En vänlig grönskas paradis

Onsdagen började med mulet och lite regn. Min granne i 1:an kom och bjöd in mig på lunch. En god lax och spenatpaj med filodeg. Så gott!

Jag klippte gräset på baksidan och rensade lite. För på eftermiddagen var det sol och varmt. F kom och klippte min jasminbuske och den där häcken som var kämpabred. Det var den ju förstås inte, men det stack ut en och annan kvist och då blev det mer än 20 centimeter. Att gå runt och kolla, och anmärka på, sina föreningskamrater är ett förtroendeuppdrag man kan få av styrelsen och/eller årsmötet. Kan inte låta bli att undra vad det är för fel på, och vilka komplex man har, när man tycker det är hedersvärt att mäta häckar med linjal och skriftligt uppmana om att måla ruttna fönster. Eftersom man tycker att jag ska måla saknar man all kunskap om byggnation.

Sen eftermiddag kom F:s kompis E. Ja, jag känner honom också förstås. Vi drack kaffe och åt vetebröd som jag skickat F att inköpa. Vi pratade lite om mina resor och E sa att han ville gå Kungsleden. Han har ingen vandrings- och fjällvana och sa detta efter att jag precis pratat om sommarens växande problem: alla ovana vandrare som ger sig ut i fjällen och sedan behöver undsättas av fjällräddningen. Jag har lite svårt att förstå att man ger sig ut utan rätt utrustning och rätt kunskap. Men det är ett faktum denna sommar att problemet är stort. Enligt media som fått uppgiften från fjällräddningen.

Jag har vandrat mycket. Mest utomlands och visst, jag går gärna Kungsleden med E och F nästa år. Men jag har bestämt mig för att vi ska göra en provvandring på Sörmalands- eller Upplandsleden först. F känner jag ju väl, han är min son, och är inte orolig för, men E vet jag inte hur han är att vandra med. Men jag ska lägga upp en veckorutt för oss och också en kortare vandring på led hemmavid.

F och E gick ut på en promenad i skogen här. Jag fick inte följa med för de skulle prata om något privat. Jag fixade lite och satt sedan och lyssnade på bok tills de kom tillbaka. Då bad jag F fixa mat åt mig från grillen i Skarpnäck innan han åkte. Tanken var att jag skulle swisha honom, men han bjöd mig.

När jag ätit började det kännas kallt och jag gick in. Det var 15 grader ute.

Torsdagen bjöd på blå himmel och sol. Det var svårt att förlika sig med tanken på att åka tillbaka till Växjö och jobbet. But a nurse must do what a nurse must do.

Jag drack kaffe ute och pojkarna la sig i skuggan. Jag tog in disken från igår och gick iväg med kvist till kvistkomposten.

Jag bestämde mig för att inte åka förrän på eftermiddagen. Det var en alldeles för fin dag att låta förspillas.

Jag gick ner till Kolonikiosken för att äta lunch innan jag packade in oss i bilen. Bestämde mig för en räksallad. Allt verkade så bra.

Salladen var fantastisk. Men sedan började eländet. Först fick jag ett sms från S syster. Man tänker inte ge S någon grav och inte får vi komma på deras minnesstund heller. Jag blev så ledsen. Hon är verkligen värd att få en gravplats. Varför kastar man inte lika gärna den döda på soptippen när man ändå inte tycker att hen ska få en gravplats? Fy så sorgligt och kränkande!

Sedan kom en från styrelsen och läxade upp mig för de där fönstren igen. Men då fick jag ett utbrott. Hon tilltalade mig i en ton som om jag var något av de förskolebarnen hon jobbar med till vardags. Det minsta jag har rätt till är väl att bli tilltalad som en vuxen.

Jag är så arg och ledsen nu. En arbetshelg har jag framför mig och mår hur dåligt som helst. Jag kommer inte att orka länge till. Det är alldeles för många problem som hopar sig i drivor. Värst är att S inte får någon grav. Så hade hon inte velat ha det.

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 6 kommentarer

I denna ljuva hallontid, gå ut min själ och gläd dig

Det har varit en solig och fin dag. Efter frukost inomhus drack jag min andra kopp kaffe utomhus innan jag satte igång med lite trädgårdsrelaterade sysslor.

Det är gott om hallon i år. Men så har jag också vattnat dem med guldvatten, vilket de verkar gilla.

