Saved by the bell brukar det ju heta, men jag känner mig verkligen inte räddad av någon klocka. Istället känner jag mig jagad av tiden som aldrig räcker till. Det är så mycket som ska hinnas med i min vardag och så ska jag hinna sova också.
Förutom tvätt, städning, hålla rätt på papper och räkningar ska jag hinna jobba och sköta mina förtroendeuppdrag. När jag har som mest att göra och inget utrymme för fler uppgifter som jagar mig bestämmer jag mig för att passa på att ge mer innehåll i stegräknandet genom att avtala med Borthy att vi ska gå på samma karta på tappa.se. (Man lägger in sina steg i ett program och förflyttas på en virtuell karta). Ännu en arbetskamrat har nu anslutit sig till vandringen från norr till söder. Så nu gäller det att hålla jämna steg med tjejerna eller helst ligga lite före.
*Saved by the bell kan du lyssna på i Krakas bloggmusik på Spotify. Saved by the bell med Robin Gibb var en av mina favvolåtar i tonåren. 1969 var året då han låg på listorna med den.
