Jag reste hem sent i torsdagskväll, för en vecka sedan. Då var jag ordentligt dålig med otäcka smärtor i ena örat och hemsk hosta med fult slem. Jag hade också ont över lungtrakten från axeln och ner.
Resan var jobbig, trots att jag bara satt i ett tåg. Min son kom och mötte mig så jag skulle slippa släpa på min väska hem. Nästa dag sov jag till klockan var 17.15 och var ändå rätt trött.
Nu känns det som att antibiotika och en del annan medicin håller på att bita på det sjuka. Men jag är fortfarande ganska orkeslös och orkar bara göra en sak per dag.
Det kan ju tyckas dumt och onödigt att gå ut när man är sjuk, då ska man väl hålla sig i sängen. Men jag tror att det vore dumt att vara helt passiv, av flera skäl.
Våra patienter som blir liggande, om så bara ett par dagar, får alltid sprutor som ska förhindra blodpropp som man lätt kan få om man inte rör sig. Dels tror jag att min själ och mitt psyke mår bättre av lite kontakter med andra människor.
Nu är det ju inte så att jag sprungit på stan, jag har åkt fram och tillbaka och däremellan ätit med någon eller några. När jag kommit hem har jag varit utmattad, men det har å andra sidan gjort att jag sovit gott.
Jag har visserligen suttit vid datorn, bland annat sett film på Netflix och chattat lite, men jag har inte orkat vara kreativ och blogga. Nu får det bli ändring på det!