Jag började med att rensa utanför häcken. Precis samma jobb som jag gjorde senast jag var i stugan. Det gick i alla fall lätt.

Sedan rensade jag rabatten mellan mig och tomten bredvid. Det blev två korgar fulla med ogräs. Där har jag också rensat tidigare i sommar. Flera gånger.

Plockade krusbären som jag tyckte behövde växa till sig senast jag var hemma.

Det finns lite till som jag ska försöka plocka imorgon. Jag säger som C.J.L Almquist: ”Blott Sverige svenska krusbär har”.

F kom för att äta lunch med mig och vi gick upp till Nathali’s. Vi valde ett av lunchalternativen, fläsknoisette med pommes.

När vi  var tillbaka i stugan var F tvungen att åka. Han hade en del jobb att göra. Jag var både proppmätt och trött och valde att sova middag med katterna.

När jag väl kravlat mig ur sängen gick vi ut. Pojkarna ville också vara ute en stund. Jag klippte den ena gräsmattan och krattade ihop gräset. Sedan var det dags att åka hem en sväng. Behövde kolla min post.

Vi passade på att ta en kaffe ihop på Cirkel K, som jag envisas med att kalla Statoil fortfarande. Sedan åkte jag hem till stugan och nu är det dags att göra kväll.

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 5 kommentarer

Och häcken växte kämpahög, kämpahög, kämpahög

Jodå, den var om inte kämpahög så i alla fall kämpabred. Häcken får bara vara 20 centimeter och det stack ut en del grenar och jag hade fått skriftlig varning.
När jag var här förra gången stack det inte ut något från häcken och jag kan inte förebygga hur den växer.
Märkligt nog fick jag inga andra varningar förutom att de tycker att jag ska måla fönstren och fasaden. Fönstren är ju redan beställda och fasaden planerar jag att ta tag i nästa år. Eftersom jag redan sagt det till ledamot i styrelsen betraktar jag det som ren mobbing. Igen. Det finns många hus på området där husen är betydligt mer nedgångna än mitt.

Bestämde mig för att ta det lugnt och inte åka förrän på eftermiddagen. Åt lunch med Fia, U och C innan jag åkte.

Vi kom fram vid 21:30-tiden och planerar att ta det lugnt ikväll. I alla fall Kingston och jag. Orvar har någon nattfjäril på gång som han jagar.

Det är så skönt att vara i stugan. Men så jobbigt att åka fram och tillbaka. Det är i längsta laget. Nästa sommar planerar vi att bo här hela tiden.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stugan, vår egen korkek, Växjö | 7 kommentarer

Helg med mask

Tre dagar. Fredag, lördag, söndag. En arbetshelg med precis så mycket arbete och dramatik som det innebär att jobba med patienter med svår covid-19. Svåra andningsproblem och avancerad respiratorvård, instabil cirkulation med blodtryck som både behöver stöttas med läkemedel och som plötsligt blir för högt. Vändningar och tunga lyft. Men också gott kamratskap. En vanlig helg med andra ord.

Jodå, jag var ledig på lördagskvällen. Tittade först klart på Equalizer 2, sov en stund och tittade sedan på ett par avsnitt av Familjeband på svtplay. Jag orkade helt enkelt inte interagera med andra. Var så trött!

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 3 kommentarer

Fem en fredag v. 28: Sommar II

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Hur spenderade du somrarna som barn?
  2. Hur spenderar du sommaren i år?
  3. Vad skulle du vilja göra i år men som inte går?
  4. Vilken är favoritsysslan på sommaren?
  5. När brukar du ta första doppet?

 

