Det är märkligt vad rykten kan göra! Jag har ju varit borta från jobbet ganska mycket sedan jag sa upp mig. Jag har haft kompledigt och semester för att vara med på några viktiga möten och en konferensresa. Det är saker som varit planerade sedan lång tid tillbaka.
Den här veckan, som är min sista vecka, är jag på jobbet. Det känns verkligen lite scary när många kommer fram till mig, klappar på mig och frågar hur jag mår. Det går rykten om att jag inte orkat vara på jobbet och att jag är sjuk. Igår sa min chef att hon förstår att jag har det jobbigt och frågade om jag skulle vara hemma och bara ta det lugnt ett längre tag nu när jag slutar.
Jag slutar för att jag inte tycker att det fungerar som jag önskar med en rad olika saker, huvudsakligen på chefsnivå. Det har inte ett dugg att göra med att jag skulle vara sjuk på något sätt. Jag har alltid valt min egen väg och skulle säkert blivit bränd på häxbål om jag levt på 1600- eller 1700-talet. Man kan säkert tycka att jag har en skruv lös, men att sprida ut att jag är sjuk är det väl ändå lite väl magstarkt.
För mig är det viktigt att mitt arbete är roligt och stimulerande, att jag lär mig något nytt varje, eller i alla fall nästan varje, dag och att det jag gör känns meningsfullt. Eftersom arbetet på boendet inte uppfyller något av dessa tre kriterier väljer jag att gå tillbaka till intensivvården.
Det är så skönt att titta på andra människor. Då slipper man titta inåt och fundera över sig själv… Låter som det är din chefs livsstrategi. Och det här med dina lösa skruvar – jag vet att de är hälsosamt lösa, att vara helt åtskruvad är inte heller hälsosamt. Heja dig!
Jag tror också att man mår bäst om skruvarna inte är för hårt tilldragna. Kram!