EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se
De andra deltagarnas EFIT den 4 oktober hittar du här.
Det är fredag, jag befinner mig i Göteborg, har en arbetshelg framför mig och sedan är det dags att resa hem en vecka igen.
Kl 08-09: Jag vaknar en kvart före nio. Jag har tur för killen jag bor hos är precis på väg till universitetet och jag kan släntra ut i min morgonrock och plocka fram frukost från min hylla i kylskåpet.
Kl 09-10: Frukost på fönsterbrädan.
Kl 10-11: Sitter framför datorn och arbetar med några studieuppgifter.
Kl 11-12: Det är dags att städa mina nio och en halv kvadrat och jag lånar dammsugare och skurhink med svabb. Jag är sjukt avundsjuk på den lila dammsugaren, men vet samtidigt att min gula Popsy därhemma är en värdig trotjänare och att nästa dammsugare troligen kommer att vara svart. Avser att inhandla en gjord av återvinningsplast nästa gång och de är alltid svarta eftersom återvinningstekniken inte åstadkommer saker i färg. I alla fall inte ännu.
Kl 12-13: Dags för lunch. Idag blir det ägg, bacon och tärnad potatis. Jag har egna kokkärl, dels för att det känns mer fräscht och hygieniskt dels för att jag vill visa respekt.
Jag vet inte hur det är med halal, men när det gäller kosher vet jag att man inte får använda samma kokkärl till alla sorters mat. Det har sitt ursprung i Moseböckerna ”Du skall icke koka en killing i dess moders mjölk”.
Jag kan betydligt mer om både judendomen som religion och om judiskt vardagsliv än om islam och muslimskt vardagsliv. Om det muslimska vardagslivet vet jag nästan inget alls. Borde lära mig lite mer, det blir lättare att leva sida vid sida i samhället då… Dessutom vet jag inte säkert om han är muslim, borde kanske fråga någon gång.
Kl 13-14: Jag kollar över sakerna i träningsväskan medan jag funderar på om jag ska åka och träna idag eller om jag ska satsa på en längre promenad istället. Hösten är fin i år och det är synd att tillbringa tid inomhus i onödan.
Kl 14-15: Bestämde mig för att krypa upp i sängen och vila lite, ska ju jobba innat. Tittar klart på ett avsnitt Dexter.
Kl 15-16: Jag bär ut sopor och returmaterial. Sopsortering ligger mig varmt om hjärtat.
Kl 16-17: Äntligen är jag på väg ut. Passerar busshållplatsen, men jag ska ju promenera.
Kl 17-18: Bussar och spårvagnar går nere från Angereds centrum åt alla möjliga håll. Ja, inte spårvagnarna förstås, de går bara åt ett håll men med olika slutstation.
Kl 18-19: Dags för den långa uppförsbacken från Angereds centrum till Rannebergen.
Kl 19-20.30: Sängen är renbäddad och jag har en kopp kaffe på bordet. Det är dags att vila lite före jobbet.
Kl 21-22: Väskan är packad och det är dags att åka till jobbet som börjar kl 22.00. Det har varit en bra dag och trots att det är fredagkväll känns det ganska okej att ha en arbetshelg framför sig. I synnerhet när nästa vecka är en vecka hemma.
Takk for titten 🙂
Tack själv!
For en fin tur du hadde!!
Det är skönt att ha naturen alldeles utanför knuten.
Kikar in på din dag! Ser ut som du va ganska flitig idag! 🙂 Skönt att ha så liten yta att städa på!
Ja, det är lätta att städa, men blir samtidigt lite rörigt på små ytor n’r förvaringsutrymmena är få. Nästa vecka är det städdags hemma i Stockholm och där är ytan lite större…
Kikat in på EFIT-dagen.
Hoppas jobbhelgen går bra.
Tack!
Första natten gick bra, men det var lite oväntad dramatik ett tag. På en intensivvårdsavdelning kan allt hända – och snabbt går det.
Skönt att första är över. Ha en fin dag! Söndagskram…
Ja, nu är faktiskt två redan gjorda och det är bara en som återstår före min veckoledighet.
Ha en fin dag du också!
Kram
Jag är impad av alla som tar ett foto i timmen. Bra sätt att berätta om hur man har det under en dag.
Jag har blivit fascinerad över hur mycket en EFIT-dag säger om det liv man lever. All den tid jag dokumeterat i bild en gång i månaden det här året är sådan där tid som jag skulle sagt ”bara runnit bort” och att ”inget hänt”. Men alla dessa små detaljer som sker varje dag, för det gör de ju, inte bara på EFIT-dagarna, är byggstenarna som är mitt liv. För mig har EFIT nästan blivit som ett slags terapi.