  1. Det växlade lite med ålder. Jag lekte med kamrater, men tillbringade också tid för mig själv då jag lekte olika stillsamma lekar.
    Jag var jättemycket hos tant Hillevi, vår ena granne. Det var hon som sa: ”Sanna mina ord, den flickan är tokig och kommer att hamna på Sundby” när jag sa att jag ville ha blått nagellack, som naturligtvis inte existerade då jag var barn, I alla fall inte för vanligt folk. Hon hade så rätt, men ändå inte. Jag har tillbringat många år på de tre stora dårhusen i Stockholm: Långbro, Beckomberga och Rålambshov (tidigare Konradsberg). Dock inte som intagen utan som personal.
    En del tid tillbringade jag med min pappa och var med honom när han jobbade.
    När jag kunde läsa ordentligt tillbringade jag massor av tid på biblioteket och läste en massa böcker. Böcker var inget som förekom i mitt föräldrahem. Jag har sagt det förut, och säger det igen, utan de kommunala biblioteken, som var gratis, hade jag nog inte ens varit läskunnig ordentligt.
  2. På intensivvårdsavdelningen i Växjö. I alla fall på helgerna. Däremellan försöker jag vila upp mig. Att vårda patienter med covid-19 är rätt utmattande.
  3. Träffa vänner som bor i södra Sverige. Hade också tänkt åka till Köpenhamn lite då och då, det går fort med tåg från Växjö. Men nu är vi inte välkomna utan betraktas som om vi vore både pestsmittade och spetälska i en och samma person.
  4. Läsa och/eller lyssna på ljudböcker. Fika är också trevligt.
  5. När det går sju torsdagar i samma vecka.
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 5 kommentarer

It’s raining in my heart

Onsdagen var, precis som de föregående dagarna, en regnvädersdag. Kallt var det också. Jag höll mig inomhus. Men klädde mig och tog en kort promenad till brevlådan. Det kunde jag besparat mig för det var inget till mig. Det är sällan det. Trots att jag väntar på flera beställningar. Men allt är försenat, på grund av coronapandemin, och vissa saker har jag väntat på sedan början av maj.

Jag roade mig lite efter förmåga.

Tittade lite skeptiskt på den väldigt lösa degen. Men den skulle rinna enligt de instruktioner jag fått.

Under tiden låg Kingston och funderade på om han kunde låna datorn och ha kattmöte på zoom. Men sedan bestämde han sig för att sova istället.

De blev inte så vackra. Men goda. Nästa omgång ska bli bättre för nu har jag fått veta vad jag gjorde för fel.

Jag lyssnade på ljudbok. Eller böcker. För när en var slut började jag på nästa. På kvällen kom Fia förbi och jag hällde upp ett glas vin till henne. Sedan bjöd jag på de äckliga chokladdoppade ostbågarna jag köpt på prov. Hon gillade dem och åt upp alla. Så nu slipper jag. Men jag hade på allvar trott att jag skulle gilla dem. Jag tycker verkligen om salt choklad eller ostbågar till ett glas vin. Men när de var allt-i-ett blev det bara för mycket.

Båda katterna, men i synnerhet Orvar, älskar trapporna i Tornet. Han springer upp och ner, tittar ut mellan spjälorna och ligger gärna i trappen.

 

Torsdagen började tidigt. Vaknade redan vid 5-tiden, men låg kvar ett tag i sängen. Det var i alla fall sol på gång. Men det tog lång tid innan jag kom ut.

Åt frukost. Medicinerade Kingston. Lyssnade på dagens Sommar. Diskade. Betalade några räkningar. Svarade på några mail. Bevakade antagning.se, vilket är en obegriplig historia i dessa digitala tider. Minns när man kunde gå in, på plats, hos dem och lämna ansökningar i handen på en tjänsteman och sedan behandlades de manuellt. Idag, när det görs via datorprogram är det ett mysterium att de inte kan vara klara på morgonen den dag de ska leverera. De borde kunna få ut resultaten klockan 00:01. Men icke då.

Duschade och tvättade håret. Klädde mig. Gick ut. Tog en sväng förbi brevlådan, som var tom. Pratade lite med Fia. Plötsligt bara fanns svaret där.

Svarade direkt att jag ville ha mina utbildningsplatser. Man har 14 dagar på sig att svara. Men jag är alltid rädd att glömma skicka svaret om jag inte gör det direkt.
Nu var det väl inte så att jag var orolig att inte komma in. Jag har platsgaranti eftersom jag är programstudent. Men rent teoretiskt så skulle ju ett större antal studenter med platsgaranti kunnat söka någon kurs jag sökt och det finns ett maxantal som kan bli antagna. Men risken är liten trots allt.

Jag tog en sväng in hos Fia och U för att kolla på kattungarna. De låg i soffan.

Åkte sedan till Stora Coop i Norremark för att shoppa ingredienser. Hade hittat ett recept i dagens DN som jag ville prova.

När jag kom hem igen drack Fia och jag kaffe och flädersaft. Jag gick in för att titta på min present jag fått från Klara. Vi fick välja en bok istället för sommarfest i år.

