Kontrasternas helg

Började min fredag med ett sammanträde, eller egentligen var det en privat genomgång, om det aktuella läget i den stiftelsen där jag har en styrelsepost. Jag var förhindrad att vara med på den genomgång som skulle hållas för de nya ledamöterna och behövde få aktuell information. Det var församlingens trevliga kanslichef som hade haft vänligheten att komma till Kista kyrka enkom för min skull.

Efter mötet drack jag mitt kaffe och åt bullen jag fått, men inte ätit medan vi hade genomgången. Därefter tog jag en snabbrunda i Kista centrum innan jag åkte hem för att ha några timmar i tvättstugan.

Efter tvätten skjutsade jag F som skulle hämta biljetterna till kvällens konsert. Jag passade på att tigga till mig en kram av K när jag hade en anledning att krama honom, han hade köpt en sak åt mig när han var ute och reste helt nyligen. Måste ju passa på när det fanns chans att krypa in i famnen på en sådan snygging.

Sedan åkte vi hem och jag sa att jag ville ha några timmar egentid. Vi skulle ses inne i stan på konserten på Kägelbanan. Men så blev det nu inte, hela gänget hade dykt upp hemma hos F och vi åkte in till stan tillsammans.

Jag gick in lite före de andra, behövde gå på toa. Sedan flöt jag runt lite bland folk. Köpte ett glas rött och lyssnade på förbandet Världen brinner. (klicka på youtubelänken, den är inspelad under konserten på Kägelbanan och någon har haft vänligheten att lägga upp den, kanske bandet själva). Hur som helst var de riktigt bra och absolut värdiga att vara förband till Asta Kask.

 

Världen brinner

 

 

Asta Kask är en av de stora punkbanden. De startade 1978, verkar haft en del overksamma år men är igång igen.
En av mina favvolåtar är Patriarkatet där refrängen är:

”Men gud sa till mig, du ska vara min profet
Ja gud sa till mig, här är min hemlighet
Ni måste sluta fred, jag är jävligt vred
Sen sade hon till mig
Jag är kvinna och jag är svart”

 

Asta Kask

 

 

Det var rätt livligt på golvet framför scenen och någon som dansade lite våldsamt råkade slå till mig, av misstag, och jag flög som en vante och ramlade i golvet med en smäll. Men genast var det folk där och lyfte upp mig och kollade att jag mådde bra. Det gjorde jag, men jag bestämde mig för att sätta mig istället på en av de lediga sittplatserna. Det kändes lugnast så och jag var lite öm i kroppen. Men märkligt nog syntes inga märken alls när jag kollade dagen efter.

Jag lyckades avsluta kvällen på Kägelbanan med att få ännu en kram. Michael Blomqvist, en av bandmedlemmarna, avslutade deras framträdande med att säga att de skulle gå ut i baren och ta en öl och där kunde man få kramas om man ville. Det ville jag!

Jag var nog hemma vid 01-tiden. Kissepojkarna väntade på mig och det var skönt att komma hem

 

 

På lördagsmorgonen passade jag på att sova tills jag vaknade av mig själv. Ingen alarmklocka.

Petter och jag skulle åka in på eftermiddagen för att se Mattias Enn på Dansmuseet. Det blev en fantastisk föreställning. Han är en så underbar estradör och lyckades på ett otroligt sätt både berätta om en rad primadonnor och framföra deras låtar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter föreställningen hade vi bestämt att gå ut och äta och traskade bort till Pytterian vid Hötorget. Jag åt samma som senast jag var där, men jag unnade mig efterrätt.

BST-Sandwich

och

Det blev inte jättesent innan jag var hemma, men jag började känna att helgen tagit sin tribut och jag var rätt trött. Men jag var fast besluten om att komma upp på söndagsmorgonen och både gå i kyrkan och på en föreläsning.

På söndagen åkte jag in till Gamla stan, gick på högmässan i Storkyrkan och sedan på föreläsningen Det gudlösa folket, de postkristna svenskarna och religionen. Det var författaren till boken med samma namn, David Thurfjell, som föreläste.

Jag åkte sedan hem och han vila lite innan jag skulle åka till jobbet för att göra en extranatt, en payback för det där passet jag fick ledigt tidigare. Det visade sig bli en riktigt jobbig natt och när jag gick hem på måndagsmorgonen vackalade jag ut från avdelningen.