Trots att jag har en arbetsnatt kvar och egentligen borde åkt hem direkt för att sova tog jag en tur ner till Södertälje för att hämta mina nya läsglasögon.
Jag var där i slutet av förra veckan och provade ut dem. Precis som jag trott var mina vanliga glasögon alldeles perfekta för att se långt med. Men jag kan inte läsa med dem. Mina ögon orkar inte med progressiva glas eftersom det kräver att ögat är uthålligt på ett speciellt sätt. Mitt högra öga ger upp när det blir för ansträngande. Så har det varit sedan jag var sju år. Kanske hela livet, fast ingen upptäckte det förrän då.
Jag har haft progressiva glas sedan 2006 eller något sådant. Men jag har egentligen aldrig fått det att fungera när jag ska läsa. Istället har jag försökt läsa helt utan glasögon och det har inte heller varit bra, men i alla fall bättre. Nu hade jag bestämt mig för att det fick vara nog och att det är bättre med två par glasögon som jag ser med alltid än ett par som jag bara ser med ibland.
Eftersom det fanns ett glapp mellan arbetets slut och när det var lagom att åka passade jag på att köpa kaffe, bröd och ost i Pressbyrån och sätta mig i en vrå för mig själv. Det finns förvånandsvärt många vrår på Huddinge sjukhus. Jag springer ju runt på det där sjukhuset nattetid och vet precis var man kan gömma sig ifall det skulle behövas. Men nu var det ju inte precis aktuellt att gömma mig så jag satte mig längst in i hörnet i entrén. Men skulle jag bli hemlös någon gång så är det troligen på ett sjukhus jag kommer att vistas. Jag kan kulvertsystemen på i stort sett alla Stockolms sjukhus. Säkert lika bra som många hemlösa kan tunnlarna i tunnelbanesystemet.
När jag kom till Södertälje hade jag en idé om att köpa med mig en semla hem, men när jag såg att det fanns olika sorter att välja på kände jag mig alltför trött för så viktiga beslut som vilken semla jag skulle äta. Bestämde mig för att spara det beslutet tills jag är ledig och utvilad.
Hoppas att du kommer att trivas med dina nya glasögon. Det är minsann viktigt att man kan se bra på alla avstånd.
Så intressant att du har en tillflyktsort om du skulle bli i behov av det!
Kram, Ingrid
Jag trivs alldeles utmärkt med mina läsglasögon. Men vanans makt är enorm och jag kommer gång på gång på mig med att läsa över eller under kanten på dem och sedan komma på mig själv med att det behövs ju inte längre.
Får se om jag använder dem vid kortare läsningar också, eller bara när jag ska hålla på en stund. I vart fall är det väldigt bekvämt när jag sitter vid datorn. Jag har sett så illa så länge på nära håll att jag har lite svårt att vänja mig vid att inte behöva vidta diverse mer eller mindre märkliga åtgärder för att se det jag läser.
Kram
Jag kör också med två olika glasögon. Du kunde ordna en bloggträff där vi leker gömme i kulvertarna. 🙂 När jag höll på med friidrott brukade vi träna på vintern i kulvertar. Det var tufft i kurvorna och det hände att vi sprang på varandra. Gjorde inte så mycket om det var en söt tjej. Men jag ville inte ha närkontakt med en kraftig manlig kulstötare. Kram Bosse
Låter i och för sig som en trevlig idé med bloggträff. Men vi får nog ta den någon annanstans, tror inte att jag blir så populär om jag bjuder in en massa folk till kulvertarna…