Ja, jag vet att det blir mycket om vädret just nu. Det är nog för att det har ett visst nyhetens, om inte behag, så i alla fall fascination.
Imorse var det alldeles klart väder när jag kom ut utanför sjukhuset och solen sken på mig när jag skrapade mina rutor. Självklart hade jag glömt vantarna igen och fingrarna blev både kalla och stela.
Som en självklar sak förväntade jag mig att det nu skulle vara klart och god sikt ute på E6:an in mot Göteborg. Men ack vad jag blev lurad! Jag hade inte kört många meter innan jag var omgiven av och insvept i dimma. Men uppe på berget är det klart som vanligt. Det har sina fördelar att bo högt, även om det inte alltid känns så förmånligt när jag stretar uppför backarna nere från Angered.
