Igår, efter att jag varit i Listudden, hade min vän Harriet och jag betsämt att ses i Årsta kyrka. Hon var kyrkvärd och man hade en körkonsert på eftermiddagen.
Jag kom precis lagom, bara några minuter efter att det börjat. H ställde fram en extrastol åt mig i den fullsatta församlingssalen.
Det var olika visor som framfördes, alltså ingen speciell ”religiös” konsert. Bland annat sjöng man den vackra ”Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött…”.
Mitt i var det en paus och det serverades kaffe och tårta till självkostnadspris. Egentligen hade jag inte tänkt mig något fikande, vi skulle ju gå ut och äta. Men plötsligt befann jag mig med en tårtbit på ett fat medan jag ivrigt letade efter trettio kronor i väskan. Harriet hade varit och hämtat åt mig och jag säger ju aldrig nej till varken kaffe eller tårta.
Efter konserten gick vi ner till Restaurang Hjälmaren, vattenhålet vid Årsta torg. Maten där är överraskande god och jag tror aldrig jag blivit besviken någon av de gånger jag varit där.
Vi fick också sällskap med ytterligare en kvinna från kyrkan. Hon och H känner varann väl, men jag har nog bara träffat henne som hastigast tidigare. Lite tråkigt var att vår gemensamma vän B bestämt sig för att inte komma med. Jag hade hoppats på att få sällskap på hemvägen.
Gorgonzolaspäckad Tournedos
(Cognacsås och potatisgratäng)
Kanelstekt Banan, vaniljglass, grädde
Det blev en mycket trevlig kväll med god mat, det goda samtalet och massor av gott vin. Precis en sådan avslutning man önskar sig efter en intensiv vecka. Jag kände mig mycket nöjd när jag satte mig på Tvärbanan på väg hem.
Känner mig glad
(Foto: H Linder Sporron)
