”Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern 1886. Denna dag firas runt om i världen av olika vänsterorganisationer, partier och fackföreningar med demonstrationer och möten.” (Wikipedia)
Jag hade i stort sett bestämt mig för att inte gå med i tåget eftersom min fot inte är vad den borde vara. Inte för att det är långt att gå, mer för att jag inte skulle få gå i egen takt.
Istället planerade jag att först ta en tid på Kungsträdgården där Vänsterpartiet höll till och därefter gå till Humlegården för att bara ta en titt på plakaten och förberedelserna för Socialdemokraternas Första maj-tåg.
Det var enormt mycket folk i Humlegården och först såg jag ingen jag kände. Jo kände igen gjorde jag, men det är ju lite skillnad på att känna någon och att bara veta vem det är. Så jag var på väg därifrån, efter att ha tagit lite bilder, för att ta mig till Norra Bantorget. Men då plötsligt hände det, och inom loppet av ett par minuter hade jag kramats med en hel drös människor som jag känner väl. Sedan började jag och en av vännerna, som omskolat sig till sjuksöterska och blev klar för ett år sedan, att prata vård och plötsligt var vi framme vid LO-borgen och Norra Bantorget utan att jag riktigt märkt att jag gått med hela vägen. Det skulle i och för sig straffa sig senare med en viss hälta, men det var det värt.
Även när jag kom fram till Norra Bantorget, där det var ännu mer folk, hann jag kramas med vänner. Men H som jag skulle träffa där kunde jag inte hitta någonstans. Till sist fick jag en noggrann beskrivning, via sms, var hon stod och då blev det lättare.
Vi lyssnade på de två talarna, Karin Wanngård och Magdalena Andersson, gick sedan vägen förbi Hjalmar Brantings och Olof Palmes gravar.
Karin Wanngård
Magdalena Andersson
Pingback: Middag med en vän | Kraka