Jag har en arbetskamrat som brukar likna dejting vid att skala en lök. För varje blad man skalar bort ska man hitta något nytt, något som inte är uppenbart redan från början. Det måste finnas något spännande att hitta.
Jag är fascinerad av bilden, även om risken att hitta något ruttet finns där. Men det är spännande att lära känna en annan människa lager för lager. Det
måste finnas något inuti, inte bara yta.
Jag har egna bilder av livet, helt andra bilder. Men något har fått mig att vilja förklara att det jag skriver om i min blogg, det alla kan läsa, bara är bladen, ytan. Man kan aldrig lära känna mig genom att enbart läsa min blogg. Lika lite som man vet precis vem jag är genom att se mig på jobbet, i kyrkan, på ett politiskt möte eller någon annan plats. Man måste ha en dialog med mig! Vill man veta vem jag är måste man ha det goda samtalet.
I det goda samtalet får man pusselbitar till mitt liv. Olika människor, beroende på vilken relation vi har, får olika många pusselbitar. Visst är bloggen också pusselbitar, men bara de bitar som bildar himmel eller gräs. Vill man se motivet måste man anstränga sig i dialog och samtal. Man måste bry sig om vem jag är och inte dra förhastade, egenihopfantiserade, slutsatser. Om det är värt besväret avgör bara du.
Hejsan !
Har helt kommit av mig med allt som har med bloggar att göra.
Suttit i tre timmar nu, men bara kommit till den fjärde, din.
Flera av mina bloggvänner är jag även vän med på Fb, så därför
läser jag bara dem som inte är det idag.
Min hjärna är totalt ur fattningen, tycker inte jag fattar vad jag läser.
Men tankarna är i uppror för inbrottet hos mina grannar i trapphuset. (20/10)
hela förra veckan kaos. Hände fast jag var hemma inte har jag hört något.
hörde det som väsnades nere vid vägen och skolgården.
Nu har jag skrivit på för en säkerhetsdörr, fast jag får betala 152:-/månad.
Du får ursäkta mig, men har aldrig jämfört livet med en lök, förrän nu. min MAMMA
sa att hela livet är en teater, Tror jag förstår vid en viss ansträngning ändå vad det hela går ut på.
Kram Mi
Förstår att du känner dig orolig efter inbrottet. Det är vanligt att ingen hör något – tyvärr. Det är så många ljud runt omkring oss hela tiden.
Livet som teater, eller som en scen, skrev Shakespeare om:
”All the world’s a stage, and all the men and women merely players: they have their exits and their entrances; and one man in his time plays many parts, his acts being seven ages.”
Jag använde citatet i mitt inlägg för ett tag sedan: https://kraka.moah.se/2014/09/20/hektisk-fredag/
Tack för att du tog dig tid att titta förbi en stund! inte lätt att hinna med alla bloggar man vill läsa.
Sköt om dig och ha en bra eftermoiddag!
Kram
Tack för besöket hos mig, nu har jag precis upptäckt en fantastisk blogg som rör ämnen som känner varmt för.
Jag återkommer. 🙂