Igår var jag på ”kvartssamtal” efter jobbet. Fast i vuxenvärlden heter det naturligtvis inte kvartssamtal, det heter utvecklingssamtal och är beräknat att ta ungefär en och en halv timme. Vi var klara halv nio så det stämmer nog, är lite osäker på när vi började. Hade en bokad tid 06.30, men det fanns inte en chans att någon skulle kunnat ta över mina patienter då och chefen fick vänta tills jag rapporterat över till min dagkollega som började 06.45.
Vi hade ett bra samtal och jag fick möjlighet att både prata om mina personliga tankar och mål och om sådant som jag tycker är viktigt på nationell nivå. Något lönesamtal var inte aktuellt för mig eftersom jag hade en förhandling i samband med att vi gjorde upp om min avtalade tid.
Efter samtalet bytte jag om och gick ut. Solen fanns där någonstans i diset och det var riktigt skönt ute, men fläckvis halt på gångvägen.
Jag gick med målinriktade steg till Tant Rut, ett trevligt café i centrala Kungälv. Valde ut en smörgås med bacon och kyckling som jag fick varm och till den beställde jag en kopp kaffe.
Innan jag åkte hem var jag förbi Axelssons interiör och bad dem lägga undan en bakform som jag vill ha, men inte hade möjlighet att köpa just då.
Klockan var nästan halv två innan jag äntligen la mig för att sova. Jag satte ingen klocka på väckning, tänkte att jag vaknar väl framåt kvällen. Hade i alla fall inga speciella planer.
Jag vaknade nästan exakt tolv timmar senare. Mitt i natten, kaffesugen och lite hungrig. Ur led är tiden, eller ur en nattarbetares perspektiv, är den nog snarare helt i led. Fast det är lite opraktiskt att vara vaken mitt i natten just nu. På ett sätt har jag sömnöverskott, jag har sovit tolv timmar och det är väldigt mycket, så mycket att jag fått ont i ryggen av att ligga ner så länge. På andra sätt har jag ett underskott, jag skulle aldrig sovit tolv timmar i sträck om jag inte behövde det. Dessutom är jag fortfarande trött!
