Stillsam, på gränsen till tråkig, start på året. Men också en del bråk.

På lördagen, dagen efter nyårsdagen, åkte vi till Tingsryd. Det var jag som ville komma ut lite och se om det fanns några nya Masaikläder hos Härlins. Det gjorde det inte. Man hade inte gjort någon ny beställning sedan förra gången vi var där. Det är inte många kunder som kommer. Vi var nästan ensamma i affären, precis som förra gången. Jag hittade i alla fall en klänning, en med hood (kapuschong), i ett annat märke. Tror det kommer att bli en vardagsfavorit.

Vi var, som sig bör, en sväng in på Börjes. Jag köpte bara en julklapp till F från katterna. Hade berättat att han skulle få kalsonger från dem men att jag skulle köpa dem någonstans där det inte var trängsel. Det är lite standard att han får antingen kalsonger eller strumpor från katterna. Från mig fick han tofflor, som han önskat, lite i förväg. Tror jag berättade det tidigare. I Stockholm går det inte att shoppa alls, det är så mycket folk överallt.

På Börjes ska man äta räkmacka, deras är berömda. Vi valde lyxräkmackan. Åt en kaka också.

När vi kom hem igen gick jag hem till Tornet. Behövde egentid och förbereda mig för att resa hem.

Jag gjorde äntligen den där Janson som jag planerat, men dragit på och skjutit fram.

Den blev god, smakade av den direkt. Märkte inte att det var något fel på den. Men det var det.

Löken låg kvar på bordet. Den som jag skulle haft i Janson. Men det funkade ju ändå.

På söndagen skulle jag åka hade jag tänkt. Men jag orkade inte. Jag kände ett starkt motstånd mot att köra och bestämde mig för att åka tidigt på måndagsmorgonen. Men så blev det inte heller.

På kvällen upptäckte jag att det var något fel på min parkeringsplats hemma. Det gick inte att hantera, i appen, vilken bil som skulle få stå där och man påstod att jag var avstängd eftersom jag inte betalat. Då ska man veta att jag dels hade betalat den 30 december och hade kvitto på transaktionen, dels att fakturan inte förföll förrän den 8 januari.
Jag blev så galen på dem. Igen. För Smartpark är ett stort bekymmer med allt sitt strulande. Vi, bostadsrättsföreningen, äger parkeringshuset och har betalat det tillsammans med en månadsavgiftshöjning på många hundralappar. Utöver det betalar vi som parkerar en månadsavgift för parkeringen. Jag betalar 1300 kronor vare månad och titt som tätt så dubbeldebiterar de och håller på och bråkar.

Jag mailade dem om ett bilnummer som skulle parkera under natten, en bil min son lånat, och sedan slängde jag ihop min packning, burade katterna och gav mig av hem till Stockholm. Jag var så arg och insåg att det inte var någon idé att ens försöka sova.

Jag körde hela natten, stannade och slumrade lite på en nattöppen mack, och var framme på morgonen. Jag blev inte insläpp i garaget, jag ansågs ju inte ha betalat. Men när en bil åkte ut åkte jag in. När jag sedan ringde dem så skyllde de på att deras avancerade system inte klarat av att det blivit nytt år. Det är som ett evigt mantra hos dem att deras system är så avancerat så det klarar inte än det ena än det andra. Nu var det årsskiftet, oftast brukar det vara att min son och jag har samma efternamn. Vid ett tillfälle skyllde de på att jag var vårdnadshavare till min son. De var så påstridiga att jag fick ge mig och betala några hundra extra, trots att jag självklart inte är vårdnadshavare till mitt barn som fyllt 35 år.
Btw så tog det flera dagar för dem att få ordning på sitt ”avancerade” system och jag kunde åter komma in i garaget utan att smita in då någon åkte ut.

Jag ägnade mig åt att sova ett antal timmar på måndagen tillsammans med katterna. Sedan åkte jag och jobbade. Jobbade tre nätter och vakade av på torsdagens morgon. Då var trettonhelgen över och vardagen hade tagit vid.

På fredagen var jag ganska effektiv och fick en del gjort, men hade jag inte listat allt så hade jag nog tyckt att jag inget gjort. På kvällen åt F och jag middag på en thairestaurang i Solna.

