mina vänner jag hyr av lovade att titta till honom under kvällen.

Lucas lovade också att titta till sin morbror. Han blev så glad när Kingston kom hem igen. Som han har letat.

På jobbet överraskade man mig med att säga att man lagt märke till att jag varit väldigt mycket på covid-salen och att jag skulle få vara på vanliga IVA under helgen.
Den ena patienten hade dialys, det man brukar kalla prismadialys. Egentligen är det just den sortens dialysapparat som heter Prisma. På KS-Huddinge använder man Fresenius. Det är egentligen den jag är upplärd på. Men eftersom jag gillar att köra dialys så låtsas jag inte om att jag inte har fått utbildning på just Prisma. Principen är samma och kan man läsa innantill så är det inga större problem. Dessutom kan man ju faktiskt fråga. Har man jobbat med intensivvård i mer än 30 år finns ingen prestige att tappa om man ställer frågor och visar att man inte kan allt.

Hursomhelst tuffade dialysapparaten på i godan ro. Jag beställde in en sax för att öppna ytterförpackningarna på dialysvätskorna med. Mina stackars tumleder gillar inte att öppna tunga förpackningar. Annars ska man ju kunna riva upp dem.

Ute regnade det, men jag lyckades ta mig hem rätt torr trots allt.

Lördag:

Var nästan medvetslös när jag kom till jobbet. Hade en gigantisk sömnskuld. Men tiden gick snabbt eftersom det var mycket att göra.

Åkte hem. Vädret var dåligt, men det gjorde inget eftersom jag dels ville vara hemma med katterna dels ville vila. Lyckades i alla fall vara vaken lite mer än förra lördagen som jag sov bort helt och hållet.

Söndag:

En tung dag på jobbet. Men även tunga dagar tar slut. När jag kom hem kom U ut och sa att jag var välkommen in och äta ägg.

Jag tog vägen genom deras hus och kollade med Fia vad som gällde. Jodå, det bjöds te och mackor med ägg och sill. Dessutom nykokt rabarberkräm med gräddmjölk.

Jag gick hem till katterna och kollade att de hade det bra. Sedan gick jag in till Fia och U. Blev sittande där hos dem till efter midnatt.

Måndag:

Sov till ungefär 10. Gick upp och gjorde frukost och skrev en att-göra-lista. Åkte till Grand Samarkand för att kolla om de hade en baguette-plåt. Det hade de så jag köpte en.

Hämtade ut medicin åt Kingston. Han ska äta Losec ett tag.

Åkte sedan med retur och därefter till Stora Coop och köpte köttfärs. Var sugen på att göra köttbullar.

Passade på att fika lite på Stora Coop. Det r rätt skönt att sitta ner där en stund.

När jag kom hem gjorde köttbullar. Kryddade med rökt paprikapulver. Det blev gott. Det är en krydda jag aldrig använt tidigare. Bara vanligt paprikapulver.

Åt köttbullar med bea och potatis till middag. Sedan förpackade jag resten i 6 påsar och la i frysen. Köttbullarna alltså.

Kvällen var i stort sett slut och jag lyssnade på bok tills jag somnade.

Tisdag:

Vaknade hur tidigt som helst. Vid tre tror jag. Gjorde kaffe och lyssnade på bok. Somnade sedan om och gick upp vid 10.

Vad tittar Orvar på?

Han ser katten Katten, hon som är mamma till de söta kattungarna.

Efter frukosten åkte jag till sjukhuset för att försöka ordna med nytt behörighetskort. Det går ut snart, man får bara 6 månader i taget nr man är inhyrd i den här regionen. Annars brukar man få för den period man ska arbeta.
Det är en omständlig process att få ett nytt. Först ska en chef beställa det. Sedan sa säkerhetsavdelningen processa detta i 5 dagar. Däärefter ringer de beställande chef och kollar att det stämmer att det ska utfärdas ett nytt. Trots att just den chefen beställt ettt skriftligt. Sedan kommer de att ringa mig efter 1 till 2 veckor när jag är på avdelningen. Då måste jag sätta mig vid en dator och ringa upp dem. Tillsammans med en chef, eller annan person som är betrodd av säkerhetsavdelningen, och logga in mig och via telefon göra behörigheten. Normalt, i andra regioner jag varit, görs en beställning och sedan går man till säkerhetsavdelningen och det hela klaras av på 5 minuter. 🙂

Efter att jag varit hos den chef som var i tj’nst just nu gick jag för att fika. Efter lite funderingar hit och dit gick jag till Brovalls.

Satt där i godan ro tills det kom ett par som absolut skulle sitta jättenära mig. Då gick jag. Tror faktiskt inte att Brovalls skulle få godkänt. När det är fullt sitter man bara en meter från dem vid bordet bredvid.

