Himmel, men ingen pannkaka

När jag kom ut i går kväll var det alldeles vitt på marken. Den första snön hade anlänt.

På vägen till jobbet stannade jag till för att köpa en kladdkaka. Eftersom jag tycker att kladdkaka ska serveras med hallon köpte jag det också. Grädde skulle H ha med sig och också ytterligare en kaka. Vi hade bestämt att ha lite måndagsfest.

När jag nu ändå var på shopping köpte jag vörtbröd, rödbetssallad och skivad julskinka. Hittade dessutom chokladaskar till extrapris. Köpte en Paradis för strax under 40 kronor.

På jobbet var det helt okej. Ännu en gång slogs jag av hur man i vården kommer nära alla sorters människor. På gott och ont.

När vi gått runt hos våra patienter och gjort de första arbetsinsatserna fikade vi. Ett frosseri i choklad.

Kladdkaka i all ära, men det är inget jag kan äta i stora mängder. Inte som med prinsesstårta.

På morgonen var det klart ute. Och kallt. Solen var på väg upp och himlen var fantastisk.

När jag kom hem drack jag kaffe och åt ett par skinkmackor. Sedan sov jag och katterna hela dagen. På eftermiddagen var det de vanliga rutinerna med kaffe, mackor och ett bad innan jag skulle till jobbet.

Bestämde mig för att ta ett par bitar choklad till sista koppen kaffe innan det var dags att åka. Bara tre nätter kvar.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop | 2 kommentarer

Hå hå ja ja, hå hå ja ja

Minns inte vad klockan var när jag somnade, lyssnade klart på en bok och somnade under tiden. Fick backa 30 minuter när jag vaknade. Sedan somnade jag om och vaknade 12:40. Då kände jag mig nästan lika trött som när jag lagt mig kvällen innan. Det är verkligen dags för ledighet.

Gjorde kaffe och efter en stund värmde jag riset från igår och åt med resterna av den sötsura såsen. Jodå, jag vet att man numera säger att man inte ska värma ris. Men det har jag gjort hela mitt vuxna liv och det har gått bra hittills.

Unnade mig att ta det lugnt. Har en tuff vecka framför mig och behöver all vila jag kan få. Men sedan, efter den här veckan, är jag ledig. Ska bli så skönt. Även om städning står på programmet. Storstädning.

Tog ett varmt skumbad. Uträttade lite ärenden på nätet och drack en kopp kaffe. Fixade nattlunchlåda och packade mina saker.

Styrelsemöte i studentkåren, jag och några till var med på zoom. Vi planerade bland annat den julfest vi ska ha i början av december. Jag, tillsammans med en styrelsekamrat, blev chefer för maten. Jag älskar ju att göra storkok och ser redan fram mot att göra köttbullar, Jansson och annat. Jag fick också en punkt på underhållnigslistan, ska läsa Rydbergs underbara dikt Tomten.

Nu är det dags att åka till jobbet.

Publicerat i Livet | 2 kommentarer

Jopp hej di, jopp hej da

Är så där trött igen som jag var sista veckan innan jag började min treveckorsledighet i somras. Sedan tog det drygt två veckor innan jag återhämtat mig och då var det i stort sett dags att börja jobba igen. Nu gäller det att hålla ut en vecka till. Sedan är jag ledig en hel månad.

Sov länge imorse. Hade ingen lust att gå upp när jag vaknade, men släpade mig upp. Drack kaffe och fixade lite. Kollade med K om jag kunde komma över en stund. Hade ju hans present som han skulle haft i torsdags.

Drack kaffe hos K. Han hade köpt en massa nya kapslar till sin kapselmaskin och först drack jag ett svart kaffe men sedan ett som var smaksatt med pistage. Det var alldeles himmelskt gott. Smakade som en bakelse. Perfekt att ha som efterrätt.

På vägen hem stannade jag på kinarestaurangen och köpte minivårrullar och friterade räkor. Kanske onödig lyx, men jag kände att jag ville ha något riktigt gott.

Hemma åt jag och lyssnande på ljudbok tills det var dags att gå till tvättstugan. Tvättade fyra maskiner och pratade med H i Gävle under tiden.
Sopade golvet, men struntade i att våttorka. Är så trött på att behöva städa när det är så skitigt när man kommer till tvättstugan. Det är bra mycket renare nu än innan.