Lördagen var jag inomhus hela dagen, men på söndagen var F och jag ute på tur. Var en sväng förbi stugan för att titta till den och F, som inte sett de nya fönstren, fick sig en titt. Sedan åkte vi till Restaurang Palmyra i Årsta och åt buffélunch.

Kebabbuffé, men de hade massor av veganska saker att välja på också. Inte minst var deras friterade blomkål en riktig höjdare.

På kvällen gick jag och la mig vid kanske 23:30-tiden. Vaknade av att det var ett himla liv i farstun. Tänkte först att de går väl snart. De pratade högt och slog upprepade gånger i locket till sopnedkastet. Men efter så där en kvart, exakt 00:30, tittade jag ut och såg tre vuxna karlar. Jag öppnade en lite springa och sa till på skarpen att de skulle lugna ner sig. Klockan var halv ett.
De gick mot ytterdörren. Men jag hörde den aldrig varken öppnas eller stängas. De var alltså kvar. Klockan 01:20 var det dags att återigen öppna lite på dörren och ryta i åt dem. Jag hotade med att ringa polisen. Återigen drog de sig tillbaka till dörren, utan att gå ut.
Nu är det ju knappast någon mening med att ringa polisen bara för att man blir störd. De hade ju inte uttalat ett direkt hot mot mig. Men jag upplevde ändå situationen som obehaglig. Inte minst för att de stank sprit. Det var inget ungdomsbus, de var minst 30 plus men mer troligt 40 plus.

Jag skulle upp klockan 07, men somnade ungefär 06:30 och så var den här dagen förstörd. Jag har tyvärr varit tvungen att sova bort en stor del av dagen som jag skulle haft till annat. Men jag hann i alla fall med några viktiga telefonsamtal. Bland annat har jag försökt beställa en läkartid. Men i Stockholm, eller i vart fall i sådana förorter som den jag bor i, är det nog lättare att få audiens hos kungen än att få komma till en läkare. Jag har fått en tid till distriktssköterskan i morgon. Så får vi väl se om hon kan säga något klokt. Jag har fått hemska utslag på halsen, som sitter så till att jag inte kan se dem själv. Det hela började med att jag reagerade på de där kinesiska munskydden som vi måste ha på Huddinge. Jag hoppas verkligen att jag inte utvecklat en generell allergi mot munskydd för då blir det svårt att jobba. Vi använder munskydd i en massa sammanhang. Men de brukar ju vara av en helt annan kvalité. Det är något i de här kinesiska jag inte tål. Det skulle ju kunna vara vad som helst.

Pojkarna vilade tillsammans med mig och nu håller de mig sällskap i köket. Klockan är snart midnatt, men jag har ju sovit på dagen istället. Eftersom jag ska börja jobba imorgon, tre nätter, så får det vara. Lika bra att vara vaken några timmar till och sedan sova ordentligt på dagen imorgon innan jag åker till arbetet.

Publicerat i Livet, Mammason, Stockholm, Växjö | 8 kommentarer

Det var ju det jag visste

Jag har hela tiden förstått att även 2021 blir ett år i isolering. Nu har WHO bekräftat det: ”Världen kommer inte uppnå flockimmunitet under 2021 trots vaccineringen, meddelar Världshälsoorganisationen WHO”.

Publicerat i Livet | 1 kommentar

Bättre sent än aldrig, här kommer mitt 2020

Varje blogg med självaktning ska ha en sammanfattning av året som gått. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig. Här kommer 2020:

