Höstsöndag

Vaknade vid halvåttatiden och började med morgonkaffe. Sippade på min kopp i nästan en timme innan jag gjorde mig två mackor med kaviar och ost på hembakad tekaka.

Några som däremot inte nöjde sig med kaffe var pojkarna. De ville ha en ordentlig frukost.

Blev sittande ett tag och mediterade över hösten. Det har redan gått en tredjedel av oktober och även om det funnits fina dagar så har det, om jag ska vara ärlig, mest regnat.

Utsikt från två av mina köksfönster. Ser vackert ut, men kylan, cirka 8 grader, och den regnfuktiga luften lockar inte till utomhusaktiviteter.

Jag förflyttade mig upp till Tornets övervåning. Orvar följde med mig upp medan Kingston stannade i köket. Han ville smälta maten sa han.

Pluggade en stund, diskade, bar ut sopor och kompost, gick in en stund till Fia och bestämde mig sedan för att ta tag i en av dagens huvuduppgifter: Tanka bilen inför veckans arbetspass.

Så här olycklig såg Kingston ut när jag plockade fram snabeldraken. Ingen av pojkarna gillar den och rusar iväg och gömmer sig när den kommer fram.

Åkte på en shoppingrunda. Det regnade men jag trotsade risken att bli rejält blöt och skyndade mellan Tornet och bilen. Vädret växlade och ibland var det uppehåll. Gällde att förflytta sig då.

Började med att åka och tanka. Köpte en korv med bröd som lunch innan jag fortsatte till Stora Coop i Norremark.

Inhandlade dels lite livsmedel att tillreda som middag, torsk och en färdig sås att hälla över innan den skulle i ugnen. Dels köpte jag lite bakprodukter för kommande bruk.
Därefter åkte jag till Classe. Kände att jag kunde ha bruk av R6-batterier. Passade också på att bland annat köpa en linjal, något som jag saknat flera gånger senaste tiden.

När jag kom hem åkte torsken in i ugnen. Hann precis äta innan de var dags att byta om innan Fia och jag skulle åka till Ulriksbergskyrkan.

Som förra söndagen var det mycket sång och musik. Betydligt färre människor var det också och det kändes inte som man överskridit de 50 personer som får samlas. För min åsikt är att FHM menar att man ska räkna alla. Men förra veckan hade man inte räknat personalen, inte konfirmanderna och kanske inte ens konfirmandernas anhöriga. Men vem vet… Vi satt i samma hörn igår som förra helgen. Långt från andra människor.

I Svenska kyrkan (och katolska kyrkan samt frikyrkor närstående till Svenska kyrkan) har man en plan med Bibeltexter som roterar under 3 år. Här har man teman. Intressanta teman, som nu psykisk ohälsa och närliggande områden. Men teologin är så grund. Man predikar, eller håller betraktelse är kanske ett mer rätt ord i sammanhanget, på en nivå som om man talade till människor med låg kunskap om både Bibeln och livet. Känner inte att det tillför mig något. Ska väl erkänna att jag inte har koll på om den som håller i gudstjänsten är pastor eller volontär. Volontärer får givetvis hålla betraktelser på den nivå de har förmåga och kunskap till. Jag är också medveten om att jag är bortskämd med att gå på en skola med jesuitpatrar som undervisar.

När jag var hemma igen hade jag för avsikt att plugga. Men jag la mig på sängen för att vila en kort stund. Vaknade när morgonen grytt, närmare bestämt vid 7-tiden.

Publicerat i Livet, Växjö | 4 kommentarer

Helgdagskväll i Tornet

Efter nattens jobb i Eksjö, en singelnatt, är jag ledig över helgen. Natten var helt okej och Eksjös IVA är verkligen en så bra arbetsplats. Man brukar prata om ur askan i elden. men det här känns som att doppa fötterna i en blå lagun med klart vatten efter månaderna i Växjö. Jag hoppas de gör beställningar även nästa år. Jag har pass bokade in i december. Hade kunnat få fler än dem jag bokat, men jag hade redan bokat en massa pass hemma på Karolinska Huddinge. Längtar hem lite också just nu.