Satt en stund i köket och bara var innan jag gick och la mig. Imorgon börjar sista rycket inför min arbetsfria månad. Men det är mycket arbete kvar innan dess.

Publicerat i Livet | 1 kommentar

Ett alldeles speciellt ljus

När alarmet väckte mig var det nästan så att jag ångrade att jag anmält mig till ett kökapningspass. Men jag piggnade till och när jag väl var på jobbet kändes det okej.

Det var lugnt i trafiken och en fin morgon. Ljuset var alldeles speciellt när solen lyste på husen både i Västra skogen och på de lite spejsade husen vid Torsplan. Norra tornen heter de två husen och jag gillar dem, även om många tycker de är fula. Men vill mna ha en liten tvåa får man punga ut med minst mellan 10 och 15 miljoner. Så jag får allt stanna här i min lila tvåa i förorten.

Stannade till vid Stora Coop vid Ågestavägen och köpte en färdigrätt till lunch. Sean åkte jag till jobbet.

Dagen rullade på, vi hade urolog- och ÖNH-patienter*. Jag åt lunch och drack kaffe och sedan var det bara några få patienter kvar. Vi var klara tidigt och kunde gå tidigare.

På vägen hem stannade jag återigen på Stora Coop. Ville ha lite nötter och också Hackad gurka, typ Bostongurka, till veckans matlådor.

När jag kom hem satte jag mig i köket. Hällde upp ett glas rött och lyssnade på ljudbok en stund. Tog ett varmt skumbad och gick och la mig klockan 17:55. Sov till 22:45. Gick upp och det var lördagskväll. I alla fall en stund.

Satte mig i köket med båda kattpojkarna runt mig. Lyssnade på ljudbok. Tog ett glas vin. Tuggade på några nötter.

Söndagen smög sig på. Jag var trött. Men jag ville inte lägga mig. Livet är för kort för att sovas bort. Man borde inte sova….

 

*ÖNH står för öron, näs och hals.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop | 2 kommentarer

Med anledning av

Jag ställde in delar av dagen, flyttade på några aktiviteter och tog det lugnt på morgonen och förmiddagen. Jag var helt utmattad och sönderstressad. Dessutom tjöt det där ljudet jag berättat om tidigare. Det började vid 7-tiden och var fortfarande igång 15:20 när jag gav mig av. Det finns ingen anledning att tro att det varit tyst de korta stunder jag varit ute på ärenden. Men när jag kom hem 23:34 var det äntligen tyst. När ljudet slutade vet jag förstås inte, men det är enormt enerverande med ett oavbrutet tjutande i lite drygt 50 decibel. Timme efter timme.

Var iväg till Jakobsberg och köpte presenten till Harriet. En flaska Alexandre Bonnet Perle Rosé Brut. Jag hade ett annat ärende också som jag uträttade och som var anledningen till att jag åkt just till Jakobsbergs centrum. Innan jag åkte hem köpte jag en hamburgare. Insåg att jag behövde äta något. Klockan var långt ifrån middagstid.

När jag kom hem la jag mig och sov en timme. Jag var verkligen helt slut. Gick sedan upp och klädde mig och åkte iväg. Det var sjukt mycket folk på Tvärbanan. Folk stod som packade sillar och andades i varandras munnar. Helt sanslöst med tanke på pandemin. Jag hade gått på tidigt och hade en sittplats vid fönstret och kunde hålla avstånd från värsta trängseln.

Kom precis i tid och det andra paret kom alldeles strax efter. När vi hälsat på varann blev vi bjudna på champagne och snittar. Himmelskt goda.


När vi druckit ur våra glas och länsat fatet fick vi gå ut till dukat bord och sätta oss. Det bjöds på anklår, ugnspotatis och en god sås. Till det ett bra rödvin.


Efter maten blev det tårta och kaffe. Harriet fyllde 90 år i början av månaden och det var själva anledningen till att vi blivit bjudna på middag. Hon vill vänta med att ha stor fest tills hennes man fyller 80 till våren. Men man måste ändå passa på att fira lite då och då. Man ska aldrig skjuta upp saker i onödan.

Jag bestämde mig för att åka med Tvärbanan 22:29. Det var nästan så jag hann med den före, missade den med bara några sekunder. Men jag hade tagit min varma kappa så det gick ingen nöd på mig när jag väntade.

I Solna hade jag också tur och behövde bara vänta så där 5 minuter. Det var rätt mycket folk på både Tvärbanan och T-banan. Men ingen tokträngsel trots allt.