På vägen till bilen ställde jag mig för att  läsa på kyrkans anslagstavla. Då kom en tokitant och gick inpå mig, cirka 30 centimeter. Men se då hade jag fått nog.
Jag blev skogstokig och skällde på henne. Och ja, jag såg att hon var just ”tokig”. Men psykisk ohälsa gör inte att man inte kan smitta och dessutom hade hon inte uppe i ansiktet på mig att göra. Alldeles oavsett.

Nu ska jag gå till C som skickat ett mess om att han grillar utanför sig. Jag blev inbjuden. Trevligt med lite lagom sällskap. Men jag tror att det alldeles snart börjar regna igen.

UPPDATERING:

Jodå, visst började det regna Meddetsamma jag stack ut näsan så kom regnet. Men vi satt inomhus och åt. Grillad fläskfilé, klyftpotatis och sallad. Både gott och trevligt!

Redan när jag kom hem på tisdagskvällen, efter kräftfesten, såg jag att någon av pojkarna haft diarré. Men de verkade vara som vanligt.

Vi gick och la oss och allt var frid och fröjd. Under natten mellan tisdag och onsdag väcktes jag tidigt av att Kingston ulkade och kräktes. Inte så stora mängder per gång, men totalt sett blev det ändå en del.

Till råga på eländet var det strömavbrott och jag gick runt och torkade upp efter honom i halvmörkret. Inte kunde jag få mig en kopp kaffe heller och det vet ju alla att jag inte fungerar utan kaffe.

Klockan 05:05 kom strömmen tillbaka. Kingston åt lite och gick sedan på lådan och hade ännu en diarré.

När man öppnat på djursjukhuset i Växjö ringde jag och vi fick en tid klockan 10:00. Jag hade också bett dem ringa Ultuna och be att få journalerna skickade.

Vi fick komma in på ett rum nästan exakt klockan 10, men sedan fick vi vänta där. Kingston som brukar vara nyfiken av sig la sig mellan sin bur och elementet. Det märktes tydligt att han inte mådde bra.

Han blev undersökt och sedan inlagd. Man skulle ta prover och ge honom vätska för att förhindra att han blev uttorkad.

Det var tungt att åka hem utan honom, men han behövde så uppenbart hjälp.

Idag ringde man och berättade att han var bättre. Inga diarréer eller kräkningar. Men han hade inte velat äta själv utan behövt matas. Det hade gått bra och man sa att han är en så snäll katt. Man skulle göra ett ultraljud klockan 11 och sedan ringa efter klockan 14:00.

Det dröjde innan man ringde, men jag fick ett sms om att de skulle ringa så snart de kunde. Man hade fått in ett akutfall och var upptagna.

Han blir kvar ännu en natt. Förhoppningsvis får han komma hem imorgon. Han har nu börjat äta själv och är betydligt piggare.

Han är saknad och Orvar har letat efter honom överallt. De är ju bästa vänner och det är ensamt för Orvar. Ensamt för mig också trots att jag har Orvar.

Det man såg på ultraljudet var inga nyheter. Han har ju en kronisk tarminflammation och äter specialkost. Vi ska byta kost till en som också är hypoallergen. Det är svårt att veta vad som utlöst återfallet, men kanske slarv med maten. Måste nog servera bara en sorts mat så får Orvar äta den också. Man har pratat om det tidigare, men då var det så många katter i omlopp där Kingston tillbringade tid emellanåt. Men nu när det bara är han och Orvar så kan det gå bra.

Efter en lugn måndag, då jag inte gjorde många knop. Jag satt ute en stund. Gick till brevlådan några gånger i hopp om att något skulle vara till mig. Det var det inte. Pandemin har orsakat nästan sjukt långa väntetider på saker man beställer. Flera månader.

Jag var inne och tittade på kattungarna en stund, men höll mig mest för mig själv. Kände mig inte alls speciellt bra. Hade både hemlängtan och längtan efter det som en gång var mitt liv. Då, för länge, länge sedan. Innan pandemin.

Det enda roliga jag gjorde var att ta en kontakt för att planera en resa för mig och min son. Om man nu ens kan tänkas resa i mars nästa år. För det vet man inte. WHO säger att vi bara är i början på en pandemi som kommer att bli mycket värre. Frågan är om de vet eller bara gissar.

På tisdagen följde jag med Fia in till stan då hon skulle göra några ärenden. Som sällskap bara och för att se lite folk. Håller på att bli galen av att bara se patienter och personal. Förutom dem jag bor hos förstås.

På kvällen hade vi en mindre fest. Fia, U, C och jag. Fia hade tinat upp kräftor och gjort en broccolipaj. Det var både gott och trevligt.