Jag läste på baksidan, lite innanför pärmen om författaren och sedan bar jag upp den till bokhyllan.

Istället för att börja läsa satte jag igång med mitt bakprojekt. Det var första gången jag gjorde en Budapest och  första gången jag använde färdig äggvita. Har aldrig köpt det tidigare, men det kan jag säga att det är väldigt smidigt och lättvindigt. Aldrig mer ska jag stå och dela ägg. Jag använde andra bär än i receptet, en blandning som kallades Underbara bär och innehöll tranbär, blåbär, björnbär, hallon och havtorn.

Jag bar bort rullen till Fia som ställde den i kylen hos C. De skulle äta först och hon skulle ringa när det var dags för efterrätt.

Vi fikade i Orangeriet. Det var Fia, U, C, J, O och jag. Precis lagom många för att Budapestrullen skulle gå åt. Det blev en trevlig avslutning på ledigheten för imorgon är det fredag och jag börjar jobba igen.

Nu är det kväll och strax sovdags. Ska titta lite på Netflix, Equalizer 2, innan jag släcker och bäddar ner mig. Behöver sova ut imorgon inför helgen och vill slippa vakna klockan 4 eller 5 igen.

 

Idag har det, för ovanlighetens skull, inte regnat.

*Raining in my heart med Buddy Holly.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 6 kommentarer

Om så bara en enda gång, det här får du inte missa

För många är programmet Sommar i P1 ett måste. En del av sommaren. Vissa anser att man bara kan lyssna precis klockan 13:00 när det sänds i radion.
I själva verket kan man alltid lyssna. På alla programmen som någonsin sänts från sommaren 1959. Nya program släpps klockan 07:00 den dagen de ska sändas i ”original”.
Säkert är det lika många, eller fler, som aldrig lyssnat på ett endaste av dessa sommarprogram.

Du som aldrig lyssnat, eller av en eller anledning missar dagens program, vill jag säga: Lyssna! Det här är ett av de viktigaste programmen någonsin.

Eveline Jacobson är dagens sommarvärd. Presentationen av henne lyder: ”Sjuksköterska inom intensivvården. Hamnade i stormens öga när coronapandemin drog in över Sörmland. En sann bild inifrån verkligheten på intensiven”.

Hon är en av många, en av alla oss, som på nära håll varit mitt i pandemins innersta. Med engagemang och klarsynthet berättar hon om den vardag som så många ”där ute” inte har en aning om. Hon ger intensivvård i allmänhet och covid-19 i synnerhet ett ansikte.

Jag vet att många av mina läsare redan vet vilket tungt arbete det är att jobba med intensivvård och hur alldeles extra tungt det är med covid-19.
Men jag möter också ofta möter människor som fnyser åt mig när jag säger att jag är trött, inte orkar bry mig om ifall gräset växer på min kolonilott eller ens orkar klä mig varje dag jag är ledig. Som rent ut säger: ”Du överdriver. Så farligt kan det väl inte vara”. Till dig vill jag säga: Lyssna! Hör upp! Det här är på riktigt!

För dig som inte är van att lyssna på radio via playfunktioner ska jag underlätta genom att länka programmet. Det är bara att klicka på länken! 

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Med en väldig fart

Oj! Redan tisdag kväll.

Fredag:

Jag hann precis hämta hem Kingston innan det var dags att åka till jobbet. Det kändes verkligen inte bra att behöva lämna honom, men mina vänner jag hyr av lovade att titta till honom under kvällen.

Lucas lovade också att titta till sin morbror. Han blev så glad när Kingston kom hem igen. Som han har letat.

På jobbet överraskade man mig med att säga att man lagt märke till att jag varit väldigt mycket på covid-salen och att jag skulle få vara på vanliga IVA under helgen.
Den ena patienten hade dialys, det man brukar kalla prismadialys. Egentligen är det just den sortens dialysapparat som heter Prisma. På KS-Huddinge använder man Fresenius. Det är egentligen den jag är upplärd på. Men eftersom jag gillar att köra dialys så låtsas jag inte om att jag inte har fått utbildning på just Prisma. Principen är samma och kan man läsa innantill så är det inga större problem. Dessutom kan man ju faktiskt fråga. Har man jobbat med intensivvård i mer än 30 år finns ingen prestige att tappa om man ställer frågor och visar att man inte kan allt.

