Så var dagen äntligen kommen, dagen då jag började min fyra veckor långa ledighet. Formellt börjar inte min semester förrän på fredag, men eftersom jag är ledig blir det ändå som semester. Presemester, ett ord som jag införlivat i mitt vokabulär efter att en av mina arbetskamrater använt ordet ett antal gånger den senaste tiden. Ett bra ord, för varför inte ha just försemester innan den riktiga semestern så man slipper vara helt utmattad när semestern börjar.
Jag hade turen att kunna ta ut en timme ledigt på morgonen och åka hem redan kl 06. Inbillade mig att jag inte skulle behöva sova nästan alls. Men när jag väl la mig, efter frukost på uteplatsen med gott bröd och en vaniljbulle från Bergs konditori, insåg min kropp att den behövde ordentligt med sömn.
När jag gick upp på eftermiddagen var det så varmt att jag inte kunde sitta på min uteplats och jag fick istället ta med mitt pick och pack till den andra trädgården och sätta mig i skuggan.
När solen slutligen försvann bakom husen kunde jag återvända. Det var dags för middag och jag hade bestämt sedan länge att jag skulle äta fish and chips och dricka rosévin. Men när jag kom ner för att handla fick jag för mig att det inte fanns någon fisk eftersom fiskaffären var stängd och fish and chips inte fanns med på menyn. Besviken gick jag hem igen.
Efter kaffe och bit god kaka jag fick av I bestämde jag mig för att det fick duga med en hamburertallrik. Men nu hade jag bättre tur, för visst fanns det fish and chips att köpa. Nöjd traskade jag hem till min uteplats med min mat och hällde upp ett glas vin.
Det blev en fin kväll, flera av grannarna tittade förbi och pratade en stund medan jag satt där. Emellanåt lyssnade jag på De la Mottes senaste bok MemoRandom.
Nu har jag gått in, jag gillar inte tvestjärtar och det visade sig vara gott om dem när mörkret fallit. Har alltid tyckt dessa odjur är obehagliga. Istället har jag krupit upp i sängen och ska lyssna lite till på boken innan jag sover.
Önskemåltid för en trött vårdarbetare som just börjat sin semester
