Det var min tur att hålla i hlegsmålsbönen igår. Jag hade inte fått kontakt med den person jag skulle ha den tillsammans med så jag hade förberett mig för att kunna hålla i alla momenten själv.
Plötsligt dök min vän Bosse upp och jag blev fövånad, men det visade sig att han blivit ombedd att spela psalmerna bara. Dock inte de psalmer som jag valt för kvällen. Men det ändrade vi snabbt på.
Eftersom det var lördagen före Midfastosöndagen var temat Livets bröd. Söndagens gammaltestamentliga text är den där Moses leder folket genom öknen och de är hungriga. Gud lovar dem då att de ska få kött på kvällen och bröd på morgonen.
På morgonen är öknen full av spröda kakor, det som i Bibeln kallas manna. Jag föreställer mig alltid att det är ungefär som de där räkchipsen man kan beställa på kinarestauranger.
Den som är kyrkligt kunnig vet att söndagarnas texter är uppdelade i första, andra och tredje årgången. Det är för att man inte ska läsa samma texter varje år och för att man ska hinna med större delen av Bibeln.
Den som känner mig väl vet också att jag har en favorittext, en evangelietext, som jag ofta citerar. Den texten är inte med i år, i år läser vi andra årgången. Men förra året, första årgången, är den texten evangelietext för Midfastosöndagen. Det är texten då Jesus ordnar en måltid för femtusen människor efter att en pojke givit honom fem fiskar och två bröd.
Naturligtvis hade de flesta mat med sig, men man höll på sin matsäck och ingen plockade fram. Men då Jesus välsignade de fem fiskarna och de två bröden insåg folket att man skulle lägga ihop den mat man hade och dela på det som fanns. Den som varit på knytkalas vet ju att om man delar på det som finns räcker det till alla och blir över. Det räcker även till den som inte hade något från början. När vi delar räcker det åt alla!
Det är samma budskap i de här två berättelserna. Om alla tar vad de behöver, men inte mer, så räcker det till alla. Åt var och en efter var och ens behov säger den gammaltestamentliga texten. Låter det bekant från ett annat sammanhang så är det inte en slump…
Efter vår gudstjänst finns det möjlighet för den som vill att stanna kvar och diskutera dagens text eller bara prata strunt. Det viktigaste är gemenskapen.
.
