Total urladdning

Vårdarbete kan vara tärande, riktigt ordentligt tärande, och tröttheten är en ständig följeslagare. I går, fredag, när jag lämnade min arbetsplats var jag riktigt utmattad.
Men det berodde inte på att det varit mycket att göra, inte på att min andel av patienterna ökat med 150% under natten, inte på att en av dem som lades in på ett av mina vårdrum var riktigt dålig och behövde mer vårdinsatser än det är rimligt att en enda sjuksköterska kan hinna ge. Det berodde inte ens på att jag gått mer än en halv mil inne på avdelningen under natten, jag har stegräknare och vet oftast ganska exakt hur längt jag går. Nej, det berodde i första hand på de situationer jag som sjuksköterska inte rår på, då någon annan tar beslut som är så frustrerande att jag helst skulle vilja lämna arbetet och aldrig mer sätta min fot där.

Jag bestämde mig för frukost vid den fina dammen vid Fontin. Inhandlade en stor kaffe, bröd och ost på Statoil och åkte upp och satte mig på en bänk. Även om det gick eller sprang förbi en eller annan människa var mitt huvudsakliga sällskap fåglarna som håller till i och vid dammen.

Efter frukosten åkte jag till Bäckebol för att dels parkera, dels uträtta några ärenden. Jag började med att ta mig en tupplur med nedfällt säte. Medan jag sov ringde telefonen och det visade sig vara ett allvarligt samtal.
Resebyrån ringde och berättade att det intyg jag fått från mitt försäkringsbolag var fel, det var ett datum, det som anger hur länge min försäkring gäller, som var felaktigt och därför kunde ryska ambasaden inte godkänna det. Dessutom var det sista dagen för att jag skulle hinna få mitt visum i tid.

Försäkringsbolaget kunde skriva ut ett nytt papper, men det var tvungen att hämtas hos dem av mig personligen. Det gick ju inte, jag var i Göteborg och försäkringsbolaget i Stockholm.

Jag blev rätt upprörd och ringde till Trygg Hansa. Först fick jag prata med en ganska korkad kille som inte alls förstod vad jag menade och vad jag ville ha för dokument. Men till sist blev jag kopplad till samma person som resebyrån pratat med.
Jag blev informerad om att de inte kunde lämna ut en värdehandling om jag inte kom dit personligen. Men att skicka den till resebyrån var inget problem, man hade nog kunnat skicka den till vem som helst, så länge den gick med post. Mer värdehandling än så är den alltså inte. Riktiga värdehandlingar skickas inte med vanlig post…

Hur som helst skulle man diskutera frågan och återkomma. Speciellt som jag påpekat att resebyrån ju faktiskt hade mitt pass.

Efter en god stund ringde man upp mig och berättade att man bestämt sig för att anse att de båda samtalen, dels med mig dels med resebyråns representatn, skulle få gälla som fullmakt den här gången. Man sa att man förstod min bekymmersamma situation och att m  ndärför bestämt att göra ett undantag och låta resebrårepresentanten hämta dokumentet och legitimera sig med mitt pass.
Däremot nämndes inte ett ord om att det faktisk var försäkringsbolaget själva som gjort fel. Jag bestämde mig trots det att låta nåd gå före rätt och tackade övesvallande för hjälpen.

Efter den pärsen var det ingen idé att försöka sova mer och jag skyndade till busshållplatsen. Hade tänkt ta buss 40 eller 45, men missade 45:an med typ en halv minut. Såg när den gick.

Men det visade sig att 311 skulls komma inom rimlig tid och den fick duga. Eftersom den passerar Svingeln på sin väg till Nils Erikssonterminalen gick jag av där och plockade till mig ett par turfzoner på vägen. Hann ta vägen förbi Drottningtorget och ta den zonen också.

Mitt första mål var Cityläkarna i Nordstan. Där kan man komma på dropp in för vaccinationer. Hade en lista över vilka vaccinationer jag behövde förnya och passade också på att förnya min TBE-vaccination och få ett blodprov taget för analys av titrar för hepatit B. TBE är inte något som man tror förekommer just i Kamchatka, men är desto vanligare här hemma. Hepatit B-vaccin är det enda som rekommenderas för vistelse på Grönland. Jag är vaccinerad med de gamla, ursprungliga, vaccinerna och ingen vet egentligen hur länge man har tillräckliga titrar. Man tror att det är livslångt, men man kan aldrig veta utan att kolla. Det är troligen värt 200 kronor att få veta hur jag ligger till. Ska få veta det nästa vecka.

Efter ett gäng sprutor i båda armarna ilade jag vidare till Naturkompaniet. Ett ansiktsmyggnät skulle inhandlas och, om de hade, vattenreningstabletter. När jag stod i kassan föll jag för en rosa spork. Kan alltid vara bra att ha…

Nu var jag hungrig och jag var inte den enda som drabbats av akut hunger. Mister Samsung var i det närmaste död av hunger. Men ingenstans där jag tittade in kunde jag hitta någon väggkontakt och blev tvungen att tänka ut någon radikal lösning på problemet.

Jag skyndade upp till Pedagogen, där jag visste exakt var de har väggkontakter eftersom jag varit på seminarier där under vetenskapsfestivalen.
Det satt tvä väktare inne i lokalen och jag gissar att de skulle hålla obehöriga borta. Men de var så otroligt upptagna av sig själva och av att prata om privata saker så jag kunde utan vidare slå mig ner och ladda min telefon. När jag gick därifrån log vi mot varann och jag var förundrad över ännu ett av dessa Göteborgsfenomen som får mig att älska den staden. I Stockholm hade jag med största sannolikhet hystats ut innan jag ens hunnit ner för trapporna. Det är skillnad på människosyn och mentalitet i dessa båda städer.

Nu var den värsta hungern hos Mister Samsung stillad, 25% stod det på displayen för laddning. Men jag var fortfarande lika hungrig. Det fick bli Subway lite längre ner på gatan.

Nu var det dags att ta mig tillbaka till bilen. Hade turen att springa på en buss till Backa som visade sig skulle passera Hjalmar Brantingsplatsen. Där behövde jag bara vänta 2 minuter på bussen tillbaka till Bäckebol.

Handlade livsmedel och några andra förbrukningsvaror på Coop Forum och ett par flaskor vin på Systembolaget innan jag åkte hem till ön.

Väl hemma insåg jag att min laddningsprocent var nära noll.  Jag hällde upp ett halvt glas rött, bäddade ner mig med en stor kudde bakom ryggen och ägnade någon halvtimme åt bok, vin och några kex med god ost. Sedan sov jag i drygt femton tmmar…