Hursomhelst tuffade dialysapparaten på i godan ro. Jag beställde in en sax för att öppna ytterförpackningarna på dialysvätskorna med. Mina stackars tumleder gillar inte att öppna tunga förpackningar. Annars ska man ju kunna riva upp dem.

Ute regnade det, men jag lyckades ta mig hem rätt torr trots allt.

Lördag:

Var nästan medvetslös när jag kom till jobbet. Hade en gigantisk sömnskuld. Men tiden gick snabbt eftersom det var mycket att göra.

Åkte hem. Vädret var dåligt, men det gjorde inget eftersom jag dels ville vara hemma med katterna dels ville vila. Lyckades i alla fall vara vaken lite mer än förra lördagen som jag sov bort helt och hållet.

Söndag:

En tung dag på jobbet. Men även tunga dagar tar slut. När jag kom hem kom U ut och sa att jag var välkommen in och äta ägg.

Jag tog vägen genom deras hus och kollade med Fia vad som gällde. Jodå, det bjöds te och mackor med ägg och sill. Dessutom nykokt rabarberkräm med gräddmjölk.

Jag gick hem till katterna och kollade att de hade det bra. Sedan gick jag in till Fia och U. Blev sittande där hos dem till efter midnatt.

Måndag:

Sov till ungefär 10. Gick upp och gjorde frukost och skrev en att-göra-lista. Åkte till Grand Samarkand för att kolla om de hade en baguette-plåt. Det hade de så jag köpte en.

Hämtade ut medicin åt Kingston. Han ska äta Losec ett tag.

Åkte sedan med retur och därefter till Stora Coop och köpte köttfärs. Var sugen på att göra köttbullar.

Passade på att fika lite på Stora Coop. Det r rätt skönt att sitta ner där en stund.

När jag kom hem gjorde köttbullar. Kryddade med rökt paprikapulver. Det blev gott. Det är en krydda jag aldrig använt tidigare. Bara vanligt paprikapulver.

Åt köttbullar med bea och potatis till middag. Sedan förpackade jag resten i 6 påsar och la i frysen. Köttbullarna alltså.

Kvällen var i stort sett slut och jag lyssnade på bok tills jag somnade.

Tisdag:

Vaknade hur tidigt som helst. Vid tre tror jag. Gjorde kaffe och lyssnade på bok. Somnade sedan om och gick upp vid 10.

Vad tittar Orvar på?

Han ser katten Katten, hon som är mamma till de söta kattungarna.

Efter frukosten åkte jag till sjukhuset för att försöka ordna med nytt behörighetskort. Det går ut snart, man får bara 6 månader i taget nr man är inhyrd i den här regionen. Annars brukar man få för den period man ska arbeta.
Det är en omständlig process att få ett nytt. Först ska en chef beställa det. Sedan sa säkerhetsavdelningen processa detta i 5 dagar. Däärefter ringer de beställande chef och kollar att det stämmer att det ska utfärdas ett nytt. Trots att just den chefen beställt ettt skriftligt. Sedan kommer de att ringa mig efter 1 till 2 veckor när jag är på avdelningen. Då måste jag sätta mig vid en dator och ringa upp dem. Tillsammans med en chef, eller annan person som är betrodd av säkerhetsavdelningen, och logga in mig och via telefon göra behörigheten. Normalt, i andra regioner jag varit, görs en beställning och sedan går man till säkerhetsavdelningen och det hela klaras av på 5 minuter. 🙂

Efter att jag varit hos den chef som var i tj’nst just nu gick jag för att fika. Efter lite funderingar hit och dit gick jag till Brovalls.

Satt där i godan ro tills det kom ett par som absolut skulle sitta jättenära mig. Då gick jag. Tror faktiskt inte att Brovalls skulle få godkänt. När det är fullt sitter man bara en meter från dem vid bordet bredvid.

På vägen till bilen ställde jag mig för att  läsa på kyrkans anslagstavla. Då kom en tokitant och gick inpå mig, cirka 30 centimeter. Men se då hade jag fått nog.
Jag blev skogstokig och skällde på henne. Och ja, jag såg att hon var just ”tokig”. Men psykisk ohälsa gör inte att man inte kan smitta och dessutom hade hon inte uppe i ansiktet på mig att göra. Alldeles oavsett.