När jag kom hem serverade jag supé, Havskräftor i gelé, och pojkarna högg in på mjukmaten med liv och lust. Nu har de gått och lagt sig och det ska jag också göra strax. Måste upp tidigt imorgon.

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Fem en fredag v. 46: Riktning

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad är något du kommit över?
  2. Vad har du precis avklarat?
  3. När gjorde du senast ett avsteg?
  4. Vad har du på gång?
  5. När läste du senast en vägbeskrivning?

 

  1. Det mesta skulle jag tro. Så många svek och så mycket psykisk misshandel. Orkar inte älta, är bara glad att jag överlevt. Bokstavligt talat. För hur många kvinnor får inte sätta livet till i relationerna till en man. Så nöjd med att bo och leva med mina katter.
  2. Egentligen inget. Just nu är det rörigt i livet och alldeles för mycket på agendan. Kan inte ens påstå att jag klarat av arbetsveckan, ska jobba imorgon. Nu gäller det att kämpa på en vecka till. Sedan ska jag ha en arbetsfri månad. Men den är fullspäckad med annat så den är heller inte ledig i ordets rätta bemärkelse.
  3. När jag gick med på att jobba heltid under våren. I och för sig hade jag inget val. Vi hade glömt få in det i kontraktet att jag jobbar max 80%.
    Det blir vanligare och vanligare att vården ställer kravet att man måste jobba heltid annars har man inte där att göra. Detta trots att man borde vara glad att få specialistutbildad personal överhuvudtaget. Suck!
  4. För mycket!
    Men just idag ska jag åka och köpa en present till Harriet (borde gjort det tidigare men inte hunnit). Ska städa lite och fixa. Ska åka till K och ge honom födelsedagspresenten som jag glömde hemma igår. På eftermiddagen/kvällen är jag bjuden till Harriet och S. Om de mår bra vill säga. Måste kolla med dem först.
    Har alldeles nyss avbokat tvättstugan och bokat om den till söndag. Det blev omöjligt att hinna tvätta när dagen innebär en massa förflyttningar som tar tid, utöver ett ändå rätt fullt program.
  5. I förrgår då jag kollade var stället där jag ska bo ligger i förhållande till sjukhuset.

 

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 12 kommentarer

Vi firade en vän

Efter jobbet sov jag hemma hos F. Damo sov med mig och la sig på mina ben på samma sätt som katterna brukar göra. Hon sov också. Skällde en kort stund då posten kom. Sedan sov vi igen.

Pratade med min konsultchef som berättade att Brännskadecentrum, eller HR för att vara mer exakt, också är på krigsstigen. De vill ha garantier, skriftliga, att jag ska jobba minst 85% men att de fritt kan disponera mig till 100% vid behov. Märkligt att man kan ställa den här sortens krav då man är i underläge bemanningsmässigt. Vi kom överens om att sova på saken innan vi ger svar. Att jobba heltid i vården innebär rätt ofta att man jobbar sex pass i veckan i snitt för att få ihop timmarna. Inte riktigt vad jag vill göra vid sidan om mina 50-75% studier. Samtidigt har jag inte råd att sumpa min kontakt med brännskadan. Blir så trött!

När F kom hem plockade jag ihop mina saker och gick hem. Skulle fixa till mig inför kvällen då vi skulle bjuda K på middag eftersom han fyller år. Det var rörigt med hur kollektivtrafiken skulle fungera och åka bil var uteslutet på grund av allmänt kaos. Någon sak i ett ställverk i Liljeholmen hade gått sönder och hela söder var strömlöst. Dessutom fungerade varken T-banan eller Tvärbanan. Trafikljusen i stan fungerade inte heller. Nog är det väl lite sjukt att ett mindre fel i ett ställverk kan slå ut hela Stockholms infrastruktur!

Blå linjen, som ju är på norra sidan av stan, fungerade även om det enligt uppgift fanns en viss påverkan. Vi åkte in till stan och K var på plats när vi kom. Han väntade på oss utanför T-banan. Därifrån är det inte många meter till Jensens där vi skulle äta och vi var precis i tid.

Vi fick ett lugnt bord, även om det inte stämde med den beställning jag gjort. Men vi satt bra och maten var god.

Vi åt alla deras Biff Bearnaise. Jag åt den normalstora och pojkarna den extrastora. Köttet var aningen lite för rött, men det var gott ändå.

