Tisdagens Kyrkofullmäktige i Spånga-Kista församling inleddes med en av mina favoritpsalmer, Gud för dig är allting klart. (klicka på youtubeklippet så kan du lyssna på psalmen)
Egentligen hade jag inte alls tänkt ställa upp i valet till Kyrkofullmäktige, men av ett misstag hamnade jag ändå på valsedeln.
Man kan visserligen avsäga sig uppdraget, men efter att jag hört att några personer i min, om inte omedelbara så ändå, närhet sett mitt namn på valdagen och därför kryssat mig kände jag mitt ansvar att göra mitt bästa den kommande mandatperioden.
Att jag tänkt rätt fick jag bekräftat när jag redan i dörren möttes av en stor kram och ett välkomnande. Sedan var det fler från olika nomineringsgrupper som uttryckte hur roligt det var att jag är tillbaka.
Först var det avgående Kyrkofullmäktige och där var jag bara lyssnande allmänhet. Kyrkofullmäktiges sammanträden är offentliga. Mötet inleddes med en frågestund och alla närvarade är välkomna att ställa frågor. Alltså även närvarande allmänhet. Jag var en gång i tiden med och stred för just den rättigheten. Nu en självklarhet, då en märkligt påfund. Som trots allt blev verklighet tack vare oss obekväma.
Sedan var det då dags för den nya mandatperiodens Kyrkofullmäktige att ta vid. Det första sammanträdet är mest en massa val. Jag valdes in som ordinarie i Kyrkorådet.
Kyrkorådet r som ett arbetsutskott till fullmäktige, men med rätt att ta egna beslut i en mängd frågor. Kyrkorådets sammanträden, som hålls en gång i månaden, är inte öppna för allmänhetens närvaro. Men protokollen finns tillgängliga så fort som de är justerade.
Trots allt känner jag mig nöjd med att vara tillbaka. Jag känner flera som är med i fullmäktige och i rådet och att Jimmie Dahllöf nu är ordförande i Kyrkorådet känns bra. Han är visserligen en politisk motståndare, men en väldigt dynamisk person som jag både förväntar mig mycket av och tror på att han kan förverkliga, om inte underverk, så nära nog.
Jag ser fram mot arbetet den kommande mandatperioden och under perioden kommer jag att passera 50 år som aktiv i Svenska kyrkan. Jag började som 14-åring att vara söndagsskollärare, sedan diverse volontäruppdrag och periodvis förtroendeuppdrag i flera församlingars Kyrkofullmäktige och Kyrkoråd, Akallakyrkans stiftelse och i Stockholms stift. Jag var under slutet ordförande i Kista församlings kyrkoråd och vice ordförande i det interimistiska kyrkoråd som arbetade med sammanslagingen med Spånga. En inte helt okomplicerad process…
Det var en vacker psalm, som jag inte tror att jag har hört förut. Många psalmer har det blivit genom åren, men den här har jag missat. Vacker är den och en väldigt fin text.
Heder åt dig som orkar engagera dig i kyrkligt arbete trots att du har så mycket annat också.
Kram, Ingrid