  • Vad mådde du bra av 2020?
    Gemenskapen med Fia och U. Utan livet med dem hade jag blivit i det närmaste helt isolerad i pandemins tid.
  • Vad har du sörjt 2020?
    Det har inte gått en enda dag sedan Saila dog utan att jag gråtit.
  • Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
    Jobbat med intensivvårdspatienter drabbade av en dödlig pandemi. Har inte ens jobbat med någon som var med vid förra pandemin, den för dryga 100 år sedan.
  • Vad la du mest tid på?
    Jobbet och studierna.
  • Vad är du stolt över när du ser tillbaka på året?
    Att jag stannade kvar på jobbet i Växjö hela kontraktstiden. Det var en av mitt yrkeslivs längsta uppförsbackar.
  • Vem saknade du?
    Saila. Inte så att vi brukade umgås mycket, men hon var en viktig del av mitt liv eftersom hon stod min son så nära.
  • Vilka lärdomar tar du med dig från 2020?
    Yrkesmässiga förstås. Men också att man aldrig kan ta något för givet. Inte ens i det lilla.
  • Vad var din största framgång 2020?
    Vet inte om jag direkt haft någon framgång att tala om. Året har varit i det lilla.
  • Största utmaningen?
    Jobbet har varit en gigantisk utmaning för alla oss som jobbat med covid19-patienter.
  • Hur har du utvecklats under året?
    Jag har lärt mig en massa. Jag som trodde att jag höll på att växla ner yrkesmässigt.
  • Vad inspirerade dig 2020?
    Studierna i filosofi är inspirerande.
  • Bästa besluten 2020?
    Att stanna kvar i Växjö och bo i Tornet några månader till efter att mitt uppdrag i Växjö var slut.
  • Hur tog du hand om dig själv?
    Det gjorde jag inte. Tyvärr. Har inte satt min fot på ett gym eller i en simhall sedan pandemin bröt ut.
  • Vad vill du göra om 2021?
    Inget.
  • Vad önskar du att du gjort mer?
    Promenerat.
  • Vad önskar du att du gjort mindre?
    Farit som en skottspole mellan Växjö och Stockholm. Det var nödvändigt, vilket man kan läsa om i bloggen gång på gång. Men det har varit jobbigt.
  • De bästa nya människorna du träffade?
    Förutom en massa nya arbetskamrater träffade jag i stort sett inga nya människor. Men jag hade en mycket intressant lärare i en av mina kurser, Mårten Björk. Tyvärr hade vi endast mailkontakt. Normalt sett har vi obligatoriska träffar på skolan, men på grund av pandemin blev det inte så.
  • Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
    Tycker mest det har varit en massa tjafs och en flod av meningslös coronainformation.
  • Hur skulle du beskriva din stil år 2020?
    Jag är mest klädd i byxor och T-shirt, den stil man brukar kalla sportig. Men under hösten kom en debatt i media om att är man klädd i mjukisbyxor och hoodjacka är man kriminell. Så välj själv om jag ska anses sportig eller kriminell avseende min stil.
  • Vad gjorde du på din födelsedag 2020?
    Min födelsedag har ett alldeles eget inlägg som du kan klicka fram här.
  • Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
    Om pandemin med Covid19 inte funnits.
  • Årets bästa film?
    Tenet. En actionfilm där huvudpersonerna ska rädda världen. Det utspelar sig i parallella universum
  • Största musikaliska upptäckten?
    Enio Moricone har varit en favorit i decennier. Men att han skrivit musik med religiösa motiv hade jag ingen aning om. Det upptäckte jag i somras.
    Han är väl, för de breda massorna, mest känd för musiken till Dollarfilmerna med Clint Eastwood. Min son och jag var och såg honom live i Globen för några år sedan då han, trots sin ålder, dirigerade en stor orkester och det framfördes ett fantastiskt nummer av temat ur Den gode, den onde och den fule. Den musiken är ett mästerverk!
  • Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
    Att hata tar alldeles för mycket energi. Annars finns det väl en del kandidater för känslan…
  • Favoritprogram på TV?
    I vår Herres hage.
    Jag minns serien från 1970-talet. Såg varenda avsnitt då. Nu är det en nyinspelning och jag måste erkänna att jag tycker den nya är ännu bättre än originalet. Jag hoppas det blir lika många säsonger som den ursprungliga.
  • Hur tillbringade du julen?
    Det finns inlägg från julen som du kan klicka fram i nedanstående länkar:
    Julafton
    Juldagen
    Annandagen
  • Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om år 2020?
    Jag har verkligen funderat, men kan inte komma på någon speciell låt. Kanske beroende på att jag mest lyssnat på egna listor på Spotify och på ljudböcker.
  • Vad spenderade du mest pengar på?
    Bytte fönster i min stuga. Köpte också en ny bil, visserligen inte kontant men handpenningen och fönstren var ungefär i samma storlek.
  • Vilket datum från år 2020 kommer du alltid minnas, och varför?
    Måndagen den 2:a mars. På kvällen fick jag besök av S. Hon hade sagt vid något tillfälle att hon skulle besöka mig om hon dog före mig, men det hade jag viftat bort. Hon var ju 30 år yngre och skulle självklart inte dö. Men det gjorde hon. Och hon höll sitt löfte och kom till mig hemma i köket som en kraftig vibration i luften. Det var tredje gången under mitt liv som jag fått kontakt från andra sidan gränsen mellan liv och död.
  • Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
    Tror inte det.
  • Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
    Ett sorgens år.
  • Vilka länder besökte du?
    Frankrike. Var där i februari för att besöka en utställning om Leonardo da Vinci på Louvren. Det var innan pandemin drog igång.
  • Är det något du saknat år 2020 som du vill ha år 2021?
    Mitt vanliga liv. Men det kommer att dröja.
  • Största misstaget?
    Att jag inte kollade upp arbetsplatsen i Växjö innan jag skrev ett så långt kontrakt.
  • Har du varit sjuk eller skadat dig?
    Nej, jag har varit frisk hela 2020.
  • Bästa köpet?
    Jag är väldigt nöjd med min nya bil. Är också nöjd med fönstren.
  • Citera en sångtext som summerar ditt år.
    Det är svårt att välja en text som sammanfattar ett helt år. Men den sång som kommer till mig spontant är:
    ”Se jag sitter ensam vid spisen, mina systrar dansar på bal. Dansar på bal i kungens sal och där på balen gör prinsens sitt val…” 