Efter hemresan, inklusive en paus på en rastplats då jag drack kaffe och åt medhavda smörgåsar, gick jag snabbt och la mig. Fixade bara lite åt kattpojkarna först. Somnade snabbt.

Vaknade vid 16-tiden och drack kaffe. Funderade lite på hur jag skulle planera kvällen. Bestämde mig för hämtpizza från Spetsmossens pizzeria. Jag gillar verkligen deras pizzor. Ringde och beställde en Baba jaan;  Oxfilé, fetaost, ananas, bearnaisesås, jordnötter, jalapeños. Den skulle vara klar på en kvart och enligt gps:en tar det 13 minuter fårn Stojby och dit. Så det var lagom tid, skulle ju få på mig ytterkläder och skor samt gå till bilen.

När jag kom hem serverade jag först lite mjukmat till Kingston, Orvar verkar föredra torrfoder men smakade givetvis också lite på den mjuka maten. Bar sedan upp pizzan, vin, glas, hushållspapper och laptopen till rummet uppe i Tornet. Tittade på Muren medan jag åt och fortsatte sedan med första avsnittet i säsong 3 av The Sinner.

Hann med ett avsnitt av Grantchester också innan det var sovdags. Det fick bli en ganska tidig kväll trots allt.

Publicerat i Eksjö, Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 3 kommentarer

Fem en fredag v. 41: Skräp

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Hur ser det ut i din källare/förråd?
  2. Vad samlar du på dig mest?
  3. Vad i ditt hem behöver rensas ut?
  4. Är du bra på att rensa ur din mailkorg?
  5. Vad sparar du gärna som andra kastar?

 

  1. Jag har fler förråd och just i källarförrådet är lådor prydligt staplade. Men överallt är det överfullt.
  2. Jag har två ständiga följeslagare i livet. De båda ”herrarna” heter Jaskabara och Tardetsen. Egentligen samlar jag inte på något, hinner bara inte ta hand om det och det blir liggande.
  3. Papper i första hand, men det det behövs en ordentlig make over beträffande allt.
  4. Har blivit bättre.
  5. Kvitton. Något som visats sig bra i flera olika sammanhang. Dels då något gått sönder men också då man fått för sig att jag stulit något. Som till exempel IKEA-insidenten som var så pinsam att själva Kamprad nog vände sig flera varv i sin grav. Så pinsam får inte kassapersonal vara. Hon sprang ju ut efter oss och anklagade förs Fia för att ha stulit en läsk till maten. Då hon fick se kvittot sa hon att då var det hennes kompis (jag) som stulit. Men jag hade minsann också ett kvitto på min läsk.
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 3 kommentarer

Ritsch, ratsch, krasch

Alarmet var satt på 06. Jag snoozade 5 minuter och sedan är det helt svart. Måste ha sovit mig igenom nästa alarm. Vaknade 06:45 och gick ner i köket och drack kaffe och åt en tekaka med messmör. Men jag var så förbi av trötthet att jag knappt kunde stå på benen. Trots att jag sovit nästan 8 timmar. 7½ i alla fall. Vilket borde räckt. Speciellt som jag inte jobbat på ungefär 1½ vecka. Men visst, det tar enormt mycket energi att plugga. Speciellt som i stort sett all litteratur är på engelska. Svår engelska. Svår litteratur.

Egentligen tror jag att det är den här situationen med, om inte karantän så i alla fall en viss isolering som mycket avviker från mitt normala sätt att leva, som orsakar min tilltagande trötthet. Jag vill ut!

Jag gjorde ett mer eller mindre ofrivilligt försök att gå upp 08:45. Var drabbad av en benkramp i vänster vad som jag visste bara skulle gå över om jag ställde mig på foten med tyngd. Gick ner i köket. Igen. Började från början med nytt kaffe och ny macka. Men lika trött.

