Jag var lika trött och yr när jag vaknade. Men jag började i alla fall plocka ordning och packa. Jag orkade inte gå ut, trots att det var sol och fint väder. Jag visste att dte skulle bli en tuff kväll och att jag hade ytterligare ett pass kvar.
Kvällspasset blev väl så där. Först hade jag två vuxna patienter, en av dem som ligger inne hos oss och en uppvakning. Jag gjorde en planering runt min patiente efter att jag kört uppvakningspatienten till sin bakavdelning. Jag hade verkligen koll. Men plötsligt, klockan 20, då de som gick 12-timmarsnatt kom, skulle jag in på barnsalen. Jag var ju inte alls i fas med detta och hade inte skrivit rapport, inte mobiliserat och annat som jag hade en plan för att öra före midnatt. Men det var bara att gå in på barnsalen och se glad ut. Ja, såg glad ut gjorde jag nog inte. Dessutom blev jag väldigt irriterad när hen som tog över började klaga på att jag gjort si oc så och inte det och det. Jag hade faktiskt en plan! En plan som hen kom och rörde till i och dessutom hade mage att klaga på att jag inte redan gjort så hen fick ta över. Det var väl för f-n inte mitt fel! Ibland lbir jag galen på bristen på struktur på dte där stället.
Men i vart fall så överlevde jag kvällen till midnatt, drack vatten och klarade mig från huvudvärk och yrsel. När klockan var midnatt gick jag hem och sov.