    Med lite micklande i texten så…

    Se jag sitter ensam här hemma, mina grannar dansar på fest. Dansar på fest fast det är pest och där på festen gör Covid sitt val….

    Jag är bosatt hemma i ett område där man fortsatt ha fester och inte tagit pandemin på allvar. I en kulturkrets där stora fester är en del av livet. Något som anses nödvändigt oavsett situation. En gång var jag bjuden till en sådan bröllopsfest. Det var en upplevelse med hundratals människor. Man hade hyrt hela Folkets Hus i den staden och det var helt fantastiskt. Men just nu är det inte läge. Det kan bli att festa med döden.

    Men jag kan förstå att man inte tar rekommendationerna på allvar när våra folkvalda ränner i köpcentrum och åker på onödiga utlandssemestrar.

Publicerat i Blogglistor, Livet | 5 kommentarer

Just an ordinary dag igen – Bloggutmaning i januari 8

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag

 

Fredag idag, hur spenderar du dagen?

Det korta svaret är gjorde ”inget särskilt”. Var en vanlig dag.

Det långa svaret ser du här:

  • Vaknade vid 9-tiden.
  • Gjorde en snabbkoll på nyhetssajterna, och några bloggar,innan jag klev upp.
  • Ett snabbt toabesök, både för egen del och för att rensa pojkarnas lådor.
  • La upp mat åt pojkarna.
  • Kaffe och mackor till frukost.
  • Läste den här krönikan i DN. Vill man läsa mer, och seriösare, i ämnet rekommenderar jag Donald D Hoffman. Orkar man inte läsa så finns det en mängd youtubeklipp där han föreläser.
  • Läste, och besvarade, ett mail.
  • Klädde mig.
  • Mer kaffe.
  • Laddade tvättmaskinerna.
  • Pratade med F i telefon och erbjöd honom att ”ärva” min tvättid när jag var klar.
  • Drack ännu mer kaffe.
  • Läste halva den här artikeln.
  • La in en faktura, och godkände ett par e-fakturor, inför kommande månadsslut.
  • Tog hand om tvätten för torkning.
  • Läste resten av ovanstående artikel.
  • Lånade ut min nyckeltag (den som tvättstugan är bokad på) till F så han kunde använda resten av tvättiden. Jag tvättade bara 2 maskiner.
  • Kaffe och en macka som lunch (klockan är 12:38)
  • Tittade på:
    https://www.youtube.com/watch?v=HA5YuwvJkpQ
    https://www.youtube.com/watch?v=kTXTPe3wahc
  • Fick tillbaka nyckeltagen.
  • Vek tvätten och städade tvättstugan.
  • Kände mig trött och la mig en stund för att vila middag med en ljudbok.
  • Gick upp, drack kaffe och åt en macka.
  • Skrev Fem en fredag.
  • Lyssnade på ljudbok.
  • Ringde till F för att höra när vi skulle åka.
  • Träffade F utanför hans port och vi gick och hämtade min bil. Han körde eftersom sätena och speglarna var inställda för honom efter att han lånat bilen igår.
  • Vi åkte till Barkarby där jag hämtade beställningsvin.
  • Åkte till en thairestaurang i Solna. Det är mest som en barack och de flesta köper hämtmat. Vi var ensamma att äta där idag.
  • Åkte till Stora Coop i Hallonbergen och shoppade. Jag köpte bröd, mjukmat och lite annat. Glest med folk i affären, trångt vid kassorna men inte vid shop express och det använder jag.
  • Åkte hem och vi gick in var och en till sig.
  • Bytte om till pyjamas.
  • Hällde upp ett glas vin.
  • Lyssnade på ljudbok.
  • Tittade på På spåret på playTV. Klockan var 22:15.
  • La upp lite mjukmat åt Kingston.
  • Gjorde några anteckningar.
  • Drack det sista i vinglaset.
  • Dagen var slut och det var sovdags.När man delar upp en dag då man inte gjort i stort sett något blir det väldigt mycket…