Medan jag funderade på hur jag skulle få fart på mig själv och dagen lyssnade jag på ljudbok, drack kaffe och pratade i telefon med B i Göteborg.

Lyssnade klart på boken, den var rätt spännande på slutet. Klädde mig och funderade på att åka ut en sväng. Det dröjde dock länge innan jag kom iväg och då bara till Stora Coop och Systembolaget för lite shopping.

När jag var hemma igen fixade jag middag, färdiga kycklingspett och potatis- och Dallassallad. Drack ett glas Villarini till maten. Behövde lite lyx den här dagen,

Förutom allt meningslöst denna dag har jag pluggat. Men dagen i stort har nog varit lika meningslös som dagens soundtrack. För varför tvättar sig fru Söderström och mamsell Ros i sodavatten? Det undrade jag redan som barn.

Publicerat i Livet, Växjö | 8 kommentarer

Baka, baka liten kaka

En blandad dag med olika inslag. Skolträff på zoom, en massa tekakor, en uppmuntrande artikel, lite kaffe med U, en annan artikel som jag äntligen lyckats beställa, ännu en diskning säkert den  fjärde eller femte idag, en tur till återvinningen, en ganska bra ljudbok, shopping på Stora Coop, ett trevligt telefonsamtal med min son, började på en ny ljudbok, pluggade några timmar och sedan var dagen slut.

Klockan 10 var det dags för skolträff på zoom. Kursen Kärlek och det var andra halvan av gruppen som skulle ha muntlig redovisning. Jag såg verkligen fram mot att höra andras texttolkningar och att diskutera. Tyvärr visade det sig att ingen, ja ni läste rätt, ingen av de som skulle redovisa var på plats. Så himla trist!
Vi fick en föreläsning, vilket vi ju skulle ha fått i alla fall. Istället för heldag blev det halvdag.

Efter lite lunch tog jag tag i ett bakprojekt och gjorde tekakor. Ska frysa ner större delen av dem och plocka upp efter behov.

Gick in till Fia och U för att prata lite med Fia. Men hon var inte hemma och jag pratade med U istället. Drack lite kaffe och fick med mig dagens Smålandsposten där det fanns en artikel om en av de patienter jag haft hand om mycket. Han var nu hemma och det gick framåt stod det. Det känns skönt med varje covid19-patient som man får veta klarat sig.

När jag kom in till mig igen gjorde jag ännu ett av dessa fruktlösa försök att nå Gotland Allehanda. Bestämde mig för att maila istället och då gick det bättre. Nu är en tidning med reportaget om min bloggvän Ingrid på väg hem till mig.

Diskade, igen. Det blir så sjukt mycket disk trots att vi bara är en människa och två katter här. Under tiden lyssnade jag på ljudbok. I dödligt samförstånd av Jakob Mjöbring.

Packade in det som skulle till återvinningen och åkte iväg. Regnet började ösa ner och jag blev rätt blöt. Som tur var hade jag bara en kasse som skulle sorteras upp.

Shoppade på Stora Coop. Riktig storshopping. Mjöl, jäst, mjölk, kryddor, ost, toapapper, varsin leksak till pojkarna och lite till.

Åkte hem, pratade med F i telefon, packade upp varorna, gjorde ostmackor och gick upp i Tornets övervåning för att plugga en stund. Medan jag pysslade med det praktiska började jag på ännu en bok av Jakob Mjöbring.

En så bra dag måste ha både ett soundtrack att lyssna på och en bild att titta på.