När någon fyller år och man är medlem bjuder de alla i sällskapet på efterrätt. Vi valde juläpplen med mjukglass. Riktigt, riktigt gott!

Man hade redan en julgran på plats. Jag tycker att det är för tidigt. Men den var stilig.

Vi gjorde sällskap en bit på T-banan och när vi skiljts åt åkte F och jag hem. Jag gick in till mig och möttes av mina glada katter.

Värmde av glöggen jag fått av A på jobbet. Vi gjorde som Karl-Bertil Jonsson inatt och luktade på glöggen. Smaka på den var uteslutet. Men nu har jag provat och den är riktigt god. Kan absolut bli en favorit.


Tittade på det nya avsnittet av serien om Knutby och sedan var det sovdags. Imorgon är det mycket på gång.

Publicerat i Livet, Mammason | 2 kommentarer

Inte som jag tänkt mig

Sov riktigt länge på onsdagsmorgonen. Behövde säkert det. Satt med kaffe och planerade dagen då jag plötsligt fick se en sak på Facebook. Någon hade skrivit att hunden hos F ylade hela dagarna timme efter timme och att man tänkte anmäla honom. Man hade till och med lyckats uppvigla någon från granngatan som tydligen gått runt och ryckt i brevlådorna för att se vem som hade hund. Sedan hängdes han ut på FB.

Jag fick göra en akut insats. F fick komma hem från jobbet och ge mig en nyckel och sedan tillbringade jag resten av dagen i hans lägenhet. Jag pratade med närmaste grannen som bekräftade det jag misstänkte. Det är inte ens sant att hunden ylar och skäller timme efter timme. Det händer någon gång ibland att hunden hörs, skäller lite och sedan blir det tyst. Vi har ju kollat många gånger och det ylas inte mer än precis när man går ut. Sedan går hon och lägger sig. Det är faktiskt rimligt att man ska kunna lämna en hund några timmar. Men springer folk omkring och rycker i brevlådan så är det klart att hon gnäller. Grannen säger att hon aldrig hört ylande bara att hon skäller ibland. Grannen är hemma hela dagarna i stort sett så hon vet. Det här är kulturellt. Ren förföljelse.

Jag hann inte sova alls innan jag skulle till jobbet. Men dels hade jag sovit väldigt länge på morgonen dels var jag uppretad och hade ett rejält adrenalinpåslag. Natten gick därför utan trötthetssvackor. Däremot känner jag mig sliten rent allmänt. Så fort man tror att man ska få lugn och ro så händer något nytt akut. Hunden går tyvärr inte ihop med katter. F:s chef är allergisk och där får han inte ha hunden med sig. På fredagar bokför han på ett annat ställe och där får hon följa med.

Efter jobbet skyndade jag mig hem och fixade åt katterna. Sedan åt jag frukost med F och har sovit här hos honom. Hunden skällde när posten kom. Vilket jag tycker man kan få göra om man är hund.

Nu kommer F snart hem och vi ska fira en god väns födelsedag ikväll. Jag har redan ont i magen för att hunden behöver vara ensam ett par timmar. Suck!

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop | 4 kommentarer

Ja, vad ska man säga om den här dagen

Måndagen var en lugn historia hemma tills det var dags att åka till jobbet. Där var det fullt, många patienter, men jag tycker ändå att det var en bra natt.

Det fanns tårta i kylen, flera stycken faktiskt, och jag åt både när jag kom till jobbet och till mitt morgonkaffe när jag var klar med morgonarbetet.

Åkte hemåt. Det var tjockt i trafiken och jag stannade till och tisdagsshoppade på Stora Coop. På tisdagarna får jag 5% rabatt om jag köper för över 200 kronor. Det gjorde jag.
Satsade på korv. Prinskorv och köttkorv. Köpte kaviar, sweet chilli sauce och skorpor. Vet att jag köpte fler saker, men minns faktiskt inte vad det var. Men det var absolut livsmedel. Jo, köpte förstås mjukmat också. Pojkarna måste få sitt. Har ni förresten läst det här? Gör det annars!

Åkte hem, fixade åt pojkarna och drack lite kaffe. Sedan sov jag några timmar. Skulle på årsstämma i bostadsrättsföreningen.