 

 

*Rubriken är inspirerad av låten Ordinary song

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2021, Livet, Mammason | 3 kommentarer

Fem en fredag v. 1: Omstart & Fem en fredag v. 53: Gott nytt 2021

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad lämnar du bakom dig i år?
  2. Hur vaknar du till lättast?
  3. Vad är en sak du gör för att känna dig piggare?
  4. När åker julpyntet ner?
  5. Vad hakar du ofta upp dig på?

 

  1. Jag kommer att lämna Växjö och Tornet där jag bott. I slutet av månaden flyttar jag hem igen.
  2. Kaffe, kaffe, kaffe!
  3. Beror alldeles på i vilket sammanhang. Är jag hemma och har tid och möjlighet sover jag gärna en stund. På jobbet är det kaffe.
  4. Just i år har jag bara minimalt med pynt i Tornet, ljusstakar och stjärnor. De åker nog inte ner förrän jag packar ihop tror jag. Det är så skönt med det extra ljuset.
  5. Orättvisor, speciellt de med klass som förtecken.

 

Av okänd anledning missade jag förra veckans Fem en fredag. Har flera teorier om hur det gick till. För mycket annat runt mig, fredagen var en röd dag, det var vecka 53 och alla vet ju att året har 52 veckor.
Hur som helst så läste jag förra veckans frågor på fredagen. Sedan hände något…
Här kommer mina svar på vecka 53:

 

  1. Vad var det bästa med det här året?
  2. Vad ser du fram emot med ett nytt år?
  3. Vad var din största upptäckt under året?
  4. Hur blev det ett kärleksfullt år?
  5. Vad tar du med dig från 2020 in i 2021?

 

  1.  Egentligen vill jag inte påstå att något var bäst eller bra. Men att yrkesmässigt, som intensivvårdssjuksköterska, få uppleva en pandemi på nära håll har lärt mig så mycket. Men nu räcker det! Priset har varit så högt. För alla, men mest för dem som drabbats av Covid19.
  2. Vaccinet. Men det kommer att dröja länge innan vi kan leva ett liv vi kallar normalt. Om inte annat så visar nya pandemilagen det. Den gäller nu, i första hand, till och med 30 september och kan förlängas. Det verkar som att jag får rätt i att det här året också blir ett waste år.
  3. Hur parallella världar hänger ihop med filosofiska tankar långt tillbaka i tiden. Det korta, och enkla, svaret är: Saker jag lär mig i filosofin.
  4. Gemenskapen med familjen Z i Stojby. Skulle varit väldigt jobbigt, och ensamt, utan dem.
  5. Oro och sorg. Oro för situationen runt covid19, gängkriminaliteten, samhällsläget och sorgen efter S.
Publicerat i Livet | 12 kommentarer

Rött är bara en färg – Bloggutmaning i januari 6 & 7

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag

 

Idag är sista röda högtidsdagen innan påsken. Hur känns det?