Nu ska jag gå till C som skickat ett mess om att han grillar utanför sig. Jag blev inbjuden. Trevligt med lite lagom sällskap. Men jag tror att det alldeles snart börjar regna igen.

UPPDATERING:

Jodå, visst började det regna Meddetsamma jag stack ut näsan så kom regnet. Men vi satt inomhus och åt. Grillad fläskfilé, klyftpotatis och sallad. Både gott och trevligt!

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 5 kommentarer

Fem en fredag v. 27: Ynnest

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. När senast var någon artig mot dig?
  2. När senast förlät någon dig?
  3. Vad för något köpte någon nyligen till dig?
  4. Vad blev senast taget från dig?
  5. När blev du senast överraskad?

 

  1. Vi pratade om artighet på jobbet idag. Om man ska säga tack till någon man får hjälp av med vanliga arbetsuppgifter eller vänta med att tacka tills man går hem och då tacka för att man jobbat ihop.
    För mig är det en självklarhet att tacka för hjälp med till exempel en vändning, att någon byter en läkemedelsinfusion när man själv är upptagen och liknande. Några tyckte det var onödigt och jobbigt att säga tack.
  2. Tror att Kingston förlåtit mig för att jag lämnade honom på djursjukhuset. Han är hemma igen och väldigt tacksam och kärvänlig,
  3. Det är inget jag minns. Jag lever rätt isolerat här nu på grund av pandemin. Men jag har för mig att jag fick en burk läsk senast jag träffade min son.
  4. Ingen aning.
  5. Det är länge sedan tror jag. Mitt pandemiliv är väldigt stillsamt och ger inte så många tillfällen till överraskningar.
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 7 kommentarer

Inlagd på sjukhus

Redan när jag kom hem på tisdagskvällen, efter kräftfesten, såg jag att någon av pojkarna haft diarré. Men de verkade vara som vanligt.

Vi gick och la oss och allt var frid och fröjd. Under natten mellan tisdag och onsdag väcktes jag tidigt av att Kingston ulkade och kräktes. Inte så stora mängder per gång, men totalt sett blev det ändå en del.

Till råga på eländet var det strömavbrott och jag gick runt och torkade upp efter honom i halvmörkret. Inte kunde jag få mig en kopp kaffe heller och det vet ju alla att jag inte fungerar utan kaffe.

Klockan 05:05 kom strömmen tillbaka. Kingston åt lite och gick sedan på lådan och hade ännu en diarré.

När man öppnat på djursjukhuset i Växjö ringde jag och vi fick en tid klockan 10:00. Jag hade också bett dem ringa Ultuna och be att få journalerna skickade.

Vi fick komma in på ett rum nästan exakt klockan 10, men sedan fick vi vänta där. Kingston som brukar vara nyfiken av sig la sig mellan sin bur och elementet. Det märktes tydligt att han inte mådde bra.

Han blev undersökt och sedan inlagd. Man skulle ta prover och ge honom vätska för att förhindra att han blev uttorkad.

Det var tungt att åka hem utan honom, men han behövde så uppenbart hjälp.

Idag ringde man och berättade att han var bättre. Inga diarréer eller kräkningar. Men han hade inte velat äta själv utan behövt matas. Det hade gått bra och man sa att han är en så snäll katt. Man skulle göra ett ultraljud klockan 11 och sedan ringa efter klockan 14:00.

Det dröjde innan man ringde, men jag fick ett sms om att de skulle ringa så snart de kunde. Man hade fått in ett akutfall och var upptagna.

Han blir kvar ännu en natt. Förhoppningsvis får han komma hem imorgon. Han har nu börjat äta själv och är betydligt piggare.

Han är saknad och Orvar har letat efter honom överallt. De är ju bästa vänner och det är ensamt för Orvar. Ensamt för mig också trots att jag har Orvar.

Det man såg på ultraljudet var inga nyheter. Han har ju en kronisk tarminflammation och äter specialkost. Vi ska byta kost till en som också är hypoallergen. Det är svårt att veta vad som utlöst återfallet, men kanske slarv med maten. Måste nog servera bara en sorts mat så får Orvar äta den också. Man har pratat om det tidigare, men då var det så många katter i omlopp där Kingston tillbringade tid emellanåt. Men nu när det bara är han och Orvar så kan det gå bra.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 4 kommentarer