Har varit på företagshälsovården idag ihop med min chef. Hon lyckades framställa mig som en riktig galning. Hon berättade hur jag känner mig och jag blev tvungen att gå in och stoppa hennes vilda fantasier om mitt inre liv. Vore jag inte i den beroendeställning jag är så skulle det hela vara riktigt komiskt.
Hur som helst, inte helt otippat, så tyckte företagsläkaren att min överansträngning och utmattning bäst botas med att jag omgående går tillbaka till jobbet och jobbar på för fullt. Det är ju ingen tvekan om vems ärenden företagshälsovården går!
Eftersom jag varken är galen, agressiv eller har problem att umgås med folk (vilket chefen vill göra gällande) har jag tillbringat eftermiddagen i sällskap med en av mina kära, nära vänner. Vi drack kaffe på Café Edenborg och pratade en stund. Vänner är verkligen guld värda!
Till saken hör att chefen inte jobbar ihop med mig, inte sitter i samma hus och i själva verket inte har en aning om hur jag fungerar i jobbet till vardags. Ännu mindre har hon någon som helst aning om hur jag känner och hur mina innersta tankar ser ut. Snacka om vilda fantasier!