Har sagt det många gånger, och säger det igen: För mig finns bara arbetsdagar och lediga dagar. Det spelar ingen roll vilken färg dagen har i kalendern.

I år jobbade jag hela epfaniahelgen (trettondagshelgen). Tre nätter på postoperativ avdelning här i Stockholm. Med blandat innehåll.
Måndagen var en vanlig vardag, det var nog egentligen tisdagen också. Vardagar betyder att man gör planerad, stor kirurgi utöver det som kommer akut.
Utan att nämna varken diagnoser eller personliga saker om patienter kan jag lite kort påminna om vad ensamhet kan göra. Riktig ensamhet, som inte bara beror på att det är julhelg eller pågår en pandemi. För ovanligt många ligger på sjukhuset med svåra sår orsakade av att de ramlat hemma, eller drabbats av sjukdom, och sedan blivit liggandes i många dygn innan någon hittat dem. Så mycket lidande och tragik orsakat av att vi inte frågar efter varann. Det gör mig ännu mer upprörd när folk som inte är ensamma vägrar avstå från resor och familjefester.


Idag börjar många jobba igen, hur är det för dig? 

Efter tre arbetsnätter vakade jag av i morse. Har sovit till 16:30 och just ätit frukost. På programmet står nu ett skumbad och ljudbok, lite pluggande, lite städning och kanske, kanske lite playTV. Del 2 av Stockholms blodbad på svtplay ligger i pipelinen. Har du inte sett den så rekommenderar jag dig att göra det.
Mitt nästa arbetspass börjar först på tisdag klockan 21:00.

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2021, Livet | 5 kommentarer

Försoffad – Bloggutmaning i januari 5

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag.

 

Hälsan brukar stå i fokus i januari, hur är det med hälsan?

Jag är tack och lov en frisk person med en god hälsa. I slutet av året, och om det är något särskilt jag vill kolla under övriga året, tar jag blodprover hos Werlabs. Det är ganska dyrt, men eftersom det numera knappast tas några prover ens om man känner sig sjuk så kostar jag på mig den hälsokontrollen.

Jag lämnar blod regelbundet och äter inga mediciner. Förutom D-vitamin och de järntabletter man får efter att man lämnat blodet.

Däremot har jag tappat både kondition och styrka under pandemin. Har inte varit på varken gym eller simmat sedan det hela startade i början av året. Jag är också rätt uttorkad, vilket både syntes på blodprov, syns på huden och på urinens färg och den nästan obefintliga mängd vissa dagar. Jag dricker minimalt då jag jobbar med covid19-patienterna för att inte riskera att behöva kissa under ett arbetspass annat än då jag har rast. Vätskebristen ger mig också huvudvärk. Försöker dricka ordentligt när jag är ledig, men det funkar ju inte så. Man behöver dricka ordentligt varje dag.

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2021, Livet | 5 kommentarer

Drömmar och verklighet – Bloggutmaning i januari 2

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag.

 

Berätta om tre drömmar du har.

Det är inte lätt just nu att se, och tänka, att drömmar kan förverkligas. Situationen i vården, speciellt intensivvården, är nattsvart och nu säger vår statsepidemiolog att den tredje vågen av covid-19 är på väg. Orkar vi ens en våg till?

Det jag drömmer om allra, allra mest just nu är att få vaccin. Jag har, i det närmaste orgiebetonade, fantasier om hur jag ska komma över en vaccindos. Något som inte kommer att hända.
Jag jobbar inte någonstans där jag kan komma i närkontakt med en sådan där flaska med vaccin. Men skulle det ske….

Jag kommer i kontakt med, och hanterar, narkotiska preparat varje arbetspass. Inte en sekund ens har jag känt mig frestad att ta något. Jag knarkar helt enkelt inte. Men det där vaccinet….

Ja, ni förstår säkert…

I övrigt drömmer jag om att utveckla mina studier i filosofi. Skriva uppsats och sedan fortsätta studera.

Resor drömmer jag alltid om. Att resa är en livsstil för mig och helst skulle jag vilja fördubbla de 40-talet länder jag besökt. Men också besöka nya, och redan besökta platser, i länder där jag redan varit. Jag skulle också gärna vilja resa med min bloggvän Ingrid till Sicilien någon gång. Men först ska jag låta henne visa mig sitt Gotland.