Publicerat i Livet, Växjö | 6 kommentarer

Reda ut och ställa samman

Känns som om jag mest suttit i telefon idag. Först var det det där jag blev så upprörd över igår. Det handlade om att jag ännu en gång fått parkeringsavgifter på min hyrda parkeringsplats. Alltså både att jag betalar en månadsavgift och sedan blivit debiterad per timme. Att jag blev så upprörd var för att förra gången det hände gick det inte att få kvinnan på parkeringsfirman att förstå det orimliga i detta. Det slutade med att jag fick välja mellan att betala eller få min parkeringsplats uppsagd. Detta trots att de hade fel. Dessutom pådyvlade hon mig en bil som inte var min, propsade på att den visst var registrerad på mig och sa dessutom att jag var vårdnadshavare till min son. Jag hade rena ångesten över att kanske få ett likadant samtal igen. För det var inte första gången då heller.

Idag var det inga problem. Hon fixade detta direkt och sa att kameran blir förvirrad av att både jag och min son har parkeringsplatser på samma ställe. Om både min son och jag är hemma samtidigt och parkerar får jag en faktura på besöksparkering. Detta trots att vi har varsin, månadsbetald, parkeringsplats.

Jag har inte kommit underfund med om det är samma kvinna, eller om det är två olika. De låter likadant, man får ju aldrig veta vad de heter. Troligen en strategi för att kunna bete sig illa mot kunder. Men när jag berättade om vad som sagts förra gången sa hon: ”Det var inte bra. Så ska det inte vara”. Men jag funderar på om det är samma person och att hon är bipolär och får dessa utbrott ibland. Förra sommaren svarade hon ”Du måste göra rätt för dig förstår du väl”. Hon upprepade denna mening om och om igen. Oavsett vad jag sa. Till sist sa jag till henne: ”Nu har jag fått nog, du är ju helt dum i huvudet, nu vill jag prata med någon som har lite förstånd. Då fick jag prata med deras IT-tekniker som ordnade till deras fel. För jag har superkoll och de gör massor av fel hela tiden. Men att gång på gång tampas med detta gör mig trött och ger mig ångest eftersom jag aldrig vet hur jag bemöts. Jag har betalat en hel del extra avgifter. Trots att jag betalar 1300 kronor i månaden.

Sedan började jag fundera på varför jag inte fått någon faktura från Telia. Kollade på Mitt Telia och nej, det fanns ingen faktura där heller. Men samtidigt fick jag syn på att det beställts ett nytt sim-kort. Av mig stod det. Men jag hade inget beställt och inget fått. Så det var bara att ringa dem och stå i kö. 45 personer före i kön.

Det visade sig att någon tryckt på fel knapp och beställt ett nytt kort i mitt namn. Hon trodde att man aldrig skickat ut det utan att det stoppats innan. Men skulle någon fått mitt sim-kort, för jag har inte fått det, så kommer jag att märka det för då slutar min telefon att fungera. Det är dock mindre troligt eftersom ärendet var avslutat 1 augusti.
Jag fick också veta att man inte hunnit skicka ut fakturorna ännu. De var försenade. Jag som trodde, i min enfald, att sådant gjordes per automatik i något dataprogram. Suck!

Efter det här gick jag in till Fia som höll på att laga mat för en gruppträff som hon skulle ha med sin hemgrupp, heter visst vardagskyrka numera. Jag fick avsmaka både soppor och kakor. Sedan gick jag hem till Tornet.

Har per telefon fått några fler pass i Eksjö inbokade, jag hade tidigare valt ut vilka jag ville ha. Men de behövde bekräftas.

På kvällen har jag pluggat några timmar. Ätit lite middag, köttbullar. Smuttat på lite vitt vin.

En av de två kurser jag läser just nu heter Kärlek. Några som verkligen visar varann kärlek är mina pojkar. Kanske är det svårt att se, men Kingston har lagt en tass om Orvar och slickar honom på nosen och huvudet.

Publicerat i Eksjö, Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 7 kommentarer

Vikten av vardag – Bloggutmaning i oktober 5

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i oktober med en fråga att besvara varje dag.

 

Ny vecka och ny start, vad gör du? 