Det blev ett lugnt möte trots att man förväntat sig samma kaos som på mötet om elen. Det finns grupperingar i föreningen som är väldigt militanta och aggressiva. Att man krävt legitimation vid registreringen verkat ha hållit vissa av dessa element borta. För det blev inget bråk, bara lite småtjafs. Man hade till och med en väktare på plats. Han behövdes öfr det var lite småbråk i dörren med folk som vägrade visa legitimation och liknande. Någon bodde inte ens i vår förening men försökte tränga sig in.

Efteråt gick jag hem och bytte från klänning till långbyxor och varmare ytterkläder. Sedan gick F och jag en lång promenad med Damo, hunden som numera bor med honom. Det är inte hans hund men han har långtidslånat den för att avlasta hon som äger henne.
Vi gick förbi Kista centrum eftersom jag skulle hämta en bok i Instabox.Tror vi gick drygt en halvmil. Det var skönt att komma in och slå sig ner vid datorn en stund och se playTV.

I övrigt idag så har jag fått schema för de två första veckorna i januari. Jag vill ju jobba 50-80%. Absolut inte mer än 80 och helst närmare 50 än 80. Detta hade min konsultchef glömt få in i kontraktet och nu vägrar kunden, sjukhuset där jag ska jobba, att gå med på det. Det är heltid som gäller säger de. Schemat jag fick var absolut inte heltid, det var en bra bit mer. Vi får se om det jämnar ut sig med en heltid i snitt eller om de tänker lägga mig en bit över 40 timmar i veckan hela tiden. Jag ska ju hinna plugga också. Suck!

Nu går vi mot midnatt och jag ska sova. Natti natti!

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop | 5 kommentarer

En söndag som försvann i väldig fart

Hann med kaffe och frukost och sedan var det dags för dagens kursdag på zoom. Idag handlade det om organisation och mötesformalia. Faktiskt lite långtråkigt. Jag brukar kalla mig formalienörd och har väl inte direkt behov av att lägga en dag på att lära mig hur ett möte går till och hur man skriver en motion. Tror inte jag överdriver om jag säger att jag varit på flera tusen möten. Några där jag suttit ordföranden. Det blir några stycken om man räknar ihop dem under en tidsperiod på över femtio år.

Hur som helst så tog dagen slut och det hade, på det hela taget, ändå varit en trevlig dag. Jag meddelade snabbt F att jag behövde vila en timme och sedan skulle han hjälpa mig bära upp däcken till bilen. Det är en fruktansvärt brant trapp och jag orkar inte hålla emot utan riskerar att falla bakåt. Jag är helt enkelt rädd att falla bakåt, ramla, slå i huvudet, spräcka skallen och få en hjärnblödning. Har haft ett par patienter under mina år som just gjort det. Ingen av dem överlevde.

Vi åkte sedan till ”mitt vanliga ställe” där jag bytt däck säkert de senaste tio åren. Det är lätt och smidigt. Värt kostnaden helt enkelt. Trots att det kostar en del.

Sedan skulle vi shoppa på Willys. Först glömde jag checka in och fick gå genom hela affären och ut genom kassan. Nytt försök.
Plötsligt kom jag på att jag glömt P-skivan och fick göra om proceduren ut och sedan fixa med P-skivan och in igen. F passade min, och sin egen, korg under tiden.

När vi shoppat färdigt, jag hittade bland annat saffransmunkar med vaniljfyllning och två sorters sillinläggningar jag inte sett tidigare, så åkte vi hem.

Sommardäcken bars ner i källarförrådet och jag bar in min kasse och sedan bar F in sina varor. Jag parkerade i garaget och gick in.

Gjorde kaffe och åt en saffransmunk och la resten i frysen. Senare tog jag fram en till och åt.

Tittade på veckans Halv åtta hos mig och sedan det första avsnittet om Knutby. En riktigt otäck berättelse. Som ju är sann. Manipulerandet, falskheten och den grunda, påhittade teologin som jag har så svårt för. Den som inte är en kontextuell omtolkning utan bygger på rena fantasier. Känner igen så mycket från egna erfarenheter av olika samfund. Jag får rysningar ända in i märgen.

Lyssnade en stund på ljudbok, en kriminalroman av  Ann Cleeves där Vera Stanhope är kommissarie. TV-serien Ett fall för Vera bygger på dessa böcker.

Sedan var det läggdags. Planerade att få lite nytta gjord under måndagen. Hur det blir med det återstår att se…

Publicerat i Livet, Mammason | 4 kommentarer