När julaftonsmorgon gryr är det inte snö som glittrar, det är regndroppar. Regnet öser ner och jag är ordentligt blöt innan jag kommer hem till mitt lilla rum på berget.
Eftersom jag ska jobba hela helgen bestämde jag mig, i sista stund, för att strunta i julmaten i år. Jag kommer änså inte att äta så mycket hemma, mest frukost.
För att få lite julstämning och lite värme i kroppen gick jag till Starbucks på Göteborgs centralstation. Även om det var lugnt jämfört med en vanlig vardagsmorgon var det ändå förvånandsvärt mycket folk där. På stationen alltså, inte på Starbucks.
Många skulle resa för att fira jul och bar på stora kassar fyllda med julklappar. Några gjorde nog som jag och befann sig på stationen för att komma undan regnet en stund och slippa frysa.
Jag satt ganska länge med min kaffekopp och min varma macka. I högtalarna spelades julmusik, men jag lyssnade på en bok större delen av tiden. Men jag kunde ändå inte undgå att ta del av de glada sångerna.
Ute på Drottningtorget syntes inga av de vanliga tiggarna till och jag hoppades att de på något sätt fått skydd för regnet inomhus. Julen är en jobbig tid för många, inte bara dem som saknar ett hem utan för de stora mängder ensamma som inte har någon att dela julgemenskapen med.
Min julafton, när jag kom hem, blev en dag att sova bort. Men på kvällen innan jag skulle iväg till jobbet blev jag bjuden på te, kakor och apelsin av min hyresvärd.
Vi pratade om jultraditioner här och i Iran medan vi drack vårt te. Sedan var det dags för mig att skynda till jobbet.
Frukost på Starbucks