Ska börja med att länka till en ledartext av Susanne Nyström på DN. Förebyggande arbete är som vaccin – man saknar det inte förrän människor dör.
Den handlar dels om det jag skrev häromdagen, dels om vikten av att se värdet i det vanliga livet och vardagen. Som Susanne N skriver, de flesta av oss  blir varken yrkeskriminella eller skapar storverk som Spotify eller liknande. De flesta av oss är nöjda med att först lägga grunden med en utbildning, sedan arbeta för att få pengar till ett drägligt liv. Ett liv med läxor, falukorv till middag och, ja just det, vardag.

Den här veckan och måndagen skiljer sig inte i något väsentligt från alla andra vanliga veckor. Det är precis så det ska vara. För hur skulle vi annars kunna uppskatta de där ögonblicken, de där öarna av extas, som lyser upp i den grå vardagen.

Luke Rhinehart skriver i sin bok Tärningsspelaren att livet är öar av extas i en ocean av leda. Jag vill väl kanske inte framhålla huvudpersonens lösning på vardagslunken som någon bra idé. Däremot vill jag lyfta glädjen i vardagen, glädjen i det vanliga. Man måste inte få allt man vill meddetsamma. Man måste inse att drömmar kräver arbete och att de tar tid att förverkliga.

Hur började då denna vecka och vilka glädjeämnen fanns att se. Jo, efter en regnig helg sken solen från en nästan klarblå himmel. Luften var åter klar och hög.

Efter morgonkaffet gick jag upp i Tornet och pluggade en stund. Den här veckan står, bland annat, en artikel av Matthew Owen med titeln Exploring Common Ground between Integrated Information Theory and Aristotelian Metaphysics. Enormt intressant!

Klockan 15 hade jag en tid hos frisören och jag åkte in till stan i god tid. Det visade sig svårt att hitta en parkeringsplats där jag tänkt parkera, men på en annan av stadens parkeringar fanns plats. Kände mig lite lätt stressad, men jag hann fram i tid. Med ett par minuter till godo.

Efter att jag blivit tillklippt tar jag en kortare promenad på stan och går sedan till Skåres och fikar.

När jag fikat åker jag hem, men stannar till på Stora Coop för att köpa köttfärs och blomkål. Jag har i flera dagar längtat efter att äta hjärna.

När jag är hemma fixar och donar jag en stund och hinner bli ordentligt upprörd över en sak som måste redas ut imorgon. Sedan lagar jag till hjärnan och äter middag. Allt medan jag lyssnar klart på Ann Rosmans senaste bok Marvatten.

Försöker hitta ett recept på hjärna, färsklädd blomkål, men hittar inget. Ni får använda fantasin helt enkelt. Man förväller ett blomkålshuvud, lägger det på ett ugnssäkert fat och klär in blomkålshuvudet med köttfärs. Sedan in i ugnen cirka 40 minuter.

Satte mig i Tornet för att läsa, men klockan var mycket och jag bestämde mig för att ta nya tag imorgon.

Publicerat i Bloggutmanin i oktober 2020, Livet, Rubriker som fångat mitt intresse, samt ett och annat från nätet, Växjö | 4 kommentarer

Grå är också en färg

Vaknade tidigt, eller i alla fall tillräckligt tidigt. Men ibland måste man få slappa lite och efter morgonkaffet gick jag upp på övervåningen och tittade på de avsnitt av Muren som jag missat. Upptäckte programmet för någon vecka sedan.

Klockan hann bli 14 innan jag tog mig samman. Men då var det dags…

  • Tvättade mig och bytte om till kriminella byxor. Ja, ni har väl inte missat medierapporterna om att en viss skola anser att mjukisbyxor tyder på en kriminell livsstil. Har jag någonsin gjort något kriminellt så är det preskriberat vid det här laget. Jag som inte ens vågade palla äpplen som barn.
  • Diskade. För en gångs skulle fanns det bara några få saker att diska.
  • Satte mig uppe i Tornet och pluggade.
  • Tog en paus.
  • Kaffe och en knäckemacka.