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2021, Livet | 4 kommentarer

Varför får vi aldrig stekt sirap till middag

Det var inte alls meningen att jag skulle äta en festmåltid idag igen. Jag gick bara in för att se om tvättmaskinen var ledig. Det var den inte just då.
Under tiden jag var inne hos Fia och U fick jag frågan om jag ville äta lax med dem under kvällen. Eftersom jag är mycket förtjust i lax i ugn tackade jag ja.

Idag blev vi lite fler och förberedelserna drog ut på tiden. Barnbarnen var där och skulle äta med oss. De lekte under bordet medan förberedelserna fortskred och L sa att de höll på att steka sirap. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att fråga Fia varför jag aldrig blivit bjuden på stekt sirap. Lät ju som en väldigt exotisk maträtt.

Nu blev det inte stekt sirap den här gången heller. Vi åt som sagt lax, potatis och sallad.

Även idag fick vi chokladpannacotta. Lika delikat som igår.

För den som läst noggrant och funderar på hur det gick med den där tvätten kan jag berätta att den tog jag tag i efter middagen och den var färdig strax efter midnatt.
Hängde den inne i mitt kök eftersom jag tror att den torkar fortare då.

När jag hängt tvätten och klockan började närma sig halv ett tittade jag på På spåret. Unnade mig en kopp te, Lapsang Souchong, och en liten, liten smörgås. Årets första dag var slut och hade övergått i dag nummer två.

Publicerat i Livet, Växjö | 2 kommentarer

Ett gott avslut – Nyårsafton i Stojby

Så hade årets sista dag kommit. Kändes konstigt att året var över. Äntligen över. För det har varit ett bedrövligt år på flera sätt. Inget blev som det var tänkt.

Jag var fruktansvärt trött, hade inte alls återhämtat mig från de två arbetsnätterna. Blev sittandes länge vid köksbordet medan katterna turades om att hålla koll på fåglarna som åt på Restaurang Svarta katten och hans vän. Den fågelmataren har varit till stor glädje för både människa och djur.

Fia ringde och bjöd in mig på kaffe så vi kunde prata om kvällen. Jag fick i uppgift att göra grön ärtsoppa med vitlökscreme fraiche till förrätt.

Åkte på en kortare shoppingtur för att köpa det jag behövde och tog sedan en kort biltur för att se mig omkring. Sedan åkte jag hem och tog tag i uppgiften.

Gröna ärter och lök, vatten och grönsaksbuljong. Skulle koka en stund. Därefter passeringen och slutligen grädde och ett uppkok. Receptet för den som vill prova. Jag använde Coops grädde istället för Kelda.

Soppan slät och fin. Delade upp den i två halvor för att gå med ena halvan till J och O som firade med sina barn. Det var bara Fia, U och jag som firade nyår här. Fia och J hade gjort snittar, huvudrätt och efterrätt.

När jag kom till Fia och U höll de på att byta om och jag slog mig ner i soffan och såg Grevinnan och betjänten. För varje gång jag ser den inser jag mer och mer hur djupt tragisk den egentligen är.

Som vanligt var bordet vackert dukat. Soppan och snittarna på plats.

Som huvudrätt bjöds pastagratäng med älgfärs. Så gott! Till den en sallad.

Chokladpannacotta med drottningsås. Hallon och blåbär tillsammans är verkligen något som gör sig bra ihop med choklad.

Vi slog oss ner framför TV:n med kaffe och lite kakor. Det började dra ihop sig mot Tolvslaget.

Vi skålade med varann och TV-artisterna och önskade varann Gott nytt år. Det hade blivit 2021. Vi blev sedan kvar vid TV:n och såg filmen Tårtgeneralen. Det mest fascinerande med den filmen är att den är sann. Ett verkligt människoöde. Men också en berättelse om hur den lilla människan kan lyckas. Med tur och skicklighet.

När jag kom hem till Tornet gick jag och la mig mer eller mindre meddetsamma. Känns som om jag har ett stort sömnunderskott. Eller i vart fall ett energiunderskott.

Publicerat i Livet, Växjö | 1 kommentar