Planen var att sedan fortsätta plugga. Men Fia skickade sms och frågade om jag ville följ med till Ulriksbergskyrkan där de skulle ha en lovsångsgudstjänst.
Spontant kände jag mig väldigt obekväm, men efter några minuters betänketid så sa jag ja. När Fia skulle anmäla även mig var det fullbokat. Vi bestämde oss för att ta varsin bil och chansa på att jag skulle få komma in. Annars skulle jag åka hem.

Jag bytte ut mina kriminella byxor mot strumpbyxor, klänning och min nya, sköna kapp-långkofta. Ett underbart plagg jag köpte för ett tag sedan och som är som ett mellanting mellan kappa och långkofta. Är så glad att jag kostade på mig att köpa den, var lite tveksam efteråt med tanke på priset. Men jag har haft den några gånger och vet att jag inte har anledning att ångra mig.

Vi fick vänta ett tag innan jag blev insläppt. Fia väntade med mig tills jag fick besked. Vi hittade en avskild plats inne i ena hörnet. Nattvarden, eller Herrens måltid som man säger i frikyrkan, avstod jag från. Kände mig allt annat än bekväm med arrangemanget. Jag är mycket restriktiv med alla situationer som skulle kunna öka risken för smitta.

Det var mycket sång och musik, det är ju alltid trevligt. Men trots att jag är ekumeniskt sinnad så saknade jag strukturen. Jag känner mig mer hemma i de frikyrkor som har vissa kyrkliga ritualer. Men det goda med detta kyrkobesök är att jag kom att tänka på I W som var pastor i Munkhagskyrkan en gång i tiden. Letade upp henne på nätet och ska ringa henne någon dag framöver.

När vi kom hem drack vi te och åt mackor och en bulle. Inte en traditionell kanelbulle, men en med äpple och kanel. Man måste ju fira kanelbullens dag.

Hemma i Tornet igen. Lite rött vin och ljudbok innan sovdags. Imorgon är det måndag och ny vecka. Igen.

Hela dagen har det varit det grått, blött och regn.

Publicerat i Livet, Växjö | 4 kommentarer

Åldersadekvat lördag – Bloggutmaning i oktober 3

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i oktober med en fråga att besvara varje dag.

 

Hur spenderar du denna lördag? 

Kommer ni ihåg de där skämten om att man vet när man är gammal? Du vet att du är gammal när…

Det här inlägget skulle kunna passa i den kategorin. För jag antar att man vet att man är gammal om man tycker att man haft en toppenlördag när man provat ett nytt recept, varit på barnkalas, pluggat några timmar och avslutar kvällen med ett glas vin och frågesport på playTV.

Vaknade  i morse utan alarmet, men ändå skapligt tidigt. Drack kaffe och pluggade en stund.

Tog tag i det planerade bakprojektet. Apelsinkaka med mascarponefrosting och passionsfrukt ur boken Baka i långpanna deluxe.

Helt plötsligt blev jag bjuden på 2-årskalas hos grannen, Fia och U:s dotter med familj. Lyckades snabbt få till en present som inhandlades av J:s kusin S. Köpte en liten box med böcker om Greta Gris. Hon är just nu mycket populär hos födelsedagsbarnet.
Jag tog också med mig alla mittenbitarna från kakan. Kanterna har jag kvar här för kommande fikastunder. De är inte lämpade för skönhetstävlingar. Kantbitar är ju sällan det… 😀

Kalaset var trevligt, närmaste familjen bara, som sig bör i dessa tider.

När jag kom hem värmde jag ett par korvar i micron och åt. Tände ljus, drack te och lyssnade på en föreläsning. Pluggade alltså.

Bar upp datorn till övervåningen, bytte till pyjamas och hällde upp ett glas vin. Skulle se på Muren, ett frågesportprogram. Men då ringde U och bjöd in mig till honom och Fia. Jag tackade ja och bytte om till kläder igen.


Fick god mat och en öl. Senare en glass som efterrätt. Vi tittade på TV. Bland annat ett spännande program om ett team som räddar djur som tagits till fånga av illegala försäljare.

Nu är jag tillbaka hemma i Tornet. Ska dricka det där vinet jag hade hällt upp och titta på Muren. Än är det en stund kvar till midnatt.

Publicerat i Bloggutmanin i oktober 2020, Livet, Växjö | 3 kommentarer

Myndigheter som missförstått sitt uppdrag och konstapel Jöns

Av en slump upptäckte jag igår att min fordonsskatt var obetald. Klockan var nästan 22 och jag rusade trappan upp från köket, in i sovrummet, slängde mig ner på stolen framför datorn och loggade in på banken. Betalade min skuld.

Det första jag gjorde när jag vaknade var att kontrollera mitt konto och där stod att fordonsskatten var betald. Jag skrev ut kvittot.

Klockan 9:02 ringde jag Transportstyrelsen för att fråga varför de inte skickat någon e-faktura.

Tanten, skulle faktiskt vilja säga kärringen, skällde på mig som den värsta bandhund. Gapade och skrek. Höll inte på att få tyst på henne.
Kvitton på betalning gällde inte! Det skulle registreras manuellt (?) hos Transportstyrelsen och ”herre gud, det var ju ett tag sedan den fick körförbud!”.
Jag sa till henne att hon inte behövde skrika åt mig, jag hade förstått vad hon sagt. ”Jag skriker inte” vrålade hon.
Jag frågade hur lång tid det skulle ta innan jag fick köra bilen. Det kunde ta en vecka eller bli klart under dagen. Jag fick bevaka det på nätet. ”Om du nu haaaar en dator!” sa hon i en ton som genast fick mig att förstå att hennes bemötande nog hade en hel del med min hemadress att göra.

Jag ringde till polisen, 114 14, för att fråga om det verkligen var så att ett kvitto från min bank inte gällde som bevis på betalad fordonsskatt.
Tyvärr var det nog Konstapel Jöns, han som i litteratur och visor brukar anses inte ens klara av att vakta höns. För på alla mina frågor svarade han ”det vet jag inte”, ”sådant kan jag inte”, ”jag känner inte till vilka regler som gäller”. Det enda med substans han lyckades få ur sig var att det var helt upp till den enskilda polismannen att avgöra, om jag blev stoppad, ifall kvittot var gällande eller inte.

Generellt anser jag att det inte är statliga myndighetspersoners uppdrag att uppfostra vuxna. Speciellt inte när man vill reda ut saker och göra rätt för sig. Vilket jag i och för sig redan gjort, ur mitt perspektiv, eftersom jag redan betalt. Även förseningsavgiften. Tanten i telefonen ansåg däremot inte att jag gjort rätt för mig, jag hade gjort något brottsligt, och behövde läxas upp efter noter.

Beträffade polisen så är det bara så bedrövligt att man låter en person med mer eller mindre noll kunskap sitta i en växel av den kalibern som 114 14 är.
Att den enskilda polismannen, om det nu är sant, får avgöra om kvittot gäller eller inte är ju minst sagt sjukt. Var är lika inför lagen-principen? Var är rättssäkerheten?

Jag har idag lärt mig att man inte kan lita på varken e-fakturor eller KIVRA. Myndigheter kan när som helst få för sig att skicka pappersbrev istället och gud nåde den som inte sitter hemma och kollar brevlådan.
Jag har också ännu en gång fått bekräftat att bor man i orten, i ett särskilt utsatt område, är man per automatik någon som inte förtjänar att bemötas med respekt. Istället blir man utskälld som om man vore en unge som pangat en ruta och försökt smita från att betala den.

Klockan 12:30 var skulden reglerad och jag har åter rätt att köra mitt fordon.

 

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Livet | 2 kommentarer